Förfrusen tumme

Någon där ute som har erfarenhet av att vistas ute i kall (-25 - -40) vintermiljö en längre (veckovis) period med någon sedan tidigare förfrusen del av kroppen?

Anledningen till att jag frågar är att min kompis förfrös övre delen av tummen (hela nageln är borta) för ca 5 år sedan. Den har läkt fint sedan dess, men utan att ha vart ute på någon ny expedition märker han förvisso att den är något mer mottaglig för kyla, vilket i sig är föga överraskande, men att de e svårt att gissa hur det skulle kännas efter flera veckor ut i kylan.
Jag försöker övertala honom att det är dags för ett nytt stort äventyr, och frågan gällande risken med hans tumme kom upp. Han vet inte riktigt hur det ligger till, och det gör så klart inte jag heller.

Vi kan säkert fråga någon läkare om hur det funkar i teorin, men jag skulle gärna höra första hand om de e någon som har erfarenhet, Inte nödvändigtvis en tumme då.
Hur mycket mer mottaglig för förfrysningsskador kan man tänka sig att den tidigare förfrusna hud-ytan kan vara?

Om det finns någon som har erfarenhet skulle jag uppskatta lite tankar, eller om någon vet en bra sida där man kan läsa på.

Tackar.

Googlade lite och fick (som vanligt) träff här på sidan. En lite äldre tråd men det kanske finns lite matnyttigt ändå: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=17234

Har förfrusit ring och lillfingertopparna (vinterdykning) och de är känsligare än de andra fingrarna. Gör inget särskillt åt det (går det?) mer än att hålla koll...

Av egen erfarenhet så kan säga jag att området som du en gång förfrusit är mycket känsligare än tidigare. I mitt fall så är det näsa och kindben. Har inte vistats ute så länge i så extrema temperaturer. Men det räcker med mildare omständigheter för att jag ska känna av det.
Är jag ute utan att skydda mig så ger dig mig ett "inverterat tvättbjörnsuteende" med röd hy under en period...

Gamla förfrysningar kräver ständig tillsyn så fort det blir svalt. Men med lite omtanke och klokhet går det bra med med vinterturer trots bagaget, dock inte solo längre. Kontrollanten behövs.

Jag jobbar som narkosläkare, men ska börja med att säga att det här är inte mitt område, och jag ger mig in i diskussionen som privatperson. Jag är dock också av uppfattningen att en förfrusen kroppsdel är avsevärt mkt känsligare. Vissa frusna vinteräventyrare använder en läkemedelsgrupp som kallas kalciumblockerare för att få en bättre blodgenomströmning i händer. De används normalt sett mot högt blodtryck, och dirigerar om blodet från centrala delar av kroppen till periferin. Sedvanliga risker och biverkningar. Man kan diskutera med sin läkare och höra om han/hon tycker att ens besvär motiverar förskrivning av ett sådant läkemedel. Notera att detta inte är en rekommendation, bara ett inlägg i diskussionen.

Det finns ju nån nitroglycerinsalva läkare ibland skriver ut till folk med kalla händer t.ex.

Efter att ha upptäckt att min högra stortå var hård som ett fiskblock en kall dag för 13 år sedan kan jag bekräfta att det inte är problemfritt. Har ingen aning om risken att förfrysa samma kroppsdel igen, men kan i alla fall bekräfta att det gör attans ont att bli kall på samma ställe, trots att det i mitt fall gått så lång tid. Å andra sidan så är jag mer allert på signalerna nu....

Tack för alla svar.

Det är väl precis som jag misstänkte. Det beror givetvis på olika faktorer, från fall till fall, men överlag så verkar de flesta vara överens om att det viktigaste är att vara extra försiktig efter man köldskadat området.

Värt att nämna i detta sammanhang är att min kompis vävnad längst upp på högra tummen aldrig återhämtade sig efter den blitt svart och han fick således amputera översta centimetern.

Med bakgrund av de svar jag fått här och efter jag själv läst runt lite på nätet är det klart oroande den situation som föreligger. Att tillbringa en längre tid ute i det vilda i riktigt kyliga temperaturer kan bli ett riktigt problem som sätter stora käppar i hjulen för en eventuell revansch-expedition.

Bäst vore väl såklart att först och främst testa hur det funkar under en kortare tur och se hur tummen i fråga reagerar... Den som lever får se...

Blodkärlen

byggs om kontinuerligt och därför kan sitiationen fortsätta förbättras även efter 10 år.

Jag förfrös ett öra i tonåren och hade besvär första 10 åren. Nu när det gått 40 år så märker jag inte det längre.

Thure

Kapar tråden lite: Har en åkomma som lätt dyker upp vid kraftig kyla som jag undrar över. Min vänstra handflata sväller upp ganska mycket och värker en hel del. Värken stannar sedan kvar även när jag är tillbaka i värmen. Är det något reumatiskt eller kan det vara något annat?