Hjälp i blöta-fötter-djungeln

Kan någon hjälpa en nybörjare med vilka "sanningar" som finns då det gäller att vandra med lågskor?

Jag har kört en del halvsnabba dagsturer till fjälltoppar och har då använt ett par tävlingsskor för terränglöpning, 180 gram sladdrig sko, mest att likna vid en strumpa med gummisula. Fantastiskt bra kontakt och känsla vid underlaget, känns jättebra så länge musklerna i fötter och underben orkar. Knappast något jag skulle rekommendera till så många egentligen, men jag har rätt tränade fötter och har för avsikt att få dem mer tränade, och till det behövs en del utmaningar. Dessutom gillar jag "barfota"-känslan i både vandring och löpning.

Detta med att musklerna får sköta all stabilitet och dämpning istället för skorna förstår jag mig på hur det funkar och vilka för- och nackdelar det innebär. Men detta med blöta fötter är jag grön på. Än så länge har fötterna hängt ihop, eftersom jag bara gjort dagsturer, men rejält skrynkliga har de blivit, och skarpa veck under fotsulan som känns som om det skulle kunnat bli någon skada. Som löpare vet jag ju att blöta fötter ökar risken för skavsår.

Så hur gör man? Har man speciella strumpor? Tejpar man? Eller tränar man i tre år barfota så man har 10 mm tjock hud att nöta på? Jag har läst i lite olika trådar här men blir inte riktigt klok.
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...