Se upp för snabba båtar hurdå?

uffe_nordholm sa:

Yrkestrafiken är enkel att ta hand om: sätt en radarreflektor på kajaken/kanoten så de ser dig i sin radar. Utöver det kan du skaffa VHF så du kan prata med yrkesfartygen, de är nämligen skyldiga enligt lag att ha VHF ombord. Och de skall lyssna på den! Dessutom är yrkestrafiken för det mesta väl synlig, rör sig i så förbannat fort (20-25 knop) och det är någorlunda enkelt att förutse vad de skall göra härnäst.

Klicka för att se resterande...

En radarreflektor är på inget vis någon garanti för att för att du ska synas på en radar. Jag jobbar till sjöss och det händer ofta att t.ex. segelbåtar, oavsett om dom har en radarreflektor eller inte, aldrig dyker upp på radarn. Sen försvinner reflektorn lätt "ner" i sjön pga den låga monteringshöjden. Till sist måste reflektorn monteras korrekt för att ge så stor reflektion som möjligt.

Min arbetsplats är en STOR färja och vi går stundtals i kajaktäta vatten. Vita, svarta, mörka och andra färger som inte sticker ut syns dåligt redan på några hundra meters avstånd. Från bryggan till stäven på båten är det ca 100m från stäven till den punkt vi ser vattnet framför fartyget är det ytterligare 2-300m. Alltså syns en kajak 3-400m för om fartyget.

Sen kan jag ju säga som så att även yrkestrafiken lider av mer eller mindre uppmärksamma och skickliga styrmän och utkikar. Så min rekommendation är att hålla sig lika långt borta från den yrkesmässiga som fritidssjöfarten.

Ante: Tål att tänka på. Nu är jag själv inte orolig för yrkestrafik. Min egen återgång till kajaklivet har varit långsam och tog mig via en färja bland annat så jag oroar mig inte så mycket för yrkesmässig trafik. Rutter är ju utmärkta på sjökort. Och att ligga framme än färja, då lär man få paddla fort som tusan för den kan avgjort inte stanna på en femöring. Och den rent fysiska kraften med sina strömmar vill jag inte utsätta mig själv och en kajak för.
Kajaken är pyntad som en julgran med teknik. Det skadar inte att ha en radarreflektor. Jag tänker inte utgå från att alla ser mig ändå. Tyvärr.
Någon undrar säkert varför jag började paddla igen om det ska vara ett sånt jävla gnällande till höger och vänster. Jag älskade att paddla förut och gillar det nu med. Plocka bort alla andra båtar så . Skämt åsido, jag är nervo efter olyckan. Med en del erfarenhet vågar jag nog mer och mer igen. Jag älskade att surfa på lite svallvågor. Nu ska svallvågor eller vågor överhuvudtaget strykas från planetens yta.

Man kan lite lättsinnigt konstatera att det finns två huvudsakliga vägar att gå:

1. Julgransmetoden med lampor, laser, fyrverkerier, radarreflektorer, VHF, grälla färger, ljudsensationer, spektakulärt beteende mm – vilket i praktiken innebär att man förlitar sig på att det trots allt går att samarbeta med drullarna.

2. Kommandometoden där man rör sig tyst och försynt, iklädd kamouflagefärger och i en svårupptäckt kajak och inte låter drullarna ens ana att man finns där – och således tar hela ansvaret själv för att inte befinna sig där de råkar få för sig att komma farande.

Ur motpartens synvinkel är det nog tyvärr ganska liten skillnad mellan metoderna. Omdömesgilla båtförare ser kajaker i båda fallen – berusade eller påtända drullar skulle knappt upptäcka en självlysande skär elefant. Men Dubsides metod leder inte till falska förhoppningar om synlighet.

Som nämnts är nyttotrafiken mycket sällan ett problem – den är förutsägbar för alla som kan spelreglerna (http://www.thomassondesign.com/entry.aspx?id=12) – medan båtburna idioter är oförutsägbara och opålitliga.

Björn

Och då tror jag nog att jag får jobba upp självförtroendet för alternativ A. Man får ju inte bli dum själv heller. Förut paddlade jag enligt A med allt det där att korsa leder på kortaste platsen etc., sen ja, ja sen kom en snabb båt en morgon.

Jag HAR inte stött på någon riktig fartdåre sådär så att man höjer på ögonbrynen nu när jag har tränat heller. Det var mest sjöfartsverket som gjorde mig lite konfunderad, att se upp för snabba båtar är inte så enkelt och särskilt inte om de kommer bakifrån för man hör motorljud mycket senare än man tror.

Sedan har jag bestämt att jag inte ska paddla nära sjökrogar kvällstid när de anländer och definitivt inte nattetid när de avgår från krogen. Jag ska bara sluta vara rädd. Jag funderade igår när vi var ute och paddlade och det var små små forsatrappstep neråt som slutade i en stor sjö. Och en av dem som nog skulle ha tränat lite mer flippade i ett sånt trappsteg och kunde inte vända tillbaka och fastnade också i en ström. Och hur man kolugnt fick koll på det där ändå. DIT skulle jag vilja komma igen. Respekt men utan rädsla.

Björn, din länk är bruten. Eller den säger att hmmm nu blev något fel. Logga finns.

Jessika, jag tror den funkar, Det var något tillfälligt fel med databasen tidigare...

Björn

btd sa:

Kommandometoden där man rör sig tyst och försynt, iklädd kamouflagefärger och i en svårupptäckt kajak och inte låter drullarna ens ana att man finns där – och således tar hela ansvaret själv för att inte befinna sig där de råkar få för sig att komma farande.

Ur motpartens synvinkel är det nog tyvärr ganska liten skillnad mellan metoderna. Omdömesgilla båtförare ser kajaker i båda fallen – berusade eller påtända drullar skulle knappt upptäcka en självlysande skär elefant.

Klicka för att se resterande...

Njae, riktigt så enkelt är det nog ändå inte. Jag kanske inte har förstått Dubsides resonemang helt, men:

Jag själv brukar sommarpaddla – och segla/åka fritidsbåt – i trakterna kring Lysekil respektive Göteborg. Där är det omöjligt att "undvika farlederna" – inte sällan är det båtar överallt, på varenda kvadratmeter vatten. Självklart håller jag mig undan så gott jag kan ändå. Men jag ser ingen nackdel med att ha en färggrann hatt (förutom att svart kanske är snyggare då). Om inte annat så som en vänlig gest till alla de välvilliga och hänsynsfulla båtförare som försöker
ta sig fram i kaoset.

Min egen erfarenhet som, eh, välvillig och hänsynsfull båtförare, är att man mycket lättare upptäcker färggranna saker. Inte minst när man går utanför farlederna och försöker upptäcka flöten till fiskeredskap och liknande.

Man kan förstås argumentera att jag borde undvika att paddla i Lysekil och Göteborg på sommaren. Men min kajak är inte vikbar, jag har ingen bil att frakta den på, och min lediga tid är alldeles för dyrbar för att inte paddla!

Nåväl, så är det för mig.
/micke

Förtydligat

fraewu sa:

Jag funderade igår när vi var ute och paddlade och det var små små forsatrappstep neråt som slutade i en stor sjö. Och en av dem som nog skulle ha tränat lite mer flippade i ett sånt trappsteg och kunde inte vända tillbaka och fastnade också i en ström. Och hur man kolugnt fick koll på det där ändå. DIT skulle jag vilja komma igen. Respekt men utan rädsla.
.

Klicka för att se resterande...

Vad jag menade var att en gång var vi ute och paddlade ett gäng. En kille överskattade nog sig lite. Och flippade för nära de där trappstegen och drogs in via strömmen in i dem och kunde inte tillräckligt för att ta sig ur.
Och hur man kände den där kolugna rationella känslan av att veta hur man skulle göra men utan att bli överdrivet uppfylld av sin egen självtillräcklighet. Att man med mycket träning kan lära sig att respektera men samtidigt ha så himla kul!!

btd sa:

Man kan lite lättsinnigt konstatera att det finns två huvudsakliga vägar att gå:

1. Julgransmetoden med lampor, laser, fyrverkerier, radarreflektorer, VHF, grälla färger, ljudsensationer, spektakulärt beteende mm – vilket i praktiken innebär att man förlitar sig på att det trots allt går att samarbeta med drullarna.

2. Kommandometoden där man rör sig tyst och försynt, iklädd kamouflagefärger och i en svårupptäckt kajak och inte låter drullarna ens ana att man finns där – och således tar hela ansvaret själv för att inte befinna sig där de råkar få för sig att komma farande.

Ur motpartens synvinkel är det nog tyvärr ganska liten skillnad mellan metoderna. Omdömesgilla båtförare ser kajaker i båda fallen – berusade eller påtända drullar skulle knappt upptäcka en självlysande skär elefant. Men Dubsides metod leder inte till falska förhoppningar om synlighet.

Som nämnts är nyttotrafiken mycket sällan ett problem – den är förutsägbar för alla som kan spelreglerna (http://www.thomassondesign.com/entry.aspx?id=12) – medan båtburna idioter är oförutsägbara och opålitliga.

Björn

Klicka för att se resterande...

Håller inte riktigt med där..

Varför antingen eller när man kan ta lite både och.. Alltså synliga kläder men ändå inte förlita sig på att man syns..?

Även om man försöker hålla sig undan så händer det att man behöver beblanda sig ändå ibland, typ korsa en farled eller in i en hamn. Du kanske behöver undsätta någon annan eller själv råkat illa ut - brutit en paddel eller blivit plötsligt sjuk - kan hända hur väl förberedd man än är. Att då se/hitta en svart kajak med en kamouflageklädd paddlare i mörker eller dålig sikt är inte helt enkelt..
Och även i fullt dagsljus kan det tydligen vara svårt: http://www.thomassondesign.com/post.aspx?id=1168453782

Sen kan man ju tycka att det är var och ens eget beslut men att medvetet göra det svårare att bli upptäckt, när det i praktiken gör så stor skillnad bara man väljer lite färgladare kläder/kajak - verkar inte det lite fånigt/fåfängt? Även om man heter Dubside..

/ Ulf

Ulf:
Jag har en gul kajak med blåa prickaroch en röd flytväst. Den var en sån där grej jag unnade mig, lackerades enligt mina önskemål . Tänkte efter allt det här och sånt så kan jag väl få en häftig kajak ändå och jag hade ju råd med det efter rådande omständigheter. God hjälp fick jag där jag bestämde mig för att köpa den också.

Nu är jag till fullo övertygad att ingen båtförare med alla indianer i kanoten så att säga (pun intended) ämnar hamna i en båtolycka. I jämförelse är en båt stor och en kajak... ja, mindre.
Jag utgick från en fråga. Hur undvika snabba båtar när man paddlar kajak för de snabba båtarna blir allt fler och kajakerna blir förhoppningsvis också fler men trots tekniska framstek lär de inte bli SÅ mycket snabbare.
Lägg däremot till alkohol eller andra droger i ekvationen, samt en ovan båtförare och problemen börjar hopa sig.

Jag inser att det är svårt för en båtförare att se om den har en kajakförare direkt föröver, säg någon meter, som kajakförare måste man också s a s pinna ut sin rutt om man rör sig i båttäta vatten. Det gäller att hålla klar utsikt åt alla håll för alla. Jag har blivit, och kanske överdrivet mycket, varse om att man är sårbar i en kajak. Man kan ju bara garantera sig så mycket med teknik, resten handlar om erfarenhet och respekt från båda parter och en inneboende förväntan - ändå - att folk följer vedertagna regler. Frågan för kanotister och kajakmänniskor kommer förbli aktuell. Hur skyddar man sig bäst? Man kan inte lasta båtförare för allt, men 45 knop ÄR 45 knop, oavsett om man blir påkörd eller inte eller hur vårdslöst man kör.

Nåt ditåt var var jag ville komma.

fraewu sa:

Jag har en gul kajak med blåa prickaroch en röd flytväst.

Klicka för att se resterande...

Bra så långt! Kanske redan sagt i tråden - tål då eventuell upprepning: vill man synas tror jag att riktigt synliga paddelblad är en av de bästa investingarna...

Det finns reflextejp att klistra på i gälla & glada mönster.

srpp sa:

Bra så långt! Kanske redan sagt i tråden - tål då eventuell upprepning: vill man synas tror jag att riktigt synliga paddelblad är en av de bästa investingarna...

Det finns reflextejp att klistra på i gälla & glada mönster.

Klicka för att se resterande...

Långa paddlar så att man kan drämma i huvudet på någon som smeker förbi för nära och sedan säga åh gnäll inte, den var åtminstone rosa med lila ankfötter *gapskrattar*?!?!

Jag har skaffat en flagga som föreslogs tidigare. Nu ska jag vänta med övrigt pynteri ett litet tag

Ulf, i exemplet du refererar till fanns i gruppen en röd-vit Skim, en paddel med gula blad, en färgglad flytväst och flera klädesplagg i klara färger. Vi får naturligtvis aldrig veta hur situationen hade utvecklat sig om vi alla varit svarta eller självlysande.

Naturligtvis är Dubsides commando-kayaking-idéer tämligen extrema men jag tycker att kärnfrågan är intressant. Väljer man att synas tydligt uppstår ett samspel där båda parter måste lita på att den andre uppfattar situationen rätt och agerar relevant. Som promenader i mörkret - antingen följer man vägen och då är det bäst att ha väl synliga reflexer, eller så vandrar man över ängar och genom skogar och låter bilisterna vara helt ovetande.

När det gäller synlighet håller jag annars med srpp - paddlar som rör sig är det som syns bäst på håll - framför allt med reflexfärg på bladen. Mössan sitter också högt och kan med fördel vara i signalfärg för den som vill öka chansen att bli upptäckt.

Björn