Foten mittpå?

Har alltid fått höra av instruktörer att kängan ska vara monterad långt bak på skridskons fotplatta. Tycker själv att en montering mitt på fotplattan fungerar bättre för många nybörjare. Risken är mindre att man "sätter krokben" på sig själv med stavarna.
Vad är mer allmänt känt om kängans lokalisering i längdled mer mitt på skrillan? Jag talar hela tiden om skridskor med fast häl.

Jag kan bara tala för mina egna erfarenheter, men jag körde först med bindningen längst bak på försäljarinrådan. (Almgrens 55cm) Efter att ha åkt en hel del experimenterade jag med att flytta bindningen och hittade ett mycket effektivare skär med foten längre fram.

Några stavar att snubbla över har jag aldrig nyttjat för skridsko. (utan att dra igång den debatten igen...)

Mittpå?

Hej Gustaf, låter intressant. Hur lång framflyttning på fotplattan kan vara lagom?
Vad beträffar den kontroversiella stavåkningen tänkte jag bara att åkningen blir lite mer lik längdskidåkning - inte så mycket viftande med skridskons framända - med foten placerad mer mittpå skrillan i längdled.
Har ibland hand om nybörjare på skridsko och många av dem vägrar helt enkelt att åka utan stavar som stöd. Måste själv sedan ca 10 år använda stavar på grund av krånglande hålfötter. Försöker frenetiskt utveckla en fungerade åkteknik för åkare, som av olika skäl måste stavåka för balansens skull. För den kategorin handlar det helt enkelt om att åka eller inte åka långfärdsskridsko.
Det måste vara möjligt att hitta inställningar - kanske sk "extreminställningar" - som tillsammans med stavar någorlunda kompenserar balansproblemen för dem, som annars inte kan åka alls. Det gäller inte minst äldre åkare, som tidigare åkt stilrent men successivt drabbats av försämrad balans, kanske pga tilltagande instabilitet i mellanfotens ledband eller i vristerna.

Thure Björk brukar hävda mitt på åkytan.

Jag har även börjat experimentera med att bygga upp under hålfoten, för att få mer tryck under den, det känns som det är lättare att balansera då.
/Peter

Hmm, jag kan mäta vid tillfälle om jag kommer ihåg det, men jag skulle tro att plattan sticker ut en två-tre centimeter bakom hälen på mig.

Nu gäller det ju en specifik skridsko och en specifik åkare så det är inget att dra slutsatser av. Det finns ju många på både isen och forumet som åker både snabbare och stilrenare än jag. Vad jag upplevde var iallafall att skäret i både isättning, glidfas och frånskjut kändes med balanserat i längdled. På det sättet blev det lättare att fokusera på balansen i sidled.

Det hänger säkert ihop med åkarens ställning etc etc...

Stavdebatten har jag som sagt ingen lust att dra igång igen. Eftersom jag personligen åker effektivare och snabbare utan än med (utan att jag ser mig som en speciellt duktig åkare) reagerar jag förstås när någon generellt hävdar att det går lättare med stavar. Att stavar däremot kan vara bättre för dig och många andra är inga konstigheter. Att även stavåkare vill utveckla sin teknik är ju bara naturligt.

islägg sa:

Har alltid fått höra av instruktörer att kängan ska vara monterad långt bak på skridskons fotplatta.

Klicka för att se resterande...

Långt bak gör (enligt mig) främst att skridskon går mjukare på ojämn is, den "klättrar" bättre över kanter och knölar då. Men annars åker jag gärna med en mera centrerad sko.

Ur nybörjarperspektivet kan jag tänka mig att många som har hockeytekniken i ryggmärgen gärna vill trycka lite väl mycket med tårna (och inte med "hela" foten) som annars rekommenderas för långfärdsskridsko. För en sån person blir nog tryckets fördelning över åkytan under ett skär mindre fel med kängan långt back. Kombinationen "tå-åkare" och mittmonterad sko kan ge tydliga problem på naturis.

islägg sa:

... inte så mycket viftande med skridskons framända ...

Klicka för att se resterande...

Åkare som har effektiva skär brukar sällan vifta så mycket med skridskons framända, så jag undrar vilka åkare du har haft som referens...

Enligt tidigare så de som jag mött med en bakgrund inom hockey och bandy en tendens att vilja åka längre fram på foten.
För långfärdsskridsko brukar väl ett jämnt tryck över en större del av åkytan rekommenderas.
Rent anatomiskt så blir ju det lite knepigt, FFA mot skärets slutfas. "Led med hälen" har jag fått höra som träningstips för att få ett effektivare skär och ett jämnare tryck över åkytan.

Lite kommer nog spetsen vifta runt pga anatomin om inte annat. Men blir det markant så är det nog snarare en fråga om brister i tekniken. Om man inte har slutat att trycka på med tårna då skridskon i slutet av skäret lyfter från isen, t.e.x. så blir det gärna lite viftande.

Foten ska ligga i mitten av den raka(effektiv) delen, enkelt och klart.

Uppbyggligt!

paugusts sa:

Jag har även börjat experimentera med att bygga upp under hålfoten, för att få mer tryck under den, det känns som det är lättare att balansera då.
/Peter

Klicka för att se resterande...

Hallå Peter!
Ditt inlägg låter intressant. Berätta lite om hur Du bygger upp under hålfoten. Bygger du upp på fotplattan eller lägger Du ett hålfotsstöd inne i skon? Bygger man upp på yttersidan eller insidan av fotplattan? Jag tror att försvagad hålfot, som medför sk pronering, är ett stort och förbisett problem hos många skridskoåkare. Misstänker att svag balans ofta mer beror av dåliga hålfötter än av en försämring av balansorganet i örat.

Jag tror du har rätt i att höga fotvalv och klena vrister kan vara ett problem för många skridskoåkare, så har det varit för mig. I ett försök att kompensera för det flyttade jag skenan långt in under hålfoten men det skapade istället andra problem.

För några år sedan skaffade jag fotbäddar, dvs innersula formad efter mina fötter, och använder dem vid diverse uthållighetssporter. Det fungerar mycket bra, men tyvärr inte vid långfärdskridsko. Av någon anledning tappar jag all stabilitet på isen när jag har inläggen i. Förra säsongen provade jag istället att göra tvärtom; tog ut innersulan helt och hållet. Resultatet blev en fantastisk iskontakt och en känsla av att kunna styra skridskon direkt med foten. Tyvärr blir det kallt och inte så bekvämt efter några mil. Eventuella inlägg borde nog vara hårda och sitta integrerat med pjäxan. Men hur får man till något sådant?

Silvertejp.

Jag har precis börjat pröva detta. Jag har "lagt upp" en bädd mha silvertejp i flera lager på undersidan av iläggssulan. Jag åker med fasthäl Skyllermark med en sko från Lundhags, men jag vet inte modellen, kanske Svartlöga? Kängan är i läder hela vägen upp, röda snören NN75 vibram sula.
/Peter

Dubbla iläggssulor?

Kanske kan dubbla iläggssulor hjälpa Dig? Om Du väljer styva sådana, te x kronans till känga m/60 borde underlaget bli hårt och fotens kontakt med skon bra.