Ditt inlägg bekräftar vad jag redan anade. Det är synd att du inte har förstått ett dugg av tråden. Kul dock att du har upptäckt friluftslivet ändå.
Vill du vara vänlig att precisera vad du redan anade? Det är så svårt att läsa dina tankar såhär tvärsöver landet, trots bredband?
Likaså kan du få precisera på vilket sätt jag ej förstått tråden. Där verkar du veta något som jag inte vet, och jag lär mig gärna mer, om du är villig (och kan) upplysa mig.
För att gå händelserna i förväg, eftersom jag anar att du skrivit utan att ha den ringaste aning om vad jag vet och inte, så kan jag precisera vad jag menade:
Mina fem öre var, att det jag såg av scouterna när jag växte upp (mina två bästa vänner och flera vänners vänner samt ett flertal i min klass) inte precis lockade. Det var likadana kläder, på den tiden iaf religion, bevis på att man kan hantera kniv och yxa etc etc. En massa formalia kring något som kan vara så spontant som friluftsliv. Patruller och påsydda märken och mössor och gå på led. Sedan fattar även jag att det inte ser ut så i vartenda fall, idag kanske inte ens i majoriteten av fallen. Men så såg det ut för femton år sedan.
För mig ger detta samma vibbar som de som vill göra lumpen för att "få lära sig/uppleva friluftsliv". Det kan man göra utan formalia, regler och symboler. Jag kunde det, och många andra barn som rännt runt i skogen med slidkniv och metspö, kan det också. Utan knivbevis och metspöbevis och Alltid redo. Visst raljerar jag, men håll med om att det behövdes en upprustning av scoutrörelsen i a f som den såg ut häromkring på 90-talet!
Man skulle också kunna säga att jag inte "upptäckte friluftslivet ändå" (dvs utan scouter), utan snarare "trots att"...
