Paradigmskifte

Övergången från Gillbergskridskorna med trästock, 3 mm. breda skenor och läderremmar för fastsättning till efterföljarna med aluminiumplatta och smalare skenor gick på högst två år.
Övergången från fast häl till lös häl tycks vara betydligt mer segdragen.
Fortfarande finns fast häl-skridskor i handelns utbud, och många åkare använder fortfarande fast häl vid vanlig turåkning.
Finns det någon framtid för fast häl?
Christian
 
Finns det någon framtid för fast häl?

Ja. Det verkar t ex vara en spridd uppfattning om att det är lättare att lära sig åka skridskor med fast häl än med lös häl vilket nog gör att många nybörjare köper det, dessutom är fast hälskridskor billigare vilket också spelar in för de som är osäkra på hur mycket de kommer att åka.
Tror också att det begränsade urvalet skor till lös hälskridskor får vissa att välja fast häl.
Skillnaden i åkupplevelse etc mellan en lös hälskridsko och en fast häl är också mycket mindre än mellan en fast häl aluvariant och en Gillbergare vilket gör att det inte finns en lika stark drivkraft. Lös hälskridskon är i det avseendet ingen flopp (Fosbury varianten alltså) eller V-stil utan mer en evolution.
När lös hälskridskon blir lika billig som fast häl och det finns rätt pjäxor att köpa, då försvinner fast hälskridskon.

-Palle
 
Vill man lära sig åka skridsko är det bara fasthäl som gäller. Så mycket skena som möjligt i isen utan åsnesparkar. Löshäl är väl bra - i kurvorna och 30 km/h... men alla far ju inte fram som finskar med hockyklubbapik...
 
Finns fortfarande mycket

att utveckla både fär fasthälsåkare och löshälsåkare.

En hel del av detta har diskuterats tidigare här på forumet.

Det finns en intressant samverkan mellan skridskorna/bindningarna/skorna och åkarens teknik.

Begränsningar i det ena har stor betydelse för det andra.

Det är t ex av stor vikt hur långa överhäng fram på skridskon respektive inställningen i sidled begränsar åkglädje och teknik både på löshälsskridskor och fasthälsskridskor.

Har man inte en bra åkposition med böjda ben spelar det inte så stor roll att man inte har vettiga skor skridskor och inställningar man åker fortfarande ineffektivt.

Fortsättning följer.

Thure
 
Övergången från Gillbergskridskorna med trästock, 3 mm. breda skenor och läderremmar för fastsättning till efterföljarna med aluminiumplatta och smalare skenor gick på högst två år.
Övergången från fast häl till lös häl tycks vara betydligt mer segdragen.
Fortfarande finns fast häl-skridskor i handelns utbud, och många åkare använder fortfarande fast häl vid vanlig turåkning.
Finns det någon framtid för fast häl?
Christian
Övergången från från trästockar till aluminiumskridsko var inte bara en förändring till smalare och längre skena; man fick också möjlighet att flytta foten både framåt och bakåt samt i sidled. Dessutom en stadigare bindning. Kombinationen randsydd känga och en bakbindning, som inte tryckte på foten, utan hade halva belastningen på kängklacken (vid snabbindning hela belastningen) var optimal. Om något skulle haverera under turen så är konstruktionen inte krångligare än att det går att åtgärda med reservremmar o.d.

Löshälsskridskon är fortfarande på exprimentstadiet och den är tyngre än fasthälsskridskon. Den fordrar specialkängor och haverier kan vara ödeläggande. Det är inte en fördel med lös häl i alla fören. Många funderar på nya lösningar, vilket visar att det finns mycket kvar att göra.
/Berit.
 
Skillnaden i åkupplevelse etc mellan en lös hälskridsko och en fast häl är också mycket mindre än mellan en fast häl aluvariant och en Gillbergare vilket gör att det inte finns en lika stark drivkraft. Lös hälskridskon är i det avseendet ingen flopp (Fosbury varianten alltså) eller V-stil utan mer en evolution.
När lös hälskridskon blir lika billig som fast häl och det finns rätt pjäxor att köpa, då försvinner fast hälskridskon.

-Palle

Palle
Jag kan inte alls hålla med dig här. Mina första långfärdare (1975) var ett par välbyggda ELGE från fyrtiotalet (pappas). När jag ett fåtal år senare satte familjen på grillor så hade vi en salig blandning av ’trägrillor’ och ’helmetallare’. Den stora skillnaden var bindningarna och åkning på snötäckt is. Jag utvecklade hustruns och mina almgrenare så att man till slut kunde åka på en grilla och samtidigt ta av och på den andra (f.ö. en livsfarlig övning). Trots detta har jag gått över till löshäl eftersom skillnaden åkmässigt är enorm. Kanske har det med åktekniken att göra. Jag ligger rätt lågt och är en utpräglad ytterskärsåkare med förhållandevis långa skär*.
T

* Fast åren börjar ta ut sin rätt nu. Allting är relativt.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...