Skyddad natur

Det är mycket glädjande att en betydande del av vår kust har någon form av naturskydd. Vid en genomgång av reglerna för naturreservaten längs västkusten framkommer dock en hel del tveksamheter när det gäller de begränsningar som reglerna medför dagens rörliga friluftsliv.

Som hängivna paddlare har vi tillbringat många timmar och nätter längs norra Hallands och Bohusläns kust. Detta är för oss den totala avkopplingen med fantastiska naturupplevelser, men under arbetet med en bok om paddling längs Västkusten är det med stigande irritation vi tvingats konstatera att delar av kusten inte tillåter användning av naturen enligt Allemansrätten. Det är givetvis bra med naturreservat och nationalparker, men för att få acceptans måste reglerna vara både rimliga och logiska, och det är just detta som är problemet idag.

En enkel sammanställning visar att det finns två olika begrepp för att reglera övernattning i naturreservaten: tälta och campa. Vid kontakt med Länsstyrelserna i Västra Götaland och Halland får vi som svar att campa är ett äldre begrepp som idag mest förknippas med husvagn eller husbil och att dessa ju är naturligt hindrade att bli uppställda på öar utan vägförbindelse. Man uppger också att i nyare reservatsbeslut används bara begreppen tälta eller ställa upp husvagn eller husbil. Detta stämmer tyvärr inte då begreppet campa används så sent som vid reservatsbildning 2011 och att Länsstyrelsen fortfarande har olika definition av begreppen visas av att man 2007 använder begreppet ”förbjudet att tälta eller campa” vid reservatsbildning.

För att späda på förvirringen ytterligare, finns det för en del naturreservat angivet att det är förbjudet att tälta annat än på av förvaltaren anvisad plats. Enligt Länsstyrelsen ”skall detta tydligt framgå av informationskartor till det skyddade området, det skall finnas utmärkta på skyltar i reservatet och i de flesta fall som infofoldrar. Informationen skall också framgå på Länsstyrelsen hemsida”. Så är inte fallet för något av dessa naturreservat och förvaltaren (Västkuststiftelsen) vet inget om detta utan hänvisar till Länsstyrelsen.

Få konkreta svar
När vi ställer frågor om detta till Länsstyrelserna i Västra Götaland och Halland får vi till svar att det finns ett stort behov av översyn av reservatsbesluten, speciellt längs kusten där sådana föreskrifter sannolikt inte längre är motiverade med hänsyn till känsligt växt- och djurliv och att det skulle vara värdefullt att genomföra en sådan översyn i dialog med det organiserade friluftsliv det berör. Man uppger också att det inte finns några resurser för närvarande att göra en översyn av befintliga reservat, men att det i nya beslut oftast inte är troligt att tältning helt kommer att förbjudas.

Ett bra exempel på detta är nationalparken Kosterhavet. Trots att detta är en högre form av naturskydd än naturreservat, har man beslutat att det är tillåtet att tälta i max två dygn på samma plats. Ett annat intressant exempel är Vendelsöarna i norra Halland, som skyddades 2002. Där är det också tillåtet att tälta, men inte i mer än ett dygn.

Hur skall vi då förhålla oss till detta?
Vi kan tydligt konstatera att Länsstyrelsen skiljer på tälta och campa, och det är inte helt orimligt att tolka det som att tältning inte är camping eftersom man ofta använt begreppet ”tälta eller campa”. Detta skulle ju då innebära att det är tillåtet att tälta i naturreservat där beslutet bara anger att det är förbjudet att campa.

Med ett ökat antal paddlare längs kusten och ett båtliv som allt mer utgörs an snabba motorbåtar kommer sannolikt konkurrensen om de begränsade platserna som är lämpliga för tältning i skärgården att öka. Det är också sannolikt att detta kommer att leda till att allt fler kommer att söka sig till områden där man ostört kan få njuta av att vara ute i naturen. Med otydliga och omoderna regler kommer det då också att övernattas i naturreservaten i ökad omfattning, trots att brott mot föreskrifterna kan ge böter eller fängelse upp till sex månader. Risken att bli lagförd är nog rätt liten, speciellt med tanke på att den bestämmande myndigheten själv anser att reglerna är tveksamma.

Vi får istället hoppas på att Länsstyrelsen hittar resurser och motivation för att gå igenom gamla reservatsbeslut, så att vi får rimliga regler anpassade för dagens lätta och rörliga friluftsliv. I de flesta fall finns redan detta i de skyldigheter och rättigheter vi har genom Allemansrätten, så varför krångla till det?

Mer info och kartor finns på vår hemsida.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...