Överlevnad skarpt?

[Guest]

Det verkar finnas många som kan en en del om överlevnad. Här på forumet diskuteras det ganska mycket om olika metoder att hitta mat, vatten, skydd mot elementen och vägen hem för att klara livhanken när man befinner sig i en överlevnadssituation.

Jag fick en del utbildning i lumpen om överlevnad. Det man tryckte speciellt hårt på var att det absolut viktigaste var att kunna avgöra att "Jag befinner mig i en överlevnadssituation" De som hamnat i en överlevnadssituation men inte insett det i tid klarar sig inte.

Nu till frågan: Finns det någon här som faktikt har hamnat i en överlevnadssituation som inte varit arrangerad? Hur vanligt är det egentligen?

/Mattias

 

[nermander]

Den första frågan man måste ställa är väl: vad är defintionen på "en överlevnadssituation"?

Man brukar ju säga att en nödsituation är när det inträffar nåt oförutsett, och att man därför skall vara förberedd på så mycket som möjligt.

Den definitionen innebär ju dock att en campingsemester där man glömt konservöppnaren hemma räknas som "nödsituation".

En "överlevnadssituation" borde ju innebära en situation där man inte hade överlevt om man gjort fel.

Ska man vara lite hård så är väl nästan varje trafikolycka en sån situation (men här snackar vi ju om friluftsliv).

Jag tycker att det här med att man måste vara medveten om att det är en överlevnadssituation låter lite snett... Är man duktig på "överlevnad" så hamnar man ju inte så lätt i en överlevnadssituation. Om jag tappar ryggsäcken med all utrustning, är det en överlevnadssituation? Spelar det nån roll att jag har tillräckligt med utrustning i fickorna för att klara en sån situation? I såna fall beror det ju på hur mycket överlevnad jag kan om det är en överlevnadssituation eller inte. Nån som inte kan göra upp eld hamnar alltså i en överlevnadssituation bara det råkar bli för kallt.

Det som är viktigt är dock att man lär sig känna igen när man får låg blodsocker! Eftersom lågt blodsocker ger försämrat omdöme så är det ju stort risk att man på grund av det försämrade omdömet inte inser att man har lågt blodsocker. Jag vet att när det gäller mig själv så inser jag det ofta inte förrän efteråt, när jag fått i mig lite mat igen. Jag börjar dock lära mig att kolla på klockan och med ledning av den klura ut om det är dags att fylla på med kolhydrater eller inte.

 

[Guest]

Jag skall inte ge mig in på att försöka definera överlevnad eller överlevnadssituation. Att definera något som de flesta har en uppfattning om är speciellt svårt. Försök till exempel att definera "människa" utan utesluta någon människa och inte släppa in något annat i definitionen. Vi känner alla igen en människa när vi ser en.

Låt mig i stället omformulera frågan: Finns det någon här som tillämpat "överlevnad" utan att själv medvetet och med uppsåt försatt sig i en situation där "överlevnad" krävs för att hålla sig vid liv. Med "överlevnad" menar jag här ungefär "Att i naturen överleva på det som naturen erbjuder i form av näring, vätska och skydd".

Naturligtvis kan man här mer eller mindre uppsåtligen missförstå frågan. Avsikten med frågan är inte att trampa någon på tårna.

Hoppas på svar
/Mattias

 

[nermander]

Med "överlevnad" menar jag här ungefär "Att i naturen överleva på det som naturen erbjuder i form av näring, vätska och skydd".

Naturligtvis kan man här mer eller mindre uppsåtligen missförstå frågan. Avsikten med frågan är inte att trampa någon på tårna.

Jag menade inte att avsiktligt missförstå den, jag var mer ute efter att få fram vilken typ av situation du menade.

Du borde nog, för riktigheten skull, peta in ett "ofrivilligt" i din defintion, sen är jag nöjd

Jag har som tur är (eller tyvärr? inte varit i nån sån situation, men jag brukare ofta fundera över "hur skulle jag klara mig om jag var tvungen att övernatta här och nu, med de grejer jag har?".

 

[Tovetjaern]

Den första frågan man måste ställa är väl: [...}

Hej!

Jag har inte överlevt(?), men...

Cirka 7000 personer per år?

Jag håller med om att en klok början är att definiera begreppen. Begreppet överlevnad har kanske utarmats i och med att så många använder begreppet så olika. Men samtidigt kanske det ökade intresset på sikt kan bidra till att skapa ett ämne och ett begrepp i sin egen (tvärvetenskapliga?) rätt.

Begreppet nödsituation, finns i princip redan definierat vid olika situationer - där den medicinska vid sidan av räddningsmässiga kan utgöra en norm. Men självklart finns många tolkningsmöjligheter även där; civilt, militärt, lekman, professionell osv.

Så till kärnfrågan om skarpa "överlevnadssituationer". En infallsvinkel kan vara det antal försvunna personer som anmäls till polisen varje år. Nu måste självklart den siffran tolkas med förnuft, somliga är de facto inte försvunna och somliga befinner sig inte i vare sig nöd- eller överlevnads-situation när de väl återförs till civilisationens trygga barm osv. Ca 7000 personer i Sverige anmäls förvunna till polisen varje år, undan-taget sjö- och fjällräddning[1].

Nåväl, det är en idé iaf.

Vänligen,
Claes

Referenser:

[1] Rikspolisstyrelsens rapport 1997:1: Efterforskning enligt räddningstjänstlagen av försvunna personer, går att beställa från: Rikspolisstyrelsen, Box 12256, 102 26 STOCKHOLM (ca 70 SEK). Denna rapport ligger till grund för de nya rutiner och utbildningar som finns vid eftersök av försvunna personer, Managing Search Operations (MSO).

[Ändrat av Tovetjaern 2002-04-10 kl 13:06]

 

[Aardwolf]

Överlevnad.

Först och främst får man skilja på militär övelevnad och civil överlevnad.

Inom den civila överlevnaden går det ut på att du ska bli hittad och räddad så snart som möljigt.

Medans inom den militära överlevnaden så gäller det att hålla sig dold och enbert förflytta sig under natt.

Sen om man inte har hamnat i en överlevnads situation eller inte beror sig lite på var man befinner sig. Nere i Skåne har jag svårt att se några större problem med att överleva.

Medans uppe i Norrland/Lappland kan det bli värre. Nån gång under 80-talet så var det en person som fick fel på sin bil på en väg någon stans i Norrland. Så han böev stående i den backsvarta natten och det var mitt i vintern. Bilen gick inte att starta och han fick ingen värme. Så han slanga lite bensin och tog en navkapsel som han anvönde som brännfat med bensin i. Dom hitta han dagen efter ihjälfrusen hukande över navkapseln. Hundra meter bort var en björkskog.

Att tappa sin ryggsäck kan innebära en överlevnads situation. Därför ska man alltid ha med sig en överlevnadsask i ena benfickan eller jackfickan. Om inte annat så ökar du dina chanser att överleva betydlgt med en sån i din närhet.

 

[Avslutatmedlemskapx]

Märklig fråga

Uppenbart har alla som kan utrycka sig här på nätet överlevt, hit i varje fall.
Av din fråga så förstår jag att du nyfiken på om någon skulle vilja röja sin oförsiktighet där han/hon utsatt sig för en överlevnadssituation. Personligen tror inte jag att du kommer att få många svar här, som erkänner att de begått så fatala misstag.
Det som jag finner intressant i överlevnadssituationer är att kringgå dem innan de blir dominerande.
Om du vill pröva på hur mosig du blir så är det ju bara att gå ut med två kamrater och äta för lite kolhydrater, helt minsta möjligt totalt i ett par, tre dars tid, men sluta för sjuttsingen inte att dricka. Dina kamrater bör äta korekt. Den tredje dagen skall du leda orientering, rastande mm. Be att dina kamrater antecknar ditt beteende. Efter en god måltid i hamn utvärdera tillsammans, det är en nyttig och ganska ofarlig upplevelse av hur mosig du själv kan bli, och det är mycket skarpt!

Go tur

Johan K

som vet

 

[Duracellkaninen]

S.T.O.P.

S.T.O.P = Stanna, Tänk, Orientera, Planera

Så fort jag hör ordet överlevnadssituation tänker jag på mitt i skogen och ingen utrustning och bara rötter att äta. Det vill säga typ att tappa ryggsäcken i ett svart hål. Den typen av situation har jag sluppit.

Men sedan började tänka på det där "Det viktigaste är att inse att man är i en överlevnadssituation" och då började jag fundera. Jag har väl skrivit några trista (?) inlägg, där jag försöker få folk här på sidan att inte bara ge sig i väg in i tex Sarek hur som helst som om det vore "just a walk in the park".

Säger vi alltså att överlevnadssituationen alltså inte är jag tappade ryggsäcken, utan att väder och vind eller något annat (typ vätskebrist) har tvingat fram användandet av S.T.O.P-regeln för att inte riskera hamna i en överlevnadssituation, då blir sitsen en helt annan. Med andra ord jag definierar om till "att inse att tänker jag inte till nu kan det gå illa". Vilket innebär att vi börjar närma oss tråden "Det dummaste jag gjort..."

Största risken tycker jag är det som Johankse talar om, dvs att hjärnan slutar fungera pga matbrist, vattenbrist, kyla, utmattning, rädsla etc.

Och nu finns det väl en rik flora av erfarenheter att berätta som andra kanske kan fylla på.

Det kan ju vara så enkelt som paddelturen i påskas. Då hade jag sällskap som skulle kunna hjälpa mig om jag blev oförmögen att få upp värmen själv om jag tagit ett ofrivilligt bad. Men det var ju faktiskt ett par tillfällen, då jag var ur sikte och utom hörhåll - och för långt från stranden för att simma in. Hade jag inte haft - och tränat med självräddningsutrustning - hade ju det varit en överlevnadssituation. Det vill säga jag borde stannat upp och tänkt att jag måste hålla mig nära stranden tills jag är i kontakt med övriga gruppen igen.

Ett lite mer spännande exempel var väl när jag skulle hem från Åland (till Simpsnäs) i somras. När jag lämnade skärgården utanför Mariehamn var det vare sig speciellt blåsigt eller höga vågor. Tre timmar och 17 km senare var det två meters vågor snett framifrån och rätt blåsigt. Med andra ord - jag fick Stanna Tänka Orientera och Planera. Orkar jag 32 km till (med tanke på hur jobbig dagen innan hade varit), ty skulle jag inte klara det skulle vinden ha blåst mig förbi land och fört mig åt Haparanda-hållet. Jag fick ge envisheten - som ville fortsätta - en spark i ändan och vända och ta färjan istället. Vilket var alldeles rätt val då jag var rejält slutkörd när jag nådde land igen ytterligare tre timmar senare.

Min bedömning av om jag klarat mig ytterligare minst tre timmar till för att nå närmsta delen på svenska kusten? Klart tveksamt.....

Jag tror att jag hade tvingats driva med för att vila och då hade jag drivit ut från kusten igen. Hade jag då tänkt tillräckligt klart för att glömma Sverige och fundera på att hitta någon av öarna utanför Eckerö? Hur mörkt hade det varit då (troligen midnatt eller senare) - och vilka vågor? Hade jag då gjort slut på för mycket krafter på att försöka slåss med vågorna för att jag inte skulle orka in till öarna om jag såg dem med kort förvarning i natten? Inte otroligt alls när jag då skulle ha varit medveten om att det här är sista chansen efter 16+ timmar i kajaken.

Jag slapp få svaret på sådana frågor för att jag i tid insåg att risken var rätt stor att jag skulle komma att befinna mig ovannämnda överlevnadssituation.

 

[Guest]

Tanken med frågan

Jo, jag har blivit usatt för en överlevnadsövning i lumpen, så jag vet ungefär hur kropp och psyke reagerar. Anledningen till att frågan dök upp var att jag i forumen läst en hel del om hur man skulle kunna rena vatten, vad man skall ha i sin ö-ask, vilken kniv man skall ha osv. Listan kan göras lång. Vidare har nån bok kritiserats för att vara en skrivbordsprodukt.

Det verkar finnas många med stor kunskap om överlevnadsteknik här på forumet. Min fundering var om all denna kunskap är frukten av överlevnad som hobby, eller om någon faktiskt har erfarenheter av vad jag tidigare kallat "skarp överlevnad" Av svaren att döma verkar de flesta ha överlevnadsteknik som hobby. Det är väl gott så! Man kan ju intressera sig för t.ex. krig också utan att för den saken utkämpa dem. Att ge sig ut i skogen och käka rötter kan nog vara intressant, men ingen tycks ha varit tvungen till det. Jag lägger ned tråden. Nu vet jag hur det ligger till.
/Mattias

 

[nermander]

Re: Tanken med frågan

Det verkar finnas många med stor kunskap om överlevnadsteknik här på forumet. Min fundering var om all denna kunskap är frukten av överlevnad som hobby, eller om någon faktiskt har erfarenheter av vad jag tidigare kallat "skarp överlevnad" Av svaren att döma verkar de flesta ha överlevnadsteknik som hobby. Det

Överlevnad handlar ju till syvende och sist om att INTE hamna i en överlevnadssituation. Alla situationer är unika, så de bästa överlevnadskunskaperna är också de bredaste. Det finns inte en lösning som fungerar i alla situationer, alltså gäller det att kunna så många varianter som möjligt. Och framförallt gäller att att vara tillräckligt förberedd för att inte behöva använda dem.

Att säga att vissa saker inte fungerar tycker jag är dumt, i vissa situationer är de sakerna kanske enda valet.