Problem med bindning, tappar skridskon

Vilket bra forum, nu vet jag hur jag ska göra

Tredje gången gillt, kanske. Tack återigen för fina förslag och det stora engagemanget för mitt problem.

Nej, själva bindningen är inte sliten, vare sig tänderna eller mekanismen.

Den där Skyllermarksbindningen ser ju mycket intressant ut, går ju förmodligen att mecka till nåt själv så som tidigare förslog, tack vare bilden förstår jag ju nu precis hur det fungerar.

Men det blev ändå förslaget med en NN75 bindning som blir det vinnande förslaget. Jag har funderat i de banorna men inte vågat fråga om det vore en bra idé. Den ska provas så fort som möjligt, ska försöka hinna ta en tur på Hornborgasjön innan Tranorna tar över.

Tack igen för era svar/magnus

Sidoplacering?

Var bara noggrann när du borrar/monterar. Troligen har du justerat dina befintliga bindningar med offset, glöm inte montera NN75 med samma offset, den är inte lätt att justera sedan.
Kan ju nämna att Eriks bindningar i bilden ovan är sidoförskjutna så att mittskruven kommer ut väl på sidan av skenan.
ps. Annonsen med nya bindningar på blocket, killen vill ha 20 kr styck för dem.ds
/Peter

paugusts sa:

Var bara noggrann när du borrar/monterar. Troligen har du justerat dina befintliga bindningar med offset, glöm inte montera NN75 med samma offset, den är inte lätt att justera sedan.
Kan ju nämna att Eriks bindningar i bilden ovan är sidoförskjutna så att mittskruven kommer ut väl på sidan av skenan.
ps. Annonsen med nya bindningar på blocket, killen vill ha 20 kr styck för dem.ds
/Peter

Klicka för att se resterande...

Offset är inte problem, man kan borra hålor lite "långa" och justera bindningarna, 5 eller 6mm bultar håller nog. Jag hade sådana 10 år, inga problem.

Om du inte ännu har hunnit borra så har du kanske nytta av några bilder på min fint funkande installation.

Rolf

Rolf! Vad betyder tändstickorna?

mvh
Peter

Roligt att du noterade, jag sökte mittpunkten av åkytan . Markerade den radiusslipade delen av bettet med en tändsticka i var ända. Det är 45 cm. Delade måttet på två och fick en mittpunkt vid 22,5 cm. Det hjälpte föga så jag placerade skon med lika distans från ändstickorna till var skon började ( skon , inte sulan) det visade sig vara 6 cm. I bakändan är 6 sentimetern markerad, framme glömde jag sätta dit en sticka men tittar du på måttbandet så hittar du sex cm från skon till stickan även framme . På det här sättet hittad mittplacering funkar bra på alla isar. Har provat med skon en par cm längre fram men faller då mera för skridskon börjar söka gropar och gräver in sig om isen är mjuk.

Rolf

Roligt att du noterade, jag sökte mittpunkten av åkytan . Markerade den radiusslipade delen av bettet med en tändsticka i var ända. Det är 45 cm. Delade måttet på två och fick en mittpunkt för skenan vid 22,5 cm. Kunde ha fortsatt med att mäta mittpunk på sulan och passa ihop de två mittpunktena, men istället mätte jag lika distans från fram och bak ändsticka till var skon började det visade sig vara 6 cm. I bakändan är 6 sentimetern markerad, framme glömde jag sätta dit en sticka men tittar du på måttbandet så hittar du ca.sex ( kann vara sju ) cm från skon till stickan även framme . På det här sättet hittad mittplacering funkar bra på alla isar. Har provat med skon en par cm längre fram men faller då oftare för skridskon börjar söka gropar och gräver in sig om isen är mjuk. Provade ochså med bindningen längre bak , därav de många hålen i skridskoplattan , måste byta vänster och höger skrisdko med varann föratt inte få för mycket hål inpå varan. Bakplaceringen gorde förskeppet för markant , svårare att cirkla. Efter jag hittade min idealplacering fixade jag bindningen med Araldit enär jag hade litet sprickbbildning i bindningens aluminium. Gummistroppen dia. 6mm hindrar skridskons häl att ta i först med skrapljud somf följd.
stropppens fästning är den enklaste möjliga, tre 6mm hål efter varan och stroppens ändä säkrad under stropppen, har hållit i två år.

Rolf

hannulan sa:

Jag tycker att det är viktigt att man petar upp remmen bakom hälen.

Klicka för att se resterande...

Tror inte det. Jag åkte i flera år med ett par isklätterskor, klacken på dem var på tok för hög för att man ska kunna haka upp remmen på den. Innan så hade jag åkt med ett par s.k. högvaktskängor som inte heller hade en användbar klack ur det här perspektivet. Hade ändå inga som helst problem med att hålla skorna kvar i bindningarna.
Jag skulle tippa på att det är ett delat ansvar mellan att häldelen blivit trattformad, och en åkteknik(med tåfrånskjutet) som blivit lite för driven för den här bindningen.
Möjligtvis kan man tänka sig att var/hur högt på fotleden som remmen hamnar påverkar situationen.
Man blir rätt stark med ett pumpspänne a´la snowboardbindning, och vadderingen på remmen brukar gripa tag rätt bra i hyskorna för snörningen.
Sätter man an remmen långt fram på skon så kommer skon dras bakåt onödigt mycket när man spänner remmen. Flyttar man remmen högre upp på fotleden blir draget mera nedåtriktat.

Min bedömning

är också att trådstartsproblemet har med mekaniken att göra. Med hög klack och hög fotled så blir draget i remmen och pumpspännet mera nedåtriktad. Det är stora krafter som lyfter hälen / klacken respektive pressaar skon bakåt vid skridskoåkning med fast häl om man kör fast med skridskon. Med hårt hemtaget pumpspänne och för horisontell remvinkel så deformeras bindningen som i exemplet och då lossnar skon vid tåbindningen.

Thure

Mycket nöjd efter första turen med lös häl

Hej igen, och återigen tack för engagemang och bra tips här på forumet.

Det har dröjt lite längre än vad jag önskat innan jag kom ut på isarna igen. Men i dag har jag gjort en entimmestur på en liten sjö i norra Småland. Ganska ruffig stöpis, men här och där fläckar av helt slät och fin is. Och på de flesta ställen fullt åkbar, även om jag här där fick nöja mig med att staka.

Hur som helst, den ny lösningen med löshäl och gammal 75 mm råttfälla tycks fungera alldeles utmärkt bra. Först tyckte jag att det kändes lite konstigt att skridskon skrapade i isen, men ganska snart vände jag av mig med det det.

Och skulle jag vilja gå tillbaka till fast häl, kan jag ju nu bara montera tillbaka snowboardbindingen. Problemet med att skon vandrar bakåt här ju härmed löst i vilket fall som helst.

Kanske var detta säsongens sista tur? Kanske tar jag en tur på Sommen i kväll eller i morgon om jag hittar någon skridskokompis där.

Väl mött på nån is framöver,

/magnus

Härligt när det funkar!

Och väl tajmat att hinna provköra!. Själv var jag ute på totalt 6 sjöar tidgt imorse, utan att hitta åkningsbar is. Det blev morronfika i en solig slänt mot en mosse istället.
Några övriga erfarenheter åt oss andra när det gäller montaget annars?
Kopierade du din tidigare sidoförflyttning exakt?
/Peter

magnushagg sa:

Hur som helst, den ny lösningen med löshäl och gammal 75 mm råttfälla tycks fungera alldeles utmärkt bra. Först tyckte jag att det kändes lite konstigt att skridskon skrapade i isen, men ganska snart vände jag av mig med det det.

Klicka för att se resterande...

Menar du skrapandet när skridskor tar i isen vid isättning? Det kan minimeras genom en bit elastiskt snöre mellan bakdelen av skridskon och hälen, så att skridskon återfjädrar snabbare och inte "blir hängande" innan isättning.