Rörlighet för löpning

Att jag med (idag) ett halvår till 70 inte har på långt när samma kondition som vid 45 är givet. Men när jag springer känns det ofta som det som håller mig tillbaka är annat, något tekniskt. På längre sträckor blir jag trött i låren, men kan småprata för mig själv. Mina tusingar går inte riktigt så fort som jag hoppas, men jag kastar mig inte på marken och önskar att jag var död när jag avslutar en av dem. Jag springer aldrig så fort att jag känner det där lite otäcka suget, "skuldkänslan", i mellangärdet.

En f d kollega till mig, idag 50, var riktigt duktig för sådär 30 år sen (halvmaran på 73; min bästa tid, vid 44 års ålder, är 80.30). Han har en tolvårig son som idag springer fortare, milen på 44
(jag tror nog jag sprang lite fortare än så när jag var 50)
och han menar att man med åldern blir mindre rörligare i grenen bålen, och det kan nog stämma.

Jag märker det när jag går på stan.
Även om jag går med beslutsamma steg och svängande armar är det många som går om mig. Jag brukar roa mig med att försöka gå i samma takt men kan inte hålla jämna steg - ändå ser de inte ut att ta så långa steg. Jag är kapabel att gå 6-6,5 km i timmen om jag koncentrerar mig på den saken (vilket redan det är svårt; "raska promenader" är definitivt ingen aktivitet för mig).

Nu har min PT hjälpt mig med övningar för rumpan (gluteus medius) och höftböjarna, viktiga för kraften i löpsteget. Han har också gett mig en del rörlighetsövningar. En är "bergsklättraren", en skojig övning där man med händerna i golvet slänger ett ben framåt och det andra bakåt, helst rakt. Även bra uppvärmning, man får upp pulsen. En allmän rörlighetsövning, som avslutar ett morgonpass, är den jag döpt till Brutalstretch. Man ligger på golvet, huvet åt, säg vänster, så örat snuddar, och drar sen det krökta vänsterbenet över höger så att (helst) knäet når golvet. Det sitter numera i andra försöket, ungefär. En tredje är Ass-ups, där man fattar med fingrarna kring tårna och försöker pressa upp rumpan så att man står med raka knän - jag är inte riktigt där än (jag kan inte heller på rygg resa ett ben till lodrät ställning med det andra platt mot golvet).

Vore kul att jämföra med andras erfarenheter. Såvitt jag förstår behöver jag lite längre steg för att löpningen ska bli effektivare. Jag vill hålla på ett par år till, det är fortfarande ett starkt behov.

Det känns lite konstigt att erinra sig att jag när jag sprang som bäst så tränade jag aldrig, utom kanske lite crunches.
Jag kom rätt långt med att bara springa (fem dar i veckan i olika former månaden inför ett lopp). Idag desto mer, vilket kanske behövs för att underhålla magen och en benstyrka som jag nästan hade gratis förr i tiden.
 
Vore kul att jämföra med andras erfarenheter. Såvitt jag förstår behöver jag lite längre steg för att löpningen ska bli effektivare. Jag vill hålla på ett par år till, det är fortfarande ett starkt behov.

Nu är jag inte 70 utan 45, jag kommer dock ihåg när jag var 20 och sprang milen på 40 minuter i militärkängor och 32 minuter med löparskor.. NU har jag inga förhoppningar eller ens en tanke på sub 40 på milen men jag är mycket medveten om skillnaden. Jag har dock svårt att jämföra eftersom jag helt ändrat löpstil, när jag var 20 så sprang jag på styrka och en fruktansvärd VO2, jag ökade farten genom att förlänga stegen.. Idag har jag fullständigt konverterat till en framfotsteknik, detta för att jag ska hålla för långa distanser, det betyder att hastigheten inte regleras med steglängd utan med kadens. Jag kan fortfarande hålla 15 km/h med hög kadens, dock fokuserar jag på en något lägre hastighet eftersom jag har riktigt långa sträckor i åtanke. Min poäng är att när man pratar löpteknik idag så handlar det mer om kadens än steglängd.
 
Nu är jag inte 70 utan 45, jag kommer dock ihåg när jag var 20 och sprang milen på 40 minuter i militärkängor och 32 minuter med löparskor.. NU har jag inga förhoppningar eller ens en tanke på sub 40 på milen men jag är mycket medveten om skillnaden. Jag har dock svårt att jämföra eftersom jag helt ändrat löpstil, när jag var 20 så sprang jag på styrka och en fruktansvärd VO2, jag ökade farten genom att förlänga stegen.. Idag har jag fullständigt konverterat till en framfotsteknik, detta för att jag ska hålla för långa distanser, det betyder att hastigheten inte regleras med steglängd utan med kadens. Jag kan fortfarande hålla 15 km/h med hög kadens, dock fokuserar jag på en något lägre hastighet eftersom jag har riktigt långa sträckor i åtanke. Min poäng är att när man pratar löpteknik idag så handlar det mer om kadens än steglängd.

Vad jag förstått ska man inte medvetet eftersträva ett långt steg, det ska vara resultatet av annat,
hållningen, fotisättningen, höftens arbete (det sista har jag svårt att förstås av beskrivningar).
När jag klr backpass tenderar jag att tänja steget istf. att trumma på och just där funkar det bättre (jag får ju bli trött!)


32 minuter är en imponerande tid. Det snabbaste jag sprungit på tävling är en kvartsmara 1987, när jag var knappt 43 år. Den gick på 37.45 OJMR, under 38 var det iaf. Mitt sista lopp var en halva 1990, vid knappt 46.
Den gick på 87, mycket sämre än väntat - jag var mycket väl förberedd - p g a plötslig hetta i början av maj. Första varvet av två gick på 42 så ännu då var jag kapabel att springa milen nedåt 40. Så sent som i 50-årsåldern sprang jag femhundringar inomhus på 1.40-1.45. Sen fick jag fotproblem och lade ner all kvalitet
tills för sådär tre år sen. Jag har slösprungit lite för mycket genom åren. Idag skulle jag vara nöjd med att klara en mil under 50, om jag kan göra det avspänt utan att fläka mig.

Riktigt vad du menar med framfotsteknik vet jag inte, det får du gärna precisera. Jag fick mig tidigt itutat att man inte skulle spänsta fram på tå, så jag springer med hela foten - det syns tydligt på video, och jag känner lika tydligt att det är mer tryck i framfoten än i hälen (hälen ska "kyssa" marken hävdas det på en instruktionsvideo). Det var utmärkt enligt testledaren. Däremot har jag en benägenhet att vinkla speciellt höger ben utåt och rotera foten likaså utåt, något jag inte vet om när jag springer (kan ha berott på löpbandet, jag tycker det är obehagligt att springa på såna).

Rumpa och höftböjare tränar jag nu extra för att reda ut en osymmetri mellan vänster och höger sida. Men jag tror rörligheten är det verkliga problemet. Igår började jag en tusing, de går väl på 4.10-4.15, alltså sådär 14 km/tim (jag skulle vilja 15 km/tim). Framför mig var en löpare som började en (tror jag) femkilometersrunda (de första 200 följde jag ett motionsspår) - hans löpning såg ut som lätt, avspänd, jogg, och jag närmade mig knappt. En annan gång var det en löpare som nästan flåsade mig i nacken när jag började en tusing, och när jag stannade drog han förbi. Det var hans tempo på en av allt att döma lång runda (ty denna gång var det inte på motionsspår). Och det såg lätt ut.
 
Yinyoga?

Kan du mycket om rörlighet, smidighet?
Det kan inte jag, så jag ska egentligen inte skriva några tips. Jag är dessutom ovig som få, har alltid varit, värre blir det.
Men jag fick en bok som jag tittar i nu, och försöker göra de enklaste övningarna från, än så länge bara de som rekommenderas efter ett joggingpass. Enormt nedslående... och ganska ont gör det medan man håller på... men kanske ska jag bestämma mig för att ge det några försök över en tidsperiod.
Yinyoga, att typ med gravitationen som hjälp bara stanna stilla i positioner som stretchar t ex bindväven och öppnar upp stela leder. Vet inte, men kolla i denna bok i butik, eller googla på ämnet kanske? Snarlikt din beskrivning av brutalstretch är en av övningarna som finns i boken, det är därför jag vågar föreslå detta, plus att du själv funderar på rörlighet.
Jag kan nöja mig med de gymnastiska och mekaniska delarna av yinyogan, jag har inte börjat grubbla på teorierna bakom, funkar det så att jag blir lite lite smidigare så spelar det mig inte så stor roll, ens om det är placebo! Hoppas du hittar din metod!
https://www.adlibris.com/se/bok/vila-dig-i-form-med-yinyoga-9789197954037
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...