Ensam i fjällen med risk för vrickning

Sist jag var på akuten med en riktigt rejäl stukning efter innebandy (ack, dessa vålds-sporter..) så fick jag en sån här istället för linda; två formgjutna plastskenor med invändiga, uppblåsbara luftkuddar, som fästs med breda kardborrband runt vristen. Kanske nåt att ha i ryggan om man är orolig för stukningar:

http://www.buyaircast.com/aircast-air-stirrup.htm

/Per

Hmm.. Jag tycker det är konstigt att ingen är helt säker på riktig metod. Finns det inga läkare som är ute och vandrar, eller andra proffs??? Det måste vara viktigt att klara en så helt vanlig orsak till problem vid vandringar.. Mount everest osv. men utsidan har kanske inte den typen av medlemmar. Någon har föreslagit andra alternativ till information, men jag hoppades att nätet innehöll denna.

Jag saknar fortfarande en överbevisande riktig metod som funkar.
Akuten med uppblåsbart är väl den bästa hitils...


Ola A.

Ett bra uppslagsverk som man använder vid idrottsskadeutbildning idag är detta - det tar i princip upp allting du kan drabbas av.

http://www2.marathon.se/idrottsbokhandeln/start/get_product_info.cfm?item_id=758



Larry

Olaa; sa:

Hmm.. Jag tycker det är konstigt att ingen är helt säker på riktig metod.

Klicka för att se resterande...

Jag tycker att du fått bra svar av Bussman. Windstorm m.fl. Alla vrickningar är olika, men grundtankarna är väl ändå rätt så accepterade:

1. Att svullnaden i leden beror på blödning och att blödningen kan begränsas genom tryck under de första minuterna. Svullnad = smärta, kan man begränsa svullnaden minskar man också smärtan.

2.Att högläge minskar blödning och gör att den svullna kroppsdelen snabbare återgår till det normala.

3.Att stabilisering av fotleden minskar smärtan om ledbanden har töjts.

Om jag skulle trampa rejält snett och foten gör ont och börjar svullna skulle jag först försöka begränsa svullnaden på något sätt. Linda, tejpa eller snöra åt kängan hårt.
Sen skulle försöka hålla foten högt och hårt lindad i ett tag, kanske 15-20 min. Efter det lindar jag av lindar om igen, ganska hårt men inte lika hårt som minuterna efter stukningen.
Sen är det är väl bara att prova sig fram, se hur mycket man kan belasta foten. Smärtan är en bra signal på hur mycket belastning foten tål. En stav kan hjälpa till med avlastningen.

Det är ungefär hur jag tänker, men kom gärna med andra idéer. Jag har egentligen ingen personlig erfarenhet men eftersom jag inte själv har råkat ut för någon rejäl stukning, men eftersom jag jobbar på akutmottagning och även har jobbat på ortopedavdelning har jag sett en del svullna fötter.
[Ändrat av Broder Bob 2004-08-06 kl 22:15]

Ofarligt/Allvarligt?

Vrickningar/Stukningar har beskrivits ganska bra i tidigare inlägg. Behandlas som tidigare nämnts med att man lidar hårt och har foten i högläge i 15-20 minuter. Hur det går till praktiskt beskrivs bra på denna hemsida: http://netdoktor.passagen.se/sport/feature/fotledsstukning.shtml. Helst ska foten få vila en dag efteråt men måste man stödja/gå på den så blir resultatet oftast bara att rehabiliteringen tar längre tid.

Det finns dock en skada vid vrickning som är allvarligare. När jag utbildade mig till ambulanssjukvårdare i slutet av 70 talet och hade praktik på en akutmotagning så talade jag om för kirurgläkaren att jag höll på mycket med friluftsliv och bad honom att ta med mig om det kom in någon med ledskador. I ett fall så kom en kille in som hade vrickat foten. Han hade smärtor på fotens ovansida precis framför leden. Detta berodde på att de ledband som håller ihop ledskålen (den består av två delar, en del på vardera benet i smalbenet) blivit sträckta. Denna skada gipsades, och fick inte stödjas på, eftersom annars risken är stor att ledskålen blir glapp med framtida förslitningsskador som följd.

Här är några fler Fotledslänkar:
http://netdoktor.passagen.se/q_a/answers.asp?QID=302303&CID=198&p=1
http://netdoktor.passagen.se/sjukdomar/fakta/stukning.shtml
http://www.praktiskmedicin.com/sjukdom.asp?sjukdid=415
http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=399

MVH ///Claes
http://fjallen.nygardh.net

Förebygg snedtrampen på så många sätt som möjligt

Läste de sista sammanfattande inläggen i tråden och kännde att jag skulle nog gjort rätt om det varit så illa att någon stukat foten under förra veckans fjällvandring. Mitt inlägg kanske lämnar originaltrådens ämne lite granna, men handlar ändå om fötter, stukning och fötternas omvårdnad vid vandring.

Vandringsstav - förebyggande
Vi gick en sväng mellan Nikka och Vakoutavare med en toppbestigning av Keb, sju dagar med en vilodag mot slutet. Stenigt värre och många möjligheter till att stuka fötterna. Själv använde jag en gångstav med justerbar längd (enklaste sort från Stadium). Den fungerade riktigt bra och jag tror att jag på så sätt minskade risken för att stuka fötterna ganska så rejält. Inte ett felsteg på hela resan. Det var bara att trampa på, staven gav lite extra stöd då det var dålig terräng.

Träna - förebyggande
Kan meddela att vid toppbestigningen av Keb var det 32920 steg, enligt den lilla stegräknaren som jag hade med mig. Inte ett felsteg - skönt. Fast fötterna värkte ändå lite i slutet. En dagsettapp om 10-12 km blir ca 15000 steg beroende på terräng och steglängd. Det gör ändå att jag gick ungefär 100000 steg under veckan, inkl toppturen. 50000 steg per fot, då bör man fundera lite på vad man har på fötterna och hur man sätter ner dem i backen.

Jag har hört att det är bra att löpträna (även att gå) i skogen. Vristerna blir starka av att parera för rötter och stenar. Mskulaturen stärks kring vristerna och kan på så sätt kanske klara sig bättre vid ett framtida feltramp. Är man orolig för att trampa snett eller brukar trampa snett tycker jag att man ska träna vristerna inför en längre vandring, allra helst inför en ensamvandring. Det finns ju också sånna där bollar med en rund skiva runt som man kan stå på och balansera, även en bräda som vickar en förhöjning (sten, klots etc.) kan vara ett bra redskap.

Val av skodon och sulor - förebyggande
Mina kängor klämde något om fotknölarna. Den högra fotens fotknöl svullnade upp och blev lite irriterad som om den vore stukad, men den gjorde inte ont alls. Dock tror jag att svullnaden berodde på att skorna klämde över könlen.

Hur skorna sitter bör man alltså fundera på; andra (nya) sockor, iläggssulor, dålig vård av skorna etc. spela stor roll för hur senor, benhinnor, muskler och annat mår efter några dagar - även om skodonen passat fint förut så kan det ju ändras med åren i och med slitage eller kroppslig förändring.
Med tidigare erfarenhet av att jag fått otroligt ont i knäna vid vandring köpte jag i år en par stötdämpande sulor och la in i kängorna. Tyvärr vet jag inte om det var tack vare dem som jag inte fick on i år. Jag bytte nämligen även från ett par tunga stövlar till lättare Lundhags vandrarkängor, men jag fick i alla fall inte ont.

Ett annat sätt att förebygga vrickningar är att tänka på vikten. Så lite som möjligt både runt midjan och i ryggsäcken.

Re: Förebygg snedtrampen på så många sätt som möjligt

tholi75; sa:

Jag har hört att det är bra att löpträna (även att gå) i skogen. Vristerna blir starka av att parera för rötter och stenar. Mskulaturen stärks kring vristerna och kan på så sätt kanske klara sig bättre vid ett framtida feltramp. Är man orolig för att trampa snett eller brukar trampa snett tycker jag att man ska träna vristerna inför en längre vandring, allra helst inför en ensamvandring. Det finns ju också sånna där bollar med en rund skiva runt som man kan stå på och balansera, även en bräda som vickar en förhöjning (sten, klots etc.) kan vara ett bra redskap.

Klicka för att se resterande...

Om man inte vill inhandla en balansplatta så funkar det också att stå på ett ben i sängen eller någorlunda mjuk soffa, enligt min sjukgymnast. Det verkar fungera för mig i alla fall (och utföres med fördel framför tv:n varje kväll så blir det mindre tråkigt...).
Tycker man det är för enkelt att bara stå still kan man med fördel göra knäböj på ett ben i taget i soffan.

/Jenny, vars cykel stals inatt

Olaa; sa:

Har nu börjat att vandra i fjällen ensam. Detta är jättehärligt och jag har hittat en helt ny livsupplevelse för mig.

Nu är det förenat med risker att gå själv, och en är detta med vrickade vrister.

Hur kan man stadga en vrickad vrist så att man kan gå vidare?

Vad använder man; binda, tejp, spjälkar..?


Tack

Ola A.

Klicka för att se resterande...

Vad jag har lärt mig från läkare så är det helst kyla + hårt förband en kortare stund (20 min eller likn.) Och sen helst smörja på en ordentlig klick inflammationsdämpande gel, typ "orudis" eller "siduro" som den numera kallas tror jag. Å sen lindning runt det!

Olaa; sa:

Hmm.. Jag tycker det är konstigt att ingen är helt säker på riktig metod.

Klicka för att se resterande...

Det beror väl på att vi diskuterar detaljer. Sen har ju den riktiga världen en tendens att inte vara styrd av dogmatiska regler, utan brukar "bero på".
Huvudmetoden, den akuta behandlingen, har vi väl bestämt att vi är rörande överrens om för länge sen. Hårdlindning + högläge. 2H.

Vill du ha det ännu enklare lyder regeln som sagt "Inte Stuka".

Hej!

Jag har haft problem med mina vrister. Först och främst får man träna upp stabiliteten genom balansövningar hemma, håll bak ena benet som när man stretchar främre lårmuskel. Då tvingar du vristen till att bli stabilare. Tar några månader för gott resultat, kombinera med lite löpning i skogsterräng, o.b.s! inte asfalt!
Tidigare har jag använt värmeskydd av våtdräktsmaterial. Det positiva med dessa skydd, förutom värmen, är förhöjd stabilitet.
Ur första hjälpenkitet gör du annars lätt ett stödbandage. Går du in på mitt fotoalbum ser du mig ätandes i tältet med stödbandage på ena foten.

Annat att tänka på är att ha relativt lätta kängor. Mina klumpiga Garmontkängor är ingen hit i stenskravel, men väl bra i skogen. Långa och tunga vandringar är dessa ett problem för mina vrister och knän.
Jörnkängorna däremot är lättare, dessutom får värmeskyddet plats i dem.
Höga kängor är ovillkorligen ett måste om amn brottas med vristproblem, stabiliteten är då viktigare faktor.

Jag är oftast utrustad med starka värktabletter, utskrivna av min läkare, om någon olycka typ vrickning skulle vara framme. Möjligthet att kunna sy ihop sår har jag med, grejer finns på apoteket.

Gott om tid, reservdagar, och extra at är alltid en nödvändighet på soloturer. Att anammaUL-filosofin rakt av är enligt min mening förenat med livsfara.
Packningen blir tyngre på soloturer i obanad terräng, om det är så du tänkt att vandra.
Stabil ryggsäck som inte svajar fullpackad är ett måste, jag hade i början problem med detta. Ytterst är det ju fötterna som tar upp all tyngd.
Till syvende och sist, känner du att du trots alla preventiva grepp av ömhet i vristerna måste du dra ner på tempo, eller etapplängd, kanske hela rutten.

Det är vad jag tänker på med mina erfarenheter. Mina vrister har blivit mycket bättre, men för säkerhets skull har jag värmeskyddet med i.a.f.

Mvh Hasse