hörselgångar och dykning
Jag var på Maldiverna 1988 och dök. Då det blev bekant att jag var öronspecialist dök det upp mängder med folk som hade problem. Det var närmast obegripligt att man kunde bedriva omfattande dykverksamhet utan någon form av medicinsk service på plats. Förresten ville jag inte ta betalt, bl a av ansvarsskäl så jag brukade be folk att bjuda på en drink istället. Men det blev för mycket drinkar så jag fick sluta med det och fortsatte gratis.
Att plugga igen hörselgången är en mycket dålig idé. I värsta fall brister trumhinnan vid för stor tryckskillnad. Skulle det sedan ändå komma in vatten i hörselgången kommer det rakt genom den trasiga trumhinnan in i mellanörat. Temperaturdifferensen mellan sjövattnet och kroppstemperaturen ger en våldsam effekt på balanssystemet, vars båggångar ligger i benet som utgör mellanörats inre (mediala vägg). Dykaren får intensiv roterande svindel, vet inte vad som är upp och ned, kan komma att få intensiva kräkningsnfall i munstycket. Således livsfarligt.
Vidare är trumhinnans motståndskraft mot mekanisk påvarkan (tryckskillnad) inte lika för alla. Du kan vara ovetande om att du har et tunt, skört parti som lätt kan brista. Visserligen ska läkarundersökningen för dykcert sålla bort sådana riskkandidater men en del av dem far förmodligen utomlands på dykkurser istället därför att de i ungdomligt övermod nonchalerar varningarna.
Teoretiskt skulle man kunna ha pluggar som har en luftkanal i kommunikation med munstycket men den konstruktionen vore nog för riskabel.
Vidare så innebär en plugg ï sig att hörselgången inte luftas så att risken för bakterie- och svamptillväxt ökar.
Torrdräktshuva är kanske bra, åtminsonte i våra vatten
Oliika hörselgångar kan se olika ut. En del är mycket trånga, med benknottror som gör att vattnet inte lätt kommer ut. Ibland fräser man bort sådana knottror för at få en öppnare hörselgång.
Vaxproppar, hela eller delvisa kan vara ett problem. För den som använder tops i hörselgången fel (utan att rotera) kan istället trycka till vaxet så att det uppstår en hård torr vaxskorva under vilken det lätt blir inflammation.
Redan rommarna använde en liten öronslev för att att skopa ut vax med. Öronläkare använder en liten stålslynga. Den slutna änden av en hårnål är inte så dum. Lilla vinkeln på ett utvecklat gem kan funka (men inte vid nickelallergi). Vid all öronpetning gäller: Stöd handen du använder mot kinden. Ha kontroll på omgivningen, stå inte så att något kan slå till på handen (en dörr som far upp, en unge som hoppar, en full rolig kompis som dänger till dig). ett trubbigt föremål går inte igenom trumhhinnan utan att det först gör mycket ont.
I tråden beskrivna läkemedel som diproderm (cortison) och terracortril med polymyin B innehåller antibiotika (ocx antisvampmedel) + inflammationshämmande medel. De är i först hand avsedda för behandling av redan inträffade hörselgångsinflammationer.
Många vattenrelaterade hörselgångsbesvär beror på en bakterie som heter pyocuyaneus (blå var-bakterie). Även hundar får extern otit (=hörselgångsinfektion)
av den. Pyocyaneus gillar inte sur miljö. Åter till maldiverna- där blev de flesta bra med lite utspädd vinäger droppad i örat. Mixen bör inte vara starkare än an att man tolererar att smaka på den. Använd rent vattenför att späda (kokt). Behandla så fort lite klåda börjar uppträda, både inan och efter dyk samt till natten (och efter dusch).
Det finns också medel som heter Otistat m.fl.som kan droppas som profylax mot hörselgångsinfektioner. Finns rec fritt på apotek. De australiensiska dropparna kan säkert tas in i Sverige också, de är förmodligen bra med tanke på marknaden där.
Det är svårt att hitta bra profylaxmedel mot riktigt efterhängsna hörselgångsinflammationer. Något vi tog till för trettio år sedan var tjära av bokträ. Om det är i bruk längre vet jag inte för jag är inte längre verksam i yrket.
detta var lite allmänt. De med påtagliga problem rekommenderas att söka den expertis som redan anvisats. Några individer har så kraftig tendens till inflammation att de kommer att avrådas fån dykning.
Som en liten avslutning från en tillfällig besökare i detta forum (jag skulle till ett annat): Den verkliga faran på Maliverna var att driva ut i Oceanen med de kraftiga strömmarna. Det höll på att hända en gång. Ingen fara påstod "ansvariga" dykledare, vi finner alltid alla. Helsicke heller, ett par år senare dog 15 tyskar som följebåtarna inte hittade. Tiden mellan dykslut och solnedgång är kort. Ta med blinkljus som syns långt!
Hejsan
Jonas Lönnroth
