Precis som nämnts så är det kornen som sätter begränsningen. Men det beror ju också på vilken kvalitet du vill ha ut grejerna i. Vi tar lite teori då:
Om du vill ha bilder som klarar ett högkvalitativt tryck motsvarande ett månadsmagasin så behöver den färdiga bilden hålla ungefär 300 ppi (pixlar per tum). Om du däremot nöjer dig med rastret (titta med ett förstoringsglas i tidningen så ser du punkter, det är hur tätt det är mellan punkterna som är tätheten på rastret) hos en dagstidning kan du nöja dig med 170 ppi. Om du ska betrakta resultatet på längre avstånd kanske du nöjer dig med samma raster som används på stortavlor i tunnelbanan och liknande, då kan du gå ännu lägre, har inte siffrorna i huvudet, men kanske 80 ppi. Är du med?
Många filmscannrar klarar ej att scanna med såpass hög upplösning (täthet) så att de kan förstora ett 24x36 mm stort negativ till ett 70x100 i 300 ppi (knappast heller 170 ppi).
Sedan har vi neg-filmen då. Vad är det för film? Är det 100 ASA? Om kvaliteten är viktig så är ju det ett minimum (ja, dvs en 400 ASA är uteslutet). MEN om det inte är själva detaljskärpan och liknande som är det viktiga i just denna bild så kan man ju överleva ändå. Det kan ju bli riktigt snyggt med korniga bilder också
Att trumscannrar kan "överskärpa" kornet stämmer ju, särskilt för negativfilm. Men det finns numera moderna scannrar (inte nödvändigtvis trumma) som klarar väldigt höga upplösningar och som är mycket bättre på att scanna negativ än gamla scannrar (som var ämnade för att bara scanna dior).
Jag skulle nog rekommendera att lämna negativet till något av de professionella/halvprofessionella bildbolagen som finns (typ ProLabbet, OdenLab m fl).
/Danne