Lättviktspackning

När man läser om lättviktspackning med allt vad det innebär, då främst kostnaderna så undrar jag om det egentligen inte har blivit lite väl för allvarligt, nästan hysteriskt.
Jag vet inte, kanske jag har helt fel och i så fall ber jag om ursäkt.

Folk jagar lättviktsutrustning och lägger ner en massa pengar på att få ner packningens vikt så mycket som möjligt.
Den såkallade "gramjakten" är ganska populär, så har jag iallafall upplevt den, jag kanske har helt fel och i så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt.

Att få ner packningens vikt är ju i sig väldigt bra, ju lättare packning desto lättare och behagligare blir ju ex vandringen. Dessutom blir ju skaderisken mindre.
Men jag undrar om inte det billigaste varianten för att få nå detta är att träna sig både styrke och konditionsmässigt?.

Men, men så finns det ju alltid en hake.
Människor som tränar regelbendet då men ändå använder och söker sig till lättviktsprylarna. Jag undrar hur dom ser på belastningar, vikter etc.
För dom borde det ju inte vara några problem att bära den lite tyngre packningen.

Jag vill absolut inte trampa någon på tårna, utan jag är bara intresserad och vill lära mig, kanske jag kan dra nytta av den sortens utrustning.

Mvh: Simon

rörelse? religion?

Uppenbarligen har ultralättvikt blivit något av en
rörelse i USA; vet inte hur många sajter det finns
om detta. Man ska ta en del som skrivs med en nypa
salt, t ex är flera av de omnämnda långlederna
rätt fredliga. Jag tror Appalachian Trail hör dit;
det verkar vara en led jag aldrig skulle vilja gå
(för mycket skog).

För en del av lättviktarna tycks det väsentliga vara att kunna gå långa etapper. Jag har träffat på
en fransman som gick GR5 från Genevesjön till
Nice på långt under de 35 dagar det skulle ta mig.
Han hade alla kläder på kroppen, kraftiga gymnastikskor
en pytteliten ryggsäck med en isyxa utanpå.
Det var förstås en ren stugtur Jag själv var inställd
på fria övernattningar på et par ställen och beredd att
bära tält och kök, samt ett par dagsransoner mat
för den skull. Jag vet också en som lyckades
kapa säkert 15 dagar kust till kust på HRP, som
"normalt" tar 45 dagar (HRP är ett ledförslag
i Pyreneerna). Han hade tält, men hur han klarade maten
är en gåta för mig. Jag tror han var beredd att hoppa över den vissa dagar. Man går INTE nägra längre
vandringar i Pyreneerna utan fria övernattningar.

När det gäller mig själv diskuterar jag lättare
alternativ av nödvändighet. Jag vill inte drabbas
av diskbräck en gång till. Jag gymnastiserar
sen nära 3 år dagligen
mot detta. Sen har jag en gång gjort misstaget
att gå alpint med 20 kg utan föregående träning
hemma. Lårmusklerna sa nej, stelnade, och jag
fick åtminstone en dag direkt svårt att gå
den sista sträckan
(till detta kom kronisk hälseneinflammation
som ledde till avbrott och sedermera till
operation).

Så jag garderar mig på ALLA sätt. Ser över min kropp,
går långa turer hemma med säck, men granskar
också min packning ingående. Jag jagar dock inte
gram utan hekton. Sen tänker jag också framåt
eftersom jag snart blir 58 och vill ha ett par
vandringssomrar till.

il C.

Tackar

Jag tackar för ditt svar, kul att du orkade skriva.
Jag undrar nu hur är det med lättviktsprylar här i Sverige, jag upplever att denna front expanderar mer och mer.
Detta med tanke på att vi tar mycket intryck från väst, då främst USA.

Sen undrar jag om inte lättviktshysterin är mer populär i en viss åldersgrupp, jag tänker då främst på den äldre generationen som kanske av hälsoskäl, förslitningsskader osv föredrar lättare packning.
Jag kan ha fel, vilket troligen också så är fallet, men, men jag får ju svaret snart.

/simon

Kanske en sport??

Det finns säkert flera möjliga anledningar till varför det blir lättviktsprylar.

För de mest bitna verkar det mest vara en sport (hobby). Det går ju att mäta hur väl man lyckas och man kan byta tips och diskutera.

För en del är det ju ålder och skador som inverkar. Eller ren bekvämlighet.

För mig, som väl får betecknas som ung och vältränad, är det en vilja att optimera vikt och prestanda, istället för lägsta kostnad. Sedan blir det väl lite pryldille också, ty då jag orkar bära mycket blir det lika tungt som innan lättviktsmateriale

När man läser om lättviktspackning med allt vad det innebär, då främst kostnaderna

Klicka för att se resterande...

Lättviktspackning är naturligtvis bara för den övergödda överklassen!

Skämt åsido så blir det inte så blodigt dyrt om man byter ut en eller ett par saker om året. Dessutom ska en riktigt lätt packning per definition inte innehålla så mycket och då blir det inte så dyrt heller. (Det kan förstås bli dyrt om man vill men det finns sämre saker att lägga pengarna på också..)

För dom [vältränade] borde det ju inte vara några problem att bära den lite tyngre packningen.

Klicka för att se resterande...

Men det blir ett helt annat nöje! Om man nu inte söker strapatsen som nöje, förstås. Jag separerar helst strapatser och semester. Finns det överloppsenergi så kan man ju gå upp på någon bergstopp eller ta en längre dagsetapp. Men vi har olika prioriteringar.. Det finns t ex de som hellre vill äta god mat på vandringarna. Då blir nog inte packningen så extremt lätt heller.

Northstar; sa:

När man läser om lättviktspackning med allt vad det innebär, då främst kostnaderna så undrar jag om det egentligen inte har blivit lite väl för allvarligt, nästan hysteriskt.

Klicka för att se resterande...

Tittar man på de ultralätta "fraktionerna" i USA så handlar det absolut INTE om att köpa en massa dyra grejer. De dyra "lättviktsprylar" som finns att köpa är sällan riktigt ultralätta (de är för hållbara).

WalMart är en vanlig källa för dem.

Filisofin bakom det hela är helt enkelt att med en lättare packning går det åt mindre mat, man blir inte lika trött, man kan ta sig längre på kortare tid. Man behöver dessutom inte lika kraftiga skor (så det sänker vikten ytterligare). Man kan säga att målet är att komma in i en god cirkel.

Att det skulle gå till överdrift tvivlar jag på, de flesta amerikanare bär t.ex. med sig en spade för att gräva ner sina toalettbesök. De är också väldigt noga med att ta med sig allt skräp hem (Pack out what you Pack in, som de säger).

Jag tror att du blandar ihop lättviktare med "prylglänsarna". De senare köper alltid dyra titanprylar, men lättviktarna vet att aluminium många gånger är lättare än titat. Tältpinnar och bestick är exempel där aluminium och plast utan problem vinner över titanet.

Det finns också en intressant attityd bland de ultralätta när det gäller skor. De använder för det mesta New Balance. Varför det? Jo, de tycker att med dem så vet de hur de produceras, till skillnad från t.ex. Nikes fabriker i tredje världen (NB tillverkas i USA).

Ditt och datt...

nermander; sa:

Tittar man på de ultralätta "fraktionerna" i USA så handlar det absolut INTE om att köpa en massa dyra grejer. De dyra "lättviktsprylar" som finns att köpa är sällan riktigt ultralätta (de är för hållbara).

WalMart är en vanlig källa för dem.

Klicka för att se resterande...

Just min uppfattning också, det är hemmagjorda spritkök och hemmagjorda tarps som gäller. Här i Sverige är det skumgummibitar från Jysk istället för Thermarest etc.

Jag tror att det är en av anledningarna till att den superlätta vågen har så lätt att "catch on".

Det är grymt kul att själv göra sin utrustning och experimentera med olika konstruktionslösningar. Jag är själv anhängare av tarp-boende men av praktiska skäl bara under den myggfria säsongen och i skog.

Att vara vältränad är alltid bra och ökar upplevelsen samt minskar skaderisken men man får komma ihåg att lederna kan skadas även om de omgivande musklerna och hjärt-lung-maskinen är i trim.

Att bära tungt kan leda till höft- och knä eller fotledsbesvär på sikt. Det gäller därför att bära så lätt som man tycker sig kunna utan att tumma på de säkerhetskrav eller komfortkrav man har. Använd också ordentliga stötdämpande sulor och gärna vandringsstavar som avlastar knäna.

Att packningen blir lättare med åren beror nog också på att man lär sig ta bort saker som man aldrig eller sällan använder, s k bra-att-ha-saker.

Som någon annan skrev, är man ute ofta så kan man testa olika prylar och kombinationer av prylar och snabbt anamma eller förkasta det som inte fungerar. Är man bara ute ett fåtal gånger per år tar en sådan process betydligt längre tid.

Mvh,

J

Lättvikt varför?

Tror mycket på den goda cirkeln och de goda exemplen.
Den som hävdar att att lättvikt är till för den feta överklassen, visar med sitt argument att han inte är seriös.
Ta bort fakirlivet ur friluftslivet. Kämpa inte med prylarnas släpande, utan njut av upplevelsen och låt prylarna stödja detta, bland annat genom att vara lätta.
Alltför många gånger när jag hjälpt till att handla begagnad friluftsutrustning till nybörjare har jag hört att tyvärr kan jag inte gå i fjällen/alperna längre för lederna/ryggen/mysklerna/fötterna säger stopp.
Själv undrar jag stilla hur det kunde bli så. Bar de för mycket? Slet de för hårt? De flesta som sålt hade inte fyllt 60.
Efter att själv i gröna kläder burit mycket och tungt, länge. Bestämde jag mig för att när jag får bestämma själv, då skall det bli mycket lättare. Men jag minns att redan på sextiotalet gick man från hytta till hytta med cirka 12 kilo på ryggen, så idén om njutnings tur är inte ny.
Det man tar bort väger inget! Behåll komforten och maten, sträva efter att stegvis reducera vikt utan att ta bort funktion. Det som skall tas med skall kunna användas på mer än ett sätt. Dubletter som inte behövs p g a tvätt mm lämnas hemma.
Börja med att köpa en bra våg som väger minst 5 kg med 1 grams nöjaktighet. Sätt upp ett exceldokument i din dator med vad du har och vad det väger. Tag med det och vågen när du letar efter förbättringar. Väg kompisarnas prylar och ge dem egna exceldokument. Diskutera och sök.
Min väns 10 dagarspackning till lappland tappade 8 kilo bara på planeringstadiet utan en krona i utlägg!
Som friskis och svettisledare är han inte speciellt fet heller!
Själv brukar jag hävda att när de med rejäla, läs tunga ryggsäckar, börjar packa, har jag redan liggunderlag, sovsäck, sovsäckslakan och tält i ryggsäcken! Till samma vikt. Givetvis bjuder det på vissa fördelar!
Med en Lena Ph flit vid symaskinen och en gnutta fantasi kan nog de flesta skaffa sig en utralätt utrustningen, utan att först behöva invänta nästa börsuppgång, om den nu kommer under livstiden.....

Go lätt tur

Johan K

'... bara under den myggfria säsongen ...'

joru skrev:
...
Jag är själv anhängare av tarp-boende men av praktiska skäl bara under den myggfria säsongen och i skog.
...


Det går alldeles utmärkt att använda presenning även i myggrika marker och till fjälls: Jag sydde typ en pyramid med fyrkantig bas av myggnät. Mått: sida 0,75 m, höjd 1 m. I toppen satte jag ett snöre för upphängning.

mvh p-a

nermander; sa:

Tittar man på de ultralätta "fraktionerna" i USA så handlar det absolut INTE om att köpa en massa dyra grejer. De dyra "lättviktsprylar" som finns att köpa är sällan riktigt ultralätta (de är för hållbara).

Klicka för att se resterande...

Slit och slängfilosofin verkar genomsyra lättviktspackningen. Har läst i flera diskussioner om att man kan köpa många lätta lösningar innan man kommer upp i kostnaden för dito hållbar...
Resursslöseri kallar jag det.
Var och hur är billighetsprodukterna (ofta lätta) tillverkade? Av någon stackare som sitter inlåst på någon fabrik praktiskt taget utan lön?
Fast det är klart, om man tillverkar sakerna själv så som många verkar göra så vet man hur de produceras

/En som vet lite men frågar och funderar mycket.

Re: Lättvikt varför?

johankse; sa:

Den som hävdar att att lättvikt är till för den feta överklassen, visar med sitt argument att han inte är seriös.

Johan K

Klicka för att se resterande...

Hej Johan,

just denna kommentar från "Svartöra" var nog inte menad att tas på allvar,

Mvh,

J

qz47; sa:

Slit och slängfilosofin verkar genomsyra lättviktspackningen. Har läst i flera diskussioner om att man kan köpa många lätta lösningar innan man kommer upp i kostnaden för dito hållbar...
Resursslöseri kallar jag det.
Var och hur är billighetsprodukterna (ofta lätta) tillverkade? Av någon stackare som sitter inlåst på någon fabrik praktiskt taget utan lön?
Fast det är klart, om man tillverkar sakerna själv så som många verkar göra så vet man hur de produceras

Klicka för att se resterande...

Nej nej, det handlar inte om slit och släng. Det handlar om att är man försiktig om grejerna behöver de inte gå sönder. Och OM de nu skulle gå sönder så är det inte hela världen eftersom det var billigt.

Vilket verkar vettigast, att vara rädd om sitt dyra hållbara kök för att det kostade en massa pengar eller vara rädd om sitt billiga kök för att det är ömtåligt? (Om man är rädd om köket för att det kostar pengar så har man ju inte nån nytta av att ha lagt pengarna på nåt som är hållbart.)

Att man KAN få 10 billiga tält för samma pris som ett dyrt betyder ju inte att man kommer att göra av med 10 billiga tält på samma tid som det dyra skulle hållt. Lättviktsprylarna är ju lättare och innehåller därför mindre material, så resursslöseriet går antagligen på ett ut. Som lättviktare så kommer man ju dessutom att använda sitt gamla tält för att sy sig ett par damasker eller ett par skalvantar

De billiga sakerna är inte billiga för att de tillverkas av lågavlönade, de är billiga för att det är enklare saker. Enkelt = mindre saker som kan gå fel.

Ta en sån sak som att byta ut regnskyddet på ryggsäcken till en svart sopsäck inuti ryggsäcken. Jag är ganska säker på att sopsäcken är avsevärt miljövänligare än regnskyddet, den kostar en bråkdel och väger en bråkdel. Sen att den kan gå sönder lättare om man klantar sig får man ta. Den är ju trots allt lätt att byta ut i såna fall.

Man köper ju inte de billiga lätta sakerna för att de är billiga, det är ju vikten som är det viktiga. Det finns gott om billiga saker som är tunga, och de köper man inte.