Kamera eller inte kamera?

[bigfoot]

När jag är ute och vandrar har jag alltid med mig kameran, tidigare en klumpig analog sak från 60-talet men på sistone min smidiga digitala vän. Det är naturligtvis kul att kunna fånga vackra naturvyer. Samtidigt kan jag ibland känna att jakten på vackra foton tar övertaget, vilket stör lite av det "meditativa" med vandringen. Det blir svårt att njuta av naturen utan att ständigt fundera på hur jag ska fånga alla fina vyer på bild. Å andra sidan är det ju himla roligt att titta på bilderna när man kommit hem, och minnas platser och stämningar som man hade glömt.

Är det någon annan som tänker likadant? Och hur brukar ni göra, är ni motivjägare eller zen-vandrare som bara flyter med? Finns det en mellanväg?

 

[Staffan Andersson]

Sambon får fotografera Nää seriöst så blir det väl inte så mycket fotograferande förutom när man
a) stannar och vilar
b) lagar mat
c) vilar efter maten

 

[Martin Fjäderlätt]

Fota eller uppleva?

Har ibland samma problem.
Men med stillbildskamera är det ju inte så farligt om man inte eftersträvar den där perfekta bilden.
Upp med kameran då och då och bara klick klick.
Det förutsätter att det är en liten automatkamera som man lätt sliter upp ur fickan.

Det är värre med videokamera - då får man verkligen välja mellan att filma eller uppleva. Dessutom ställer filmande större krav på eftertanke om någon överhuvudtaget ska ha nån nytta av det man filmar.

 

[The Trooper]

Är det någon annan som tänker likadant? Och hur brukar ni göra, är ni motivjägare eller zen-vandrare som bara flyter med? Finns det en mellanväg?

Jag är mer en Zen-vandrare,vill jag uppleva något igen så gör jag om det.Men ibland uppstår speciella ögonblick/situationer/möten som aldrig kan återskapas,dom fotar jag.


peter
[Ändrat av ping 2006-06-19 kl 15:29]

 

[mille]

Annars är väl kameran bästa skyddet mot björn och annat spännande vilt. De rackarna kommer bara fram när man glömt kameran hemma i byrålådan.

Min invändning mot alltför mycket fotograferande på turerna är att minnena från de turerna blir så hårt knutna till bilderna som man har med sig hem efter ett tag. Från turer där kameran har varit med är det svårt att minnas det som inte fotograferades upplever jag. Minnena som finns på bild 'äter upp' de grå cellerna för det som inte fotograferades.

Å andra sidan är motivjakt ohyggligt kul det med.

 

[Avsl12]

Är det någon annan som tänker likadant? Och hur brukar ni göra, är ni motivjägare eller zen-vandrare som bara flyter med? Finns det en mellanväg?

Kameran var en förevändning för att börja vandra. En Canon som snart följdes av en till. Men sedan insåg jag att de bilder jag tog kunde vem som helst ta, då lade jag av. Sedan blev det en Minox kamera och en Camedia digital. Nu har jag ingen. Min dotter har en kamera och nästa gång jag ger mig på ensamvandring vet jag inte om jag tar någon med mig.

Kameran kan bara registrera en begränsad färgrymd, inte heller lukt, ljud, känslan av vind i håret eller smaken av vatten och hjortron. Det ögonblick man inte glömmer är just dessa som kameran inte sett.

Kanske tar jag med mig akvarellfärger och några block i stället. Gjorde det en gång och bilderna blev faktiskt rätt bra när jag låg en dag i Boarek och målade allt jag såg och inte såg.

 

[Raskesven]

Annars är väl kameran bästa skyddet mot björn och annat spännande vilt. De rackarna kommer bara fram när man glömt kameran hemma i byrålådan.

Min invändning mot alltför mycket fotograferande på turerna är att minnena från de turerna blir så hårt knutna till bilderna som man har med sig hem efter ett tag. Från turer där kameran har varit med är det svårt att minnas det som inte fotograferades upplever jag. Minnena som finns på bild 'äter upp' de grå cellerna för det som inte fotograferades.

Å andra sidan är motivjakt ohyggligt kul det med.

Enda raka för att hinna få några spännande djur på bild är att ha kameran i fickan.

Jag upplever det tvärtom. För mig blir fotandet som en dagbok. Ser fotot från en lägerplats, och drar mig till minnes "det och det och det", eller från en paus under vandringen, "ja, det var där det..." osv. Drar mig till minnes en massa saker jag annars inte skulle ha fått aktiverat i minnet.

Fotar dock mest kåtor;-) Tält och tarp har jag bara ett fåtal bilder på. Känns inget speciellt att fota tältet. Men med kåtan är det annorlunda, rena njutningen att fota den vid olika lägerplatser

Raskesven

 

[Staffan Andersson]

Fotar dock mest kåtor;-) Tält och tarp har jag bara ett fåtal bilder på. Känns inget speciellt att fota tältet. Men med kåtan är det annorlunda, rena njutningen att fota den vid olika lägerplatser

Raskesven

Det börjar nästa bli perverst det här med kåtorna, Raskesven

 

[Raskesven]

Fotar dock mest kåtor;-) Tält och tarp har jag bara ett fåtal bilder på. Känns inget speciellt att fota tältet. Men med kåtan är det annorlunda, rena njutningen att fota den vid olika lägerplatser

Raskesven

Det börjar nästa bli perverst det här med kåtorna, Raskesven

Ahh, där fick du ju nästan till det;-)

Raskesven

 

[Avsl12]

Ahh, där fick du ju nästan till det ;-)

Med kåtan :-* Nej denna tråd men en kåtkåt fotograf har spårat ut. Nu får du börja skriva tenpi eller lavvu eller va fan som hellst men inte kåta.

 

[pal2]

Med kåtan :-* Nej denna tråd men en kåtkåt fotograf har spårat ut. Nu får du börja skriva tenpi eller lavvu eller va fan som hellst men inte kåta.

How do you pronounce lavv-u??

Måste hålla med dagboksfotografen. Fotografierna blir till minnen. Och ett foto på tältplatsen är ett absolut måste. Själv har jag systemkameran hängandes på magen och digitalkompakten i en ficka, nära till hands. Ibland är det bråttom känns det som. Jag har även klurat på något sätt att hänga upp stativet för att kunna få fram det utan att ta av mig ryggsäcken.

Sorry
Peter

 

[Staffan Andersson]

Ibland är det bråttom känns det som. Jag har även klurat på något sätt att hänga upp stativet för att kunna få fram det utan att ta av mig ryggsäcken.

Peter

Vandringstavar med en sån här kanske?