Saltbrist på fjällvandring?

Eftersom normal kost väl redan innehåller för mycket salt lär det väl inte behövas ännu mer salt bara för att man råkar svettas?

Sen är väl knappast vattnet en särskilt viktig källa till salter, så om det innehåller eller inte innehåller salt torde väl kvitta, förutom för smaken.

Jag tror personligen att det här är myter som hälsokost- och gym-människor hittar, och går, på. Men om någon har en sammanställning av vetenskapliga rapporter som säger något annat så är jag idel öra.

Svettas man mycket och ständigt fyller på med vatten utan salter tappar man salt. För egen del vet jag att jag känner mig svagare efter ett par veckor ute med ryggan när jag svettats mycket, druckit mycket vatten utan salter i och inte ansträngt mig att salta lite extra.

För lite salt relativt saltfattigt vattenintag gör en svagare, tycker jag. Om det sedan delvis är placebo eller inte när jag biter i en bit saltat torkat kött, tar extra bergssalt i maten eller dylikt och riktigt känner styrkan återkomma, bryr jag mig inte om. Tycker jag verkligen känner i hela kroppen vad som fattats just när jag äter något salt som torkat salt kött under en paus i vandringen, dvs. det salta. En bit osaltat torkat kött känns inte alls likadant.

Raskesven

Raskesven sa:

Tycker jag verkligen känner i hela kroppen vad som fattats just när jag äter något salt som torkat salt kött under en paus i vandringen, dvs. det salta.

Klicka för att se resterande...

Helt klart, visst får man ett saltsug!
Och man blir törstig när kroppen vill ha vätska! Och hungrig när blodsockret är lågt! Och trött när kroppen behöver vila!

Men det är väl knappast så att man skulle låta bli det där salta köttet, frystorkatpåsen, baconen och makaronerna eller jordnötterna om man inte kände det där saltsuget, eller? Eller låta bli att vila om man inte blev utmattad? Eller låta bli att äta om man inte blev grinig av hypoglykemi?

Vad jag vänder mig emot är när fritidsaktiviteter plötsligt ska ses som en överlevnadsövning bara för att man svettas. "Drick hela tiden! Minst 14 liter per dag!" "Ta med salttabletter eftersom vattnet inte har så mycket salt, annars dör du efter tre dar!"

Normal kost och vätskeintag är det jag snackar om. Lyd din kropp. Det finns såklart såna som inte klarar av det, och inte lyssnar på sin kropp, och då kan det gå illa.

Men det vanligaste nuförtiden är ju att vi får förhöjt blodtryck av allt salt, och inkontinens av den där vattenflaskan vi har lurats att smutta på hela tiden.

Martin Fjäderlätt sa:

Vad jag vänder mig emot är när fritidsaktiviteter plötsligt ska ses som en överlevnadsövning bara för att man svettas. "Drick hela tiden! Minst 14 liter per dag!" "Ta med salttabletter eftersom vattnet inte har så mycket salt, annars dör du efter tre dar!"
Normal kost och vätskeintag är det jag snackar om. Lyd din kropp. Det finns såklart såna som inte klarar av det, och inte lyssnar på sin kropp, och då kan det gå illa.

Klicka för att se resterande...

Vad Du än gör, salta inte vattnet. Det har ingen påstått att man borde. Drick inte heller 14 liter vatten. Normal kost är det absolut bästa under normala förutsättningar, dvs i vardagen. Sedan kan det finnas anledning till andra åtgärder vid särskilda omständigheter. Om du springer ett långlopp eller vandrar 14 dagar i fjällen så behöver du mer vätska än i TV-soffan.
Det handlar inte om ifall gym-människor behöver salt i vattenflaskan.
Vi har alla olika områden som vi vill lägga fokus på vid våra utomhusaktiviteter, vissa vill lära känna sin kropp och lyssna till signaler om blodsocker eller elektrolytbalans.
Somliga tycker att vad man bär med sig är det viktigaste, andra tycker att det viktigaste är att bära med sig så lite som möjligt. Vissa har stegräknare för att det anses viktigt, andra har en GPS. För somliga är kameran prioritet. Vissa söker ensamhet, andra sällskap. En del tok vill ha höjdmeter andra krypa i underjorden.

Vi är en salig blandning av människor på detta forum.

Svettas mycket!

Detta med salt brist är nog ett synnerligen indviduellt problem, som några ju redan påpekat.
Själv hör jag till den varmblodiga typen av människor som svettas väldigt mycket redan vid tämligen låg aktivitet. Är det samtididigt varmt väder så svettas jag ännu mer.
Vid tex vandring i fjällen så brukar mina vandringskläder bli genomblöta av svett, så pass mycket, att jag oftast kan vrida ur svett ur skjortan och andra plagg efter avslutad etapp.
Jag måste tvätta/skölja ur mina vandringskläder varje dag.
I fjällen är oftast tillgången på vatten väldigt god så det är inga problem att ersätta vätskeförlusten. Men jag har vid ett par tillfällen tidigare i livet fått muskelkramper orsakade av saltunderskott efter kraftig svettning vid fjällvandring. Har av detta lärt mig att ta något salt till mellanmål eller lunch så blir det inga problem längre.

Saltbrist

vid fjällvandring är inte troligt. Kosten innehåller mycket salt. Svettning innebär saltförluster men dessa är inte så stora och svettas man mycket acklimatiserar sig svettkörtlarna genom att dels klara att producera mera vätska per tidenhet dels återresorberas mera av saltet i utförsgången så att saltförlusterna minskar trots att volymerna ökar.

Annan mer trolig brist vid fjällvandring är kaloribrist och kosten kanske är fattig på fett helt enkelt?

Behovet av att kissa på natten kan bero på att det är svalt i sovutrymmet = kölddiures eller på intag av vätska (te? kaffe?) på kvällen etc. Att det skulle vara saltbrist kan jag inte finna någon anledning till.

Kramper på grund av vätskebrist överansträngning brist på streching etc tror jag mera på än saltbrist.

Thure

Bulingen sa:

Detta med salt brist är nog ett synnerligen indviduellt problem, som några ju redan påpekat.
Själv hör jag till den varmblodiga typen av människor som svettas väldigt mycket redan vid tämligen låg aktivitet. Är det samtididigt varmt väder så svettas jag ännu mer.
Vid tex vandring i fjällen så brukar mina vandringskläder bli genomblöta av svett, så pass mycket, att jag oftast kan vrida ur svett ur skjortan och andra plagg efter avslutad etapp.
Jag måste tvätta/skölja ur mina vandringskläder varje dag.
I fjällen är oftast tillgången på vatten väldigt god så det är inga problem att ersätta vätskeförlusten. Men jag har vid ett par tillfällen tidigare i livet fått muskelkramper orsakade av saltunderskott efter kraftig svettning vid fjällvandring. Har av detta lärt mig att ta något salt till mellanmål eller lunch så blir det inga problem längre.

Klicka för att se resterande...

Jag kan bara instämma i vartenda ord av ovanstående. Är själv också en riktig "svettis", och svettas även rejält vid vandring. Har dock aldrig upplevt vad jag tror är saltbrist vid vandring, dels för att ansträngningen inte är så farlig och dels för att maten man äter ute oftast är väldigt salt (både frystorkat och hemgjort). Men, detta är ändå ett av skälen till att jag har med mig salta jordnötter eller chips som förstärkning, och att jag brukar byta ut någon av dagens söta mellanmålssoppor mot en "vanlig" varma koppen (som ju är salta som attan).

thureb sa:

...Annan mer trolig brist vid fjällvandring är kaloribrist och kosten kanske är fattig på fett helt enkelt?...

...Kramper på grund av vätskebrist överansträngning brist på streching etc tror jag mera på än saltbrist.

Klicka för att se resterande...

Jag kan inte tala för andra än mig själv i detta fall, men just kramper har jag flera gånger upplevt iom just saltbrist. Skälet till att jag inte tror på ansträngningskramp är dels att de startar tidigare (<3h) om jag svettas mycket (varmt väder) eller bara dricker vatten istf sportdryck (ffa fjällvatten eller smältvatten), att de börjar på ett ställe och sen sprider sig (även till skumma muskelgrupper, t ex triceps och rygg och mage när jag springer!), och att de ofta kommer vid aktiviteter min kropp är van vid (löpning, skidor) (om jag däremot simmar, som jag är jävla dålig på, då kan jag få kramp i vaderna efter några hundra meter!).

Men här talar jag alltså hård träning i pass som ofta är mer än tre timmar långa. Då är en nypa salt i vattnet guld värd, eller varför inte några rör Resorb. Har aldrig liknande problem vid vanlig vandring eller turåkning.

Strykarn

kan nog ådra sig brist men hans ansträngningsgrad och exponeringstid är rätt extrem. På vilket sätt saltintaget hjälper är också tveksamt. Effekt på vattenabsorptionen i tarmen? Smakförstärkande? Placebo??

Dubbelblindstudier?

Thure

Har tidigare under långvarig ansträngning (cykel,triahtlon mm) kommit på att mina kramper berodde på magnesium brist! Fick efter den kunskapen( å intag) aldrig kramp igen! Men som sagt detta gällde mig å kan ju vara olika från person till person!

/Janne

Saltbrist?

Jag tror inte heller på att saltbrist uppstår med lätthet vid längre färder i naturen.

Maten innehåller som bekant väldigt mycket salt när den utgörs av halvfabrikat, konserver och charkvaror. Vilket mitt kosthåll bestått av på såväl sommar som vinterturer med en dragning åt mer chark ju kallare det är ute och det borde mer än väl täcka dagsbehovet. På vinterturer är det ju desutom inte helt smart att köra sig riktigt svettig. Däremot så låter Thures resonemang om att energimängden i maten blir för liten som mycket troligt. Om man är ute länge, rör sig hela dagarna och ska bära med sig maten så blir det nog så att man bränner mer än man tar in. Åtminstone jag går ner i vikt vid längre färder i naturen.

Att ha salt i kaffet har jag nå'n gång hört att det är en sed framväxt när man tinade snö för att täcka vattenbehovet vintertid. Den tinade snön skulle på nå't vis motsvara destillerat vatten i saltinnehåll. om det är sant eller falsk har jag ingen aning om. Dock verkar det otrolig att man kosekvent skulle ha tinat snö istället för att välja en plats med tillgång till rinnande vatten för en mer varaktig bosättning. Däremot var salt dyrbart och man ville säkert då som nu visa att man hade råd och kanske också fann det som en njutbar smakbrytning.

Jag brukar för visso vid cykelturer på mer än tre timmar tillsätta ett kryddmått salt och en matsked brun farin per liter medhaft vatten och funnit att det minskat risken för kramp men då har jag också tillfört kroppen små portioner torkad frukt regelbundet. Två små munnar vatten var kvart och lite frukt var halvtimma har hållit mig hyfsat fräsch. Men när det gäller vandring så har jag aldrig nått ens i närheten av de transpirationsnivåer som jag når en varm sommardag på cykeln. Å då är jag ändå ganska supertranspirant eller vad det heter när man med lätthet svettas om inte floder så i alla fall rännilar över kroppen.

Många intressanta inlägg som svar på min fråga, det tackar jag för!

LRC sa:

Jag har märkt en tydlig effekt en bit in i stugvärdsuppdrag, som jag också tror beror på det saltfattiga vattnet. Jag får nämligen behov av naturbesök på nätterna, vilket är något som aldrig händer annars -- och så fort jag kommit hem igen så återgår sakerna till det normala. Därför saltar jag numera för glatta livet i stugorna...

Klicka för att se resterande...

Jag har också märkt att min kropp i vissa lägen gör sig av med mycket vätska. Efter varje fjällvandring åker det ut 1-2 liter de närmaste dygnen och jag tappar den vikten. Går sedan upp ungefär hälften igen.

Nu under vinterhalvåret räcker det med att jag är ute en dag (relativt stillsamt) så blir det också många kissepauser.

Men jag har aldrig haft anledning att sätta något av detta i samband med något som har med saltet i kroppen att göra. Jag tror nog det har andra orsaker, för min egen del.

I samband med arbete utomlands i hög värme under längre tid (3-4 mânader) frâgade jag företagsläkaren om vi skull ebehöva salttabletter eller liknande.
Svaret blev, lite spydigt, att sâ hârt arbetade vi nog inte, utan normal kosthâllning räckte gott och väl.