Iläggssulor för att hindra smärtor i fotsulor

Min fru och jag har planerat vår första fjällvandring i mitten av augusti, och det mesta av utrustning och planering är redan gjort. Det första vi skaffade var var sitt par vandringskängor.

För några veckor sedan var vi ute på en tvådagarsvandring längs Skåneleden runt Hässleholm, dels för nöjets skull, men kanske mest för att testa utrustning och skaffa oss lite erfarenhet inför den större vandringen som kommer att vara på sex dagar. Under denna korta vandring upplevde vi båda samma problem med smärtor i fotsulorna. Det började som ett lättare obehag, men blev mot slutet till ganska kraftiga smärtor som helt klart förstörde det trevliga i vandringen. Smärtorna uppstår i häl och trampdyna, och känns som trycksmärtor. Vi hade inga som helst problem med skavsår.

Utrustning på fötterna.
Kängor: Hanwag Tatra Wide GTX och Crispi Skarven-G.Paradiso Lady GTX
Strumpor: Smartwool Liner Crew (innerstrumpa) och Icebreaker Hike Lite (ytterstrumpa)

Bägge kängorna känns ganska hårda i sulan. Jag provade flera andra modeller och märken som hade skönare sulor, men sämre passform kring foten. Tänkte då att sulan inte var lika viktig som passformen.

Jag har kollat runt lite både här på utsidan och utanför, och hittat lite info om orsaker och åtgärder, bland annat här.

Här är min egen sammanfattning av vad jag hittat.

Möjliga orsaker:
  • Hårda sulor i skorna.
  • Hårt väglag (denna del av skåneleden gick till största delen på asfalt)
  • För få pauser
  • Förhårdnader på fötterna
  • Orena fötter (jag är tveksam till om det påverkar just trycksmärtor i fotsulan dock)

Möjliga åtgärder (som andra har föreslagit):
  • Träning (fortsätt att gå mycket i vandringskängorna för att vänja både sko och fot)
  • Undvik hårda väglag
  • Stanna ofta, ta av skor, byt strumpor, massera fötterna
  • Fila bort förhårdnader
  • Tejpa utsatta områden
  • Tjockare strumpor
  • Stötdämpande sula

Samtliga av dessa åtgärder med undantag av de två sista är sådant man gör strax före, och under själva vandringen. Men jag vill inte sätta min tillit till att dessa ganska små åtgärder hindrar problemet från att uppstå, och därför har jag tänkt att kombinera dem med att köpa iläggssulor till våra kängor. Då kommer vi till själva frågan:

Vad ska man tänka på när man ska köpa iläggssulor till vandringskängor (material, typ av sula mm)?
Någon som har goda erfarenheter av en mjukare iläggssula som de kan rekommendera?
Någon som har andra erfarenheter kring samma problem med trycksmärtor i fotsulorna?


Alla råd är välkomna!

/Johannes
 
Jag tror alla som vandrar längre sträckor med kängor har erfarenhet av smärtor i fötterna. Det är fötterna som sätter stopp för hur långt man kan gå.
 
Precis före en längre tur i Tatra i höstas gick mina beprövade trotjänare till kängor sönder. I den panik som uppstod testade jag allt möjligt, bl a min dotters fina, dyra och väl ingågna Scarpa-kängor (vi råkar ha exakt samma fotstorlek). Resultatet efter en kort provrunda var precis det du beskriver - jag fick jätteont mitt under hälen och under framfotens trampdynor, som kändes närmast mosade.
Och detta fast jag normalt går med helt platta och hårda yllefiltinnersulor i helt odämpade kängor, och är tillräckligt stark i fotvalv och vrister för att ränna runt med full packning i högalpin terräng, endast iklädd helplatta jesussandaler.

Jag har även provat Crispi-kängorna - de kändes sköna först med sitt fina rull, men det gjorde även Scarpa-kängorna, som liknar Crispi rätt mycket i det avseendet. Bägge avslöjade sin rätta natur, när de började kännas "platta" mitt under hälen och framfoten.

Jag har andra, rätt sulstyva kängor, som jag just av detta skäl bara använder till långfärdsskridskoåkning. De orsakade exakt samma trycksmärtor under framfoten, tills jag lade in stenhårda, men skålformade hårdplastsulor från mina gamla utförsåkningspjäxor, som lyfte och stödde kanterna på mina fötter en aning. Problemet försvann nästan helt.

Därför tror jag alltså inte riktigt på teorin, att era problem uppstått g a a oträning, vad ni har för strumpor etc - det kan naturligtvis, men behöver inte alls vara på det viset. Tyvärr så tror jag att det handlar om att just de skor ni använt inte passat just era fötter. Alltså inte exakt om en alltför "ythård" sula, utan mer om hur den är formad, och - framför allt - om hur mycket den flexar vid gång, och var i förhållande till foten.

MIn egen erfarenhet är att mindre "stödjande", uppbyggda och sulstyva kängor låter foten arbeta mer naturligt och förhindrar den sortens problem. Men det man kan göra om man inte vill köpa nya skor, är väl just att testa olika sorters innersulor - kanske, men inte nödvändigtvis supermjuka, utan snarare sådana som genom sin form (skålning, uppbyggnad) ger en bättre lastfördelning kring häl och framfot.

En del personer verkar också behöva stöd under det främre lilla fotvalvet - jämför "puckeln" i vissa "foträta" sandaler och "ortopediska" inlägg.
Det kanske är en viss idé att leta i någon hälsovårdsaffär förutom i sportbutikerna.

Det tar ju tid att verkligen veta vad som fungerar, och ni hinner kanske inte komma fram till bångsäkra resultat före vandringen. Oavsett vilket, ta med några olika innersulor - bara det faktum att man växlar belastningsmönstret kan lösa stora delar av problemet.
 
Har jättemycket problem med onda fötter.Har alltid använt ortopediska inlägg.
En nackdel jag tror ställer till det vid gång i utförslut(kan vara svagt lut långsträcka) är att inläägen är gjorda i ett halkigt material så foten lätt glider fram.
Hoppas ha eliminerat detta i år med nya sköna kängor ( Lundhags Mira i st Meindl Island).
Upplever bla att foten sitter fast bättre i vristen,ej glider fram.
 
Angående vandringsskor så fungerar inga för mig. M90 kängan tyckte jag var guld när jag var yngre men den säger folk är skadlig för fötterna.
 
Mina crispi-kängor behövde jag aldrig gå in. De var underbara från första steget inne på affären. Jag tror att ni är otränade. Fötterna måste vänja sig vid att gå långt.

Hade ni ryggsäck? Det påverkar definitivt. När jag tränar inför Nijmegen-marschen (50km*4 dagar) brukar jag hänga på mig 15 kilo, inte för att jag ska gå med tung ryggsäck när jag väl är där, utan för att 20 km med tung packning motsvarar i runda slängar 30 km utan. Och jag har inte så himla mycket tid att träna.

Nåt om sulor kan jag alltså inte, men jag svarar här ändå eftersom jag inte tror att sulorna kommer att påverka lika mycket som den långsamma upptrappning som ni säkert kommer att ägna er åt i sommar. Hur långt gick ni i Skåne? Hur långt och hur mycket är ni vana att gå?

Annars är det nog bäst att gå till en ortoped. Är nåt galet med fötterna provar man väl ut sulor som hjälper just de fötterna?
 
Jag hade själv problem med trycksmärtor för tio år sedan då jag vandrade i stövlar (med platt filtsula). Nu har jag mer vandringsvana, kängor och ortopediska inlägg.
Även om smärtan skulle bero på ovana så skulle ett par ortopediska inlägg förmodligen hjälpa. Det finns också färdiga inlägg att köpa, det blir billigare men inte lika bra. Men om ni inte har andra problem med fötterna så kanske det kan vara något att testa.
 
När det gäller inläggssulor från hyllan tycker jag att Storheter och Arch Flex System sulorna är bäst.

Afs ger också stöd för framfoten, där finns det tre nivåer av stöd. Den röda som jag har är high och kan vara lite för hög. Superfeet är inte dämpande men gör genom sin form att hälens naturliga dämpning blir bättre.

uploadfromtaptalk1339314487641.jpg

Skickat från mobilen
 
Tack för många, och goda svar och råd.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur lång sträckan vi gick var under vår testvandring, men vi gick väl runt 6 timmar varje dag, även om vi var uppe på fötter mer än så. Vi hade inga tunga packningar. Jag bar runt 15 kg och min fru 11 kg. Personligen tror jag att asfalten och de hårda grusvägarna var det största problemet. Men vi ska klara av tyngre packningar under längre tid, så jag vill ändå göra mer än att hoppas på att det löser sig. Självklart tränar vi inför det, så på den fronten lär det gå bättre.

Jag skulle inte vilja tro att det är kängan som orsakar problemet i grunden. Det är den mest bekväma känga jag haft, och till skillnad från mina gamla M90 jag hade i lumpen orsakar de inga andra problem. Men jag kanske inte vill klandra skorna för att jag la x antal tusenlappar på att köpa dem. Helt i onödan enligt många, jag vet, men vi nybörjare sporrar oss ju genom att köpa dyra prylar. =)

Har efter att ha läst på lite ytterligare sett att det (precis som b.l.a. Joanna svarat) att det snarare är formen på sulan och inte dess mjukhet som avgör, och jag har nog släppt tanken på gel-sulor, och är snarare inne på något med en hård plastsula i stil med Superfeets gröna sulor (länk). Dock har jag läst att vissa upplevt samma effekt av att köpa billigare alternativ i vanliga affärer, så jag kommer kanske att prova något sådant först.

Vad jag definitivt kommer att göra (både under fortsatt övning/uppvärming och under själva vandringen) är att följa Joannas råd att ta med olika sulor. De väger trots allt ingenting och tar ingen plats. Vilka sulor det sen blir lämnar jag osagt för tillfället.
 
6 h per dag är ingen testvandring utan riktig vandring. Vandringskängor är extremt styva så de måsta man vänja fötterna med. Grus är ganska "mjukt" och är nog likvärdigt med fjällvandring på led. Asfalt däremot är ingen lek.
 
Kan ju förtydliga med att vi inte bara använt kängorna på den här tvådagarsvandringen. Vi brukar ta en promenad i veckan på 1-2 timmar för att de ska anpassa sig. Vi hade nog gått en mil eller två i dem innan. Men jag förstår att det kanske tar längre tid än så.
 
Jag ska försöka motstå frestelsen att diskutera vad som är en testvandring och en riktig vandring, och vad som är tung packning och lätt packning :)

Jag tänker så här: Man behöver inte uppleva att ryggsäcken tynger på ryggen, eller att det svider för mycket i benmusklerna när man bär. Tyngden påverkar fotsulorna ändå. När jag bär packning på mina promenadträningar är det för att vänja just fotsulorna, att låren samtidigt får sig en omgång är bara en bonus :)

Men testa du med olika inlägg eller sulor. Jag håller med om vad Joanna skriver om att växla belastningsmönstret. Under Nijmegen-marschen brukar jag låta fötterna "vila" lite genom att gå kortare sträckor (någon mil) i sandaler. Mina sandaler ger inte tillräckligt stöd för hela dagsetappen. för det är inte dem jag tränar i, men det kan vara skönt med omväxling (och luftning).

Svensk militär (och annan militär) som marscherar samtidigt som mig i Nijmegen brukar vara eniga. Att jag går 50 km och de 40 km om dagen betyder inte att deras insats är mindre heroisk. Deras insats är tvärtom oerhört heroisk, just för att de bär 10 kg på ryggen och inte får byta skor.
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
friluftsrookie Iläggssulor för att avhjälpa smärta i trampdynan Kläder 23
pelka Iläggssulor Kläder 10

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.