Boxolm-Hästholmen

tänkte jag som en lagom tur att testa utrustning och kropp (vissa ischiasbesvär). Nu är det 26 km från Boxholm till Trehörna (där det bör gå att täla invid vindskyddet, innan badsäsongen börjar) och eftersom jag inte kan börja lika tidigt som normalt (dvs. c:a 7) kan det bli i senaste laget. På kartan finns flera sjöar inritade och jag undrar om det går att a) ta vatten (dvs. når man verkligen fram till vattnet?) b) tälta vid någon av dem; t ex Mossebosjön.
 
tänkte jag som en lagom tur att testa utrustning och kropp (vissa ischiasbesvär). Nu är det 26 km från Boxholm till Trehörna (där det bör gå att täla invid vindskyddet, innan badsäsongen börjar) och eftersom jag inte kan börja lika tidigt som normalt (dvs. c:a 7) kan det bli i senaste laget. På kartan finns flera sjöar inritade och jag undrar om det går att a) ta vatten (dvs. når man verkligen fram till vattnet?) b) tälta vid någon av dem; t ex Mossebosjön.

Jag gick sträckan Boxholm-Kråkeryd för ganska många år sedan (2005, tror jag). Som jag minns så var det inga större problem att komma till att ta vatten ur sjöarna (viss dysmak, men det är väl ok).

När det gäller tältplatser så minns jag att det överlag var snårigt och tätbevuxet (som vanligt på Östgötaleden). Mossebosjön kommer jag inte ihåg, men på kartan ser den ut att vara omgiven av sumpmark och bebyggelse. Antagligen inget idealt val.

När jag vandrade gick jag fel i ett vägskäl strax efter Trehörna och hamnade vid en vändplan. Jag fick gå tillbaka och kom till slut fram till Gransjön, i kolmörker. Där fanns det både vindskydd, eldstad och gott om plats. Dock är det ganska långt från Boxholm. Givet vad jag minns från terrängen på sträckan skulle jag rekommendera att planera för vindskydd, eller iaf ha det som reservplan.
 
Tack. Gransjön har jag ringat in på kartan, och, ja, det bleve en väldigt lång etapp, speciellt första dagen, med sen start. En tanke kunde vara att starta lite senare och övernatta vid Långsjön, där det finns vindskydd, och natten därpå vid Gransjön. Jag vill helst tälta, eftersom jag vill testa utrustningen på turen.
 
Tack. Gransjön har jag ringat in på kartan, och, ja, det bleve en väldigt lång etapp, speciellt första dagen, med sen start. En tanke kunde vara att starta lite senare och övernatta vid Långsjön, där det finns vindskydd, och natten därpå vid Gransjön. Jag vill helst tälta, eftersom jag vill testa utrustningen på turen.

Det borde väl inte vara omöjligt att hitta tältplatser på sträckan. När jag gick hade jag hoppats på att hitta en bra och skyddad plats att sova på utan tält (hur en sådan nu ser ut) kring Trehörnasjön. Där var det dock mest snår och sly, så jag fortsatte längre än jag tänkt mig. Det blev mycket riktigt en onödigt lång dagsetapp.

Jag vill också minnas att jag fick viss vattenbrist dagen efter (på sträckan till Kråkeryd), dvs antagligen var det svårt att hitta bra platser för att fylla på. Dock passerar man väl en och annan sommarstuga där det går att låna lite vatten om man ber snällt (vandrare på låglandsleder är ju numera sällsynta, så de flesta som bor nära leden brukar tycka att det är kul med aktivitet).
 
Om etappen är 26 km, utan egentliga vattenställen och utan möjligheter att dela vill det till att inget går fel. Men det gjorde det.

Redan efter någon km kom en lång sträcka helt utan markeringar. Lättgången, men förvirrande, kunde jag ha missat ngn avtagsväg? Det hade jag inte, men det kostade tid att säkerställa detta.

Fint från Sjögarp men i sjöns södra ände missade jag en skarp vändning; det visade sig att träden med markeringarna fällts. Ytterligare tidsfölust.

Men den verkligt knäckande sträckan var den söder om Brännbålskärr, med mycket jobbig terräng, jobbigaste jag varit med om på låglandet. Här hade det varit mycket bättre att följa vägen förbi denna gård.

På ett ställe stod en alldeles nymålad markering och från den såg jag ingen fortsättning, varken markeringar eller rimlig stig att gå på. I sådana situationer ska man förstås bara ta ut en riktning och hålla sig till den, men jag begick misstaget att irra runt för att hitta en fortsättning. Mycket tröttsamt i den jobbiga terrängen, jag känner fortfarande av det i låren! Det gör skillnad att ha en stig att gå på!

När jag två gånger återvänt till den sista synliga markeringen gjorde jag vad jag bort från början. Mycket mödosamt tog jag mig ut till en väg och en vänlig själ lät mig tälta på hans gård. Jag kunde begagna hans dass och även dusch, men den kom jag inte underfund med. Fin tältnatt.

Nästa dag tog jag ut mot sjön Lången. Stigen som leder fram till sjön är jobbig och inget mer, och att gå på höjden utmed sjön var ingen höjdare, bara ansträngande. Det hade varit bättre att följa vägen en bit öster om sjön.

Vindskyddet på kartan såg jag aldrig, däremot två rastplatser med eldstad, kanske vindskyddet låg innanför en av dem. Vid det ena fanns en brygga så där fanns möjlighet att ta vatten.

Fram till Mossebo problemfritt, men jag började nu få ischiaskänningar av att gå i så ojämn terräng, trots inte speciellt tung packning (11 kg vid start). Efter Mossebo såg jag inte markeringen där leden lämnar vägen, så jag gick väg de sista fem km. Jag fick stanna ofta och köra brösthäv mot ischiasbesvären (jag har haft sådana besär av och till i 20 år)

I Trehörna finns ett värdshus men jag såg ingen aktivitet och inga människor där. I närheten har byalaget en badplats med vindskydd som inte såg så inbjudande ut, men jag hittade en perfekt tältplats på en udde ut i sjön.

Nu kände jag av låren så pass att det inte var någon idé att fortsätta. Buss till Tranås, tåg hem till Linköping.

Det är gott om fina platser i Östergötland men värre ställt med givande leder. Min favoriter genom åren är Bjärka-Säby till Ulrika september 06 och Ulrika till Boxholm maj 07.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...