Allemansrätten

Men allemansrätten gäller ju även hemomkring. Så det har ingen relevans i sammanhanget.

men du menar på fullt allvar att allemansrätten föddes "out of the blue" i mitten av 1900-talet?

Min farfar handlade med blåbär och lingon och han har berättat att han fick betala för bären om han ville plocka dem i skogen. Det var inte mer än att söka upp markägaren och komma överens om priset för bären innan man började plocka. Jag vet inte när man slutade med att betala för bären men min far betalade inte för att få plocka.

Allemansrätten har funnits längre än 1900-talet men den har ändrats många gånger. Det kanske finns anledning att skriva om den igen så den passar 2000-talet. Skogen används på ett helt annat sätt idag än vad den gjordes för 200 år sedan. Jag skulle se det som en fördel om man kunde förtydliga vad som gäller. Vilka rättigheter och skyldigheter har personer som besöker skogen? Vilka rättigheter har markägaren?

Tydligare regler skulle gynna alla
 
Men allemansrätten gäller ju även hemomkring. Så det har ingen relevans i sammanhanget.

men du menar på fullt allvar att allemansrätten föddes "out of the blue" i mitten av 1900-talet?

Så som vi känner den idag, ja! Läs på om vilka få rättigheter som de obesuttna t.ex. hade i början på 1800-talet, så förstår du bättre vad vi talar om.
/Niklas
 
Så som vi känner den idag, ja! Läs på om vilka få rättigheter som de obesuttna t.ex. hade i början på 1800-talet, så förstår du bättre vad vi talar om.
/Niklas

Jag har gjort det, och uppenbarligen är vi inte direkt överens. Men jag beskyller inte dig för att inte förstå. Där har vi en skillnad mellan oss.
 
Tiderna förändras, så måste även lagen.

Det räcker inte att påstå att man redan kan tackla problem med skadeverkan och störning med gällande lagstiftning. Det är av nöden att förstå att allemansrätten, så som den hänvisas till i sin portalparagraf och även i MB är ett undantag.

Ett odefinierat undantag är som en juridisk landmina. Du kan inte med säkerhet riskera pengar på en stämning utan att kunna bedöma utfallet. Detta är grundbulten i att det prövats så sällan.

Med väldefinierade gränser för undantaget skulle man dels skapa trygghet för de som rör sig i skog och mark. Hur många frågor rörande vad man får och inte får har man inte hört tolkas av utomjuridiska förståsigpåare? Det skulle även sända signaler till markägarna att en stämningsansökan för det fall att allemansrätten missbrukas eller används som skydd för lagvidrigt beteende, inte är ett skott i mörkret.

Vari ligger aversionen mot en välskriven lagtext? Att tro att någon mystisk "skogsägarlobby" kommer författa en lagtext baserad på Texarkansk borgdoktrin låter lite väl mycket foliehatt för min smak. Men jag hör gärna villigt om exempel på tidigare fall som kan styrka sådana farhågor.
 
10000 årig forumdeltagare???

Jag har förmånen att ha ett litet torp på lagom avstånd från min hemstad. Det ligger fritt med åkrar och skog omkring, ett trrevligt läge mao. Man kan ströva på närlggande marker och plocka svamp och bär, trevligt.

Dvs kunde, nu har markägaren under och efter tjällossningen, med tunga maskiner, avverkat, dikat och markberett. Det ser ut som fan, med djupa hjulspår efter maskinerna och återkommande gropar efter markberedningen. Det går inte att till fots vettigt ta sig fram överhuvud taget. Förmodligen är allt utfört enligt skogsvårdsstyrelsens anvisningar. (?)

Om man betänker att marken hittills i princip legat orörd i 10 000 år är det att våldföra sig på den, det skulle förbjudas, det inskränker dessutom på allemansrätten...

Take noting but pictures and leave noting but footprints, säger de på Nya Zeeland...

Mvh

Uffe

Ojoj,har jag nöjet att få läsa kommentarer skrivna av en tiotusen år gammal skribent???
Det var verkligen något i hästväg...
Hur vet du så säkert att det inte är någon som har "våldsförts" sig på den här marken på tiotusen år???
Min andra fråga till dig gäller huruvida skogsaverkning inskränker på allemansrätten???
Skogsaverkning utförs vanligtvis när skogen är mogen för averkning,det varierar i landet men
ingenstans tar det tiotusen år för att skogen ska bli averkningsbar/lönsam.
Detta gäller även på Nya Zeeland...
 
Jag har gjort det, och uppenbarligen är vi inte direkt överens. Men jag beskyller inte dig för att inte förstå. Där har vi en skillnad mellan oss.

Och vilka rättigheter i skog och mark kom du i så fall fram till att de obesuttna egentligen hade under t.ex. 1600-1800-talet?
/Niklas
 
för allemannsrätten är diffusa och det är en poäng i det.

Att det rörliga friluftslivet bör uppmuntras torde kanske de flesta Utsidanskribenter hålla med om.

Vad tycker ni om husbils och husvagnscamping vid sidan av mindre vägar? Jag kan inte se att det är principiellt värre än att man tältar på motsvarande ställen.
Men lite känsligare om husbilar och husvagnar stannar flera dygn i anslutning till fina badställen och liknande. Att tälta på motsvarande ställen är lika störande för andra besökare/ markägare/ grannar etc.

Thure

Utifrån min kontinentala erfarenhet är det naturligt att skilja mellan bivack och camping. Bivack, ja med alla de vanliga förbehållen), camping, nej. Man behöver inte ange tidsregler (i kontinentala skyddsområden varierar dessa en hel del); man ställer upp sitt tält på eftermiddagen/kvällen och river det på morgonen och sticker vidare.
Kontinental praxis (utom i skyddsområden), efter vederbörlig överenskommelse med markägare/herdar, är att om det är många dagsbesökare så väntar man tills de gått hem, vilket brukar vara vid 15-16-tiden.

Nu har jag själv bara bivackerat någotsånär fritt två gånger i Sydsverige - annars bara nära vindskydd hörande till leder. (På Bergslagsleden förra året tror jag att jag under fyra dagar såg ett enda rimligt tältställe utom vid vindskydden.)

Tanken att låta mitt tält stå uppe så sent som 11-12-tiden på förmiddagen har bara helt enkelt aldrig fallit mig in. På den här strandplätten som jag nämnde skulle jag knappast gärna tältat, dels därför att vägen gick så pass nära, dels därför att risken vore stor att skada vegetationen på det trånga stället. Huruvida
två husbilar ställer till mer eller mindre skada låter jag vara osagt.
 
Jag tycker inte att den svenska allemansrätten är så unika som man försöker framhäva hela tiden. Jag har rest en del och enligt egen erfarenhet så är det mer ett undantag att man inte får tälta och vistas på privat mark.

I de flesta länder som jag har besökt är det tillåtet att bada, elda, tälta, plocka bär och svamp på privat mark. Det är väl ungefär vad folk gör i naturen i Sverige. Att man får vaska guld och leta mineraler på privat mark är ganska unikt men det är inte så många som utnyttja det. I många länder så ingår även fiske och småviltsjakt i sedvanerätten. Det är även vanligt att det är tillåtet att låta sin boskap (hästar, kor, getter och får) beta på privat och statlig mark efter liknande regler som gäller för Sveriges samer.

Kanske är den Svenska allemansrätten unik och ingen är exakt lika men det finns motsvarande regler i de flesta länder.

Jag anser att den svenska allemansrätten ska bevaras men den bör bara gälla för privatpersoner. Om företag vill utnyttja någon annans mark för sin verksamhet så tycker jag att det ska finnas en överenskommelse mellan företag och markägare.

/Stellan


Du har säkert besökt fler och mer exotiska länder än jag. Jag har vandrat i nio europeiska länder
och bivackerat i samtliga. Nog är det skillnad mellan Sverige, Norge och Skottland å ena sidan,
och Alperna/Pyreneerna å den andra. I fjällen har jag en enda gång sett mig tvungen
att avtala bivack och det var vid Mavas stugby, där det ju finns flera hus. I Schweiz och Österrike har regeln alltid varit (om nån är hemma)
att avtala med de boende och ta den plats som anvisas; just att det i många fall inte förelegat någon valfrihet
säger att det inte vore så smart att bara ta en plats sådär utan vidare.

Jag vill också gärna att folk ska veta (eller tro, det räcker) att det är en del besvär; för mig får de gärna tro att det är totalförbud ty jag inser att de boendes välvilja är avhängig av erfarenheten.
Jag kan därför att så få gör det.

Och att det skulle vara tillåtet att elda? Så många gånger som jag - alldeles i onödan -
förmanats på den punkten. I t ex Aragon har jag stött på vigilantes på morgonrunda med uppgift att bl a kolla att folk inte eldar.

Att nu den här Gunnar Andersson inte ser så stor skillnad under sina vandringar i Alperna beror nog mest på att han egentligen aldrig vandrat där, iaf inte med tält, utan mest gjort dagsutflykter från dalen (av hans krönikor att döma).
 
Det är bra att frågan ses över men...

Frågan är om det är just komersiella aktörer som är det största problemet visavi allemansrätten. Sen ser jag utifrån ett lagstiftarperspektiv med intresse fram emot hur utredarna skall

1. Lyckas definiera begreppet "komersiella intressen" och
2. Förklara när en grupp privatpersoners privata friluftsande övergår till ett komersiellt arrangemang.

utan att komma i konflikt med den ursvenska organisations/föreningstraditionen.

...En annan sak... Proportionalitet är som jag uppfattar det en av hörnstenarna i lagstiftningen och skador kan uppkomma oavsett om det handlar om klantiga privatpersoner som kunniga proffs.

Men skador måste bedömas lika om det handlar om att få ersättning. En skada som uppkommer pga ett proffs ger inte mer ersättning än en som orsakas av en amatör. Möjligen kan man ställa ett högre krav vad gäller bevisbördan på ett proffs men ersättningsnivåerna skall vara desamma. Här kan lagstiftaren inte göra någon åtskillnad.

Så... Möjligen kan det bli fråga om tillåtlighet vad gäller allemansrätt (om man nu lyckas avgränsa de olika grupperingarna...) men ersättningsmässigt vid skada lär det inte bli några skillnader, dvs för markägarna lär det inte ge någon skillnad. En skada måste bevisas för att kunna ersättas och då måste man hitta skurken... oavsett om denna är ett proffs eller en amatör...
 
Tror inte att fordonsanvändning i någon form kan anses ingå i allemansrätten...

för allemannsrätten är diffusa och det är en poäng i det.

Att det rörliga friluftslivet bör uppmuntras torde kanske de flesta Utsidanskribenter hålla med om.

Vad tycker ni om husbils och husvagnscamping vid sidan av mindre vägar? Jag kan inte se att det är principiellt värre än att man tältar på motsvarande ställen.
Men lite känsligare om husbilar och husvagnar stannar flera dygn i anslutning till fina badställen och liknande. Att tälta på motsvarande ställen är lika störande för andra besökare/ markägare/ grannar etc.

Thure

All fordonsanvändning är väl reglerad av lagstiftning? Om du har rätt att parkera en bil så har i vart fall jag svårt att se att man kan neka någon att övernatta i en Campingbil. Men detta blir givetvis knepigt på enskilda vägnät mm där dylik skyltning saknas.
Om jag själv skulle hamna i en sådan situation (knappast troligt men...) så skulle i vart fall jag fråga om det fanns några att fråga eller om jag riskerade att störa någon. Inte minst pga storlek... Sunt förnuft är väl en bra regel att tillämpa men som alltid svår att definiera...
 
Frågan är om det är just komersiella aktörer som är det största problemet visavi allemansrätten..

Vilka aktörer skulle det annars vara?


Sen ser jag utifrån ett lagstiftarperspektiv med intresse fram emot hur utredarna skall

1. Lyckas definiera begreppet "komersiella intressen" och
2. Förklara när en grupp privatpersoners privata friluftsande övergår till ett komersiellt arrangemang.

utan att komma i konflikt med den ursvenska organisations/föreningstraditionen.

Allemansrätten gäller ju bara enskilda individer och inte organiserade utflykter. Alltså ingen skillnad om turen organiseras av ett turistföretag eller av friluftsfrämjandet, naturskyddsföreningen etc.


...En annan sak... Proportionalitet är som jag uppfattar det en av hörnstenarna i lagstiftningen och skador kan uppkomma oavsett om det handlar om klantiga privatpersoner som kunniga proffs.

Men skador måste bedömas lika om det handlar om att få ersättning. En skada som uppkommer pga ett proffs ger inte mer ersättning än en som orsakas av en amatör. Möjligen kan man ställa ett högre krav vad gäller bevisbördan på ett proffs men ersättningsnivåerna skall vara desamma. Här kan lagstiftaren inte göra någon åtskillnad.

Instämmer till fullo. Men om en större anordnare av organiserade turer ständigt återkommer till samma platser med sina turer, så lär slitaget på skog och mark bli betydligt större än om en ensam person på eget bevåg gör en (1) motsvarande tur.

Så... Möjligen kan det bli fråga om tillåtlighet vad gäller allemansrätt (om man nu lyckas avgränsa de olika grupperingarna...) men ersättningsmässigt vid skada lär det inte bli några skillnader, dvs för markägarna lär det inte ge någon skillnad. En skada måste bevisas för att kunna ersättas och då måste man hitta skurken... oavsett om denna är ett proffs eller en amatör...[/QUOTE]

Troligtvis är det betydligt enklare att få fast en återkommande skadegörare (typ ett äventyrsföretag etc) än en enskild skadegörare, som bara passerar en endaste gång.
/Niklas
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...