Digitalkameran vs den "vanliga" kameran

Mycket bra synpunkter Bigfoot !
Det är skitträligt o se halvbra bilder hos folk.
Och det är sant att trots bra program så hinner inte folk med att sortera bilderna.
 
Mja och mja, jag håller faktiskt med bigfootDave har fel om FD och FDn objektiv som visst går att köra på EOS fattning.

Det finns adaptrar för rätt många bajonetter, men en adapter är ofta en nödlösning eftersom autofokus och ljusmätning i värsta fall inte fungerar. Att då ange det som fungerande bakåtkompatibilitet anser jag är fel.

En bra 100 ASA diafilm motsvarar ungefär 30 Mpixlar, Canons värsting fixar 21 Mpixlar.

Här har du förstås egen erfarenhet?

Det är mycket vanskligt att hävda att en film motsvarar den och den upplösningen. I praktiken så får jag ut en högre detaljupplösning från min 5D än från mina imaconskannade mellanformatsdior. Jag gissar att du heller aldrig sett filer från digitala bakstycken med den upplösning du påstår motsvarar småbildsdia? Skillnaden till analog småbild är milsvid..

När du har exponerad en diafilm skickar du iväg den och behöver inte bry dig om den mer medan bildfiler i RAW från en 21 Mpix kamera kräver en rätt bra dator, realtidskalibrerad färgskärm på rätt många tum och för att uttnyttja alla pixlarna måste man ha en projektor som kostar mer än de flesta amatörer har råd med eller en skrivare som fixar åtminstone A3. Utskrifterna skall vara beständiga, kostar skjortan det med. Slutsats: kan du fotografi, hantera kameran rätt och inte behöver ta 19000 bilder så blir resultatet av en bra exponering minst lika bra från en gammal kamera med en bra glugg påsatt.

- Upplösningen hos en 21mp-kamera kräver förvisso rätt mycket datorkraft för bearbetning, men där ligger inte upplösningen än hos de flesta konsumentmodeller.
- Bra utskrifter eller lambdakopior ger mycket beständiga kopior. I dagens läge är de dessutom betydligt billigare än att göra analoga kopior.
- Slutsatsen är tyvärr felaktig, analog småbild ger inte tillräckligt bra kvalitét i förhållande till dagens digitalkameror. Tyvärr, men du har fel där. Att småbild kan ge tillräcklig kvalitét är en annan sak.

En annan fördel med gamla systemen är att de kostar inget längre vilket innebär att man visst kan väderanpassa husen med rätt smörjmedel på egen hand och mina hus har tålt en hel del med kyla snö och regn så det så. Dör batterierna i kameran så kan jag fortfarande ta bilder, visst ingen ljusmätare men erfarenhetsmässigt kan man gissa rätt bra ändå.

Det förutsätter att du har mekanisk slutare. Det är långt ifrån alla analoga modeller som har det. Nikon FM2 och en del Leicor har det. Det stora flertalet har elektronisk slutare som inte fungerar utan batteri.

Det finns egenskaper hos analog teknik som jag uppskattar, t ex det stora omfånget hos sv/v filmer som Efke R25, eller det traditionella kornet i filmer som HP5+. Det finns egenskaper som är mindre bra också, t ex detaljupplösning för småbild, det begränsade tonomfånget i diafilmer eller den påtagligt sämre iso-prestandan hos film.

Ser man endast till detaljupplösning och skärpa så är det ett ganska så väletablerat faktum att analog småbild är rejält omsprunget av den moderna digitaltekniken och att man snarare jämför analogt mellanformat med dagens digitalkameror (när det gäller detaljupplösning).

Hållbarhet hos analoga kameror är som jag nämnde också mycket en myt. Det finns en del klassiker som är riktigt hållbara, t ex M-Leica som ju ofta används som reportagekamera. De kostar dock inga tusen kronor..

Mekanik har dessutom en tendens att kärva i kyla. Jag har för mig att Felix Oppenheim hade problem med Leica R på någon Himalayaexpedition medan Canon EOS fungerade klanderfritt.

Att man sen väljer analog småbild av andra orsaker, som t ex pris, att man har projektor och gillar att kolla på dia, att man inte vill ta med en dyr kamera ut m.m. hör ju knappast till diskussionen.

Den ekonomiska aspekten har dock en baksida. En Velvia 100F kostar ca 115 kronor. Framkallning och ramning ca 100kr. Detta ger ett pris på nästan 6 kr/dia. Nöjer man sig med några turistrullar/år så funkar det kanske, men fotar man mer professionellt så är det en alltför stor kostnad samtidigt som kvaliteten helt enkelt är för låg.

Levererar man bilder till magasin/bildbyråer et c så sker det även digitalt numera. De ska med andra ord skannas in, och att låta skanna professionellt på imacon eller trumskanner kostar verkligen skjortan och mer därtill..
 
... En bra 100 ASA diafilm motsvarar ungefär 30 Mpixlar...

Det där är ett gammalt påstående som tyvärr har förvandlats till "sanning".

Man kan inte resonera så (eller, ja, resonera kan man förstås) och de flesta brukar ange en äldre artikel i tidningen Foto när man frågar var de fått den uppgiften från.

Viktigare än upplösningen är att pixlarna är "bra" och att man har en komprimering (om man fotar i JPEG) som inte förstör på fel sätt. En del kameror ger bra resultat, andra sämre.

Jag har ett gäng 30x40 på väggen som kommer från en Canonkompakt (6 Mpixlar) av det lite bättre slaget. De bilderna har en högre teknisk kvalitet än motsvarande från 135-dia.
Inte märkbart bättre men trots allt bättre.

Och vad gäller krångel med att få fram bilder på papper är det en sak man kan ha olika åsikter om.

Jag tycker (och har också skrivit minst en artikel om detta i fotopress) att så länge du finner ett bra labb blir det alldeles ypperligt fint resultat om du skickar in din filer direkt från minneskortet.
Om du vet vad du gör kan du få bäst resultat genom att fila på bilderna några sekunder i Photoshop men för de allra flesta är det bäst att inte göra någonting alls med filerna, förutom att byta namn på dem i utforskaren, det påverkar inte informationen i bilderna.

I våras beställde vi 3000 bilder från postorderlabb vilket kostade 19 öre per bild. Resultatet var inte toppklass men bra (det beror ju som sagt på labbet -inte den digitala kameran- hur det blir).

Man behöver inte en kraftig dator, jag skickar (på semester) mina bilder från en iBook och kalibrerad skärm är helt onödigt. Du skickar ju bildfilerna opåverkade av själva datorn. Men självklart är det roligare att titta på dem med en skärm som är någorlunda vettigt inställd...

Sant är att folk fotograferar mer men framkallar mindre, däremot sker ett större utbyte av spontana bilder via mejl, mobiltelefon osv. Vilket är en positiv förändring medan det däremot finns risker för att vardagsbilder från familj och samhälle går förlorade för framtiden. Det är synd.

Gnäll inte på att ni har en massa bilder på hårddisken, kasta de onödiga bilderna...

Jag kastar nog 75% av alla bilder.
 
jag har jobbat en del med Nikon D200 och även efterarbetat ;) resultat från bakstycken från mellanformat. Visst som professionell fotograf är digitalt ett måste numera men det är främst pga. TIDsaspekten och att man inte vill springa runt med olika hus för att man behöver olika filmtyper under fotograferingen. Dock vidhåller jag att en gammal utrustning tar minst lika bra bilder om man som fotograf vet vad man gör. Nuförtiden så ser jag resultat från sk. professionella fotografer och bildmässigt är det ofta under all kritik. Det är kul att se resultatet med en gång, men en dålig exponering blir en dålig bild även digitalt. Egentligen har jag ingenting mot digital fotografi, om vissa hade bättre självkritik när det gäller sina resultat. Däremot att hävda att en amatör skall lämna sin gamla utrustning för en digital utrustning är enligt mig fel. Det beror helt på vilka resultat man vill uppnå. Säg att en 10-12 Mpixel motsvarar amatörnivå just nu, de bildfilerna håller knappt upp till A4 enligt mig. Bra resultat är främst beroende av en kreativ intelligent fotograf och inte pga. av en utrustning som kostar skjortan. Jag tycker att teknikfixeringen är allt för stor just nu och man glömmer att bilder skall säga något (1000 ord haha). Till sist, om man sitter på en gammal fin telelins 400-600 mm med bra ljusgenomsläpp så kan man visst använda den på ett nytt hus, javisst det blir manuellt men men.... Har man råd att omsätta sin utrustning varje 5 år och är man medveten om problemen vid arkivering så visst köp dig glad. Jag ser bara bilderna dock och jag ser inte fler BRA bilder bara mer skräp tyvärr.
 
Jo, men visst. Fotar man professionellt har man andra krav. Men de flesta gör inte det. De flesta har med sig en Ixus eller motsvarande, eller någon konsument-dSLR, typ D40 eller så. Och då är risken ganska stor att de kommer hem med halvtaskiga bilder och en kamera som fick slut på batterier efter halva tiden. Eller en trasig kamera.

Och det är därför jag tycker att digitalkameran gör sig bättre i stan.

Sedan vill jag korrigera mig själv. Analog, mekanisk kamera ska man ha med sig. Annars är batterispöket där igen. Helt sant.

För övrigt: Problem med kamera på Himalaya-expedition? Bortsett från det uppenbara, att det enskilda fallet faktiskt inte säger ett dyft om stryktåligheten för de respektive kamerorna, så är det inte så många av oss som tar kort under Himalaya-expeditioner. De flesta av oss är glada om vi lyckas ta oss till Sarek någon gång ibland. Sommartid.

Själv har jag lyckats ha sönder en modern SLR på en fest en gång i tiden. Det säger heller inget om hur strytktålig den (inte) var.
 
jag har jobbat en del med Nikon D200 och även efterarbetat ;) resultat från bakstycken från mellanformat. Visst som professionell fotograf är digitalt ett måste numera men det är främst pga. TIDsaspekten och att man inte vill springa runt med olika hus för att man behöver olika filmtyper under fotograferingen. Dock vidhåller jag att en gammal utrustning tar minst lika bra bilder om man som fotograf vet vad man gör. Nuförtiden så ser jag resultat från sk. professionella fotografer och bildmässigt är det ofta under all kritik. Det är kul att se resultatet med en gång, men en dålig exponering blir en dålig bild även digitalt. Egentligen har jag ingenting mot digital fotografi, om vissa hade bättre självkritik när det gäller sina resultat. Däremot att hävda att en amatör skall lämna sin gamla utrustning för en digital utrustning är enligt mig fel. Det beror helt på vilka resultat man vill uppnå. Säg att en 10-12 Mpixel motsvarar amatörnivå just nu, de bildfilerna håller knappt upp till A4 enligt mig. Bra resultat är främst beroende av en kreativ intelligent fotograf och inte pga. av en utrustning som kostar skjortan. Jag tycker att teknikfixeringen är allt för stor just nu och man glömmer att bilder skall säga något (1000 ord haha). Till sist, om man sitter på en gammal fin telelins 400-600 mm med bra ljusgenomsläpp så kan man visst använda den på ett nytt hus, javisst det blir manuellt men men.... Har man råd att omsätta sin utrustning varje 5 år och är man medveten om problemen vid arkivering så visst köp dig glad. Jag ser bara bilderna dock och jag ser inte fler BRA bilder bara mer skräp tyvärr.

Ursäkta, men om du hävdar att 10-12 Mp "knappt räcker upp till A4" så är du rejält ute och cyklar. Rejält!

Jag har sett utmärkta utskrifter från 1D i A3-format (2,7Mp). Som Mipert är inne på så kan man dock inte jämföra pixlar mot pixlar. 6Mp från en mobil är inte ekvivalent med 6Mp från en bra dslr med skarp optik.

Att bilder ska säga något är en annan diskussion och där finns knappast heller något motsatsförhållande till digital teknik. Nu var ju dock grundfrågan av mer teknisk natur och där råder det knappast några tveksamheter.
 
Ett A4 är ungefär 12x8 tum, med 150 PPI innebär det att man behöver 1800x1200 pixlar, lite drygt 2 megapixel.
300 PPI behöver 3600x2400, d.v.s. 9 megapixel räcker utmärkt.
 
Jovisst, jag håller med om att fokus på antal pixlar är helt fel, men jag vidhåller fortfarande att amatören som gillar fotografi skall behålla sin gamla kamera och fortsätta använda den. Visst ta upp "konsumentkameran" 1D som fixar en A3 med en bildfil på 2,7 Mp. Nu är det dock inte en konsumentkamera och det är väldig skillnad mellan en 1D pixel och den billigare digitalkamerans pixel. Där är processorn i kameran är avgörande och den billiga kameran fixar inte detta. Jag gissar också att du inte använder den plastiga optiken som kom med i paketet som amatören gör. Du har en optik med minimal ljusspridning och fantastisk optisk kvalitet. Att jag tog upp den roliga jämförelsen med 30 Mpixlar och 21 Mpixlar är att den är sann, men ok ganska ovidkommande för resultatet :D Digital fotografi och HDTV, suck. Amatören som tar med gamla kameran, ser bilden och sedan tar hon/han den. Den professionella fotografen riktar kameran, processorn sköter resten, sedan kollas resultatet bakpå, sedan tar man 43 extra bilder som säkerhet. Senare vid datorn...Oj då en bra bild !!!! :))) Sedan retuscherar man, fixar o trixar, skickar den till bildbyrån och med bilden påstår man att bilden är genuin. Tekniskt sett är digitalt just det, mer tekniskt men många med mig lägger inte ut bilderna utan vill ta specifika bilder och tråka ut familjen med diabildsvisningar. Att påstå att 100 ASA inte räcker till, kopierar du verkligen själv då? Precis som vid digital fotografi behöver man ha kontroll i alla steg när det gäller "vanlig film" för att slutresultatet skall bli maximalt. I digital fotografi gör en processor det åt dig, när det gäller film så måste du tänka själv. En chimpans kan ta 2000000 tekniskt fulländade bilder på bananer med en 1D. Ursäkta, det är faktiskt inte ett personangrepp utan bara ett exempel av vad som krävs för att använda en snabb digital kamera. Hantverket med att vara fotograf är dock tråkigt nog utdöende....... :(
 
Senast ändrad:
Jovisst, jag håller med om att fokus på antal pixlar är helt fel, men jag vidhåller fortfarande att amatören som gillar fotografi skall behålla sin gamla kamera och fortsätta använda den. Visst ta upp "konsumentkameran" 1D som fixar en A3 med en bildfil på 2,7 Mp. Nu är det dock inte en konsumentkamera och det är väldig skillnad mellan en 1D pixel och den billigare digitalkamerans pixel. Där är processorn i kameran är avgörande och den billiga kameran fixar inte detta. Jag gissar också att du inte använder den plastiga optiken som kom med i paketet som amatören gör. Du har en optik med minimal ljusspridning och fantastisk optisk kvalitet. Att jag tog upp den roliga jämförelsen med 30 Mpixlar och 21 Mpixlar är att den är sann, men ok ganska ovidkommande för resultatet :D Digital fotografi och HDTV, suck. Amatören som tar med gamla kameran, ser bilden och sedan tar hon/han den. Den professionella fotografen riktar kameran, processorn sköter resten, sedan kollas resultatet bakpå, sedan tar man 43 extra bilder som säkerhet. Senare vid datorn...Oj då en bra bild !!!! :))) Sedan retuscherar man, fixar o trixar, skickar den till bildbyrån och med bilden påstår man att bilden är genuin. Tekniskt sett är digitalt just det, mer tekniskt men många med mig lägger inte ut bilderna utan vill ta specifika bilder och tråka ut familjen med diabildsvisningar. Att påstå att 100 ASA inte räcker till, kopierar du verkligen själv då? Precis som vid digital fotografi behöver man ha kontroll i alla steg när det gäller "vanlig film" för att slutresultatet skall bli maximalt. I digital fotografi gör en processor det åt dig, när det gäller film så måste du tänka själv. En chimpans kan ta 2000000 tekniskt fulländade bilder på bananer med en 1D. Ursäkta, det är faktiskt inte ett personangrepp utan bara ett exempel av vad som krävs för att använda en snabb digital kamera. Hantverket med att vara fotograf är dock tråkigt nog utdöende....... :(

Vad menar du med "Att påstå att 100 ASA inte räcker till"? Syftar du på småbildsdia då? I så fall så, ja jag påstår att det inte räcker till i jämförelse med det jag får ut från EOS 5D. För övrigt så kopierar jag inte dia. Gör du? Däremot så framkallar jag och kopierar en hel del sv/v eftersom det är rätt mysigt. Färgkopiering är snarast en entusiastsysselsättning som kräver rätt så mycket engagemang och pengar.

Återigen, de filer jag får ut från 5D är snarare jämförbara med den detaljupplösning jag får ut från analoga mellanformatsdia. Ditt påstående att ett småbildsdia motsvarar upplösningen i en 30Mp kamera är felaktigt och att du ens påstår det visar att du är på hal is. Man behöver heller inte gå upp i pris särskilt mycket.. Alla på marknaden befintliga dslr-modeller presterar mycket bra när det gäller bildkvalitet.

När det gäller det fotografiska hantverket så skiljer det sig faktiskt inte mycket emellan analogt och digitalt. Jag måste ändå tänka ut komposition, ljussättning, exponering m.m. Den återkoppling man får av bilden på displayen ger förvisso ledning av hur man lyckats, men det är snarast en analogi till den polaroidbild den analoge mellanformatsfotografen ofta tar.

Det är helt okej att vara nöjd med sin utrustning och där har jag inget att säga. Däremot så ställde trådstartaren en mer specifik teknisk fråga som faktiskt kan besvaras utan några krumbukter. För de som jobbar och har jobbat med såväl analog som digital teknik mer eller mindre professionellt är det inga konstigheter.
 
Canon Digitalkamera system Eos 5D + EF 24-70/2,8L + 70-200/2,8 IS USM = 50 tkr
..ok...vi pratar liksom inte samma språk...
 
Canon Digitalkamera system Eos 5D + EF 24-70/2,8L + 70-200/2,8 IS USM = 50 tkr
..ok...vi pratar liksom inte samma språk...

Objektiven behöver du oavsett om du har en analog eller digital kamera. Men man behöver ju inte ha dom dyraste.

Digitalt kamerahus kan man köpa begagnat, det finns många versionsjägare som säljer av sitt gamla hus så fort det kommer ett nytt. Fynd går att göra.
 
"Digitalt vs småbild" är en fråga som aldrig slutar bubbla upp. Några åsikter och tankar i frågan:

-en färsk DSLR sopar praktiskt taget alltid mattan med småbildsfilmen kvalitetsmässigt. Det finns helt enkelt inte så mycket att tillägga här. Det dynamiska omfånget är större, brusnivån lägre. Undantaget är möjligen svarvit film med låg ISO.

Upplösningsekvivalenter på 25MP för 35mm-film är fantasisiffror i praktiken. Knappa hälften är mer realistiskt, och det en mycket bra dag. Filmen bågnar och bucklar alltid lite i kameran, så mycket av bilden ligger inte i perfekt fokus. En kiselsensor har inte detta problem.

-en DSLR är dock ofta tung och bulkig, levereras med halvdana ljussvaga standardzoomar. Ett DSLR system med bra objektiv rakar enkelt upp i femsiffriga belopp. En FSLR med bra fast objektiv är en klart billigare historia i inköp.

-det kan vara mycket meckigare att underhålla ett DSLR system än ett FSLR. Man tenderar enkelt att ta stora mängder skräpbilder då ingen negativ/framkallningskostnad finns. Därför får man rensa, backa upp och hålla på, etc. Systemet är heller inte direkt framtidssäkrat, då det krävs avancerad utrustning för att avläsa och framställa kopior av bilderna. Av erfarenhet vet jag att DVD/CD skivor (även av bra märken och lagrade korrekt) kan vara förrädiska på ett sätt som negativ aldrig skulle vara.

-Hur tåliga DSLR v. FSLR är i fält har jag ingen erfarenhet av. Kan dock tänka mig att FSLR:en vinner, den har ingen elektronik i sig som jobbar på flera hundra MHz och enkelt dör av lite kondensfukt eller ett par regndroppar.
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...