Ang första riktigt långa cykeläventyr

Tjena! Mitt namn är Oscar och är 18 år gammal och har bestämt mig för att nu någon gång i mars-april dra ut på ett riktigt stort äventyr. Har tidigare gjort små utflykter runt om i Sverige och längst i 2 veckor då jag cykla igenom Sverige (210 mil). Jag älskar verkligen detta och känner att jag åka ut och se världen på cykel verkligen är en dröm som ska uppfyllas nu. Jag har själv inte bestämt mig vart jag vill ännu men är rätt inne på att cykla till Indien, blivit så otroligt inspirerad av Lars Bengtsson äventyr så just den resan lockar väldigt mycket.. :) Men hade velat cykla på amerikanska sidan med men antar att det är svårt att kombinera i en resa till Indien. Nu till anledningen att jag skriver här är att behöver lite insyn från folk som själv varit ute länge och varit ute och sett världen och kan dela med sig lite?

Här kommer en liten rad med frågor som jag grubblar på så om någon känner att dom vill svara på dom så är ni mycket välkomna!

Om ni försöker se från min sida, en kille på 18 år som har planerat in en lång resa möjligtvis till Indien vad behöver jag inse innan jag drar ut? Just nu ser jag själv som en spontan människa bara en otroligt rolig uppleves och en hel del planering men det är ju så otroligt mycket man får tänka på egentligen så vad säger ni kortfattat?

Jag är själv helt ny här på Utsidan.se och ser att såna här typer av äventyr inte är så ovanligt i Sverige som jag trodde, är det svårt att hitta sällskap på vägen tror ni?

Ni som varit borta en längre period på hojjen och utgick ensam hur känner man sig när man varit borta kanske 6 månader på hojjen? Självklart träffar man ju otroligt mycket folk på vägen men har själv bara varit iväg 2 veckor så antar att 6 månader är lite skillnad. Vänjer man sig lätt? Vad är dom största fördelarna och nackdelarna? Förstår självklart att det är från person till person men ni som varit ute längre får gärna dela med er eran insyn på det.

Jag tackar för mig och hoppas på det bästa ifrån er!

Allt gott!

//Oscar
 
Alla läser men ingen skriver något? Vad är detta för forum egentligen! ;>

Ett forum som börjar ledsna på allför svepande frågor kanske?

Det finns ett antal trådar på forumet om olika aspekter på långcykling redan. Ett bra tips om du vill få bättre respons är:
1) börja med att söka på forumet och läsa de trådar i ämnet som redan finns
2) när du fått lite koll på grunderna, återvänd med mer specifika frågor. T.ex. "vilka länder kräver visum?"
 
Jag har själv inte bestämt mig vart jag vill ännu men är rätt inne på att cykla till Indien, blivit så otroligt inspirerad av Lars Bengtsson äventyr så just den resan lockar väldigt mycket.. :) Men hade velat cykla på amerikanska sidan med men antar att det är svårt att kombinera i en resa till Indien. Nu till anledningen att jag skriver här är att behöver lite insyn från folk som själv varit ute länge och varit ute och sett världen och kan dela med sig lite?

Det är inte alltid lätt att bestämma vart man vill åka men jag tycker Indien verkar vara ett bra mål. Om du ska cykla dit så är det bara Iran, Pakistan och Indien som kräver visum och dessa kan du plocka upp i Turkiet eller söka i Sverige.


Om ni försöker se från min sida, en kille på 18 år som har planerat in en lång resa möjligtvis till Indien vad behöver jag inse innan jag drar ut? Just nu ser jag själv som en spontan människa bara en otroligt rolig uppleves och en hel del planering men det är ju så otroligt mycket man får tänka på egentligen så vad säger ni kortfattat?

Att det inte kommer att vara som du har tänkt dig. Vissa dagar kommer att vara väldigt bra men andra kommer att kännas som skit. Du bör även räkna med att du inte träffar någon som kan engelska på väldigt många av dina dagar. Planera inte för mycket utan ta dagen som den kommer. Om du inte är sugen på Indien när du har kommit till Turkiet så är det inget fel på att stanna där, cykla till Egypten, klättra i berg i Kaukasus eller cykla hem igen. Det kommer inte att bli som du hade tänkt dig men så länge du gillar det du gör så är det bra.


Jag är själv helt ny här på Utsidan.se och ser att såna här typer av äventyr inte är så ovanligt i Sverige som jag trodde, är det svårt att hitta sällskap på vägen tror ni?

Du hittar sällskap om du vill ha det. Om du följer de vanliga cykelvägarna så kommer du att möta andra cyklister med jämna mellanrum.

Ni som varit borta en längre period på hojjen och utgick ensam hur känner man sig när man varit borta kanske 6 månader på hojjen? Självklart träffar man ju otroligt mycket folk på vägen men har själv bara varit iväg 2 veckor så antar att 6 månader är lite skillnad. Vänjer man sig lätt? Vad är dom största fördelarna och nackdelarna? Förstår självklart att det är från person till person men ni som varit ute längre får gärna dela med er eran insyn på det.

Jag tycker att det är svårast att komma tillbaka till Sverige igen... Jag tycker att det är mest fördelar med att cykla ensam. Man träffar betydligt mer folk då och det är lättare att få kontakt.

Lycka till

/Stellan
 
Jag träffade en kanadensare för ett par somrar sen. Ett år senare så hörde jag att han hade tagit flyget till Sverige, satt sig och börjat trampa och fyra veckor senare ringde till sina svenska värdar och bad dom komma och hämta honom i Tyskland. Till saken skall det sägas att killen var fet och otränad.
 
Det är inte lätt att svara på hur du kommer att känna under en cykeltur efter sex månader. Det spelar ingen roll hur andra har känt när det gäller en så omfattande fråga. Dessutom, vilket är en stor del av tjusningen med färden, man vet aldrig vad som kommer att hända längs vägen.

Kanske blir du sjuk, får cykeln snodd och saknar din mamma redan efter någon vecka. Eller så träffar du otroligt gästvänliga människor. Ser fantastisk natur och hoppas att resan aldrig ska ta slut.

Det finns svenska cyklister som har blivit rånade, fått sin skalle spräckt av stenkastande ungar och fått hakan kluven av en machete. Trots detta så gör de cykelturer år efter år, medan andra ger upp vid första motgång. Det finns bara ett sätt att ta reda på hur man kommer att känna efter så pass lång tid, nämligen kasta sig upp på cykeln och cykla ut i världen.

Du är onekligen sugen på att cykla iväg. Du har gjort kortare turer tidigare och älskade det. Oavsett hur det går så kommer du att få en erfarenhet som du aldrig kommer att glömma. Du kan glädja dig över att du tog dig förbi det största hindret av alla. Istället för att komma fram till en cyklist om 30 år och säga att du minsann också hade planer på att cykla iväg, i din ungdom, men livet kom emellan.

Mitt råd är överanalysera inte det hela, utan gör det bara. Det mesta löser sig längs vägen om man har rätt inställning. Om det är något särskilt som du undrar eller oroar dig för så fråga på.

Själv ska jag cykla österut samtidigt som du, om du bestämmer dig för att trampa iväg mot Indien. Kanske våra vägar kommer att korsas

/Andreas
 
Det finns svenska cyklister som har blivit rånade, fått sin skalle spräckt av stenkastande ungar och fått hakan kluven av en machete. Trots detta så gör de cykelturer år efter år, medan andra ger upp vid första motgång. Det finns bara ett sätt att ta reda på hur man kommer att känna efter så pass lång tid, nämligen kasta sig upp på cykeln och cykla ut i världen.
/Andreas

Det finns risker med cykling och det är något man får räkna med. Överfall och rån är inte vanligt och det som är den största risken är trafiken.

Killen som fick käken kluven fortsatte sin cykeltur och kom fram till Kapstaden till slut. Därefter blev det en tur till i Sydamerika. Nu är det slut på cykling och han jobbar nu i Afrika inte långt från den plats han blev överfallen...
 
Tack så hemskt mycket för alla era svar! Hjälpte mig verkligen.
Ajaj, bli av med hakan eller en spräckt skalle låter inte lovande men förstår att allt kan hända. Vem är denna cyklist, är han Svensk? Tackar er alla som skrivit verkligen! Sitter nu och ser över min färd och allt känns otroligt bra!
 
Tack så hemskt mycket för alla era svar! Hjälpte mig verkligen.
Ajaj, bli av med hakan eller en spräckt skalle låter inte lovande men förstår att allt kan hända. Vem är denna cyklist, är han Svensk? Tackar er alla som skrivit verkligen! Sitter nu och ser över min färd och allt känns otroligt bra!

Spräckt skalle i Etiopien är väl Stellan som svarade dig. Macheten i ansiktet är Daniel Rosengren.
 
Om du ska cykla till Indien så kanske du kommer passera länder och områden som inte är dom mest gästvänliga platserna på jorden.
Så länge man håller sig till turistområden så är det oftast inga problem, men att cykla innebär att man kommer passera utanför dessa områden och då i väldigt låg hastighet. Det innebär att man är i en väldigt utsatt position.

Jag rekommenderar att du kontaktar utrikesdepartementet och ländernas ambassader för aktuell information.

Vägarna är inte alltid i samma skick som våra i Sverige. Det medför ökad slitage på cykeln. Du måste vara beredd på att det inte finns verkstäder lika tätt och att vissa saker inte finns där. Ett bra riktvärde kan vara att ta reda på hur frekvent man använder cykeln i respektive land och också se vilken standard cyklarna håller.

Att övernatta ensam kan också innebära stora faror. Trafikregler kanske inte respekteras på samma sätt som här i Sverige.

Att vara ensam kan ju både vara roligt men också väldigt jobbigt och utsatt. Givetvis träffar man människor, men oftast blir det ju kortare samtal, ibland komuniserar man inte ens på samma språk.

Men jag tycker att allt positivt och dom upplevelserna man får längs vägen överväger alla faror och problem längs vägen.

Go tur!
Vi kanske kan åka på en gemensam tur någon gång!?

/Gustav Cronhamn
 
Macheten i ansiktet är Daniel Rosengren.

Kommer mycket val ihag nar Daniel utnyttjade historien och sitt arrade ansikte till att tjusa ett par kanadensiska kvinnliga volontarer framfor en lagereld i Namibia. Vi andra hade ingen chans. Jag onskar att jag ocksa hade lite fler arr... ;-)

Om du ska cykla till Indien så kanske du kommer passera länder och områden som inte är dom mest gästvänliga platserna på jorden.

Ska han cykla till Indien sa KOMMER han passera nagra av de mest gastfria omradena i varlden.

Jag rekommenderar att du kontaktar utrikesdepartementet och ländernas ambassader för aktuell information.

UD-personal och ambassader vet inte ett dyft om verkligheten.

Så länge man håller sig till turistområden så är det oftast inga problem

snarare precis tvartom. Undvik turistomraden sa gar du sakrare. Bad guys soker sig dit. Landsbygden i dessa lander ar extremt sakra, undantaget nagra fa fickor av Pakistan.
 
Så länge man håller sig till turistområden så är det oftast inga problem, men att cykla innebär att man kommer passera utanför dessa områden och då i väldigt låg hastighet. Det innebär att man är i en väldigt utsatt position.

Varför ska man försöka hålla sig till turistområdena? Desto fler turister desto fler folk som lever på dem och som vet hur man ska blåsa en vit europe. Det är i turistområdena som jag har träffat de värsta personerna och det är de som lever på att blåsa turister. Det är även i turistområdena som man får betala 5 gånger mer än lokalbefolkningen bara för att man är vit. Det är utanför dessa områden som jag har träffat de mest gästvänliga lokalbefolkningen. De vet kanske inte så mycket om västerlänningar men de lär försöka hjälpa till så gott de kan.

Jag rekommenderar att du kontaktar utrikesdepartementet och ländernas ambassader för aktuell information.

Det är bra att kolla med UD men vill du ha den senaste informationen så måste du kolla med lokalbefolkningen. Hör efter med dem vart man inte ska åka och om något håller på att hända i landet. Speciellt viktigt i ostabila länder.


Vägarna är inte alltid i samma skick som våra i Sverige. Det medför ökad slitage på cykeln. Du måste vara beredd på att det inte finns verkstäder lika tätt och att vissa saker inte finns där. Ett bra riktvärde kan vara att ta reda på hur frekvent man använder cykeln i respektive land och också se vilken standard cyklarna håller.

Från Sverige till Iran är det inga större problem att fixa nya delar till en cykel och det kommer att finnas verkstäder i alla större samhällen. Jag vet inte hur det funkar i Pakistan eller Indien. Det är även en fördel om du kan fixa de enklaste felen själv


Att övernatta ensam kan också innebära stora faror. Trafikregler kanske inte respekteras på samma sätt som här i Sverige.

Rånrisken är störst på billiga hotell och utanför de större hotellen. Att tälta ute på landsbygden är relativt säkert. Jag har mer än 2000 tältnätter och de flesta av dem har varit ensamma. Jag känner mig betydligt säkrare i mitt tält än på ett billigt hotell på en bakgata.

/Stellan
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.