Vandringslekar

Hej alla frilufsare!
Vi skall vandra i fjällen med våra barn, 2 år (i ryggsäck) och 4,5 år. Benen är starka på fyraåringen, men lek och historier krävs för att hålla motivationen uppe! Kurragömmalek längs med stigen och frågesportsutmaningar har funkat fint. Föräldrarnas utmaning blir alltså att inspirera! Är det någon som vill dela med sig av egna lekar och ideer för att få de små att gå och tycka att fjällen är lika kul som föräldrarna tycker!

Roligt att ni kommer iväg alla fyra!
Jag har både vandrat och luffat runt på andra sätt med mina barn från att de varit små, och vi är alla väldigt glada för det nu efteråt. Det vi nu minns som roligast är alla de historier och fantasier, som blev till på dessa resor - spontant, med ömsesidig inspiration och utifrån vad man upplevde på platsen. De kunde utveckla sig till veckolånga såpoperor, man såg fram emot nästa kapitel när allt annat blev för långtråkigt. Under flera år fick jag berätta ett nytt avsnitt om snötroll, isféer, och diverse besjälade snöflingors och småmolns äventyr varje gång vi skulle åka lift på en skidort. Det gällde ju att bryta med en cliffhanger varje gång vi skulle gå av .

Bägge mina döttrar hade diverse sorters fantasivänner, som "följde med" på turerna och hade en massa hyss för sig. Den yngsta fick under flera år "ta hand om" en stor och brokig fantasi-trollfamilj (de "flyttade ut" helt först när hon var i 13-årsåldern!), och några av trollbarnen fick alltid följa med på våra utflykter och skidresor. Eftersom vuxna tappat förmågan att se trollen, fick dottern fullt sjå att informera mig om alla deras äventyr (och jag lade ut listiga uppslag till fler ). De fick dessutom hälsa på sina vilda släktingar, vars bostäder man fick leta upp under diverse buskar och stenar. Ibland tappade de bort sig och man fick leta, ibland behövde de hjälp med att ordna kalas, bygga ett nytt hus, en vattenledning från fjällbäcken eller en båt...

Att leta efter en särskild sak på vägen, t ex räkna alla fjärilar eller blommor av en viss färg (man får ju ta något lagom ovanligt) var också populärt, särskilt om man kunde tävla med antalet hittade exemplar.

"Tjugo frågor" var ett helt suveränt spel när allt annat föll, har funkat för oss under alla år oavsett ålder. Kräver inga prylar, går att spela under förflyttning och i mörker, och går att anpassa nivån på till i stor sett alla åldrar från kanske just fyra år och uppåt. Obs det krävs lite av den vuxne, för att det skall fungera så pass tidigt, men det går faktiskt. Man får bara bestämma spelreglerna mycket tydligt och välja bort allt mer abstrakt.

Det allra bästa blev så småningom att helt enkelt låta barnet hitta vägen - först bara spana in landmärken och/eller ev. ledmarkeringar, och så småningom "på riktigt" med karta och kompass.

Hej Joanna!
Tack för dina tips! Dom var till stor hjälp! Vi har nu haft en fantastisk fjällsemester i södra jämtlandsfjällen! 20 frågor var en klockren lek och höll sonen igång! Ibland sa han:
nu får vi leka så att jag orkar gå! sånger och funderingar på spår längs med vägen var annat som funkade fint! Och kurragömma då!
Grodjakt, vattenjakt, sånger och snacks i kluriga förpackningar höll 2 åringen i ryggsäcken vid gott mod! Han fick också gå ibland tills han blev trött och själv sa att han ville upp i väskan!
Nu längtar hela familjen till nästa fjälltur!

Å, vad roligt det låter! Sånt här blir minnen för livet, det märker jag på mina barn som är stora nu, men fortfarande kan få för sig att dra fram historier om diverse riktigt gamla strapatser - även de som inte direkt väckte någon entusiasm, medan de pågick .
Kan du tänka dig, att vi fortfarande spelar 20 frågor när det blir långrandigt på någon resa!
Jag sitter vid min jobbdator dygnet och veckan runt och längtar verkligen ut, men din berättelse får mig också att längta efter småbarnstiden (hmm, dags att lobba för barnbarn?).