Äta långsamt=mättare?

Vet inte var jag har fått det ifrån men nån gång har jag hört det i alla fall att om du bara äter ett äpple tillräckligt långsamt så kan du bli mätt av det.

Om det stämmer måste det väl ha nåt med det psykologiska att göra!?

Mina vänner påstår dock att det måste vara tvärtom, att om du slänger i dig maten så blir du snabbare mätt. Men vad vet dom... Och om du slänger i dig ett äpple är väl den enda känslan du får en viss kvävningskänsla :p

Är det nån som vet om det här med "mer mätt då man äter långsamt" är en "myt" eller ej?
 
Min (extremt välutvecklade) känsla för god mat säger mig att man blir väldigt mätt om man äter snabbt, dock bara för en kortare tid.
Om man äter långsamt kan man trycka ner mer mat, vilket givetvis ökar långvarig mättnadskänsla.

Hur det är med kvantiteten äpple kan jag inte svara på, men jag ser det som troligt att det känns som om man äter mer om man gör det långsamt, och därför känner sig mättare längre.
Att äta något litet sägs ju ofta enbart öka hungern, men kanske inte om man äter det långsamt.

Själv så äter jag mycket och ofta, mättnad känner jag efter tre stora portioner pasta med köttfärssås (utan kött). Mat är mumma. :)

erik
 
mightyrasta; sa:
Min (extremt välutvecklade) känsla för god mat säger mig att man blir väldigt mätt om man äter snabbt, dock bara för en kortare tid.
Om man äter långsamt kan man trycka ner mer mat, vilket givetvis ökar långvarig mättnadskänsla.

Hur det är med kvantiteten äpple kan jag inte svara på, men jag ser det som troligt att det känns som om man äter mer om man gör det långsamt, och därför känner sig mättare längre.
Att äta något litet sägs ju ofta enbart öka hungern, men kanske inte om man äter det långsamt.

Själv så äter jag mycket och ofta, mättnad känner jag efter tre stora portioner pasta med köttfärssås (utan kött). Mat är mumma. :)

erik


Hur kan det vara KÖTTfärssås när det inte innehåller kött???

/Johan ES
 
D_Lo; sa:
Vet inte var jag har fått det ifrån men nån gång har jag hört det i alla fall att om du bara äter ett äpple tillräckligt långsamt så kan du bli mätt av det.
Ett äpple med skal på 120g innehåller 65 kcal och om du äter den på 3 min eller en timma har du fått i dig 65 kcal.
Är det nån som vet om det här med "mer mätt då man äter långsamt" är en "myt" eller ej?
Äter du långsamt så hinner får du "mättnadskänslan" tidigare än om du slänger i dig maten. Äter du sakta så slevar du inte i dig så många kcal än om du äter fort - ett råd för goda matvanor och för bantning.
Alltså: Varken eller! Myten är att man kan blir mätt på ett äpple i den mening att man får i sig tillräckligt med kcal men det är nyttigt att äta längsamt för att man blir lättare mätt. // Roland
 
Att få ut mer energi av maten

Läste för länge sedan att man får mer energi av maten om du tuggar 32 gångar på varje bit äpple, än att bara slänga i sig det så fort som möjligt. Så om man är på en öde ö bör man käka långsamt och tugga mycket.

Är det en myt?
 
Ja det är en myt när det gäller äpplen i alla fall (allt som har med äpplen att göra verkar vara myter, det kanske har något med bibeln att göra?). Om det är mycket grova livsmedel så kan matsmältning och upptag av näring underlättas om man tuggar maten väl (eller kör den i mixer). Redan i saliven finns ju matsmältningsenzymer som kan börja jobba. Men för de allra flesta livsmedel så kommer magen och tarmens rörelse och nedbrytning att räcka gott, du kan utan problem forsätta att äta äpplena hela.
 
Nu vet jag inte exakt vad det är som styr mättnadskänslan. Om det är magsäckens fyllnadsgrad (men det har jag för mig att det inte är) så spelar det nog inte så stor roll, men om det är blodsockernivån eller nåt liknande så får man antagligen i sig mer om man äter fort (man hinner få i sig mer innan mättnadskänslan kommer).

Det senare tycker jag dock emotsägs av mina arfarenheter. När jag äter kinamat med pinnar får jag ofta i mig mycket mer än om jag äter med bestick.

Det kan ju vara så att det är en kombination av saker som ger mättnadskänslan och då blir det ju genast svårare att säga nåt generellt. Det kan ju vara så att matens GI styr hur fort den är lämplig att äta.

Magsäcken töjer sig väl också när man äter och det kanske är ett motiv att äta långsammare (magen hinner töja sig mer)?

Efter lite sökningar hittar jag några intressanta saker:

Maten kommer inte ut ur magsäcken förrän bitarna är i storleksordningen några kubikmilimeter (http://www.diabetolognytt.nu/nummer2_96/lars_olof_almer.html), det är alltså ett argument för att tugga maten ordentligt så den kommer snabbare ut i tarmarna.

Vid högt blodsocker så töms magen långsammare (står på samma sida och även på andra).


Jag tror man får skilja på tre saker: vara mätt, vara hungrig och varken eller.

Hungrig blir man vad jag förstår av lågt blodsocker. Blodsockernivån styrs ju av GI och insulin, men även av magsäckens tömmningshastighet.

Mätt känner man sig när magen är full.

När magen inte är full, men ändå har mat kvar som kan släppas ut till tarmen, så känner man sig varken mätt eller hungrig. Och det är väl egentligen detta som är det optimala.
 
Jag har någonstans hört att det finns en fördröjningseffekt. Det tar ca 15 minuter för kroppen att ens börja fundera på en allvarlig mättnadskänsla, och under den kvarten kan man sleva i sig ganska mycket om man går in för det.

mvh Christian
 
man skall inte ringakta tiden då maten är i munnen, det är en viktig del av matsmältningsprocessen. Genom att kasta i sig maten så blir inte maten söndertuggad och salivutspädd på ett bra sätt och matsmältningen blir mindre effektiv..
 
Johan.E.S.; sa:
Hur kan det vara KÖTTfärssås när det inte innehåller kött???
Jag var ganska säker på att den frågan (eller liknande) skulle dyka upp, och int fan misstog jag mig! :)

Köttfärsen byter jag ut mot Quornfärs - en proteinrik svampprodukt. Rätt kryddad märker man inte skillnad på min sås och en sås med köttfärs i, dock fattar ingen vad jag menar om jag säger Quornfärssås, speciellt eftersom namnet inte syftar direkt på min variant, utan kan se ut på många olika sätt.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.