• Ny regel: forumen är till för diskussion, frågor och annan typ av interaktion mellan medlemmar - inte för att ha som ett privat "åsiktsflöde".
    Den som startar en tråd måste själv skriva ett tydligt första inlägg som lägger grund för trådens diskussion, frågeställning eller dylikt - och skall sedan även själv deltaga i tråden man startat. Alla våra regler finns här

Längdåkning nybörjare

Aj då, jag har tydligen gjort fel! Jag köpte mina skidor innan jul och hittade ett par vallningsfria med fiskfjäll, dock känns de himla bra. Jag har ju inget att jämföra med i och för sig! Det är lite svårt att ta sig upp för branta backar, men jag gissar att det hänger betydligt mer på min bristande teknik än på skidan!? Jag hittade hela kittet för 1800:-, skidor, stavar, pjäxa och bindning och är nöjd. Jag är den typen av människa som förmodligen skulle ge sjutton i att alls skida om jag skulle på med valla och sånt, så jag får ju ta vad jag får för att slippa. Men jag älskar att åka, vilken suverän träning!

Nu leker jag med tanken på Vasalopp nästa år och tar tacksamt emot tips på hur man tränar inför det!

Tack alla för alla råd och alla tips!

Jätte kul att du hittade skidor och blev nöjd. Det är ju det viktigaste!


Nackdelen med fiskfjäll är följande (någon annan kanske är intresserad):

Vid is och gamla hårda spår är det snudd på omöjligt att få fiskfjällen att bita i underlaget = noll fäste.

Det finns ingen möjlighet att justera fästzonen, på samma vis som med valla, ligger fjällen i och bromsar när du står på båda skidorna har du helt enkelt en skida med dåligt glid och kan inte göra så mycket åt det. Har du dåligt fäste väger du för lite för just den skidan och kan bara bättra på det genom att äta mer mat.

Samma sak om du hänger på en ryggsäck. Finns ingen möjlighet att justera fästet.

När det är väldigt isiga och hårda spår sliter det med tiden på klackarna och du kan aldrig renovera eller fixa dom.

Blir man biten och får ambitioner att åka vasalopp etc vill dom flesta maximera glid och fäste och man har då ganska snabbt växt ur sina vallningsfria.


När det är den typen av vinter vi har nu, bara mer och mer snö, inga väderomslag, konstant minus (hur ofta är det?) dvs ganska mjuka spår gör sig dock den vallningsfria bra. Så det är inget onödigt köp, blir man biten kan man ha den som ett komplement just till sådana här förhållanden.



Sen måste jag, i all välmening, ge er en brasklapp, framförallt kvinnor tycks ha anmärkningsvärt svårt att ta det enkla steget att börja valla sina skidor.

Män, män och åter igen män står där med sina vallabrukar. Jag tror aldrig knappt jag under alla år sett en tjej valla ett par skidor

Den mystifiering och de svårigheter som vallandet blivit omgärdat av påminner starkt om det jönseri många män ägnar sig åt runt grillen, sommartid. Inget av det behöver vara speciellt svårt egentligen.

Så länge det är kallt (minus grader) räcker det nästan med bara en enda burk (blå) och den är i funktion och appliceringsteknik slående lik ett läppstift. Vill man slå på stort köper man ett paket för 99:- innehållande tre olika brukar och en korkkloss. Fortfarande är vi kvar på en knappt mätbar nivå, i jämförelse med antalet övriga burkar med påstrykbart innehåll, genomsnittskvinnan har i arsenalen.

Kolla vad termometern visar, ta den burk som omfattar aktuell temp, står på klart och tydligt, gnid på i fästzonen. Har du bakhalt lägg på längre & fler lager. Glider det dåligt åker du vidare och lägger inte på lika långt eller tjockt nästa gång. Gör streck på skidans sida varje gång och efter fyra fem försök kan du redan från början få till det.

Du behöver inga strykjärn eller vallaställ, på motionärs-nivå. Burken kan du ha i fickan och lägga på direkt ute i spåret. Dom behöver inte göras rent i mellan, ny valla för aktuell temp lägger du på den gamla

Är det väldigt isigt och eller väldigt varmt köper man en tub med "klister" och den är ungefär lika komplicerad att hand ha som en tub mjukost.

Dock, som namnet antyder, blir skidan "kladdig" och måste transporteras skyddad eller på takräcke.

Sen är det lite svårt att gå tillbaka till burkvalla utan rengöring, men i 99% av fallen börjar man med klister framåt vårkanten och fortsätter med det fram till säsongens slut. Är man inte i fjäll-världen brukar också dom flesta ha ställt in grejerna innan det är dags att ta fram klistertuben.

När du kommit så här långt och säsongen är slut kommer du bara tycka att det är kul, så då går rengöring och ompyssling av skidorna av bara farten.

Glidvalla behöver man som ren motionär överhuvudtaget inte ägna en tanke.

Att åka längdskidor utan att valla är ungefär som att framåt vårkanten köpa springskor för 1.200:- pruta bort kostnaden för, och inte lägga tiden som går åt för att knyta, skosnörena




Börja valla!!! :)
 
Senast ändrad:
:) Härligt att läsa ovanstående! Jag kör mina vallningsfria denna säsong och om det skulle råka vara vinter med snö även nästa år och jag fortfarande är biten, då investerar jag i ett par andra skidor och vallar. Jag har fått tusen föreläsningar om hur komplicerat det är att valla och att man ska ha strykjärn och sandpapper och... Nu har ju jag åkt bara i detta ideala väder du beskriver och ska testa nu när det töar och fryser på igen, hur de känns.

Men det verkar finnas massor av åsikter! Jag har hört från vana skidåkare att vallningsfria är helt okej och att man om man vill bara kan lägga på glidvalla, men det ska jag alltså inte göra?
 
Du kan använda gildvalla på flaska till glidytorna på dina vallningsfria, det hjälper att jämna ut skavanker och ger lite bättre glid. Jag köpte en ski go +10 till -10 på Stadium för strax under hundra lappen om jag minns rätt, har räckt i två säsonger.

Bara att stryka ut på skidorna innan du byter om, när du är ombytt tar du grova sidan på en disksvamp och gnuggar bort överflödig valla som torkat, färdigt!
 
:) Härligt att läsa ovanstående! Jag kör mina vallningsfria denna säsong och om det skulle råka vara vinter med snö även nästa år och jag fortfarande är biten, då investerar jag i ett par andra skidor och vallar. Jag har fått tusen föreläsningar om hur komplicerat det är att valla och att man ska ha strykjärn och sandpapper och... Nu har ju jag åkt bara i detta ideala väder du beskriver och ska testa nu när det töar och fryser på igen, hur de känns.

Men det verkar finnas massor av åsikter! Jag har hört från vana skidåkare att vallningsfria är helt okej och att man om man vill bara kan lägga på glidvalla, men det ska jag alltså inte göra?
så här tänker jag, när det gäller enkel vallning av längdskidor avsedda för körning i spår och av "vanliga motionärer".

glidytorna (framför och bakom fäszonen) tycker inte jag att man behöver ägna någon som helst uppmärksamhet över huvudtaget. knappt ens som väldigt duktig motionär,

varför?

1. så länge det inte är rena elitskidor, vi pratar om, kommer dom färdiga från fabriken som naturligigtvis gör vad dom kan för att glidytan ska vara bra.

tom en snowracer med enkla plastbelag glider ju bra, så varför skulle inte skidtillverkare ha sett till att skidor för flera tusen också gör det!? det är ju en hyfsad konkurrentfördel att kunna erbjuda en skida med bra glid så jag förstår inte vad motivet skulle vara till att inte göra det.

2. att belagen behöver "underhållas" och få "omvårdnad efter några år för att hålla sig i bra skick finns det inte mycket forskning på eller annat stöd för. det är ju bara att titta sig omkring på alla 20år gamla skidor, inte har större delen av dom tagit någon skada av att stå ovallade. (bra kan dock vara att förvara skidan mörkt, ej varmt och gärna i ett fodral)

jag är övertygad om att skidan tar mer stryk av ett ständigt uppvärmande och avsvalnande vilket glidvallning innebär.

3. glidytorna blir repiga med åren. visst är det så, men normalt sett sitter dessa repor i skidans längdriktning och har marginell påverkan på glidet.

4. vet man inte vad man håller på med och inte har ordentliga grejor är risken att ett försök att valla glidytorna slutar med att skidan glider betydligt sämre än om man hade låtit bli den. det kan tom sluta helt i kaos att du står med ett par skidor där du får ifrysningar även på glidytorna, eller i total katastrof, att du bränner belagen med strykjärnet så att dom för alltid är förstörda.

5. när det gäller att optimera sin utrustning handlar 80% om fästet och endast 20% om glidet. dvs även om du gör allt exakt rätt och lägger x-antal tusen på att köpa samma saker som eliten har kommer det i alla fall ha marginell påverkan för slutresultatet.

6. varför ska man sträva efter maximalt glid? max 10procent av de åkare jag stöter på ute i spåren kan hantera ett par skidor som glider som spjut. dom allra flesta står ändå och spänner sig, plogar nerför och kan inte ens hantera det glid dom har. dessutom åker ju de flesta "motionärer" för att få just motion, att inte ha maximalt glid = mer motion...

7. kostnaden, att köpa på sig allt som behövs för att i dom flesta fören kunna valla och få fram det där super glidet som eliten eftersträvar slutar på allt för många tusenlappar för att det ska kunna försvaras med rationella och förnuftiga argument.

8. vem är det som förespråkar den här typen av vallning? skidförsäljaren som lever på att sälja grundpreppareringar, stenslipningar eller stålsicklingar?
vallatillverkaren som spelar på dina rädslor och med sina mer känslomässiga argument?
eller är det bekantskapskretsens pryl-nisse som mer utvecklat "en sport i sporten" och egentligen tycker att timmarna i vallboden är roligare än själva åkningen? eller nån besserwisser som alltid har en tendens att krångla till saker och ting?

och som jag var inne på tidigare, allt eftersom antalet områden vi män behärskar och haft monopol på, i en rasande takt krymper, finns det ju snart bara grillning av kött och vallning av skidor kvar, att krampaktigt hålla sig fast vid och försöka få att framstå som så komplicerat som möjligt..



vallning av fästzonen:

80% av fästet handlar om att ha rätt skida, endast 20% handlar om själva vallningen.
därför är det oerhört viktigt att hitta en skida med rätt spann och att märka ut den på ett korrekt sätt, vilket är lätt och går på tio minuter

har man en befintlig utrustning är det första man gör, att göra rent skidorna från gammal valla, skrapa bort det värsta med en plastsickel, isskrapa el likn och det sista tvättas med ex lacknafta (som prylnissar och andra otrygga konsumenter även kan köpa till femdubbla priset under namnet "valla-väck")

letar upp ett jämt underlag och ställer sig på dom med jämvikt, dvs lika mycket tyngd på båda skirona, ber en kompis köra in ett papper under skidan, vid skon, drar pappret så långt fram det går, där det fastnar gör man ett streck, sen dras pappret bakåt tills det fastnar även där, gör ett streck. du har då fått ut ditt spann. dvs din fästzon är markerad. mellan dessa streck ska du lägga på fästvalla. bakom och framför strecken har du dina glidytor och dom ska du alltså enligt mitt tycke inte göra något åt.

sen lägger du över all din vikt på ena skidan, med koncentration ner vid tån, pappret ska då i princip ha tramapats fast under hela skidan.

om du inte får en sträcka på runt 25% av skidans längd, som pappret går att föra fritt, i moment ett, har du för mjukt spann, dvs fel skida till din vikt.

om du inte kan trycka fast större delen av fästzonen i underlaget ,dvs pappret ska inte gå att flytta i moment två, har du (i regel) för hårt spann.

sen kan man mäta ut spannets höjd mm men det är överkurs och något man ägnar sig åt när man kommit igång lite mer och eller utvecklat ett större intresse.


steg2.

den del som nu markerats som fästzon, kan man om man vill ta ett helt vanligt sandpapper korn ca 120-150, eller en nagelfil av typen som är uppbunden på papp, och "rugga" dvs dra några lätta drag med slipmedlet på tvären mot skidans längdriktning.

ovanstående är dock inte nödvändigt, men det gör att vallan biter sig fast något bättre.


steg3

själva vallningen.

är det kallt och snön inte varit med om några större väderomslag. håller man sig till ett enkelt tre-pack med burkvallor som man köper lite här och var för runt 100:- med en korkkloss. läser på burkarna vilken temperaturgräns dom passar bäst för.

lägger på ett första lager som går mellan nyss nämnda streck, gör nästa lager något kortare, kanske ett tredje och fjärde lager som blir ytterligare kortare.

detta behöver inte kompliceras utan kan göras direkt ute vid spåret. inga strykjärn, vallaställ el likn behövs

har man lagt på för mycket kör man bara vidare tills vallan efter någon km slitits bort och nästa gång lägger man på lite kortare sträcka och eller inte så många lager.

har man fortfarande inget fäste, lägger man på lite längre och eller högre lager. kan göras direkt ute i spåret.

man memorerar och ev ritar på nåt extra streck efter 3-4 försök vet man direkt hur man ska göra.

håller sig temp och snöförhållanden gör man inget mer än bättrar på det man genom körning slitit bort.


är det gamla isiga spår som varit med om ett eller flera väderomslag (ofta framåt vårkanten) lägger man på en mjukare fästvalla på burk eller "klister" som säljs på tub.
här får man komplettera sitt "tre pack" med någon valla man köper löst, men det står klart och tydligt på förpackningen vilken temp och vilket snöförhållande som är lämpligt. sen är det inte så himla petnoga.


sen finns det lite special fall som under en hel säsong inte inträffar så ofta. runt noll grader och kraftigt snöfall etc endera stannar man hemma eller så kompletterar man med ytterligare någon valla. eller så kör man med det man har och får då finna sig i att inte dom gånger ha optimalt fäste eller riksera ifrysningar i fästzonen.


i regel så plockas klister och mjukare fästvallor fram i slutet av säsongen, men blir det väldigt omväxlande väder kan man ibland åka på ett "krångligt" moment som innebär att den klistrade skidan måste göras ren för att det återigen är kallt och förhållandevis ny snö.


när det gäller vallning VS vallningsfria, kan dom vallningsfria vara ett bra (tom ibland bättre) alternativ när det är slaskigt i spåren och eller kommer nysnö och är runt noll. (dvs i princip vid dom tillfällen där vanliga motionärer nästan aldrig åker skidor)

dom fungerar halvhjärtat när det är kallt och snön inte varit med om något väderomslag, men hämmar glidet för mycket och är egntligen ingen konkurrent till vallningsbara då dessa i detta förhållande är så lätta att valla.

när det är isiga spår är det något mer komplicerat att valla men då är å andra sidan de vallningsfria helt obrukbara och inte ens något alternativ. själva vallningen är inte komplicerad men ev rengöring och återgång till kall-före kan medföra lite pyssel. men åter igen handlar allt om hur seriös man är och hur mycket tid man vill lägga ner.

tycker man det där med klistervallning och rengöring verkra bökigt hoppar man bara över det, dessa dagar kommer man då i princip ha noll fäste, men det kommer ändå alldrig bli sämre än vad den vallningsfria skulle ha gett.

eller så väntar man till framåt mars och går då över till klister och sen kör man bara klister tills säsongen är helt slut och gör då en rejäl rengöring.
 
Själv har jag två par längdskidor. Ett par "finskidor" givetvis utan fjäll men välförsedda med en massa tuschmarkeringar där vallazonen befunnit sig just den dagen jag hade en penna.

Plus ett par billiga, lite bredare bara-ut-och-åkaskidor, med fjäll under. Visst är åkglädjen väldigt mycket större med finskidorna (om jag lyckats med vallningen) men å andra sidan har jag ju redan kommit iväg en kilometer eller två på fulskidorna innan jag ens fått på vallan på de andra.

På fulskidorna kan jag dessutom ta ett par varv i närmaste park utan att nojja mig för repor i belagen. På det sättet har jag åkt ytterligare en halvmil innan jag tagit mig till några spår som är bra nog att göra finskidorna rättvisa.
När jag sedan ska hem kan jag klämma in en sista kilometer istället för att torka av valla som jag inte vill få på kläder eller bilklädsel.

Så inte gjorde du bort dig när du köpte vallningsfria. Visst kommer du vilja ha "riktiga" skidor om du ska köra vasan. Skillnaden är enorm. Men dina "fulskidor" kommer ge dig en massa åkning som annars inte hade blivit av, och det kan ju bara vara bra.


Flanell: din avmystifiering av vallaceremonin var bland det finaste jag hört sedan jag konfirmerades.
 
Vallatejp

Har tränat inför och åkt ett Öppet spår och ett Vasalopp på vallatejp som fästvalla. Inga problem. Glidvallan har jag fått hjälp av en kollega att applicera inför loppen och den har jag sedan åkt på resten av säsongen. Inget onödigt krångel!

Har även ovan nämnda Pilot-bindning och jag tycker att den har funkat bra.
 
Sen kom nämnda SNS pilot med dubbel infästning som bland annat stadium och teamsportia fortfarande, med god min, kränger i sina paket.
till motionärer är det rent vansinne att sälja det smäcket.
Det var mycket negativa kommentarer om SNS pilot ser jag. Får jag av nyfikenhet fråga vilka negativa erfarenheter ni har av SNS pilot? Jag är enormt nöjd med SNS pilot-bindningarna på mina skate-skidor. Jag upplever dem som fulständigt överlägsna SNS profil (NNN har jag aldrig provat, så jag kan inte jämföra med dem). När jag nästa gång köper nya skidor för klassisk teknik hade jag tänkt byta till SNS pilot där också (har för tillfället SNS profil där). Men kanske SNS pilot har negativa sidor som jag helt missat. Jag lyssnar därför väldigt gärna till andras erfarenheter!
 
oj, jag fick för mig att jag kunde det här men jag bedrog mig visst. får be er bortse från mina inlägg. det är uppenbarligen; pilot, tejp och fiskfjäll som gäller..
 
Tack flanell, för långt och informativt inlägg! På vilket sätt blir mina vallningsfria obrukbara i isiga spår?

Hittills har jag bara åkt i toppenväder, men kommer att ge mig ut bara det är snö och inte kallare än 20 minus. Hade jag tänkt.
 
Tack flanell, för långt och informativt inlägg! På vilket sätt blir mina vallningsfria obrukbara i isiga spår?

Hittills har jag bara åkt i toppenväder, men kommer att ge mig ut bara det är snö och inte kallare än 20 minus. Hade jag tänkt.


ingen fara, tänkte att det kanske är fler som är intresserade också. jag har sett ute i spåren att det är många som precis upptäckt det här med längdåkning. vilket är jätte kul, men det är ju tråkigt om man få fel grejer och tröttnar lika fort.



det pågår ju en evig diskussion om vallningsfria skidor av så kallade "fiskfjälls typ" och den mer traditionella där man vallar för att få fäste.

enligt mitt sätt att se det säljs den vallningsfria mer med utgång i kundens upplevda behov i stället för utifrån skidans faktiska och praktiska nytta ute i spåret.

mitt bidrag i den här tråden syftar till att man även som nybörjare ska få upp ögonen för och inte skrämmas av en skida som behöver vallas.

men sen bor vi i ett avlångt land med olika snöförhållanden och som jag skrev ovan kan det även finnas förhållanden där den vallningsfria tom är bättre, även om jag nog tycker det är ytterst sällan.



många, speciellt nybörjare, pratar sig varma om glidet, men enligt min absolut bestämda uppfattning är fästet det viktiga vid klassisk längdskidåkning. en skida som glider lite halvdåligt, för dagen, kan man leva med, men en utan fäste omöjliggörs hela idén med diagonalåkning.

av mina 1000++ skidmil har jag i huvudsak mött två olika fören:

det ena är när det varit i hållande kyla (aldrig under noll) och den snön man åker på aldrig varit med om väderomslag, det spelar ingen större roll om snön är "gammal" eller ständigt fyllts på med "ny" den är fortfarande förhållandevis mjuk.

i dessa lägen fungerar den vallningsfria förhållandevis bra, under förutsättning att den är helt exakt utprovad utifrån åkskicklighet och vikt.

i dessa fören är det dock så oerhört lätt att valla sina skidor så den vallningsfria löser inget större problem. den ytterst lilla energi och kunskap som går åt för att valla skidan har man igen tio gånger om eftersom du har en skida att anspassa och växa i.

visst kan man i dessa fören använda tejp, men varför? den är dyrare, faktiskt mer komplicerad att fästa och inte omptimal i sin konstruktion för dessa ganska mjuka spår. (fastnar lätt snö i framkant osv)

här är alltså den vallningsbara en vinnare, även om dom andra funkar hyfsat.



sen kommer vi till det andra föret som är vanligt. snö som legat en tid och varit med om ett eller flera väderomslag och av den aledningen mer liknar is.

fiskfjällsskidans konstruktion bygger på att "vassa" klackar ska tryckas ner i "snön" och därmed ge grepp, problemet är att dessa plastklackar saknar all förmåga att greppa i is, det spelar ingen roll hur du utformar plast, mot is får du aldrig något grepp.

en vallningsbar skida som har kvar vallan från ovanstående före kan greppa något lite grann, gillar man inte att valla och kladda kan man åka med den som den är, fästet är uselt men den slår fortfarande alternatviet fiskfjäll och man har hela tiden möjlighet att lägga på klister om man vill och orkar. man har liksom inte stängt några dörrar.

i detta före kan tejpen också vara ett alternativ.

sen har vi dom dagar där det är slaskigt i spåren och kommer mycket snö i ouppkörda spår, då kan som sagt den vallningsfria vara bra, men det är för få tillfällen för att den totalt sett ska bli en vinnare.

står man inför ett nyköp av skidor och vet med sig att man kommer åka minst en fjällvecka + ett tiotal tillfällen hemmavid och är lite intresserad då är mitt solklara råd en vallningsbar skida .

ska man mest "gå" skidor hemmavid någon dag per år, mest med barnen för att komma ut, då är kanske den vallningsfria ett alternativ.

har man ett par vallningsfria är det inte på något sätt bortkastat, blir man biten har man dom kvar som ett bra komplement.

dom flesta som blir bitna och åker någotlunda regelbundet brukar ha minst två par skidor. ett par för burkvalla och ett par med något hårdare (högre spann) för klistervallning och tom eliten åker på en "vallningsfri" skida i vissa (ytterst få) lägen, dock är den av en annan typ.

ang kladdiga skidor och förvaring av dessa är det bara när man går ner på väldigt mjuk valla alt klister det blir ett problem och det löser man med enklaste billigaste typen av fodral.

sen finns det såklart oändliga kombinationer av snöförhållanden och temperaturer, men nu drog jag dom förutsättningar jag upplever vanligast och som i princip det räcker för motionären att kunna valla för.
 
Själv har jag två par längdskidor. Ett par "finskidor" givetvis utan fjäll men välförsedda med en massa tuschmarkeringar där vallazonen befunnit sig just den dagen jag hade en penna.

Plus ett par billiga, lite bredare bara-ut-och-åkaskidor, med fjäll under. Visst är åkglädjen väldigt mycket större med finskidorna (om jag lyckats med vallningen) men å andra sidan har jag ju redan kommit iväg en kilometer eller två på fulskidorna innan jag ens fått på vallan på de andra.

På fulskidorna kan jag dessutom ta ett par varv i närmaste park utan att nojja mig för repor i belagen. På det sättet har jag åkt ytterligare en halvmil innan jag tagit mig till några spår som är bra nog att göra finskidorna rättvisa.
När jag sedan ska hem kan jag klämma in en sista kilometer istället för att torka av valla som jag inte vill få på kläder eller bilklädsel.

Så inte gjorde du bort dig när du köpte vallningsfria. Visst kommer du vilja ha "riktiga" skidor om du ska köra vasan. Skillnaden är enorm. Men dina "fulskidor" kommer ge dig en massa åkning som annars inte hade blivit av, och det kan ju bara vara bra.


Flanell: din avmystifiering av vallaceremonin var bland det finaste jag hört sedan jag konfirmerades.
Precis min tanke. Det ska bli av! Jag inser dock att det mesta är fel med mina skidor och att mannen som sålde dem till mig inte kunde mycket. Inget mätande av spann eller frågor om min vikt, däremot längd. Nåja, skidorna är köpta och fler har jag inte råd med men jag kommer att reka betydligt bättre före nästa köp!!!
 
Mycket bra tråd. Håller särskilt med Gustav. Vallningsfria skidor ÄR sämre än välvallade, men med den allmänna spårkvaliten i syd och mellansverige går det åt fulskidor också. Cykelbanan ut till spåret (grusad...), någon mil spår där stenarna smält fram i sydsluttningarna, grusvägen hem. Fulskidorna är givna! De står utanför dörren så länge det ligger snö. Finskidorna används bara i goda spår, fjällsemestern, mormor-är-med-och-passar-barnen åkningen. Det blir inte så många gånger om året, det. De få gånger det blir är det dock oftast "tjejen" som vallar familjens skidor! (Fast "killen" har numera lärt sig, han också)
 

Liknande trådar