ang. ekoturism, naturens bästa m.m.
Nu var det i och för sig ett tag sedan den här tråden var uppe, men jag tänkte ändå skriva en rad. Det har ju faktiskt hänt en del sen sist.
Företaget Vägvisaren har i år fått Ekoturismpriset med motiveringen "... med stor respekt väver Lennart Pittja samman uråldriga traditioner med nya djärva ideér. På så vis har flera av Lapplands absoluta toppattraktioner förvandlats till bokningsbara spetsprodukter, som bland annat fjällvandring med packrenar eller renflytt i världsarvet Laponia..."
Jag har varit på en tur med Vägvisaren och tycker att det är ett utmärkt sätt att få ta del av samisk tradition i ett mycket naturligt (!) sammanhang. Lennart och hans guider är väldigt kunniga och delar gärna med sig av sin kunskap och sina färdigheter.
Ang. frågan om vilken lösning, i alla lägen, som är mest ekologisk, har tidigare skribenter väl pekat på problemen. Vad som vid första anblick kan tyckas mer ekologiskt, visar sig vara en betydligt större miljöbov när man tar in produktionsteknik, bränsletillgång osv. i ekvationen.
En annan fråga är den rent estetiska. Detta är något som jag inte tycker man hör så värst ofta i Sverige/Norden. Ibland kan man höra om toapapper i buskarna på Kungsleden och någon som knorrar över eldning på bergshällar, men jag tycker ändå att det är förvånansvärt tyst. En anledning till detta kan nog vara att vi trots allt fortfarande har en förhållandevis obesökt vildmark och därför märks inte toapapper och eldstäder så mycket ... "det finns ju så mycket skog/fjäll/hav".
Ett land som har en helt annan tradition, lagstiftning och förhållningssätt är USA. Där upplevde man, under 60-talet, en friluftsboom som saknar motstycke. 1950 hade nationalparkerna i USA 33 miljoner besök och 1999 var man uppe i hela 287 miljoner. Redan på 70-talet var man uppe i 172 miljoner och det var vid den här tiden man började märka effekterna av den gröna "tsunamin". Vattnet i bäckarna hade börjat bli odrickbart, alltmer sällan såg man vilda djur, smala stigar hade blivit veritabla motorvägar och dom mest populära tältplatserna var fullkomligt skövlade på all växtlighet i jakten på grillpinnar, ved, sittstockar, vindskyddsmaterial, vandringsstavar och liknande. Efter några olika försök till utbildnings- och påverkansprogram skapades det som idag heter Leave No Trace (LNT,
http://www.lnt.org). LNT startades på initiativ av de olika naturvårdande myndigheterna i USA och kom att, utbildningsmässigt, ligga under NOLS (National Outdoor Leadershiop School), vilka har lång erfarenhet av att bedriva friluftsutbildningar.
På sätt och vis kan man jämföra LNT med Naturens bästa på så sätt att både rekommenderar ett antal regler eller riktlinjer. Naturens bästas sex "grundkrav" är:
1.Respektera resmålets begränsningar - minsta möjliga slitage på natur och kultur.
2.Gynna den lokala ekonomin.
3.Miljöanpassa hela verksamheten.
4.Bidra aktivt till natur- och kulturskydd.
5.Satsa på upptäckarglädje, kunskap och respekt.
6.Kvalitet och trygghet på resan.
LNT's 7 principer är:
1.Planera och förbered dig väl.
2.Färdas och tälta på tåliga marker.
3.Gör dig av med avfall på ett bra sätt.
4.Lämna det du hittar.
5.Minimera påverkan av eld.
6.Respektera djurlivet.
7.Respektera andra besökare.
(min egen mycket bristfälliga översättning)
Här märker man snart att Naturens Bästa riktar sig främst mot arrangörer och LNT handlar mer om praktiska tillvägagångssätt ute i naturen. Man skulle kunna tänka sig att det finns utrymme för båda systemen, ett som är mer riktat till arrangörer och som fungerar som en slags kvalitetsstämpel och ett annat som ger praktiska tips för hur man ska bete sig ute under färd.
Men under ytan tror jag att det finns en skillnad i förhållningssätt. LNT handlar om hur man ska få 300 miljoner besök att göra så lite åverkan på naturen som möjligt, Naturens Bästa handlar mer om en helhetsupplevelse, i mångt och mycket ur ett lokalekonomiskt och kulturellt perspektiv. Här i Norden verkar vi sträva efter ett mer "integrerat" friluftsliv där besökaren är en aktiv del av naturen, vilket allemansrätten är ett bra exempel på. I USA förordar man snarare en sorts "vykortsturism" där naturen ska vara så orörd och vild som möjligt, besökaren är en tillfällig del av naturen och ska lämna så lite spår av sig som möjligt. Båda förhållningssätten har sina för- respektive nackdelar. Den nordiska modellen fungerar väl, så länge besökarna inte är alltför många, har hög medvetenhet, gott omdöme och bra friluftsteknik. Detta tror jag traditionellt har varit fallet här i norden. Jag är inte lika säker på att det är så längre.
Om syftet med ekoturism är att gynna lokala företag, stärka dom kulturella traditionerna och erbjuda lite udda friluftsupplevelser, då tycker jag Naturens Bästa är bra. Men om syftet är att minska friluftslivets påverkan på naturen, då tror jag att vi behöver bli mer praktiska/konkreta än "respektera resmålets begränsningar".
Det går inte att göra sina behov under en sten två steg från stigen eller vattnet. Det funkar inte att hälla matresterna i fjällbäcken. Det går inte att plocka med sig varje renhorn man ser. Det håller inte att ta den kortaste vägen om den går över ett ömtåligt lavfält. Man kan inte göra upp eld var som helst och hur som helst.
Inte om jag vill att nästa person/grupp/generation ska få samma upplevelse av vildmark som jag får.
Det blev visst mer än några rader. Tyck gärna tillbaka!
.patrik.
