Funderingar kring UL och prylfixering.

Jag förstår tanken med att banta onödig utrustning för att få en trevligare tur. Men i ärlighetens namn, ballar det inte ur lite ibland? När man referar till en bit laminerat papper som "tungt", klipper bort remmar från ryggsäcken, väger utrustningen i detalj för detalj för att ta reda på vart man kan spara in på några gram. Det är i sådana fall inte packningen som är tung, det är du som är klen. Träna ordentlig en månad eller två istället så blir turen betydligt trevligare och de sömnlösa nätterna över hur packningen ska bantas betydligt färre. Måste man väga sina skosnören och byta till en lättare varjant så kanske man helt enkelt bör stanna hemma tills man orkar bära med sig ett par vanliga "tunga" skosnören. Jag är medveten om att det må låta en smula hånfullt, men jag menar inte att göra mig lustig över konceptet som sådant. Jag tycker det är mycket klokt att skala ner utrustning så gott det går. Skulle dock aldrig komma på tanken att väga något. Jag "provgår" några mil med min packning och hitills har jag inte dött av utmattning trots 25-30 kg på ryggen. Jag tror att många skulle må bättre av att inte förhålla sig till det hela så tvångsmässigt helt enkelt. Eller det kanske är det som är sporten? En annan aspekt är hur motbjudande prylfixerat all form av friluftsliv har blivit. Jakt, fiske, vandring osv. Förr handlade det om naturupplevelser och minnen för livet. Nu handlar det snarare om titanklockor och teleskåpvanringsstavar för 3000 kr paret, får jag intrycket av ibland.
Jag hoppas jag inte trampar någon på tårna nu men detta är bara en reflektion från min sida och jag må vara helt ute och cyklar (vilket jag är alldeles för ofta).

Tja, det är väl ganska vanligt med prylfixering, exvis x har en fin bil, fint hus, fin klocka eller fin båt. Samma sak som du skriver med fiskeprylar, cykelprylar, musikanläggning, hembio osv, det är väl tyvärr så det är i konsumtions-samhället där folk jämför sina prylar med varandra.

Det är dock helt individuellt, och ibland på forum osv blir det koncentrerad information och jag tror kanske att det ser ut som att folk fokuserar för mycket på prylarna. Det trevligaste förutom själva vandringsturen, är för mig delat mellan att läsa kartan och fundera ut rutten, och att ha koll på vilka prylar man behöver ha med sig.

Ju färre prylar jag har med mig så blir det mer fokus på upplevelsen, och slipper släpa på saker som bara tar tid att hålla koll på. Mindre vikt ger ju också valmöjligheten att ta med saker man kanske annars hade tyckt sig klara utan, exvis funderar jag alltid på att ta med mig en ordentlig systemkamera istället för kompakten, lite whisky eller godsaker att tugga på.

Sist vi var uppe i ca 10+ dagar, så hade jag ungefär 13kg på ryggen, inklusive maten. Det gjorde att jag slapp ha stora kängor och vandrade ganska lätt, jag tränar inte direkt att bära rygga, men går mycket och har starka ben. Skulle det inte vara skönt att ha 15kg istället för 25-30kg? Sen kostar ju grejerna endel, förutom det man gör själv, men det är väl ingenting jämfört med semestrar med hotell, flyg osv som kanske är många som har som semester.

Jag håller med dig att det kan bli lite väl extremt/nördigt ibland, tex såga av tandborsten, borra hål i grejer för att få mindre vikt, och klippa av delar som kanske inte sparar så mycket egentligen. Men om folk vill göra det så varför inte låta dem göra det? Det är ju samma sak som den andra "sporten" jag gör, landsvägscykling, där man köper en ny cykel för att spara ett halvt kilo, när man kanske har ett par för många runt magen (som jag själv har

Skulle dock aldrig komma på tanken att väga något.

Klicka för att se resterande...

att väga är att ha koll på utrustiningen, ett sätt att veta hur mycket den väger. Spelar ingen roll om man siktar på 35kg eller 15kg, informationen är bra att ha och jag ser inget tvångsmässigt med det.

Om vi går åt andra hållet ett slag och tar en utrustning som rekommenderades på 50 talet.
Smärting, bomull. Följde man utrustningsrekommendationerna orkade ingen lyfta sin ryggsäck utom de värsta styrkelyftarna.

Lastar man ner en vältränad 21årig soldat tillräckligt så stannar han. Jag har sett det i verkligheten, det är när utrustningen är så omfattande att den inte kan flyttas i fyra, fem lyft. Men man försöker med den i ett lyft.

Soldatpackningar sedan romartiden har legat ganska konstant på ca 26 kg. Det är mycket. Du tränar inte upp dig att hålla olastad tid och distans med det.

Det som händer när packningsvikten minskas är att den upplevda världen blir större, att gå från att se tre steg framåt till att kunna ta in nästan hela landskapet.

Om vi lite äldre och några än äldre kan fortsätta med sitt friluftsliv därför att det går att frilufta med många kilon mindre.
I Norge och nere på kontinenten har man alltid gjort så. Bott i stugor och köpt maten efterhand, inget konstigt med det.

Det är här den självförsörjande vandraren vuxit fram. Och mat till 2,5veckor väger samt fyller. Sen vill flera av oss ha med stillbilds och filmkameror, flugfiskegrejor etc etc. Klart som korvspad att det väger och kan man då köpa sig ett enkilos tält i stället för ett fyrkilos, en ryggsäck som väger kilot istället för 4,5. En madrass som väger 3hg istället för 1,7kg.

Vi slutar där. Jag har bestämt mig, jag vill fortsätta mitt friluftsliv trots tilltagande ålder och svagare muskler och leder. För jag är värd det! Hushållsvågen kommer att fortsätta med ut när jag letar ersättningsprylar till dem jag slitit ut. Varje gram bokförs på excelark.

Under mina aktiva år bar jag vida mer än de reglerade kilona. En kollega till mig bar systemkamera, 1000mm objektiv och rejält stativ, förutom det han måste.

Du får gärna tycka att vi är mesar, en gång var vi örnar. Men oavsett vad du tycker så är lättvikt här sen 1960-talet och det kommer inte att sluta för att du tycker så.

Läs gärna R Jardines klassiska Beyond Backpacking samt Jörgen Johanssons Lättpackning, du kanske lär dig något nytt. Du är välkommen att bilda dig och eventuellt att byta åsikt.
go tur

Prylnörderi är vanligt oberoende av hobby och säkert ett sätt för många att utöva sin hobby. De flesta kan ju inte vara ute så mycket som de skulle vilja.

Argumentet "träna istället" är dock bara dumt. Nog har man glädje och nytta av en lätt packning även som vältränad.

Själv kör jag med lätt packning utan att överdriva saken och inser inte det hjältemodiga i att köra med onödigt tung packning. Trots det anser jag mig inte vara klen.

Förra året skrevs ett inlägg på Utsidan då denna länk bifogades:
http://www.huthyfs.com/minpack.html
Jag håller med fullständigt. Läs och begrunda.

Jag tillhör nog båda skolorna.
Jag vill t ex ha komfort så jag har ett 9cm tjockt liggunderlag samtidigt som jag valt en lätt dunsäck på 690g +-0°.

Jag har ett lättviktskök men skyddsgolv till mitt rätt tunga Nammatj 3 med GT-absid.

Både tung komfort och gramjakt.

Jag klipper inte bort snören eller borrar i tandborsten men jag väger ändå alla saker för att det är kul.

Varför stör du dig på om folk jagar gram? Det är ju ingen som tvingar dig att göra det?

Jag börjar kolla mer och mer på vad jag egentligen bär med mej, inte för att jag blivit klenare utan för att jag har släpat på en massa onödiga "bra ha saker" som ändå aldrig blev använda.
Att väga sina prylar ger en insikt om att det faktiskt är flera saker man har för samma funktion men det skiljer åtskilligt i vikt. Ta bara en sån sak som vattenförvaring, en 1 liter Nagleflaska väger så mycket mer än en 2 liters Plapytus påse och när vattnet är slut så blir du inte av med flaskans packformat medans påsen rullas ihop och försvinner i ryggsäcken.
Jag har väldigt länge haft en stor tjock tröja i ull som det blåser rakt igenom och den väger över ett kilo, den är numera utbytt mot en ännu tjockare och varmare dunjacka som är både vind och vattentät men bara väger 500 gram med packpåse.
Byta ut saker till sånt som är lättare för samma funktion kostade inget extra när jag vägde mina prylar och såg att det mesta redan fanns hemma, fast jag inte visste om det. Och att skippa allt det där som alltid var med men aldrig användes sparade åtskilliga kilon på min packning.

Om du inte har för avsikt att väga, skippa det. Ingen är tvingad. Men för mig skulle det inte vara möjligt att bekvämt springa genom fjällen med tält på ryggen och jag inte strävade efter lättare packning. Jag har också "tungpackning" om det behövs men har inte använt den på snart tio år.

Tycker du ska skippa att packa lätt och väga om du inte gillar det. Dessutom så glädjer du mig och mina polare på turen. Kan höra någon i gänget säga "kolla grabbar, han har lika stor rygga som oss tre tillsammans, bergis lika med vikten!"

/Ingvar (vars fjällöparpackning i grunden är cirka 3822 gram)

själv brukar jag ha 40+ kilo 14 dagar med ett leende på läpparna...

skämt o sido, första gången i abisko hade jag 25 kg, inget extremt och det funkade men det var inte direkt angenämnt. det blev mer en press att ta sig fram i tid så att man kunde vila. efter det ligger jag på 15 kg eventuellt mindre. mina knän pallar inte tyngre och jag ser inget självändamål att ha 30+ kg. men alla är ju olika. Det jag dock inte ruckar på är ett bra bärsystem, hatar höftbälten som trycks ner över höftkammen och gör det hela till en plåga.

Jag brukar ibland oxå raljera lite över att det kanske är bättre att göra ett par gympass istället för att börja klippa av remmar och såga tandborstar.

Men samtidigt... 35 kilo känns inte längre som det gjorde för tio år sedan, och varje gång jag letar efter nya saker och står mellan två eller tre likvärdiga kandidater så är det vilkten som avgör i slutändan.

Jag skulle däremot inte offra säkerhet (eller upplevd säkerhet) för att spara några gram, och jag är heller inte beredd att offra högar med pengar bara för att offra gram.

Lagom är nog i detta som i så många andra fall bäst.

jotho sa:

Träna ordentlig en månad eller två istället så blir turen betydligt trevligare och de sömnlösa nätterna över hur packningen ska bantas betydligt färre. Måste man väga sina skosnören och byta till en lättare varjant så kanske man helt enkelt bör stanna hemma tills man orkar bära med sig ett par vanliga "tunga" skosnören.

Klicka för att se resterande...

Du skjuter brevid målet.

För många handlar det om att man vill byta ut de "onödiga" grammen mot "nödvändiga". Och såna där smågrejer som att klippa bort remmar och sånt är ju "gratis". Man sparar vikt utan att det kostar per än några sekunder med saxen.

Och sparar jag 1 hekto på att klippa bort remmar så kan jag ha ett hekto mer mat med mig! Det handlar alltså inte alltid om att minska totalvikten.

Att "träna ordentligt" hjälper inte särskilt mycket om man t.ex. har problem med knän eller ledband.