Denna söndag ràdde ett strâlande váder (18 grader och sol), och undertecknad bestämde sig för att bestiga ett mindre berg (350 meters hójdskillnad) med sin snart 3-ârige son.
Allting var perfekt:
- vádret underbart;
- utsikten hänförande;
- sonen pà gott humör traskade lydigt pà i stenskravlet
- kläd-utrustningen optimal:
* Lowe Alpine Dey Flow boxer-kalsingar
* Patagonia Lightweight Capilene T-shirt
* Grifone Thermolite medium Mao-neck-tröja som förstärkningsplagg
* Zino Tee-jacket i Pertex ripstop och mikro-fleece som vindjacka
* Ex-Officio ultralátta Adventure Pants
* Mund coolmax technical trekking socks
* Dakota leather-Gore-Tex trekking-kängor
Livet lekte... allt var som det skulle.. den ljumma vinden smekte mina UL-pants, svetten absorberades snabbt upp av mina super-kalsingar och fórsvann i tomma intet...
Men sà tog det roliga slut: sonen tröttnade pà att gà och pappa tröttnade pà att gà i myrtakt: alltsà dags fór att sátta honom i:
* Haglöfs Baby carrier
Att denna tingest knäcker ryggen och skaver sönder axlar och skuldror var ju nâgot jag kánde till sedan lánge. Idag upptäkte jag emellertid en ny, helt fantastisk design-miss: packpàsen under barnsitsen.
Eftersom jag körde solo idag hade jag packat i vatten, käk och lite extra-plagg i därför avsedd plats under barnsitsen. Dock, med pàsen full uppstod snabbt en otroligt kraftig pendelrörelse, och den tidigare sà tysta dalen, dár enbart fârens bräkande och fàglarnas kvittrande hörts, fylldes nu av ett rytmiskt dunk-dunk-dunk, nár packpâsen i takt med undertecknads steg slog i ramen.
Alltsà: inte nog med att detta ár marknadens obekvámaste bärmes, man ska áven behöva ha en packpàse gungades och slàendes i takt med sina egna stapplande steg.
Pà bilden pà Haglöfs web (ovan) ser jag iofs att det verkar som pàsen fàtt nàgon slags fästanordning, men jag tycker ándà att Haglöfs, som ju avancerat sà váldeliga inom vissa omràden under de sista àren, borde satsa pà att äntligen ta fram en bra bärmes! (Min ser i princip likadan ut som ovan, men har sákert 6-7 âr àr pà nacken, med hatt-logo och hela köret.)
Med várkande rygg: Mats
Allting var perfekt:
- vádret underbart;
- utsikten hänförande;
- sonen pà gott humör traskade lydigt pà i stenskravlet
- kläd-utrustningen optimal:
* Lowe Alpine Dey Flow boxer-kalsingar
* Patagonia Lightweight Capilene T-shirt
* Grifone Thermolite medium Mao-neck-tröja som förstärkningsplagg
* Zino Tee-jacket i Pertex ripstop och mikro-fleece som vindjacka
* Ex-Officio ultralátta Adventure Pants
* Mund coolmax technical trekking socks
* Dakota leather-Gore-Tex trekking-kängor
Livet lekte... allt var som det skulle.. den ljumma vinden smekte mina UL-pants, svetten absorberades snabbt upp av mina super-kalsingar och fórsvann i tomma intet...
Men sà tog det roliga slut: sonen tröttnade pà att gà och pappa tröttnade pà att gà i myrtakt: alltsà dags fór att sátta honom i:
* Haglöfs Baby carrier
Att denna tingest knäcker ryggen och skaver sönder axlar och skuldror var ju nâgot jag kánde till sedan lánge. Idag upptäkte jag emellertid en ny, helt fantastisk design-miss: packpàsen under barnsitsen.
Eftersom jag körde solo idag hade jag packat i vatten, käk och lite extra-plagg i därför avsedd plats under barnsitsen. Dock, med pàsen full uppstod snabbt en otroligt kraftig pendelrörelse, och den tidigare sà tysta dalen, dár enbart fârens bräkande och fàglarnas kvittrande hörts, fylldes nu av ett rytmiskt dunk-dunk-dunk, nár packpâsen i takt med undertecknads steg slog i ramen.
Alltsà: inte nog med att detta ár marknadens obekvámaste bärmes, man ska áven behöva ha en packpàse gungades och slàendes i takt med sina egna stapplande steg.
Pà bilden pà Haglöfs web (ovan) ser jag iofs att det verkar som pàsen fàtt nàgon slags fästanordning, men jag tycker ándà att Haglöfs, som ju avancerat sà váldeliga inom vissa omràden under de sista àren, borde satsa pà att äntligen ta fram en bra bärmes! (Min ser i princip likadan ut som ovan, men har sákert 6-7 âr àr pà nacken, med hatt-logo och hela köret.)
Med várkande rygg: Mats
