Naturlig navigering

Jag plockar upp en av mina egna funderingar från en annan tråd eftersom jag tycker den kan passa här:

Jag har letat på "naturlig navigering" och hittat EN notering och den vara bara som en kommentar i en annan diskussion. Här vimlar det av diskussioner om gps och trackers och digitala kartor, säkert kul för vissa men har folk glömt hur solen rör sig? Kan man inte längre läsa naturen? Varför ska allting vara så tekniskt? Vad gör man när manickerna lägger av? Hur tänker du? Vågar du riskera att gå vilse?
 
Absolut! Det finns många tekniker som glöms bort. Solen går upp i väst och ner i öst. I min fjällvandring om 2 veckor så planerade jag först att bara köra digitala kartor och kanske skriva ut svåra partier på skrivaren. Men plötsligt köpte jag en ny fin karta över området. Absolut, som 70-talare kan man läsa mycket på ett annat sätt tror jag och inspektera bättra på exempelvis en nyare verion av karta som man köper. Med en stor karta som man kan veckla ut, deras kartor har annorlunda grafik som man köper också och kan se möjliga alternativa stråk.
 
Senast ändrad:
Håller med nermander. Navigering är väl något som hör sjöfarten till?

OnT: Jag tar sällan upp kartan. Jag tar upp mobilen och kollar kartan (viewranger) för att konfirmera min orientering. Jag brukar ha en papperskarta med, men kan inte minnas att jag använt den till annat än att ligga och titta på i tältet, de senaste tjugo åren. Men självklart bör man ha med papperskarta och kompass ändå.

Tror många liksom jag orienterar efter mentala kartor efter långvarigt kartstuderande (och erfarenhet) med tekniska hjälpmedel, papperskartor och kompasser och i sista hand naturen, solen osv. Dess bättre är det nog väldigt få som "går vilse". Det finns andra utmaningar tycker jag som är mer relevanta. Om man inte pratar om hypotetiska scenarier som att bli nedsläppta på ett random ställe utan några orienteringshjälpmedel, kartor osv.
 
Fasen, jag har ännu inte fatta hur man infogar citat!

Men Nermander, jag menar inte orientering, det finns ett begrepp på engelska "natural navigation" och det kanske är fel av mig att anta att man kan översätta rakt av. Det handlar inte om kartor och kompass över huvudtaget utan om att kunna läsa naturen, solen, himlakropparna, växtligheten, djuren, bergarterna etc. så att man ändå kan leta sig fram i naturen.

Det är klart att du behöver en "karta" om du måste ta reda på bästa vägen mellan två fjäll i snöstorm eller så men jag är mera inne på att ströva förutsättningslöst i naturen, att iaktta den och att ändå hitta hem igen. Ni behöver inte gilla tanken, vad jag undrar är om det finns någon annan som pysslar med det.
 
Någon har just lagt upp en tråd "Snabbare navigation till sista inlägg" här på Utsidan så jag antar att vi kan anta att ordet "navigering/navigation" kan användas i andra sammanhang än sjöfart. Haka inte upp er på ordval igen nu, snälla. Kan vi diskutera ämnet (hur man hittar i naturen utan tekniska manicker) i stället? Vi är i bushcraft-gruppen, hitec-frågorna har redan massor av andra trådar.
 
Tänker att det är naturligt för en öbo som ålänning att tala om navigering..

Men oavsett.. har hört att man förr använde kristaller man kunde kolla igenom för att hitta solen på molniga dagar. Solstenar kalals de. T.ex. kalcit. Om man ägnar sig åt mycket naturlig navigering/orientering kanske man ska ha ett sådant smycke runt halsen?

Svårare att hitta i naturen dock, finns bara på speciella platser och de användbara exemplaren är nog inte så vanliga.
 
Fasen, jag har ännu inte fatta hur man infogar citat!

Men Nermander, jag menar inte orientering, det finns ett begrepp på engelska "natural navigation" och det kanske är fel av mig att anta att man kan översätta rakt av. Det handlar inte om kartor och kompass över huvudtaget utan om att kunna läsa naturen, solen, himlakropparna, växtligheten, djuren, bergarterna etc. så att man ändå kan leta sig fram i naturen.

Det är klart att du behöver en "karta" om du måste ta reda på bästa vägen mellan två fjäll i snöstorm eller så men jag är mera inne på att ströva förutsättningslöst i naturen, att iaktta den och att ändå hitta hem igen. Ni behöver inte gilla tanken, vad jag undrar är om det finns någon annan som pysslar med det.
Jag tror att de flesta som navigerar i ospårad terräng har koll på en del av det du nämner och använder som komplement till navigering med karta och kompass, eller med gps. Himlakroppar är ju väldigt pålitliga, och tillsammans med en klocka och kunskap och vilken longitud du befinner dig på kan du snabbt bestämma väderstrecken utan att behöva titta på kompassen. Man övar upp ett sinne för att uppskatta avstånd och tid. Ibland räknar man till och med steg för att uppskatta hur långt man har tagit sig.

Det andra du pratar om, dvs "ströva förutsättningslöst i naturen", handlar väl egentligen om en portion av det jag tidigare nämnde plus en portion färdighet i att bygga upp en mental karta över terrängen man färdas igenom. Detta kan tränas upp även om man orienterar med karta och kompass.

Visserligen kan man dra generella slutsatser om väderstreck utifrån glaciala processer utanför fjällkedjan. Växtlighet och djur kan dock vara svårt att dra pålitliga slutsatser ifrån. Det är åtminstone min egen erfarenhet.
 
Apropå att solen går upp i väst och ner i öst som någon skrev...

”””Om man som exempel tittar från Stockholms horisont, så går solen uppvid kompassriktningen 88° och ner vid 271° under vår- och höstdagjämningen, alltså nästan öst (90°) respektive väst (270°). Under sommarsolståndet, den ljusaste dagen på året, går solen upp vid riktningen 36° (nordost) och ner 322° (nordväst).”””

Skål!
🤪
 
Packåsna sa: Man övar upp ett sinne för att uppskatta avstånd och tid.

Precis. Nu börjar det närma sig. Det kanske verkar flummigt men vad jag vill diskutera är om och hur ofta folk aktivt tränar sig i detta, att iaktta och uppmärksamma vad som händer runt omkring en. Vågar man lita på sina sinnen? Känner du dig trygg på egen hand, utan tekniska hjälpmedel, utan klocka? Är du uppmärksam på hur omgivningen skiftar, om vinden vrider, vilka insekter som surrar runt dig och vad det kan innebära, hur terrängen förändras, är det fuktigt eller torrt, varför har snön smält här men inte där och vad betyder det, vad växer här som inte fanns längs vägen där osv.? Lyssnar du på naturen och är du uppmärksam på ljud och förändringar i ljud, dofter etc.? Jag är intresserad av er som inte bara navigerar i rum för att ta er från A till B utan också i tid, miljö, vädrets växlingar m.m. och gör det med alla era sinnen.

Förr i världen kunde folk det här, har vi tappat kunskapen nu när vi inte behöver den? Hur medveten är du om din omgivning och på vilket sätt har denna medvetenhet betydelse för dina beslut?
 
Skogsstjärna: Visst! Det där är viktig kunskap om du ska navigera utan gps men behöver du den annars? Vad gör du med den kunskapen? Hur påverkar den dig?
 
Jag plockar upp en av mina egna funderingar från en annan tråd eftersom jag tycker den kan passa här:

Jag har letat på "naturlig navigering" och hittat EN notering och den vara bara som en kommentar i en annan diskussion. Här vimlar det av diskussioner om gps och trackers och digitala kartor, säkert kul för vissa men har folk glömt hur solen rör sig? Kan man inte längre läsa naturen? Varför ska allting vara så tekniskt? Vad gör man när manickerna lägger av? Hur tänker du? Vågar du riskera att gå vilse?
Manickerna lägger inte av och kartor försvinner sällan. Det är min erfarenhet iaf, men "naturlig navigering" är nånting man använder intuitivt ändå om man är någorlunda observant och inte går och dagdrömmer när man vandrar eller vad man nu gör. jag tycker navigeringen är halva nöjet med turen och föredrar att hitta mina egna vägar om det så är på havet eller i fjällen, men ser ingen mening i att försvåra navigeringen och gå in på onödiga detaljer, utan nöjer mig med att scanna av landskapet, ta bäringar, enkla överslagsräkningar av grader.
 

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook

Tips!