• Ny regel: forumen är till för diskussion, frågor och annan typ av interaktion mellan medlemmar - inte för att ha som ett privat "åsiktsflöde".
    Den som startar en tråd måste själv skriva ett tydligt första inlägg som lägger grund för trådens diskussion, frågeställning eller dylikt - och skall sedan även själv deltaga i tråden man startat. Alla våra regler finns här
  • Tyvärr hade vi ett databashaveri i söndags eftermiddag, som ledde till att vi tvingades läsa tillbaka säkerhetskopia - därför kan en del inlägg och annat som lades in söndag morgon/förmiddag saknas.

Isplanket & framtiden

Med tanke på vilka [raderat] det är som driver skridskoklubbarna, framförallt gubbarna i SSSK, är så har du helt fel om var tröskeln ligger.

För Stockholm finns en utmärkt Facebook-grupp, https://www.facebook.com/groups/israpportstockholm/ (plus några syskongrupper för mer offtopic-diskussioner)
Du får gärna utveckla vad du tycker är idiotiskt med skridskoklubbarna och hur dessa existerande klubbar kan vara en tröskel för att du vill starta ett alternativ?
Är tröskeln att skidskonätet redan är så inarbetat för många så kan jag förstå det, men de har ju tagit en stor "marknadsandel" redan och vill man "värva över" så får man normalt erbjuda något bättre och/eller billigare.

Det kan vara så att skridskonätet inte passar allas smak, men då har man två val, antingen ändrar man de som finns, t ex genom motioner på årsmöten. De flesta ideela föreningar har demokratiska stadgar och är man beredd att jobba själv så kan man förändra. Men att kräva att de som gillar en förening och trivs med hur den fungerar att ändra sig tror jag är svårt.
Alternativet blir då att man startar eget, efter eget tycke och smak, hittar likasinnade och lägger sin energi där.

Jag tycker sökbarheten i facebookgrupper är en begränsning och gillar många funktioner på skridskonätet, särskilt geo-tjänsterna kopplat till färdspår. Men dyker det upp något bättre är jag inte främmande för att prova.

/Patrik
 
Senast redigerad av en moderator:
Du får gärna utveckla vad du tycker är idiotiskt med skridskoklubbarna och hur dessa existerande klubbar kan vara en tröskel för att du vill starta ett alternativ?
Är tröskeln att skidskonätet redan är så inarbetat för många så kan jag förstå det, men de har ju tagit en stor "marknadsandel" redan och vill man "värva över" så får man normalt erbjuda något bättre och/eller billigare.

Det kan vara så att skridskonätet inte passar allas smak, men då har man två val, antingen ändrar man de som finns, t ex genom motioner på årsmöten. De flesta ideela föreningar har demokratiska stadgar och är man beredd att jobba själv så kan man förändra. Men att kräva att de som gillar en förening och trivs med hur den fungerar att ändra sig tror jag är svårt.
Alternativet blir då att man startar eget, efter eget tycke och smak, hittar likasinnade och lägger sin energi där.

Jag tycker sökbarheten i facebookgrupper är en begränsning och gillar många funktioner på skridskonätet, särskilt geo-tjänsterna kopplat till färdspår. Men dyker det upp något bättre är jag inte främmande för att prova.

/Patrik
[raderat av admin]

Här ska du få några exempel:

Innan corona tillbringade jag varannan vinter i La Grave, Frankrike. Följaktligen var det bara meningsfullt för mig att vara med i SSSK vartannat år, men då måste man betala inträdesavgiften, som är i princip lika hög som årsavgiften vartannat år. Oklart om man behövde gå om säkerhetskurserna mm. Jag förstår inte ens varför man har en inträdesavgift, de flesta föreningar brukar vilja minimera trösklarna för att gå med. De var helt rigida med detta.

Alla turer, SSSK eller andra arrangörer, börjar i svinottan. Jag har säkert en handfull gånger lyft detta men då sitter det någon skäggig ingenjörsgubbe som tycker det roligaste man kan göra en fredagskväll är att byta till vinterdäck och kan omöjligen förstå att folk har andra intressen på helgerna.

Hysteriskt säkerhetstänk. Jag har all utrustning och har övat i riktiga vakar men det betyder inte att man behöver släpa omkring på allt om man ska åka på Norrvikens plogade bana. Detta är typiskt svenskt - jag har som sagt tillbringat många vintrar i La Grave och det finns gott om säkra åk där, och de flesta guidegrupper åker ändå mest i Les Vallons resp Chancel - ändå är svenskarna där som Ole Bramserud m.a.p säkerhetsutrustning.

Majoriteten av skridskoturerna verkar gå ut på att åka någonstans och dricka kaffe (och tvingas lyssna på de här ingenjörstypernas babbel om däcksbyten), ta kitschiga motljusbilder som kan användas för långfärdsskridskoskryt samt filma i - håll i dig nu - porträttläge.

Jag kappseglar på rätt hög nivå på sommarhalvåret och där, till skillnad från töntarna i skridskoklubbarna, finns det en helt annan variation. Vissa kappseglingar/träningar börjar 9 på morgonen, andra på kör från 13 eller 17 (ja, man kan åka skridskor på natten med pannlampa, men uppenbarligen inte om man är en autistisk ingenjör som måste äta kött och potatis exakt 18:00 varje dag). Inom segling finns det också, till skillnad från skridskosällskapen, snygga människor, som ofta kombinerar seglingsintresset med tex ett intresse för kultur eller nöje. Slutligen fokuseras seglare på segling, inte på kaffepauser. Äter gör man när det uppstår en lucka.

I en Facebook-grupp för israpporter för Stockholms län med 14 500 medlemmar har det senaste veckan postats ca 45 inlägg (jag räknade manuellt så siffran är kanske inte helt exakt) - alltså 6-7 om dagen. Varför behöver man ens söka? Tre dagar gamla israpporter är irrelevanta. Man kan lika gärna bläddra manuellt, även om det förstås går att söka på vattendrag.

Ni skridskoåkare borde för övrigt fundera på det rimliga i att åka bil 20 mil enkel resa för att utöva en vintersport. CO₂-kompenserar du dina resor? (Det är dessutom en starkt bidragande orsak till att jag brukar vara borta i 4-5 månader i Frankrike - utslaget per dag blir resan dit inte så belastande, varken i mil eller tid.)
 
Senast redigerad av en moderator:
[raderat av admin]

Här ska du få några exempel:

Innan corona tillbringade jag varannan vinter i La Grave, Frankrike. Följaktligen var det bara meningsfullt för mig att vara med i SSSK vartannat år, men då måste man betala inträdesavgiften, som är i princip lika hög som årsavgiften vartannat år. Oklart om man behövde gå om säkerhetskurserna mm. Jag förstår inte ens varför man har en inträdesavgift, de flesta föreningar brukar vilja minimera trösklarna för att gå med. De var helt rigida med detta.

Alla turer, SSSK eller andra arrangörer, börjar i svinottan. Jag har säkert en handfull gånger lyft detta men då sitter det någon skäggig ingenjörsgubbe som tycker det roligaste man kan göra en fredagskväll är att byta till vinterdäck och kan omöjligen förstå att folk har andra intressen på helgerna.

Hysteriskt säkerhetstänk. Jag har all utrustning och har övat i riktiga vakar men det betyder inte att man behöver släpa omkring på allt om man ska åka på Norrvikens plogade bana. Detta är typiskt svenskt - jag har som sagt tillbringat många vintrar i La Grave och det finns gott om säkra åk där, och de flesta guidegrupper åker ändå mest i Les Vallons resp Chancel - ändå är svenskarna där som Ole Bramserud m.a.p säkerhetsutrustning.

Majoriteten av skridskoturerna verkar gå ut på att åka någonstans och dricka kaffe (och tvingas lyssna på de här ingenjörstypernas babbel om däcksbyten), ta kitschiga motljusbilder som kan användas för långfärdsskridskoskryt samt filma i - håll i dig nu - porträttläge.

Jag kappseglar på rätt hög nivå på sommarhalvåret och där, till skillnad från töntarna i skridskoklubbarna, finns det en helt annan variation. Vissa kappseglingar/träningar börjar 9 på morgonen, andra på kör från 13 eller 17 (ja, man kan åka skridskor på natten med pannlampa, men uppenbarligen inte om man är en autistisk ingenjör som måste äta kött och potatis exakt 18:00 varje dag). Inom segling finns det också, till skillnad från skridskosällskapen, snygga människor, som ofta kombinerar seglingsintresset med tex ett intresse för kultur eller nöje. Slutligen fokuseras seglare på segling, inte på kaffepauser. Äter gör man när det uppstår en lucka.

I en Facebook-grupp för israpporter för Stockholms län med 14 500 medlemmar har det senaste veckan postats ca 45 inlägg (jag räknade manuellt så siffran är kanske inte helt exakt) - alltså 6-7 om dagen. Varför behöver man ens söka? Tre dagar gamla israpporter är irrelevanta. Man kan lika gärna bläddra manuellt, även om det förstås går att söka på vattendrag.

Ni skridskoåkare borde för övrigt fundera på det rimliga i att åka bil 20 mil enkel resa för att utöva en vintersport. CO₂-kompenserar du dina resor? (Det är dessutom en starkt bidragande orsak till att jag brukar vara borta i 4-5 månader i Frankrike - utslaget per dag blir resan dit inte så belastande, varken i mil eller tid.)
Du verkar likställa SSSK med alla skridksoklubbar och utan att ha varit med i SSSK tror jag du har fel. Klubbar/föreningar brukar anföra att inträdesavgift ska täcka det merarbete som krävs för registrering, jämfört med existerande medlemar. Då du pratar om SSSK och inte gillar dem - har du funderat på någon annan klubb i Mälardalen, utan inträdesavgift? T ex FF har ju flera lokalavdelningar i området. Angående att gå om introkväll/kurs - har du frågat dem om det verkligen behövdes? I min klubb (ej Mälardalen) behöver man inte gå om intro om man varit utan medlemskap ett år så vitt jag vet och ingen inträdesavgift. VIll man gå kurs så är det avgift för den. Årsavgift för turer och tillgång till skridskonätet.
När en klubb/förening/organisation/företag ordnar så ställer produktsäkerhetlagen krav på säkra aktiviteter och då är ofta ett av klubbarnas sätt att kräva viss utrustning hos varje deltagare. Gillar man inte det bör man åka på egna turer, men åk inte själv.
Om du tycker fikat tog för stor del av turen undrar jag om du vält rätt åkgrupp - de snabbare grupperna jag åkt med fikar definitivt inte onödigt länge. De som fotograferar/filmar på turer jag är med på gör det under färd, inte några uppstyltade bilder och vilket håll de håller kameran på, det har jag inte ens reflekterat på. Jag finner nöje i att se bilder av min tur efteråt.
Många åkare jag känner vill åka hela dagen och vill därför börja på morgonen och ska man åka iväg så vill många avsluta åkningen innan det blir mörkt. Jag har nog nästan aldrig åkt 20 mil till is men SSSK och flera andra klubbar åkte ju (pre-Corona) med fulla bussar till isen och jag har svårt att se något miljövänligare sätt (om vi mäter miljöpåvkeran i CO2utsläpp och inte i sträcka eller tid). Skulle alla bara åka hemmavid där de bor skulle det bli få turer med få deltagare på varje. I min klubb ordnade vi samåkning i bilar före Corona men med Corona vill de flesta köra själva. Transporterna blir väl inte olika om vi jämför isplanket med facebook och med skridskonätet?
Vill du köra eftermiddagsturer så tror jag du ska söka dig till en mindre klubb och erbjuda dina tjänster, om du känner dig manad att leda turer. Den ökade risken som att åka i mörker innebär, den tror jag få klubbar är villiga att ta (i sitt namn) regelbundet. Kanske något undantag med månskenstur på tidigare väl rekad is.

Så roligt för dig att du har hittat likasinnade kappseglare, hittat skidåkning som passar dig och din risknivå och hoppas du hittar skrinnarvänner (i eller utanför klubb) som vill åka som du.

/Patrik
 
Som startare av tråden påminner jag om dess ämne: En öppen webbplats för israpporter utan krav på betalning eller medlemskap i en organisation. Ta diskussioner om skridskonätet i någon annan tråd.

Trådens fråga har ännu inte blivit löst. Jag hoppas att tråden lyfts en dag av någon som postar en länk till en öppen webbplats för israpportering i landet.

Det är lätt att tro att det är väldigt svårt att skapa en webbplats om man inte vet hur det går till. Det behöver inte vara så har jag skrivit tidigare i tråden. Man behöver inte vara datorexpert.

d-b: Tack för din länk, även om det var en facebookgrupp. Ett förslag: Ni skulle kunna göra den publik. Många har inte facebook.

Under Isplankets tid tänkte jag att många fler som är ute och haft ”koll” på isen skulle kunna skriva israpporter. T.o.m. om det inte finns is är värdefull information som spar många åkturer i onödan till vatten.
 
"Det är lätt att tro att det är väldigt svårt att skapa en webbplats om man inte vet hur det går till. Det behöver inte vara så har jag skrivit tidigare i tråden. Man behöver inte vara datorexpert."

Jag förstår inte riktigt. Du återkommer till detta så vad är det som hindrar dig? Varför måste det vara någon annan som gör det?

"Under Isplankets tid tänkte jag att många fler som är ute och haft ”koll” på isen skulle kunna skriva israpporter. T.o.m. om det inte finns is är värdefull information som spar många åkturer i onödan till vatten."

Här kan jag i princip hålla med men bara för att du tycker att andra borde göra någonting kommer de inte att göra det ifall det inte ligger i deras eget intresse. Och vad skulle de ha för intresse av att rapportera?

Personligen nöjer jag mig med hemma-isar och då är det bara att ringa någon som bor i närheten och fråga hur det ser ut. Och hittar jag fina isar vill jag inte ha en massa andra där, naturupplevelsen blir bättre i liten grupp så varför skulle jag tipsa om mina smultronställen? Att åka längre bort kanske ger någonting för vissa och då förstår jag frågan lite bättre men en israpport är färskvara, hur länge kan du lita på den? Kanske du helt enkelt skulle skaffa ett eget nätverk med bekant på de platser du vill åka till. Då kan ni tipsa varandra.
 
Ålänning: Det finns människor som kan tänka sig lägga den lilla tid det tar att skriva israpporter trots att de kanske inte tjänar någonting på det. Mitt syfte med tråden är att bevara den andan.

Tråden handlar inte om mina behov. Jag konsumerar inte israpporter. Jag har just nu i livet inte lust att sitta vid datorn och fixa med en webbplats. Jag skriver däremot gärna israpporter som är öppna för alla. Det för att jag vill stödja den principen om att folk kan hjälpas åt utan att ständigt kalkylera med att ”tjäna” något. Det tror jag är bra för landet, därför föreslår jag en webbplats på riksnivå.
 
Ålänning: Det finns människor som kan tänka sig lägga den lilla tid det tar att skriva israpporter trots att de kanske inte tjänar någonting på det. Mitt syfte med tråden är att bevara den andan.

Tråden handlar inte om mina behov. Jag konsumerar inte israpporter. Jag har just nu i livet inte lust att sitta vid datorn och fixa med en webbplats. Jag skriver däremot gärna israpporter som är öppna för alla. Det för att jag vill stödja den principen om att folk kan hjälpas åt utan att ständigt kalkylera med att ”tjäna” något. Det tror jag är bra för landet, därför föreslår jag en webbplats på riksnivå.
Välviljan att dela israporter utan egen vinning (inte mer än att ta del av andras rapporter) finns redan på den websajt du inte tycker man ska nämna här i tråden. Tror inte de som driver server och utveckling där får betalt i pengar heller. Välviljan finns tydligen även i de FBgrupper som nämnts. Dock har denna existerande websajt en liten tröskel - du ska genomgå introutbildning (eller kanske bara valideras ha motsvarande kunskaper) i en klubb och sedan betala en ganska modest monetär årsavgift. Detta kanske är en stor mental och principiell tröskel men reelt tycker jag det är ganska låg tröskel.
Att omkanalisera (eller dubbelkanalisera) de som rapporterar till ett nytt ställe tror jag är svårt, då karttjänster, spår, foton mm är roliga bonus-funktioner på den där existerande sajten.

Lycka till att hitta någon som vill starta en ny sajt, så som du önskar den! Blir den bra kommer jag att använda den också.

/Patrik
 

clindh

Forumvärd
Det är lätt att tro att det är väldigt svårt att skapa en webbplats om man inte vet hur det går till. Det behöver inte vara så har jag skrivit tidigare i tråden. Man behöver inte vara datorexpert.
Svårigheten med att få till en sådan sajt med många som tipsar om isar är dock inte teknisk - det svåra är att få besökare till den, och än svårare att få många av dem att kontinuerligt att dela med sig av rapporter för att det skall vara intressant att besöka sajten. Lite moment 22, det kräver uthållighet och all slags marknadsföring.

Under de 25 år Utsidan funnits har vi ju märkt hur trenden allt mer går mot att konsumera information, inte att själv vara med och skapa den. Vi har all teknik som behövs för att kunna bygga ett "isplank", färdiga funktioner för att lägga upp färdspår från skridskoturer t.ex (som synes sällan använt) och en rejäl mängd besökare (ca 55 000 i veckan, men få som bidrar) men jag är ändå tveksam till att det skulle fungera idag - iallafall om man skall mäta sig mot den mängd rapporter som kommer inom föreningarna.

Jag tror det även handlar om att en förening ger mer "vi-känsla", man månar om att andra likasinnade skall hitta bra is, man vet vilka mottagarna är, och att just israpporter är så dagsfärsk information, de bör tolkas mha egen erfarenhet, man vill speciellt inte att mer oerfarna ger sig ut några dagar efter en rapport och ev. hamnar i trubbel för att omständigheterna ändrats.
 
Senast ändrad:
Det är oxå väldigt viktigt med säkerhetstänk, i sporter där det snabbt kan gå illa. Det är nog en del av svaret. Alltså inte publicera info för vem som helst, som kan leda till olyckor. Såklart vill ledare och erfarna vakta sin status oxå. Det finns tex en del som utforskar gamla gruvor och liknande, och som aldrig berättar om turer, det är ju så svårt att bara dom klarar det --- :)
 
Clindh: För att marknadsföra en öppen webbplats för israpportering tror jag man ska understryka att den är öppen för alla utan kostnad och bygger på att allmänheten bidrar med israpporter. Det kommer många tycka är sympatiskt. Då tror jag att media kan hjälpa till med gratis marknadsföring. (Jag blev tipsad om Isplanket av TV.) ”Sociala” medier bruka sprida saker ganska duktigt. Till sist kan de användare som känner för den här öppna samarbetsprincipen sätta små anslag på anslagstavlor vid isarna.

För att få fler att skriva får man upplysa om att alla som har varit ute med god koll på isen kan ha något att bidra med.

Säkerheten går bra att hantera. Mitt förslag är att man bara postar faktiska observationer som gäller där och då. Efterföljande är alltid själva ansvariga för att kolla isen. Om man vill kan man skriva en text om issäkerhet för nybörjare.

Tjänsten behöver inte jämföra sig med någonting. Den är vad den är.

Om rapportörer upplever det besvärligt att skriva på två olika webbplatser finns möjligheten att låta den öppna webbplatsens databas vara tillgänglig för andra aktörer.

En möjlighet är att Utsidan testar att ta över Isplankets roll.
 
Isplanket var bra för sin tid, men sett till användbar information är FB bättre, i vilket fall kring Stockholm.
Även träningsappen Strava innehåller användbar information, speciellt för plogade banor som är registrerade som segment.
 
Jag bara älskar när folk berättar för andra hur lätt det är att göra nåt som de inte provat att göra själva.

En webbplats sköter sig inte själv, det ska rensas spam, användare ska få hjälp med problem, sakerna behöver hållas uppdaterade för att undvika säkerhetsbrister etc. Ska man ha registrering av medlemskap behöver nån sitta och godkänna registreringar. Och så kostar det pengar.

Jag har själv varit enbart moderator på ett forum, och bara det tog 1-2 timmar om dagen i genomsnitt.

Det krävs alltså stora mängder arbete "bakom kulisserna", och det är knappast nån som vill sköta det ensam år efter år. Därför driver man hellre sånt i föreningsform eller bolagsform.
 

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook

Tips!