Andningstekniker under löpning?

Får ibland, pga av att jag andas "väldigt ytligt", svårt att springa långa distanser då andningen börjar strula för mig för någon annan kroppsdel klagar. Därför tänkte jag kolla med er, för det finns säkert flera där ute som har bra tips/tricks på något man kan göra.

Ha det gott!
 
Får ibland, pga av att jag andas "väldigt ytligt", svårt att springa långa distanser då andningen börjar strula för mig för någon annan kroppsdel klagar. Därför tänkte jag kolla med er, för det finns säkert flera där ute som har bra tips/tricks på något man kan göra.

Ha det gott!
När jag tävlade (sprint) så tränade vi ofta med rörelse-andning-koppling.
Med det menas att man kopplar ihop ich och ut-andningen med steg man tar, tex höger ben är in-andning och vänster ut.
Övar på att andas genom näsan först, sen genom att andas in genom näsan och ut genom munnen.
Det som är lättast är att andas genom nummen nästan helt.
Nackdelen är att du inte får i dig rätt syre och du blir snabbare trött.

Så börja långsam med byta teknik och öka farten i samband med du lär dig vad som passar dig bäst i andningsteknik.

Min tränare menade ofta att det inte finns fel eller rätt när det gäller andningen, kroppen reglerar ofta själv och meckar du för mycket är det lätt att du blir istället yr och hamnar i obalans.

Så mitt råd är att testa vad som passar just dig.

För astmatiker gäller dock lite andra "regler".
 
När jag tävlade (sprint) så tränade vi ofta med rörelse-andning-koppling.
Med det menas att man kopplar ihop ich och ut-andningen med steg man tar, tex höger ben är in-andning och vänster ut.
Övar på att andas genom näsan först, sen genom att andas in genom näsan och ut genom munnen.
Det som är lättast är att andas genom nummen nästan helt.
Nackdelen är att du inte får i dig rätt syre och du blir snabbare trött.

Så börja långsam med byta teknik och öka farten i samband med du lär dig vad som passar dig bäst i andningsteknik.

Min tränare menade ofta att det inte finns fel eller rätt när det gäller andningen, kroppen reglerar ofta själv och meckar du för mycket är det lätt att du blir istället yr och hamnar i obalans.

Så mitt råd är att testa vad som passar just dig.

För astmatiker gäller dock lite andra "regler".

Tack så mycket för tipset, ska försöka ta reda på vad som passar mig. Jag har varit väldigt explosiv av mig under mina satsande innebandyår och korta distanser var ju det man levde för. Men 1mil och längre blir det mer tydligt att jag andas lite opassande.

Ha en fin dag!
 
Det där med andningen kan vara ett gissel och desto mer jag tänker på det desto sämre brukar det gå. Tror kroppen hittar ett bra sätt om du bara fortsätter träna och fokuserar på annat om det verkligen inte är helt tokigt.

Att flåset sätter stopp och inte musklerna är nog ganska vanligt på lätta löparspår, speciellt om har bra muskler från annan idrott.

För mig hjälper det att lyssna på en bra bok när jag springer, musik funkar också men i böcker försvinner tankarna iväg och fokuserar på annat och kroppen slappnar av mer.

/G
 
Jag andas alltid på högerfoten. Det tog ett tag att vänja kroppen och hjärnan vid det efter att inte ha haft något system tidigare, men nu sitter det och funkar bra (för mig). Jag tycker att det var en enkel metod för att få lite styrsel på andningen. Den hänger med på högerfoten även när resten av tekniken går åt h-vete :)

Skickat från min D6603 via Tapatalk
 
Lägg inte för mkt tankar på detta. Andningen sköts utmärkt av sig självt (autonomt) utan att man behöver ändra den med viljan när man springer.

Undantag är förstås t ex crawlsimning.

Att man känner andfåddhet om man springer snabbt är helt enkelt en effekt av att den aeroba kapaciteten är begränsad dvs den mängd syre som tillförs muskulaturen via blodet. Begränsande där är hjärtminutvolym och blodvolym samt blodvärde inte ventilationen.

Cirkulationscentrum och ventilationscentrum i hjärnan ligger intill varandra och när hjärtfrekvensen ökar, ökar också känslan av andfåddhet.

Thure

Detta kan man läsa mera om i t ex idrottsfysiologiböcker. Min bakgrund är att jag är lungläkare och har undervisat i fysiologi. Att sköta andningen i takt med rörelserna gör man ofta helt automatiskt. Ett sätt att hålla koll och inte anstränga sig för mkt är att springa tillsammans med någon och samtala medans man springer.
 
Detta kanske inte är svar på din fråga, men jag delar med mig ändå. Jag har uppfunnit en egen metod att andas, och den innebär att jag tänker i rytmer. Första 1-2km brukar jag andas i 4takt (2steg inandning, 2steg utandning). När jag börjar bli lite trött så går jag ner på 3takt (2steg inandning, 1steg ut), och när jag börjar bli riktigt trött andas jag i 2takt.
Om man vet/ser att det kommer en tuff backe så kan man medvetet ändra taktart i andningen före backen för att syresätta kroppen i god tid och undvika den mjölksyreutveckling som sker av syrebristen i musklerna. Du kan då alltså undvika det värsta syreunderskottet och återhämta dig snabbare.

Annars tror jag likt andra att kroppen reglerar sin syresättning bra själv. Men om du upplever att du har ett problem så kanske detta kan hjälpa :)
 
Jag är astmatiker och upplevde när jag började springa ibland att andningen blev väldigt snabb och ytlig när jag sprang långt och blev trött, dvs i och efter uppförsbackar. Det berodde oftast på att jag omedvetet böjde fram överkroppen lite när jag blev trött. Lösningen var att sträcka på mig, skjuta fram höfterna och ta några djupa andetag så försvann problemet.

Skickat från min Nexus 6P via Tapatalk
 
Tack allihopa för era idéer och tips, intressant! Jag tror att mycket är för att jag alltid andats väldigt ytligt sedan mina explosivare idrottsutföranden och får helt enkelt försöka ge det lite tid att anpassa sig alternativt ta hjälp till att hitta något som funkar för mig.

Ha det gott!
 

Liknande trådar

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook