Diskussion önskad angående Mikael Strandbergs krönika

Hej! Jag inse at många inte läser det svar jag skrev angåensde Mikael Strandbergs fantastiska Sommarprogram, men jag skulle vilja vet vad ni alla tycker om hans krönika i Utemagasinet som måste reta gallfeber på sådana äventyrare som bara vil synas, men som kanske internationellt inte uppmärksammas, utan bara i Sverige. Det skulle vara roligt att få igång en diskussion. Följ länken enligt nedan:

http://www.utemagasinet.se/IziPage/Layout102.asp?LID=1&STMID=5&STSID=510&PageID=324

"vita män med istappar i skägget som lyckats ta sig sittandes i en kundvagn från ica till Nordpolen blott beväpnad med en åra", den var bra

Håller med om att alla dessa krystade "expeditioner" där man på ena eller andra sättet gör varianter på andra "expeditioner" är löjliga.

Någon som vill ha ett upplägg till en riktig expedition/äventyr?

Upprepa då det som skogsfinnarna gjorde när de befolkade våra västra skogsbygder på 1500-1600 talet. Bygg upp en gård i urskogen med bara dina händer som verktyg och en påse råg som startkapital. Efter ett 10 tal år kan du skriva en bok i ämmnet och titulera dig en riktig äventyrare.

Väinö Linnas trilogi Under Polstjärnan finns redan, trots att Linna bara är skrivkunnig, och inte i första hand en äventyrare. Rekommenderas för övrigt.

Självklart finns det de som gör saker som är knasiga i första hand, Guinness rekordbok är ju rätt full av "kundvagns-relaterade" äventyr.

Utan att jag närmare känner till Strandbergs inställning, tycker jag det verkar märkligt om man måste klanka ned på andras bedrifter för att uppleva sina egna som mer berättigade.

Jag, jag, jag

Jag måste säga att exemplet med den "kvinnliga" berättelsen i slutet är precis lika tråkig, schablonartad och förutsägbar som den "manliga".
Inte en enda mening utan ordet JAG.

"Varför kan jag aldrig vara nöjd? Jag tycker att jag kunde ha tränat mer. Jag har faktiskt lagt ned minst fem dagar i veckan på diverse träning."

Om man tycker att det är "underbar dramaturgi och spänning" kan jag rekommendera Bridget Jones dagbok. Själv kräks jag ganska snabbt på psykotiska västvärldskvinnor som ältar sina i-landsproblem inför alla som orkar lyssna, till och med när de riskerar livhanken.

Varför måste vi välja mellan självförhärligande machomän och självcentrerade stressbrudar?

Kan ingen göra en expedition och BARA skriva om vilka prylar de använde och hur de funkade? DET vore intressant på riktigt

Jag såg Pia Johanssons fina film om makarna Strandberg, och jag såg deras film om expeditionen. De har en skön inställning och öppna sinnen - de verkar göra expeditioner för att ställa frågor, inte för att bevisa saker.
Jag tycker att Mikael nu tappar poäng när han förenklar det till manligt och kvinnligt.
Det är inte det det handlar om.

Jag tycker att de flesta svenska "äventyrare" som försörjer sig på äventyr uppvisar en god portion ödmjukhet inför sina egna bedrifter.

Kan man inte bara acceptera att människor har olika bevekelsegrunder och behov. Vissa människor älskar att testa sig själv i tysthet andra älskar publicitet och att dela med sig av sina erfarenheter. Jag tycker att det är intressant att Mikael Strandberg försöker införa nya inslag i "äventyrandet" men för den sakens skull är det väl inte fel att mer klassiskt redogöra för sina äventyr?

Den insikt Mikael kommit till är hans personliga som han brinner för att sprida till andra detta är också väldigt mänskligt.

Hoppas att det finns plats för alla sorters äventyrare även i framtiden!

Strandberg gör sina semesterresror på sitt sätt och drar sen sin publik till sina förläsningar och utbildningar. Andra gör det på andra sätt och drar troligen en annan (men till viss del överlappande) publik sedan.

Konstigare är det ju inte.- En del vill höra, och se, om machobedrifter, andra har andra intressen.

Micke Strandbergs levebröd är att ge publiken vad den vill ha, och det är väl exakt det han gör också.

Sen att han i sin marknadsföring klankar ner på konkurrenterna är helt normalt. Så gör Nokia och Ericsson med.

Christian

Själv har jag också svårt med hur äventyrare ibland känner sig tvugna att vinkla till sina bedrifter, även om jag förstår att de gör det för att väcka intresse och därigenom sälja böcker, hålla föredrag, få sponsorer och göra nya äventyr. Ett ganska färskt exempel är ju "I Shackeltons fotspår", som ju inte är i närheten av den bedrift som Shackelton och hans mannar gjorde.

Det som jag tycker är kul att läsa om är prestationer som jag kan knyta an till och kanske drömma om att göra själv. T.ex. Jim Danielssons kanotfärder, Elin Engerströms turer och Magnus Fischers vinterpaddling som finns här på Utsidan. En annan kategori som trots allt är rolig att läsa om är t.ex. han som bär ett kylskåp genom sverige....mest för att fundera på hur man är funtad för att ens komma på ideen. Roland Utmanaren här på Utsidan är ju också läsvärd och nära den kategorin.

Det görs också andra bedrifter i det tysta som är nog så imponerande. Folk får en dröm och ger sig av per cykel till Bosporen eller Arvika, paddlar över Österjön eller går runt Gotland. Sånt är kul!

Och i helgen ska jag lyssna på Strandbergs sommarprogram, tack för tipset.

Re: Jag, jag, jag

Nordesjö; sa:

...Varför måste vi välja mellan självförhärligande machomän och självcentrerade stressbrudar?
...

Klicka för att se resterande...

Väl talat! Jag fattade inte heller varför det ena skulle vara bättre än det andra?

Mark Twain

Hävdade att ett äventyr är en dåligt planerad utflykt. Inget är färdigt förrän man väl är åter, skrivit ner dragna erfarenheter.
Strandberg har goda och en del trista sidor. Precis som de flesta av oss... Men visst har han rätt i en hel del och framför det väldigt personligt... Hans prestationer är obestridliga. Det vet alla som varit ute länge.

Go tur

Hur man upfattar saker

Det är underligt hur olika man kan upfatta saker. I strandbergs krönika uppfattade jag att han tycker det är mer intressant när en person reflekterar över det han/hon gör än när han/hon bara rabblar upp fakta.

Sen kan någon annan läsa samma text och irritera sig på att en någon gör en personlig reflektion är självcentrerad...

Re: Hur man upfattar saker

fafner; sa:

Det är underligt hur olika man kan upfatta saker. I strandbergs krönika uppfattade jag att han tycker det är mer intressant när en person reflekterar över det han/hon gör än när han/hon bara rabblar upp fakta.

Klicka för att se resterande...

Min poäng var att en "personlig reflektion" av typen "buhuhu jag är så tjock och borde bättre på allt ånej jag tror jag tar en kaka till" på intet sätt är bättre än "jag tar 150 kg i bänkpress ha ha".

Mikael kallade det ordagrant "Underbar dramaturgi och spänning". Jag kallar det chick lit.

MEN Mikael avslutar med "Än bättre är att berätta om någon annan än sig själv."
Där har han sin stora poäng som jag alltså anser att han dräper med sitt resonemang om manligt och kvinnligt.
Den poängen borde han ha drivit i hela krönikan eftersom det är så han själv arbetar när han är som bäst.

En stor del av information jag sett från olika expeditioner har varit likartad och känns "uttjatad", inte mycket nytt. T ex ska den ena efter den andra ranta upp & ner på något högt berg (läs: Everest) på mer eller mindre spektakulärt sätt.

Det blir ett problem även för expeditionerna. Eftersom de inte kommer med något väsentligen nytt blir det svårt att fixa spons. Det ser inte bättre ut än att det ligger något i Strandbergs kommentar.

Med vänliga hälsningar,
Aina

Edit: Brune - tack för påminnelsen om programmet!


[Ändrat av Spöket 2006-08-11 kl 14:24]