Paul:
a) Det intressanta med att jämföra med andra friluftsaktiviteter är att det visar hur löjeväckande din idé är. Men, vi kanske ska vänta med en liknande regel tills det "hänt något" inom någon annan aktivitet?
Vad jag menar är att riskbedömningen är snedvriden. Det är en mycket märklig inställning att man inte ska få kommunicera via mobiltelefon under aktivitet, under förevändningen att någon skulle kunna fatta ett felaktigt beslut utifrån det som sagts på telefonen. Hur många felaktiga beslut har fattats för att man inte haft en telefon tillgänglig? Skillnaden är att där saknas det data på hur många som dött/skadats/utsatts för risk, och därför väljer du att låtsas som att risken inte finns! Det tycker jag är fantastiskt!
b) Och, på din fråga hur just jag skulle instifta mina regler: Det som skett är beklagligt. Långfärdsskridsko är en riskabel aktivitet, vilket skulle bevisas. Den ökade populariteten leder till fler olyckor, en del skulle kunnat undvikas och en del kan man inte undvika. Är lf-skridsko en aktivitet som fått för måna ovana utövare som inte klarar riskbedömningen, eller är det omöjligt även för en garvad åkare att helt undvika den här typen av olyckor?
Inom klättringen har det arbetats mycket med säkerhet efter att intresset för klättring ökat, samma har börjat synas inom dykningen. Oftast, men inte alltid, handlar olyckor om risker som tagits och där riskerna sedan visade sig vara för stora. Vi kan inte avstå från allt som är farligt, men vi kan undvika det som är alldeles för farligt.
c) Även om jag inte åker skridsko, men väl pimplar en hel del, så har jag funderat mycket på de isar jag travat runt på (eftersom fisket är bäst senvår och tidig höst). Jag har aldrig plurrat, och de gånger jag tagit risken, har det varit på grunt (<1 m) vatten, och med kamrater i närheten. Om min mobil ringde och jag fick ett sådant besked att jag tog en ny stor risk och gick igenom, så är det inte telefonen jag skulle klandra. Jag får säkert påhopp för detta uttalande, men jag skulle klandra mitt eget omdöme.
Samma sak i vardagen: Om någon ringer mig på arbetet och berättar att min sambo blivit akut sjuk, och jag sätter mig i bilen för att blåsa ned till akuten och längs vägen krockar med en tall; var det då telefonens fel? Ska vi förbjuda telefoner på jobbet? Ha dem avslagna och läsa av våra SMS/telesvar efter arbetsdagens slut? Detta sista stycke är min poäng, den kan tåla att läsas igen.
Jag varken kan eller tänker uttrycka detta tydligare än såhär, och lämnar härmed tråden.
