Men de hade ju speedrör och åkte klassiskt teknik, det är helt annan sak än tantor med fasthäl långfärds. Jag är själv lös häl gubbeskrinnare.
Paradigmskifte
- Trådstartare BKC
- Start datum
Men de hade ju speedrör och åkte klassiskt teknik, det är helt annan sak än tantor med fasthäl långfärds. Jag är själv lös häl gubbeskrinnare.
Bistra sanningar
OK Pekka. Respekt. Men; här är ett gäng fasthälsåkare från götet, varierad stil, och det går ju på bra.
http://www.youtube.com/watch?v=utrg1pA1svs
Jag tror löshäl ÄR hype. Känslan - SKÄRET - kan man få med båda. Åtminstone kanske ett par, tre perfekta/säsong brukar jag se fram emot...Men för att komma dithän måste man faktiskt börja med fasthäl. Och helst vara under 16 år.
PS Det finns "tanter" som kör 85 km på 3.02 - men visst, löshäl....
OK Pekka. Respekt. Men; här är ett gäng fasthälsåkare från götet, varierad stil, och det går ju på bra.
http://www.youtube.com/watch?v=utrg1pA1svs
Jag tror löshäl ÄR hype. Känslan - SKÄRET - kan man få med båda. Åtminstone kanske ett par, tre perfekta/säsong brukar jag se fram emot...Men för att komma dithän måste man faktiskt börja med fasthäl. Och helst vara under 16 år.
PS Det finns "tanter" som kör 85 km på 3.02 - men visst, löshäl....
Paradigmskifte 2
Jag har inte något speciellt att tillägga om löshäl, men ska man prata paradigmskifte inom långfärdskridsko kan man ju observera att förr hade man inget i händerna utom enstaka åkare som hade ett långt träskaft med järnspets (s.k. ispik). Nu för tiden har nästan alla åkare med sig två stavar, en för varje hand. En del använder stavarna för sk. stakåkning hela tiden, andra har dom surrade på ryggan. Kommer stakåkningen att öka eller minska i framtiden?
Niklas
Jag har inte något speciellt att tillägga om löshäl, men ska man prata paradigmskifte inom långfärdskridsko kan man ju observera att förr hade man inget i händerna utom enstaka åkare som hade ett långt träskaft med järnspets (s.k. ispik). Nu för tiden har nästan alla åkare med sig två stavar, en för varje hand. En del använder stavarna för sk. stakåkning hela tiden, andra har dom surrade på ryggan. Kommer stakåkningen att öka eller minska i framtiden?
Niklas
Hittade "Frilustsboken", utgiven av "Skid- och Friluftsfrämjandet" år 1944. I den boken rekommenderas att man tar med en ispik per grupp !!! Om gruppen var stor kunde man tänka sig kanske två ispikar i hela gruppen .... så där har det verkligen skett ett paradigmskifte.
Beror på vad du menar med "stakåkning". Kom ihåg att klubbarna numera oftast kräver dubbelpik eller extrastav på turerna. Och i stort sett alla stakåker på vrakis, skravelis och andra svårframkomliga partier - det skulle gå alldeles för långsamt annars där.
Men du tänkte säkert mer på stakåkning på slätare is, om det kommer att öka eller minska framöver. Det beror nog på om skridsko på naturis kommer att elitiseras framöver, eller om det kommer att bli en bredare motionsform: I det förra fallet minskar förstås stakåkningen eftersom elitåkarna ser det som "finare" att inte staka. I det senare faller tror jag den kommer att öka. Och det senare fallet tycker jag själv skulle vara roligare - om man åker "estetiskt" eller inte är inte särskilt viktigt IMO, då är det bättre om fler får komma ut och njuta av isarna.
Personligen skulle jag nog tycka det vore rätt OK att återvända till 1944 års åkstil, dvs att man åkte utan något alls i händerna - men det har ju sina säkerhetsmässiga risker. Ska man tvingas bära med sig något i händerna vill jag också kunna använda det till något mer än bara ballast större delen av åktiden.
Där slog du huvudet på spiken!
Började själv lära mig åka på tidigt 1980-tal på ett par Gillbergare - det gick inte så bra. När jag sedan bytte till aluskridskor gick det mycket bättre.
Men nuförtiden är det många nybörjaråkare som börjar med löshäl direkt, troligen för att försäljarna rekommenderar det.
Alla som kan åka utan stavar kunde såga sin träpik bara 120cm lång, då man kan hålla den i den gungande handen eller bakom ryggen, jag har alltid gjort såhär(20år).
Senast ändrad:
Jag har, som jag tidigare sagt, en helt annan erfarenhet. Så jag har funderat lite. Kan det möjligen bero på att de enda löshälare jag åkt på inte hänger upp kängan kring en ledpunkt under tårna utan i stället tillåter kängan 'rulla' sulan från häl till tå längs profilplattan? Ungefär som när man promenerar alltså. Jag upplevde frånvaron av tryck på skridskons framparti som om jag åkte direkt på kängan. En mycket märklig känsla. Hustrun som åker i ett par Meindl-kängor med kraftigt uppböjt tåparti tyckte att detta fenomen var 'läskigt' varför jag i början band ner hälen för att sedan gradvis lätta på nedhållningen. Och då är att märka att hon är en duktig åkare (var den första av tre svenskor att åka Elfstedentocht 1985).
Det händer att jag på kul utnyttjar denna möjlighet att snabbt 'binda ner' hälen varvid den första känslan blir att hälen sitter fast i isen. Paradigmskifte plus!
En sak som garanterat påverkar nybörjarens erfarenheter är kängornas stabilitet. Min äldste son var ingen duktig skridsoåkare på hockeyrör, så när det blev dags för långfärdsskridskor skaffade jag honom ett par gammaldags långskaftade fjällkängor (Padjelanta). Tog en stund att snöra på men med dessa kunde han både åka fort och länge. Stark i vristerna blev han också, så när det så småningem blev dags för pjäxbyte så klarade han sig bra med normala skaft.
T
De flesta har ballast. Man pikar sällan, litar på ledaren, eller att man ser andra åka. Risken är att all denna säkerhetsutrustning som alla hänger på sig, ersätter iskunskap och sunt förnuft. En pik är värdelös om man inte vet hur man ska använda den, och kan man heller inte avläsa isen på andra sätt så blir den också en ballast. Har sett ganska alarmerande passager av stora grupper ute i skärgården, ledaren redan långt framme, de sista följer spåren utan att pika. Då är isen redan försvagad av 30+ åkare...
Med piken måste alltså följa kunskap och pratik.
Jag har två kommentarer till detta.
1) Jag tror inte riktigt att Paul har koll på vad elitåkare tycker i detta fall. Om vi skulle försöka oss på en definition av en elitåkare så kan vi tex säga "alla som något år placerat sig bland Top-10 på vikingarännet". En prestation som jag är full av beundran för, och aldrig varit i närheten av. Däremot har jag lärt känna flera av dessa personer under de senaste årens idoga skridkoåkande, och ofta pratat skridskoteknik med dem. Det är nog ett understatement att påstå att det är resultatinriktade personer vi pratar om. Deras resultat genereras av en effektiv åkning, som byggs upp av teknik, styrka och uthållighet. "Fint" är begrepp som inte platsar i sammahanget. Det handlar om effektivitet, och då kan du direkt räkna bort stakning.
2) Jag tror att Paul har rätt i att stakning kommer att bli vanligare. Dock är det inte en fråga om elitisering kontra bred motionssport. Jag skulle vilja påsta att nästa alla kan lära sig åka effektivt, det handlar som så mycket annat i livet om intresse, tillgänglig tid att öva, tillgång till någon som kan hjälpa till att lära ut. Samma faktorer gäller här som för inlärning i allmänhet.
Kortsiktigt är det bekvämare att skjuta på med stavar, än att långsiktigt lägga ner tid på att lära sig åka effektivt, med isättning på ytterskär, balans i glidfasen, viktförskjutning, recovery och lateralt frånskjut.
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.