Hej på er,
Att paddla i (ytter)skärgården är ju trevligt, och att sitta runt en lägereld är ju också trevligt. Tyvärr så kan det ju vara lite knepigt att förena dessa båda saker med gott miljösamvete om man befinner sig på en karg skärgårdsö.
Så till höstpaddlingen i år hade jag med mig ett fyrfat, en helt vanlig kasserad stekpanna som vi eldade i. Den här gången tog vi tre knytnävsstora stenar och ställde den på, men till nästa gång skall jag göra några små metallben istället.
En bieffekt, och möjlig nackdel kan tyckas av att hålla sig inom fyrfatet är att brasan inte sprider några större mängder värme precis, men det brinner ändå tillräckligt mycket för att mysfaktorn skall upprätthållas.
Det lilla formatet gör ju också att man av naturliga skäl gärna eldar med pinnved och inte förbrukar så mycket av det ens en gång.
Värmespridningen nedåt blir minimal, antagligen delvis beroende på att det ganska snabbt byggs upp ett asklager i botten på pannan. Efter dryga 3 timmars eldande kunde man fortfarande hålla handen under pannan utan obehag.
Att avsluta eldandet var en barnlek, det visade sig gå hyggligt bra att lyfta pannan med trangias tamojar, och därefter dumpa de sista glöderna på en lämpligt våt och undanskymd plats.
Pannan passade bra direkt under locket i stuvfacket, så den tog ingen direkt plats från den övriga packningen heller.
Att paddla i (ytter)skärgården är ju trevligt, och att sitta runt en lägereld är ju också trevligt. Tyvärr så kan det ju vara lite knepigt att förena dessa båda saker med gott miljösamvete om man befinner sig på en karg skärgårdsö.
Så till höstpaddlingen i år hade jag med mig ett fyrfat, en helt vanlig kasserad stekpanna som vi eldade i. Den här gången tog vi tre knytnävsstora stenar och ställde den på, men till nästa gång skall jag göra några små metallben istället.
En bieffekt, och möjlig nackdel kan tyckas av att hålla sig inom fyrfatet är att brasan inte sprider några större mängder värme precis, men det brinner ändå tillräckligt mycket för att mysfaktorn skall upprätthållas.
Det lilla formatet gör ju också att man av naturliga skäl gärna eldar med pinnved och inte förbrukar så mycket av det ens en gång.
Värmespridningen nedåt blir minimal, antagligen delvis beroende på att det ganska snabbt byggs upp ett asklager i botten på pannan. Efter dryga 3 timmars eldande kunde man fortfarande hålla handen under pannan utan obehag.
Att avsluta eldandet var en barnlek, det visade sig gå hyggligt bra att lyfta pannan med trangias tamojar, och därefter dumpa de sista glöderna på en lämpligt våt och undanskymd plats.
Pannan passade bra direkt under locket i stuvfacket, så den tog ingen direkt plats från den övriga packningen heller.
