Hej,
Intressant med detta forum. Jag tänkte se om någon
av er initierade har några kommentarer på följande.
Mycket av allmäna säkerhets rekommendationer idag
tycker jag är bra men det finns även en något
underlig inställning ibland.
Är det så att man vill ha upplevelser och äventyr
utan risker? Är det någon typ av Svensk mentalitet
som gör oss till trygghetsnarkomaner ?
Du ska aldrig ge dig ut ensam... du ska känna dina
gränser ... du ska vara väl förtrogen ...
Detta är väl antagligen i all välmening för att
främst måna om nybörjare men jag tror att det också
skrämmer en del för att just våga ta steget att göra
det de verkligen vill. Jag tycker man ska ta information och utb. ett steg till.
Om du ger dig ut ensam, tänk då på../gör följande osv.
Jag gör många ensamturer, vinter och sommar, och det
ger mig den utmaning och upplevelse som jag uppskattar.
Jag inbillar mig också att det gör att jag skärper
till mig när det gäller säkerhet och planering.
En grundregel tycker jag själv är att man aldrig
ska delegera/lämna över säkerhetsansvaret på någon
annan men självklart ska man hjälpas åt om man är fler.
Ta t.ex. kajakpaddling. Jag har paddlat i många år kring bl.a. våra kuster och i Norge. Jag har aldrig
kappsejsat, antagligen för att jag undvikit farliga
vatten och har en stabil kajak. På nybörjarkurser
utsätter man deltagarna att träna eskimåsväng,
när man väl behärskar den kan man paddla då ?
Som någon klok person skrev, om du är ute i vatten
som gör att du måste ta till eskimåsväng är du på
fel ställe, om du kappsejsar en gång kan det hända
fler gånger och hur länge orkar du ..?
All dessa prylar är såklart bra men de ersätter aldrig kunskap och en frisk kropp. När det gäller friluftsprylar reagerar jag ofta mot att de inte är tillräckligt robusta. Visst ser de läckra ut i pryl-
affären, men hur fungerar de när de är
smutsiga/blöta/frusna. Kan du laga det själv om något
går sänder ute i fält?
Största farorna jag själv råkat ut för är då när
man mentalt och fysiskt börjar nå låga nivåer.
Dvs ät mycket och gott, vila och pressa dig inte
själv för hårt. Håll omdömet och humöret ovanför
din egen risknivå. Man behöver inte tävla jämnt ..
(Med lite självkännedom kan man känna när man börjar
'sjunka' för lågt, speciellt farligt för oss med
lite prestationsångest i generna antar jag
Själv blir jag fundersam över alla dessa tävlingar.
Vi människor som kämpar 'mot' naturen och dess krafter.
Det är mer givande att gå 'med' naturen tycker jag ..
Vem kan gå kortast sträcka på fem dagar i fjällen
Vet inte om dessa funderingar hör hemma här men om inte
kommer säkert någon vänlig själ att upplysa mig.
Ha det bra !
/Björn
Intressant med detta forum. Jag tänkte se om någon
av er initierade har några kommentarer på följande.
Mycket av allmäna säkerhets rekommendationer idag
tycker jag är bra men det finns även en något
underlig inställning ibland.
Är det så att man vill ha upplevelser och äventyr
utan risker? Är det någon typ av Svensk mentalitet
som gör oss till trygghetsnarkomaner ?
Du ska aldrig ge dig ut ensam... du ska känna dina
gränser ... du ska vara väl förtrogen ...
Detta är väl antagligen i all välmening för att
främst måna om nybörjare men jag tror att det också
skrämmer en del för att just våga ta steget att göra
det de verkligen vill. Jag tycker man ska ta information och utb. ett steg till.
Om du ger dig ut ensam, tänk då på../gör följande osv.
Jag gör många ensamturer, vinter och sommar, och det
ger mig den utmaning och upplevelse som jag uppskattar.
Jag inbillar mig också att det gör att jag skärper
till mig när det gäller säkerhet och planering.
En grundregel tycker jag själv är att man aldrig
ska delegera/lämna över säkerhetsansvaret på någon
annan men självklart ska man hjälpas åt om man är fler.
Ta t.ex. kajakpaddling. Jag har paddlat i många år kring bl.a. våra kuster och i Norge. Jag har aldrig
kappsejsat, antagligen för att jag undvikit farliga
vatten och har en stabil kajak. På nybörjarkurser
utsätter man deltagarna att träna eskimåsväng,
när man väl behärskar den kan man paddla då ?
Som någon klok person skrev, om du är ute i vatten
som gör att du måste ta till eskimåsväng är du på
fel ställe, om du kappsejsar en gång kan det hända
fler gånger och hur länge orkar du ..?
All dessa prylar är såklart bra men de ersätter aldrig kunskap och en frisk kropp. När det gäller friluftsprylar reagerar jag ofta mot att de inte är tillräckligt robusta. Visst ser de läckra ut i pryl-
affären, men hur fungerar de när de är
smutsiga/blöta/frusna. Kan du laga det själv om något
går sänder ute i fält?
Största farorna jag själv råkat ut för är då när
man mentalt och fysiskt börjar nå låga nivåer.
Dvs ät mycket och gott, vila och pressa dig inte
själv för hårt. Håll omdömet och humöret ovanför
din egen risknivå. Man behöver inte tävla jämnt ..
(Med lite självkännedom kan man känna när man börjar
'sjunka' för lågt, speciellt farligt för oss med
lite prestationsångest i generna antar jag
Själv blir jag fundersam över alla dessa tävlingar.
Vi människor som kämpar 'mot' naturen och dess krafter.
Det är mer givande att gå 'med' naturen tycker jag ..
Vem kan gå kortast sträcka på fem dagar i fjällen
Vet inte om dessa funderingar hör hemma här men om inte
kommer säkert någon vänlig själ att upplysa mig.
Ha det bra !
/Björn