Varför så få kvinnor?

Liten tröst...

Var inne på denna hemsida för första gången igår och det första jag ser är att det ska startas en tjejgrupp med roliga, aktiva tjejer som vill hitta på saker tillsammans och jag blev SÅ glad! Tror inte att dessa tjejer har problem med att visa sig utan smink, bära >0.5 kg etc.. Killar verkar dock ha en speciell syn på tjejer eftersom jag alltid får höra att jag "inte är som andra tjejer eftersom jag hittar på roliga saker"..undra vilka flickvänner/kompisar de har.. Men som sagt, snart drar tjejgruppen igång :)
 
Strykarräven; sa:
bananmannen; sa:
Hur UL är det? När jag är ute har jag bara med en liten tvål och tandkräm, inget annat. Även om jag är borta en vecka.
Här är naturligtvis förklaringen till varför det är så få kvinnor i fjällen.


ja, alltså inte att det är så tungt att bära beauty-boxen, utan att den där Filip m fl går runt med bara tvål och tandkräm. Ingen deo, ingen nose-trimmer, ingen batteridriven hårtork. Han rakar sig säkert med morakniven också, för att skaffa sig rätta gulag-looken. har strax bakom öronen"?

Rakar mig, nja...
http://www.fukt.bsnet.se/~fille/me/beard.html

(Tyvärr stora bilder, ska minska ner senare, lovar)
 
för mig så har det varit svårt att få med mig mina tjej kompispar vilket har resulterat att jag fått hänga med killar vilket inte alltid funkar då vi oftast inte är på samma nivå så jag ger mig ut själv eller så avstår jag ibland. Tyvärr.
 
Tjejer på fjället

Hej
Visst finns det tjejer på fjället. Vandrade i Sarek med en tjejkompis i somras. Vi brukar även vandra lite på bohusleden varje år när tillfälle ges. Det är klart att det finns tjejer som gillar att vara ute.
 
Manligt = ideal = kvinnor avskräcks?

Min uppväxt i Friluftsfrämjandet har gått från ca 50/50 killar/tjejer men ju äldre vi blev, desto fler tjejer droppade av. Till slut stod jag där ensam med grabbsen. Fortsatte friluftslevandet med Vild! (Linköpings universitet), hyffsad blandning från gång till gång men fortfarande majoritet av killar. När jag försöker få med nya tjejer så är deras motargument oftast:

-"jag är för svag, kommer inte orka erat tempo för ni är ju så rutinerade"

-"för kallt, för jag kan ju inte hur man klär sig och hur man sover i en sovsäck"

- och, i finstilt "skitigt, svettigt, smutsigt"

Vad kan man då utläsa av detta?

Friluftsliv har ngn sorts "macho-anda" kring sig som avskräcker - kan du inte bära 30 kg är du en mes (och ve dig om du packar lätt, för då har du säkert glömt nåt hemma! Att packa tungt däremot är häftigt).

Det ligger även en sorts ”anti-fjolleri-anda” över diskussionerna som förs, dels ute i skogarna, dels i dessa nät-forum: rakar män sina ben (för cykling eller vilken anledning som helst) är de ”fjolliga”. Rakar kvinnorna inte benen är de ”manliga” vilket premieras. Varför ska det manliga vara det idealiska?

Kan fortsätta med exemplet ”sminkväskan”: de gånger jag haft med mig spegel och ansiktskräm har det genast pekats ut som fåfängt (och ve den MAN som tar med sig spegel!) (att jag blir fnösktorr i ansiktet och alltid mäcklar in ögonfransar i ögonen och inte gillar när andra petar i dom är en bisak. Spegla dig i din morakniv flicka lilla!).

Kan det vara detta som avskräcker kvinnorna från friluftslivet; den manligt dominerande kulturen som råder inom de flesta aktivitetsområden? Eller är det (skit i männen, många friluftskvinnor är lika dömande!!) attityden av att det finns RÄTT eller FEL som trycker ner en så till den milda grad att man ger upp sin påbörjade friluftskarriär och istället sätter igång med att göra något annat eftersom du fått höra att du packat din ryggsäck på fel sätt, inte kan vandra i gympaskor och NATURLIGTVIS inte skulle ansträngt dig med kajal runt ögonen (för den kommer rinna ner i ögonen vid första regndroppen förstår du väl lilla vännen!).

Låt folk (kvinnor och män) få upptäcka själv vad som krävs för att deras egen upplevelse av friluftsliv är beroende av. Tryck inte på dem dina åsikter innan de ens hunnit sätta foten utanför asfaltsvägen.


/Louise
 
Det finns ett märkligt ideal bland vissa friluftintresserade unga män, baserat på ohygien. Enligt devisen ju skitigare ju bättre. Jag blev som ung lärd att tvätta mig dyngsvis efter dagens vandringsetapp, samt händer mm efter besök bakom busken. Har både spegel(kompass), rakhyvel, tvål, nagel och tandborste jämte tvättlapp med mig. För detta har jag blivit hånad av de som vet bättre plus att det bedömts omanligt. Jag kan strunta i det för min fälthygien får mig att må bättre och förhoppningsvis stör det egentligen ingen vad jag gör, men visst känns det onödigt med kommentarer från lortgrisar!

Ren tur
 
Lite självständighet anbefalles. Vem/vilka är det som kommer med kommentarer om man är för ren eller skitig, använder spegel eller inte, är syrliga i kommentarer osv? Det valda vandringssällskapet? Välj ett annat, säg till eller gå själv. Inte är det väl okänt folk som påträffas runt fjällstationer/stugor som kommer med kommentarer? Bara att strunta i i så fall.

Raskesven
 
Raskesven; sa:
Lite självständighet anbefalles. Vem/vilka är det som kommer med kommentarer om man är för ren eller skitig, använder spegel eller inte, är syrliga i kommentarer osv? Det valda vandringssällskapet? Välj ett annat, säg till eller gå själv. Inte är det väl okänt folk som påträffas runt fjällstationer/stugor som kommer med kommentarer? Bara att strunta i i så fall.

Raskesven

Nej, inte är det de okända folket som gör påhopp... och visst kan man säga till! Även om kommentarerna ofta har en viss liten ironisk humor i ena hörnan så ligger det ändå i en sorts grundtanke som jag menar ligger i den kvinnoavskräckande macho-kulturen.

Eller, för att lämna tvål-eller-smuts-kapitlet, så kanske en hel del kvinnor avskräcks av det ständiga pryl-pratet som till 97% utförs av män (ja, några procent står jag faktiskt för när jag lovsjunger mina kängor)...varför pratar kvinnor så sällan om friluftspryttlar? Eller varför är män så insnöade på området? Värt att fundera på....

/Louise
 
Virrhönan; sa:
Nej, inte är det de okända folket som gör påhopp... och visst kan man säga till! Även om kommentarerna ofta har en viss liten ironisk humor i ena hörnan så ligger det ändå i en sorts grundtanke som jag menar ligger i den kvinnoavskräckande macho-kulturen.

Eller, för att lämna tvål-eller-smuts-kapitlet, så kanske en hel del kvinnor avskräcks av det ständiga pryl-pratet som till 97% utförs av män (ja, några procent står jag faktiskt för när jag lovsjunger mina kängor)...varför pratar kvinnor så sällan om friluftspryttlar? Eller varför är män så insnöade på området? Värt att fundera på....

/Louise

Tjejjer är nog mera intresserade av att vara sociala och av att ha trevligt, än att ha fränaste utrustningen. Grov generalisering, jag vet. Jag tror att det här med prylarna kan vara en svår grejj. Många kvinnor sätter sig själv sist efter hemmet, mannen, barnen, katten osv, då blir det kanske svårt att motivera dyra inköp av friluftsutrustning... Ännu en grov generalisering.

Och jag tror det ligger mycket i att det är avskräckande med macho- och lumparkulturen. Den märks ju tydligt bland annat på detta forum, ibland blir jag irriterad på den men oftast struntar jag helt i den och stänger ner sidan och gör något annat istället. :)
 
Virrhönan; sa:
Raskesven; sa:
Lite självständighet anbefalles. Vem/vilka är det som kommer med kommentarer om man är för ren eller skitig, använder spegel eller inte, är syrliga i kommentarer osv? Det valda vandringssällskapet? Välj ett annat, säg till eller gå själv. Inte är det väl okänt folk som påträffas runt fjällstationer/stugor som kommer med kommentarer? Bara att strunta i i så fall.

Raskesven

Nej, inte är det de okända folket som gör påhopp... och visst kan man säga till! Även om kommentarerna ofta har en viss liten ironisk humor i ena hörnan så ligger det ändå i en sorts grundtanke som jag menar ligger i den kvinnoavskräckande macho-kulturen.

Eller, för att lämna tvål-eller-smuts-kapitlet, så kanske en hel del kvinnor avskräcks av det ständiga pryl-pratet som till 97% utförs av män (ja, några procent står jag faktiskt för när jag lovsjunger mina kängor)...varför pratar kvinnor så sällan om friluftspryttlar? Eller varför är män så insnöade på området? Värt att fundera på....

/Louise
Själv pratar jag så gott som aldrig friluftsprylar ute, om det inte är en prylträff. Det använder jag forumet till. Ute pratar vi machomän om annat;-)

Raskesven
 
macho på nätet

är nog lätt att vara.
jag tycker jag sett en hel del trötta och genomsvettiga unga (och för all del även äldre) män i terrängen runt Kvikkjokk,ute på sina mandomsprov.
Och inte har de större packningar än andra...
då är jag mer impad av de trallande småtjejer som rejsade uppför Snavvapasset och genom Rapadalen i somras.
Jag tycker många gör fjällvandring till nåt alltför märkvärdigt istället för de fina upplevelser i sin egen snabba eller makliga takt som det borde vara.
Tävlingar finns ju för de som vill.F:E:M etc..
Även jag har tills nu gått på snacket att det skulle vara så avancerat att ta sej fram i Sarek,tex,alla hemska vad.
Hoppas det blir fler tjejer/kvinnor som ger sej ut i fjällen,i skogen,på sjön etc utan att "skrämmas" av
"lumpar historier" och dylikt.
Spela roll om man är ute själv,med kompisar av samma eller motsatt kön eller sin partner,bara man har ut nåt bra av det.
 
Nu så är det här väl lite trådarkeologi, men ändå!

Jag har fått intrycket att det är fler män än kvinnor, i väldigt väldigt många hobby-verksamheter, rent allmänt.

För om man ser innom MTB-sporten, innom extremsport, eller bara på vilka som jonglerar i parken, så känns det som att män dominerar överallt på vålgit många håll! När jag tänker nått ställe där det skulle vara motsatt så kommer ridning upp, sen allmänt pyssel som typ scrapbooking.. men det känns lite fördomsfullt.

Medan det känns som att nästan alla killar jag känner som håller på med nånting, kör cross åker snowboard tränar karate skriver dikter, jonglerar..
Medan det inte alls är lika mycket tjejer som verkligen gör nånting..
Nu känner jag fler killar än tjejer, men jag gissar på att det lutar åt det hållet.

Vad gör tjejer på sin fritid egentligen?
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.