Skridskofascister

Varför lockar just långfärdsskridsko fram så heta känslor?

Någon som kan förklara utan att säga "fascist" eller "taliban" :)

Per har nyckeln i sitt svar. En komplettering kan vara att långfärdsskridsko har en väldigt hög medelålder (och då även alltså på nybörjare) för att vara en risksport och jag tror att åldern spelar in vid den här typen av fördömande beteende. Det är inte så många 50-åringar som börjar hoppa fallskärm eller klättra i berg.

Med risk för att ytterligare reta upp Erik så tycker jag att Friluftsfrämjandet traditionellt sett haft en ledarstil som i alla fall utifrån kan tolkas som att deltagarna inte kan så mycket. Vet inte om det är så men det finns en risk att ett sådant ledarbeteende leder till att de som följer med på turerna uppfattar alla som åker på egen hand som oansvariga eftersom de åker utan ledare för det är ju bara ledare som vet något om långfärdsskridsko.
SSSK har varit inne och nosat här också men har på senare år skärpt till sig. Skall bli intressant att se vad som händer när min generation ( d v s 70-talisterna) blir mer klubbaktiva.

-Palle
 
Skall bli intressant att se vad som händer när min generation ( d v s 70-talisterna) blir mer klubbaktiva.

-Palle

Du alla 70-talister (förutom jag då) är full upptagna med barn. de är skitsvåra att få att aktivera sig (återigen undertecknad undantagen, kan de båda undantagen ha något att göra med varandra?)
 
Med risk för att ytterligare reta upp Erik
-Palle

Det är lugnt Palle ;)

Diskussionen är intressant. Det finns många vinklar på den ursprungliga frågeställningen. Vad tyckte eller tänkte personerna som omnämndes i det ursprungliga inlägget egentligen ? Ingen har ju pratat med dem.

När diskussionen sedan glider över till att handla om att generalisera om olika beteendemönster inom olika föreningar, så är det ju intressant att lyssna på folk som faktiskt har erfarenhet från flitigt åkande i flera föreningar, och med flera ledare. Utsagor från människor som retat upp sig på att en enskild ledare från en viss organisation beter sig olämpligt vid ett enstaka tillfälle bedömmer jag som ointressanta i sammanhanget. Alla kan ha en dålig dag.

Personligen så åker jag mycket både med FF, SSSK och har även åkt en del med Friskis. För mig handlar det mer om variationer mellan individers ledarstil, snarare än om skillnad i ledarstil mellan organisationer.
 
Ja man ska ha rätt grejjer med sig och på sig, jag vet. Men nog måste det vara upp till var och en att bedöma sina kunskaper och fysiska förutsättningar? Vi åkte längs land, sällan på djupare vatten än 1 meter. Vi hade lätta syntetkläder, ispik och isdubbar. Vi är vältränade och duktiga simmare. Vi har testat att ta oss upp ur vakar. Vi hade 5 min till torra kläder och varm dryck. Nog är det marginaler?

Det är upp till var och en att ansvara för sina egna liv.
Det som inte framgår är hur tunn isen är..... Om den är tunn (som dom 3 cm jag åkte på förra helgen) så har man ingen användning av isdubbar. Isen håller inte....... Möjligtvis ispiken kan hjälpa. Sedan har vi frågan hur nära ni var varandra när ni åkte. Man vill ju gärna prata med den man har som sällskap och åker då nära... vilket brukar leda till att båda åker i vattnet. Att byta om själv är möjligt men inte alltid så lätt (inte för mig i allafall). Det framgår inte heller om din kamrat vars spår du följde var ensam i sin åkning....

"Någon" har sagt till mig att man klara att hugga upp 10 meter vak i tunn is. Om djupet är 1 meter och botten är bra så klara man säkert mer.
Underlaget i din beskrivning är för tunt för att jag skulle vilja svara på om dina marginaler var bra. Det är ju inte ens säkert att jag kan det..... Du har iallafall ökat på din förmåga att kolla isen (om du använda piken?) så att du själv bättre kan bedömma nästa tunna is du åker på.

Åk mycket och med en kompis

/Janne
 
Hur brukar du agera vid andra tillfälllen om du träffar människor som du inte tycker bemöter dig på ett korrekt eller respektfullt sätt ?

Jag brukar skriva ett gnälligt inlägg på liknande forum;-

Allvarligt talat så brukar jag inte springa på så många trista typer men de gånger jag har gjort så har de varit skridskoåkare. Vad detta betyder behöver man inte analysera, det är nog en ren slump eller?
 
Vet inte om det är så men det finns en risk att ett sådant ledarbeteende leder till att de som följer med på turerna uppfattar alla som åker på egen hand som oansvariga eftersom de åker utan ledare för det är ju bara ledare som vet något om långfärdsskridsko.


-Palle

Palle, här prickar du exakt min känsla när man är ute och åker med ett icke-förenings-sammansatt gäng, och träffar på de organiserade! Jag är iofs med i en "riktig" klubb, men väljer ändå att åka med mina egna vänner, för det passar mig bättre.

Sen kanske det är mer av omtänksamhet och "tänk-om"-incidentrisk som man tycker sig få de menande blickarna, men visst finns det något i trådstartarens ursprungliga reflektion. Rätt eller fel vet vi ju dock inte, om vi inte direkt frågar den som vi tycker tittar på oss!

Generellt är det väl bra om vi som är ute på isarna försöker hålla koll på varandra, om vi gör det med respekt och av medmänsklighet. Det ska ju inte spela någon roll om den som råkar ut för en incident är ute organiserat eller ej, hjälpt bör den personen ju bli ändå!

Men såklart kan man ju reagera om man ser åkare som inte verkar ha rätt förutsättningar, eller helt enkelt, saknar väsentlig utrustning. Även fråga ensamma åkare om de vill åka med i sällskapet, om man känner att man vill, kan och orkar ta med en ny bekantskap under turen.

Inte lätt, men svårt!
 
...att man inte kan göra en riskbedömning enbart på grund av egna erfarenheter...
Men det jag försöker få fram är att erfarenhet är inte den enda faktorn, riskacceptans är minst lika viktig. Erfarenheten talar om vad som skulle kunna hända(och kanske även hur sannolikt det är), sen är frågan om man accepterar oddsen eller inte. Det är två skilda mekanismer utan något enkelt linjärt samband. Du kan vara erfaren och riskbenägen, erfaren och trygghetsnarkoman, nybörjare och riskbenägen eller nybörjare och trygghetsnarkoman.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.