Koka dricksvattnet - inte modernt?

seobserver sa:

Amöbor är rätt räliga, hade en bekant som dog av dylika. Sjöbad, kallsupar och rå mat vid insjö på Cypern. Det tog ett par år för honom att dö. Man bör akta sig för kallsupar.
Kokning hade fixat det. Så även om kokning inte kostar speciell utrustning och har låg hippfaktor funkar det ännu.

Klicka för att se resterande...

Koka vattnet innan du badar?

Kokning verkar omständligt när det finns tabletter. Micropuur forte verkar inom 30 minuter. Det blir en lätt klorsmak, men med en neutraliserande tillsats är den borta inom ett par minuter. På svenska låglandet kan annars filter vara aktuellt om det finns växtdelar i vattnet, eller om färgen ser konstig ut. En gång på Östgötaleden slammade mitt filter igen och jag var tvungen att ta insjövatten utan rening. Jag dog inte.

I bergstrakter är det annorlunda. I Alperna har jag aldrig renat vattnet, i Pyreneerna borde jag ha gjort det en eller två gånger och vet åtminstone en trakt där man bör. I fjällen - bara förra sommaren när det varnades använde jag tabletter i norska fjällen. Det är ju inte riktigt samma vattenåtgång som söderut.

camoscio sa:

Koka vattnet innan du badar?

Klicka för att se resterande...

Visste den skulle komma Men man kan ju avstå kallsuparna. YMMV

Jag väntade också på nån liknande kommentar,,,,,,,,,,,och jag behövde inte vänta så länge.

Såna här ämnen kan bli lika eldfängda som att gå ut på ett dykarforum och helt fräckt kungöra att man dyker helt ensam, även på natten, och att man ägnar sig åt lite "brottslig verksamhet" (enligt vissa) och bärgar en och annan snurra, byter nån bojkätting och inspekterar nåt åt någon.

Jag har druckit sjövatten hej vilt på låglandsleder och det har funkat för mig. Just den biten anekdotisk information kanske kvittar, men jag har läst på flera ställen att svenskt sjövatten ska vara rätt safe. Visst, jag kunde kokat vattnet, men jag är helt enkelt lat. Jag har provat vattenreningstabletter också. Vattnet smakade satan (klor) och det kändes otrevligt, så jag skippade det.

Hur som helst, det tål att funderas på vad som är det värsta som kan hända. Vanlig magsjuka är trist, men förmodligen rätt överlevbart. Jag tror mig vara i tillräckligt god form för att kunna stappla till närmaste civilisation, vilket inte är så långt bort på låglandsleder. Värre är det förstås med läskiga mikroorganismer som ställer till det på sikt. Hur har vi det med sådana i Sverige? Någon mikrobiolog får gärna göra en bedömning. T.ex den importerade dvärgbandmasken är inget jag vill ha i mig.

Att koka vattnet är det i säklass bästa sättet att rena vatten. Katadyns produkter och klortabletter i all ära men kokning är bättre även enligt WHO. I fjäll och fjällnära skogs områden kan man dricka vattnet orenat men jag skulle inte dricka vattnet i jordbruksnära eller urbana områden.

Jag har upplevt ett par vinter månader med cryptosporidium i kranvattnet i Östersund och kokning var det ända som gällde. Klor funkade inte och inte keramiska filter heller. Det enda som funkade mot cryptospionerna var kokning och UV-ljus!

Det mesta vatten jag dricker i naturen dricker jag som det är. På sommaren, när det ibland kan vara svårt att hitta bra dricksvatten, kanske jag tvingas dricka ur stillastående vattensamlingar. Då kokar jag vattnet. Förr i tiden på Afrikaresor drack jag kranvattnet som det var. Jag fick då prova mig igenom femtielva av vattenburna tropiksjukdomar. Jag kan dock inte minnas att jag dog. Då var jag ung. Nu är jag äldre och mesar mig med Micropur på utlandsresor. För det mesta iaf. Det som inte dödar, det härdar och lite skit rensar magen. På vandringar i Sverige blir jag inte ens magsjuk. Att det kan vara små djur i vattnet bryr jag mig inte om. Jag är inte vegetarian.
@seaobserver: Tråkigt med din vän som dog av amöban. Men ni fick iaf gott om tid för avsked. Amöban jag fick i magen -99 i Indien har inte dödat mig än.

Jag förstår helt enkelt inte problemet när folk är för lata för att koka vattnet utan hellre tar en magsjuka,,,,,,,,,,eller värre, just bara för att dom inte orkar bry sig. Vattnet kokar man ju under tiden man äter och äter och lagar mat gör man ju alltid i närheten av vatten, iallafall jag, eftersom det ju behövs vatten till matlagning och disk. Man ska ju inte att koka vatten till ett helt regemente utan bara till att fylla dricksvattenförrådet till nästa stopp, vilket ju är max en liter i taget dvs. ett uppkok.

Teknikern sa:

Jag förstår helt enkelt inte problemet när folk är för lata för att koka vattnet utan hellre tar en magsjuka,,,,,,,,,,eller värre, just bara för att dom inte orkar bry sig. Vattnet kokar man ju under tiden man äter och äter och lagar mat gör man ju alltid i närheten av vatten, iallafall jag, eftersom det ju behövs vatten till matlagning och disk. Man ska ju inte att koka vatten till ett helt regemente utan bara till att fylla dricksvattenförrådet till nästa stopp, vilket ju är max en liter i taget dvs. ett uppkok.

Klicka för att se resterande...

Pja... allting handlar om avvägningar. Mitt enmanskök rymmer kanske en dryg halvliter, om man räknar av en del ofrånkomligt spill. Jag förbrukar 2-3 l vatten på en vandringsdag. Med koktid och kanske lite tid för att få vattnet att svalna, så blir det en del tid (och rödsprit) som går till vattenkokande. Ställer man det mot antalet för mig kända fall av sjövatten-förgiftning (noll), så ger det att jag hellre vandrar än kokar vatten. Det är min personliga avvägning och det funkar för mig (jag har egentligen aldrig blivit sjuk av något jag intagit, så möjligen har jag bra resistens). Andra får göra hur de vill.

MEN, om läskigheter som dvärgbandmask skulle dyka upp mer frekvent i svenska skogar skulle jag nog tänka om (tack ska ni ha, alla hund-smugglare...). Något att hålla koll på alltså.

Vi kan ju faktiskt haft dvärgbandmask i en himla massa år här i landet utan att ha vetat om det förrän första fyndet gjordes. Vem vet hur många som hittills är smittade utan att veta om det? Den har ju den "goda" smaken att ge sig till känna många-många år efter smittotillfället och ingen vet ju med säkerhet hur den uppträder från person till person. Virus och annat kan man ju vara smittbärare av under en hel livstid utan obehag.

Med risk för att betraktas som tråkig eller överdrivet försiktig så känns det här ändå för mig som ett område där man ska akta sig för tvärsäkra råd om vad man ska göra eller inte göra. Dåligt vatten är ju en ganska vanlig orsak till dödsfall i andra delar av världen även om vi inte ser det i Sverige. Skämtsamt pratas det om att ingen dött av det eller det... Om nu någon dött så är de väl knappast på detta forum och opponerar sig. Att det gått bra att dricka vattnet i t.ex. en viss bäck 10 år i rad säger egentligen inget om att det går bra att göra det det elfte året. Tråkigast blir det ju för den som följer "säkra råd" och sedan får semestern förstörd av en ordentlig magsjuka...

När vi grabbar, för 40 år sen cyklade och badade så kunde det ju ibland vara rena grönsakssoppan av algblomning men vi badade glatt iallafall och dom små kliande utslagen var ju alldeles säkert knott trodde vi ju då men nu vet man ju bättre. Hälsosamt var ju det minsta det var iallafall att plaska runt i sörjan och en och annan kallsup slank ju ner den också. Det hade ju lika gärna kunnat sluta riktigt illa men algblomning och farligt var det ingen som kopplade ihop på den tiden.