Björn vs Jägare

crazy; sa:
Du menar att de håller sig undan och de ser man inte offentligt.

Nu är det på det viset att acceptansen är betydligt större för rovdjuren i storstaden. Acceptansen är även större för homosexuella osv. Det beror troligtvis på utbildning vilket förhoppningsvis leder till ett mer kritiskt och nyanserat tänkande. Vi har diskuterat det där tidigare.

Det här handlar inte om att alla på landet är idioter utan att det finns en viss överrepresentation av människor som inte är lika källkritiska som är intresserade av ämnet. Därför florerar mer myter på landsbyggden. I storstaden florerar annan dynga som tex lapplisornas negativa inverkan på stadsbilden. Men nu diskuterar vi rovdjur vilket inte är ett centralt ämne i storstaden.

Men det här är ganska ointressant så jag går tillbaka till huvudämnet.

Det är det med stor beundran jag tar del av inlägg från den sofistikerade och upplysta storstadsbefolkningen (vad vore Sverige utan denna vår ledstjärna!?).

Trots att jag bor i en mindre stad skulle jag vilja anföra följande lilla försynta anmärkning på föregående inlägg: Som bekant finns det inte alltför många rovdjur kring Stureplan(annat än de som tillhör människosläktet). Du tror inte att den högre acceptensen av rovdjur i storstadområden kan bero på just ett sådant faktum? Det medför inga direkta kostnader att förespråka en stark björnstam om du inte bor bland dem.
 
"Nu är det på det viset att acceptansen är betydligt större för rovdjuren i storstaden. Acceptansen är även större för homosexuella osv. Det beror troligtvis på utbildning vilket förhoppningsvis leder till ett mer kritiskt och nyanserat tänkande. Vi har diskuterat det där tidigare."

Bland det roligaste som skrivits på denna sida :)

Teorist ja visst :)

(Ja, vet att det ordet inte finns, men det passade så bra)

/Tommy
 
Ja jag håller med om att det är väldigt komiskt att läsa en del av de urbota korkade inläggen här.

I de debatter som jag sett i media det senaste åren så är det nästan alltid någon från storstaden som gått emot strömmen i den ort där det debatteras om rovdjuren.

I ett debattprogram som handlade om vargen så var den endast en gammal kvinna som vågade opponera sig mot en större del av byggden (de som hördes, uteslutande män, jägare). Hon var den enda bland lokalbefolkningen som vågade uttala sig positivt om vargen. Hon kom ursprungligen från Stockholm men hade flyttat till en mindre ort just för att hon vill bo bland vargarna. Men hon var väl bara där för att hon var så mediakåt.

I ett annat debattprogram så var enda av lokalbefolkningen som opponerade sig en näringsidkare även han urspriungligen från stockholm. Han såg delvis rovdjuren som en tillgång för hans näring.

Men det är definitivt underligt att det oftast är en storstadbo som figurerar i media vad gällande rovdjursdebatten. Forskarna kommer ofta även ofta från storstaden.

Detta kan även bero på att de vågar gå emot strömmen och risken att frysas ut. Det är faktiskt inte helt ovanligt med trakaserier och hot om våld för de som ifrågasätter attityder.


Så själva grundproblemet är kanske mer att det är för få på landsbyggden som vågar stå för sina åsikter när de är positiva till rovdjuren. De negativa jägarna (den delen av jägargruppen) är mer organiserade och har en stark lobby verksamhet bakom sig. De är väl mer motiverade också vilket jag tycker är synd.

Men det går inte att bortse ifrån att acceptansen för rovdjuren är betydligt större i storstäderna vilket är tur så att stödet åtminstonde finns någonstans.
 
Det är väl klart att alla på landsbygden är emot allt som har med rovdjur att göra, eller hur? Jag skulle inte tro det, men det är endast de som är negativa till en rovdjursstam som får ge uttryck för sina åsikter. Sedan är det upp till alla andra i byarna att ställa sig i leden och hålla med. Vad händer annars? Jo, man blir mobbad och utesluten ur den sociala gemenskapen i byn. Med andra ord utövas det utpressning på landsbyggderna. NU kommer alla självklart säga att jag är en vilsen liten ungdjävel som inte vet vad jag pratar om! Visst, om ni tycker att det hjälper så gör gärna det. Men det löser inte problemet som existerar.

Jag vet inte om ni såg detta, men det var ett inslag på TV och skogsavverkning någonstans i Norrland. Det var som så att ett bolag började avverka skog olagligt, eller i för stor omsträckning. Det gjorde att en man ställde sig upp och protesterade mot detta genom att blanda in både media och lagmakten. Det gjorde att bolaget fick sätta stopp för avverkningen, vilket i sin tur ledde till att några i byn blev av med jobbet. Vad hände då? Jo, mannen och hans far blev plötsligt uteslutna ur jaktlaget med någon motivering om att det plötsligt hade uppståt en brist på platser. Sedan kan man även misstänka hurvida företaget visste något om den här utpressningen pågick för att få tyst på männen?

/
 
Skönt att det är någon som fattat kontentan. Jag tänkte faktist även på det programmet när jag skrev mitt föregående inlägg. Det går självklart att dra en parallell.

Sen så hittade jag en länk om det är någon som vill läsa på lite. Det är bara en studie så man kan inte dra för långa slutsatser ifrån den. Angående rädsla så upplevde de i vargrika trakter MINDRE rädsla är i övriga områden. Yngre är mindre rädda än de äldre. Så du och jag Admir får väl representera de yngre och motståndarna här de äldre.

http://www.google.se/search?q=cache...tablad_rovdjur_nr_3.pdf+attityd+rovdjur&hl=sv
[Ändrat av crazy 2004-12-05 kl 17:46]
 
crazy; sa:
Undrar vad som hänt om man hade skjutit deras jakthund och sagt oops jag trodde det var en varg som gjorde en skennattack när den skulle fram och nosa?

Ett argument som brukar föras fram av jägare är att rovdjuren utgör en fara för deras jakthundar.


Men jag hörde någonstans att fler jakthundar dör av att de vådaskjuts under jakt än av att de blir dödade av rovdjur. Stämmer det? Då kan man ju börja undra vem som är farligast, för att återgå till ursprungsfrågan.
 
Naturromantism

Fastän det är sent gäspar jag inte...
Att det debatteras på vissa orter angående rovdjur och att det på dessa orter är något utflyttat isolerat exemplar av storstadsbor som tar rovdjur i försvar är det knappast förvånande. Ej heller att det är någon utflyttad storstadstant eller någon professionell rovdjursforskare utflugen från storstaden som är positiva till rovdjur i glesbygden, eller "landet" som 08:an säger, understryker väl bara vad det är frågan om

Naturromantism

Vistas man själv med sina barn, andra släktingar eller vänner eller till och med husdjur, som hund får eller något som man känner för i områden där det finns björn, ifall man gör man det så infinner sig ett stort obehag ifall ett rovdjur som Björn uppehåller sig i närområdet.
 
Att påstå att de som bor bland rovdjur inte förstår bättre än att besluten om deras närmiljö ska fattas utan deras medverkan är att be om en eskalerande tjuvjakt, och om den attityd som uppvisas på denna sida gällande "landsbygdsbor" är förhärskande i maktens korridorer (vilket jag misstänker att den är) kan vi se fram emot en än mer konfliktfylld rovdjurspolitik.

Det enda sättet på vilket vi kan få mer av förståelse för rovdjurs- och viltvårdspolitiken är via en dialog med de som berörs dagligen av rovdjurens existens, dvs människor boende i glesbygd. Att förolämpa dessa människor bidrar bara till att ytterligare underblåsa rovdjurshatet.

Det är med viss förståelse jag noterade en motion på förra årets centerstämma vars förslag var att bussa alla rovdjur till Mälarregionen och Gotland; förvisso en retorisk gest, men ändå av intresse då det uppenbarligen är i dessa områden de är populära.
 
vart vill den här tråden komma..? är det att bevisa att alla lantisar är obildade lurkar och inte medlemsämne till mensa eller är det att alla från stan e trädkramande veganer...? vems åskiter är mest värda.. jag kanske är lite dum i huvudet, jag förstår nog inte vart ni vill komma.. samma ältande som inte leder någonstans.. vad är poängen?
 
Anledningen till att storstadsbor är mer toleranta mot rovdjur är naturligtvis att i princip samtliga svenska storstadsbor är inflyttade från landet, där de förtrycktes av de som är intoleranta.

Toleranta svenskar dras alltså till storstan.

Det är ju knappast så att vi i storstan är mer toleranta mot homosexuella och konstiga punkare bara för att det inte finns några bögar och goter på Stureplan.

Det är snarare så att bögarna och de konstiga punkarna helt enkelt trivs bättre i en miljö där "de får vara sig själv för en stund".

Jag skulle till exempel inte ha några problem med att jobba med en lesbisk järv med slöja och skivsamlingen full med Skinny Puppy. Så länge hon diskar efter sig i fikarummet, alltså.
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...