Räddhågsna landsbygdsbor

gundj; sa:

Hur blev det, bara snack eller?

Klicka för att se resterande...

Det blev bara snack, jag fick inte in hundskrället i ryggsäcken.

Grottmännisko-vargrädslan är kanske är universell, men hur handskas vi med vilddjuren i Sverige och Norge egentligen? Är det bara tamdjuren vi värnar när vi skjuter av vargarna? I dagens tidning finns det en artikel om ängsliga svenskar och norrmän:
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_14607854.asp
En del av förklaringen till varför vi nordbor är så förtjusta i vargavskjutning, kanske ligger "trygghetsfundamentalismen" som den norske socialantropologen Thomas Hylland Eriksen kallar det? Eller värnar vi bara tamdjuren så snälla som vi är?

P.S.
Jag ser i Aftonbladet att östgötavargen försökt ta en älgkalv, men misslyckats med detta, troligen på grund av att älgkon försvarat sin kalv. Älgarna kanske inte är så räddhågsna trots allt.

Nordesjö; sa:

Själv har jag mest respekt för den som är född på ena stället och flyttat till det andra, för den har nämligen gjort ett eget aktivt val.

Klicka för att se resterande...

Om valet står mellan att flytta eller inte få respekt av dig så väljer jag nog att stanna kvar;-)

"Tro inte för ett ögonblick att du inte kommer att dö" är något vi bör ta fasta på mitt i trygghetspakten. Vi dör, nu, nu, nu .... Men jag skulle aldrig sova i vargskog utan tält, eld inlåst i en sovsäck. Det är fan i mig kallt och onödigt. Jag var till Göteborg i stället. Bara tvåbenta vargar i farten.

Vilket sammanträffande att samma dag som SvD startar artikelserien om trygghetsfundamentalismen (nytt modeord?), finns det en artikel på svd.se om att det är Vägverkets fel att folk dör i trafiken. Hälften dör p.g.a. Vägverket. "Man ska kunna köra av vägen utan att dö om man håller rätt hastighet".

[Ändrat av Anders M 2007-02-12 kl 21:48]

Ovannämda påminner mig om en haveriutredningskurs jag gick, där en av eleverna dag 1 frågade: Varför bygger ingen krocksäkra flygplan? Vi andra satt som fågelholkar med slutna läppar och vred oss stilla...

Almgren; sa:

Nordesjö; sa:

Själv har jag mest respekt för den som är född på ena stället och flyttat till det andra, för den har nämligen gjort ett eget aktivt val.

Klicka för att se resterande...

Om valet står mellan att flytta eller inte få respekt av dig så väljer jag nog att stanna kvar;-)

Klicka för att se resterande...

Hehehe...
Med lite tur har du inflyttade föräldrar och har fått lite nedärvd visdom den vägen.

--

Apropå nedärvd visdom undrar jag om inte min fars uppväxt i den afrikanska bushen har påverkat min inställning till vilka djur som är "farliga" och vilka som inte är det...
Jag tycker som sagt att vargskräck är fjanterier.

[Ändrat av Nordesjö 2007-02-13 kl 07:52]

Nordesjö; sa:

Hehehe...
Med lite tur har du inflyttade föräldrar och har fått lite nedärvd visdom den vägen.

Klicka för att se resterande...

Mina föräldrar såg sig som utflyttade då de flyttade till Bromma. När de sen 8 år senare flyttade till Upplands Väsby så var det ju rena norrland i deras ögon.

Så min adagliga resor melan Upplands Väsby och Nacka är nästan som en pol-till-pol-resa

Äntligen ett sansat inlägg i vargdebatten

http://www.svd.se/statiskt/serier/Default.asp?serie=berglin&selectDatum=1

Förr var man rustad för att möta högvilt i naturen, och därigenom inte lika utelämnad/maktlös i kännslan.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=913621&target=_blank

På bilden håller jag i min högra hand ett antikt vargspjut efter en vargrännare från Arjeplogsfjällen.
Det har många markeringar efter nedlagda vargar. lodjur samt järvar. I min vänstra hand håller jag en flatbåge som är godkänd för älgjakt i Canada.

Att möta en varg med denna utrustning känns inte speciellt skrämmande.

Men att som i dag hålla en bärplockare i ena handen och en röd plasthink i den andra. Alternativt en kikare och en fågelbok. Då kommer nog rädslan in i bilden vid ett möte.

/Patrik

bärplockare = substantiv

chinerunner; sa:

Förr var man rustad för att möta högvilt i naturen, och därigenom inte lika utelämnad/maktlös i kännslan.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=913621&target=_blank

På bilden håller jag i min högra hand ett antikt vargspjut efter en vargrännare från Arjeplogsfjällen.
Det har många markeringar efter nedlagda vargar. lodjur samt järvar. I min vänstra hand håller jag en flatbåge som är godkänd för älgjakt i Canada.

Att möta en varg med denna utrustning känns inte speciellt skrämmande.

Men att som i dag hålla en bärplockare i ena handen och en röd plasthink i den andra. Alternativt en kikare och en fågelbok. Då kommer nog rädslan in i bilden vid ett möte.

/Patrik

Klicka för att se resterande...

Du såg riktigt hård ur där.

Personligen möter jag hellre en varg än du i det fria.

Du verkar mer oförutsägbar...

chinerunner; sa:

Men att som i dag hålla en bärplockare i ena handen och en röd plasthink i den andra.

Klicka för att se resterande...

Fast om man skriver "spjut" på hinken gör den nog exakt samma nytta som ett äkta spjut i ett eventuellt möte med vargen. Ett spjut är dessutom tämligen värdelöst att lägga bär och svamp i.

Om man är så rädd för ofarliga djur att man måste beväpna sig för att få trygghet kan man lika gärna stanna hemma.