Hej!
Min sambo och jag gjorde denna tur förra vintern i slutet av mars, och jag försökte ensam under mitten av februari men fick vända pga vädret. Grattis, du har valt en fin vintertur!
1. Från själva Ammarnäs finns två vägar, en enklare och en svårare, men vackrare. Den enkla vägen är att skida rakt västerut längs Tjulträsket, massor med skoterspår, lättorienterat även i det fulaste vädret. Den vackrare vägen är samma som sommarvägen: Syd-sydväst upp längs Ribovarddos sluttning och sedan västerut. Initialt 3-350 hm (höjdmeter) stigning i skogen, som går etappvis i avsatser. Leden är välmarkerad, och körs en hel del med skoter. Skogen kan dock som bekant bjuda på lite annan snö än fjället. Väl ovan trädgränsen kan man ta västerut mot Aigertstugan, eller gena väst-sydväst över fjällheden om man har god sikt. Kan blåsa rätt kallt här, pga att Guvertfjällområdet inte ger något riktigt lä. Från Aigertstugan/heden S om Aigert börjar en stigning mot ca 1100 möh, men de "branta" (inte alls svårt att åka, bara en jämn stigning) partierna är över vid Uhtsa-Ajgert på kartan. När man når Juovvatjåkkåstugan har man klättrat tot 700 hm denna dag, och är ganska nöjd. I ditt fall är dagarna ännu kortare, och jag skulle nog välja att stanna redan i Aigertstugan, ffa om man inte startar så tidigt på dagen. Jag tog stigningen till Juovva på en eftermiddag i februari och motvind, och det var på gränsen. Nå, Juovva är en fin stuga med kamin och (vad jag vet) hyfsat med ved, ssk som ingen annan är ute i dessa trakter tidigt på vintern (skoterfolket tar då den snabba vägen längs Tjulträsket. Detta kan göra att leden är besvärlig att åka under sträckan Ammarnäs-Servestugan).
2. Från Juovvatjåkka till Vuometjåkkastugan är åkningen enkel. Utsikten kan vara kanonfin, både söder- och norrut. Vuometjåkkastugan liknar Juovva; tak, fyra väggar, britsar, kamin, bra med tältplatser utanför. Vägen ned från Vuome till bron över Servejåkken är bitvis brant, och underlaget kan vara väldigt vindslipat. Under min första tur hade jag sån medvind här att bara den (oavsett branten) var farlig. Nedförsbacken nere i skogen kan kräva att man tar av sig skidorna, ssk om det är mkt lössnö eller brytskaree så svängarna inte blir busenkla (vi använde gamla löparskidor och får i någon mån skylla oss själva). Nere i björkskogen finns oändligt med björkskog att elda kaffepannan med, eller torka kläder. Vägen mot Servestugan är lättåkt, flera skoterspår (lätt underdrift vid påsktid!). Från Serve samma sak, nere i skogen, lättåkt. Tjärnarna S om Stajnavarrie är en fin tältplats.
3. Vägen ned mot Tärnasjöstugorna bjuder på lite knixig nedförsåkning i björkskogen, återigen inget att rekommendera för den som har gamla löparskidor. Breda lagg eller ta av sig rekommenderas. Vacker vy ut mot Tärnasjön. Söderut följer man sjön, massor med skoterspår, inget att dividera om. Kan förstås blåsa lite snålt. Brosystemet i södra sjön med dess småöar ger flera bra fikaplatser, med lite tur får du sol där, och fin utsikt mot Syterskalet mm. Upp från Tärnasjön till Syterstugan är det några småbackar, inget att orda om.
Fan, nu måste jag dra och tvätta bilen, fortsätter senare.
/A.
