Vem äger bilden?

Hmm, nu kommer en aningen osäker utsaga, som säkert bli rättad om den är tokig.
Bild med verkshöjd är skyddad 70âr efter fotografens död.
Bild utan verkshöjd skyddad 50 âr efter avtrycket.
Verkshöjd avgörs i domstol vid tvist.

Beträffande ursprungsfrâgan sâ är det ju bara ett bekymmer om upphovsrättsinnehavaren (knapptryckaren) vet om det och kan bevisa saken.
Det kan ju vara svârt at bevisa att en bilda knapptryckaren finner pâ nätet är den han tog.

Något jag fick lära mig var att det var kameraägaren - beställaren - som ägde upphovsrätten när denne lånade ut kameran till nån annan i syfte att ta en fördefinierad bild.

Men jag inser att mina lärare 1997 var bättre på patent än på upphovsrätt eftersom de verkade ha missat 1994 års lagändring.

Jag kan dock se ett problem med att de flesta sammanfattningar på webben är skrivna av yrkesfotografer, som ju har ett egenintresse av att tolka lagen snävt. Det är till exempel lätt att man låter bli att nämna att fotografen till en beställd porträttbild måste fråga beställaren om lov varje gång bilden ska användas/publiceras.

Med reservation för att det inte funkar så längre

Svenska domstolar brukar ju ha drag av "sunt förnuft"-resonemang, skulle tro att man kan argumentera för att den som tryckte av (om vi nu pratar om semesterfotot där man ber en förbipasserande om hjälp med att ta en bild) indirekt gav samtycke till att överlåta rättigheterna till bilden genom att inte explicit påpeka sin rätt vid avtryckartillfället.

clindh sa:

Det är faktiskt så att i princip alla foton anses ha verkshöjd, dvs ett vanlig snapshot är lika skyddat som modefotografen som jobbat en hel dag med att arrangera upp bild.

Klicka för att se resterande...

Så varför inte då ta bort skrivningen om att verkshöjd krävs liksom att det är domstol som avgör om det finns någon sån. Vore enklare att skriva att alla foton är upphovsrättsligt skyddade i 70 år precis som livsavgörande patent är.........

Jag förstår varför man vill skydda foton men jag förstår inte en snårig skrivning av lagtext - fast nu är kanske inte upphovsrätten till foton ensam om den problematiken.

Ärligt talat tycker inte jag att ett foto av Lapporten har det minsta lilla med verkshöjd att göra och speciellt inte eftersom jag troligen har sett i stort sett samma foto i 100 olika versioner (egentligen inte) om jag nu inte är nyfödd eller så.

Jag läste om ett intressant fall där en politiker bett en reporter/fotograf ta en bild på honom och hans sällskap med sin privata kamera. Politikern lämnade sen ut bilden till en konkurrerande tidning utan fotografens tillstånd. Jag tror det fallet gick till domstol men jag vet inte hur utfallet blev.

Det visar ju iaf på att problematiska situationer kan uppstå; i det här fallet med att fotografen förser den konkurrerande tidningen med en bild på politikern.

F ö så är "frågor och svar" på bildombudsmannen.se rätt intressant läsning.

Sen så förändras ju lagstiftningen hela tiden. Innan 2007 så kunde man inte hur som helst lägga upp bilder på personer på nätet (förutom i redaktionellt el konstnärligt syfte). Detta är nu ändrat och det möter nu inga hinder så länge inte bilden kan anses som kränkande.

Intressant i sammanhanget är alla bloggar som begår lagbrott genom att använda bilder som de inte har rätt till, vilket om man har otur kan bli dyrbart.

dave1 sa:

Intressant i sammanhanget är alla bloggar som begår lagbrott genom att använda bilder som de inte har rätt till, vilket om man har otur kan bli dyrbart.

Klicka för att se resterande...

Det hemska är att mina barn får lära sig i skolan att "bilder på Internet är det bara att använda".

Min dotter hade gjort en blogg som skolprojekt och lagt upp recept med bilder på maträtter. När jag frågade om hon hade tillstånd att använda bilderna såg hon ut som ett frågetecken...

Jag undrar om skolor helt glömt bort det gamla Kolla källan-projektet som bland annat tog upp såna grejer?

En blogg kan man inte använda bilder på fritt men det beror också litet på vilken slags bild. T ex skulle en bild på t ex ett mjölkpaket eller en annan ingrediens från typ en webbutik kunna vara OK.

Om det i stället var en redovisning av arbetet som barnet skrivit ut på papper borde det vara grönt även om bilden tagists från typ receptsamling på www.

Bildombudsmannen.se driver mål om upphovsrätt från fotografer och därmed kanske man skall se deras sida som partsinlaga. Kommersiell användning skadar fotografens rätt och att den är otillåten ser jag inte som kontroversiellt.

YouTube tar bort alla filmer där upphovsrätten ifrågasätts men gör inte någon aktiv uppspårning av otillåtna bilder och klipp denna inställning tror jag är gemensam med t ex flickr och picasa.

Thure

YT har häxjakt på viss musik för att just det musikbolaget och YT inte kunde komma överens om ersättningarna. Musikbolaget hade en väldigt framträdande roll på YT en tid men tyckte de fick för liten del av annonspengarna, när de blev oense skulle allt deras material bort.

Så har i vart fall jag fattat det.

Eftersom jag ogenerat snor all musik till mina filmer bytte jag till vimeo som än så länge inte blockerar sådant.

en informativ film om ämnet, med bl.a. Göran Segeholm

http://www.youtube.com/watch?v=A8D1r5IDBRE

Martin Fjäderlätt sa:

Något jag fick lära mig var att det var kameraägaren - beställaren - som ägde upphovsrätten när denne lånade ut kameran till nån annan i syfte att ta en fördefinierad bild.

Men jag inser att mina lärare 1997 var bättre på patent än på upphovsrätt eftersom de verkade ha missat 1994 års lagändring.

Jag kan dock se ett problem med att de flesta sammanfattningar på webben är skrivna av yrkesfotografer, som ju har ett egenintresse av att tolka lagen snävt. Det är till exempel lätt att man låter bli att nämna att fotografen till en beställd porträttbild måste fråga beställaren om lov varje gång bilden ska användas/publiceras.

Med reservation för att det inte funkar så längre

Klicka för att se resterande...

Martin jag tror du är närmast.

Kameraägaren är beställaren men han har inte upphovsrätten till bilderna det har fotografen.
Men han kan Inget göra med bilderna utan beställarens tillstånd. Jag tror att beställare i detta fall kan göra vad han vill med bilderna. Men oftast måste ett avtal göras om vilkarättigheter beställare har till bilden.

Fast jag är ingen jurist.

Martin Fjäderlätt sa:

Det är till exempel lätt att man låter bli att nämna att fotografen till en beställd porträttbild måste fråga beställaren om lov varje gång bilden ska användas/publiceras.

Klicka för att se resterande...

Har du belägg för detta påstående? Jag påstår alltså inte att du har fel, men jag måste säga att jag aldrig hört talas om att det skulle vara så. Annat än i reklamsammanhang enl lagen om namn och bild i reklam.

Nu pratar jag bara juridik, alltså. Vad som kan sägas vara god ton kan vi lämna därhän sålänge

Det där med beställarens bild var den gamla lagen.