Stort knivintresse - välj din favoritkniv

Bruksvärdet och det känslomässiga värdet: det optimala är kanske om dessa sammanfaller? Knivar som inte har något bruksvärde torde kanske knappast ha något känslomässigt värde?
 
Knivar som inte har något bruksvärde torde kanske knappast ha något känslomässigt värde?

Håller helt med, saknas bruksvärde helt är det fullständigt ointressant. Men sen, beroende på vilka vi är, hamnar vi olika på skalan. Jag är som sagt 80-90% ren funktionalitet, 10-20% formgivning/personlig anpassning. Med det sagt går jag mer och mer åt det funktionella med åldern, så ge mig lite tid så går jag kanske runt med en sån där skomakarkniv :)
 
Det är möjligt att tänka sig följande olika bruksvärden:

a) Generellt bruksvärde. En kniv som fungerar ypperligt för flera olika ändamål och i olika situationer.
b) Specifikt bruksvärde. En kniv som fungerar ypperligt i ett mycket mer begränsat antal ändamål och situationer än i a).
c) Gränsfall mellan a) och b).

Fallet a) kan kanske illustreras av "den optimala" utekniven/överlevnadskniven. Inte för stor, inte för tjock, hållbarhet, enkelt underhåll, etc. Här tvistar experterna och de känslomässiga aspekterna kan kanske vara väldigt viktiga här, liksom tycke och smak - i detaljfrågor som t.ex ricasso, stål, skollor, o.s.v.

Fallet b) kan troligen illustreras av laxkniven och brödkniven, men kanske även EKA Swingblade. Dessa är ju gjorda för väldigt speciella ändamål och orsakar knappast en större debatt.

Fallet c): kanske större knivar med väldigt tjockt knivblad (5 mm och mer), och flertalet fällknivar. En rad enklare knivar kan också finnas i denna kategori, som t.ex. byggknivar. Fällknivar vinner på bärbarhet men förlorar i hållbarhet/underhållsproblem, större knivar förlorar i bärbarhet och i en mer begränsad användbarhet. Det finns många gränsdragningsfrågor här, liksom känslomässiga aspekter skulle jag tro.
 
Lådprinsessorna är de ointressanta, de som ger gott bruk är framme och är de intressanta. Givetvis finns det en hink för omslipningsobjekt.

go tur
 
Fast om man försökt bruka en kniv helt utan bruksvärde är de förknippade känslorna sällan goda :)
För mig har bruksvärde, dvs värdet på kniven med hänsyn till exklusiva material och tillverkningsprecision ingen stor betydelse i det här sammanhanget.

Även den enklaste kniven i simpla material och ståltyper har ett särvärde beroende på dess historia. Ett typexempel är den s k flytande fiskekniven som jag haft sedan jag var i cirka 14-årsåldern.

Den kniven har fått följa med på alla mina fisketurer under de första 15 åren, dvs innan jag blev riktigt knivbiten. Trots det skulle jag inte byta den mot exempelvis en C Reeve Sebenza eller en Loveless för den delen ;).
 

Bilagor

  • Min flytande fiskekniv.jpg
    Min flytande fiskekniv.jpg
    63.8 KB · Visningar: 466
  • Min flytande fiskekniv, 2.jpg
    Min flytande fiskekniv, 2.jpg
    65.2 KB · Visningar: 484
  • Min signatur.jpg
    Min signatur.jpg
    1.4 KB · Visningar: 473
Jag tänkte inte att bruksvärde var helt och hållet kopplat till material och kvalitet, även om det naturligtvis kan hänga ihop.

En billig kniv kan ha ett relativt gott bruksvärde. Det är inte säkert att den absolut dyraste kniven har högst bruksvärde.
 
Här är den senaste frestelsen jag fallit för: TOPS BOB Fieldcraft, helt underbara skollor av linnemicarta, blad i 1095 kolstål utan någon slags beläggning som TOPS annars brukar har på sina knivar. Skandinavisk slipning, dock till synes med en minimal microslipfas - ungefär som på Mora Garberg men inte i närheten av överdrifterna på EKA W12.

Vad man kan reta sig på här är fodralet i kydex, som har en väldigt vass bältesklämma. Jag hade hellre sett ett kydexfodral som inte tog ställning i hur man vill bära kniven, som nu med bältesklämman hamnar väldigt högt. Turligt nog har jag ett läderfodral till en annan kniv som passar till BOB, och till detta fodral kan man även använda en dangler.

Dessutom kunde TOPS funderat på 90 graders slipning av knivryggen så att kniven kan användas med eldstål. Nu är det tänkt att man ska använda pommeln, som slipats till för detta ändamål. Det fungerar sisådär... ärligt talat begriper jag inte varför man inte slipar till knivryggen på knivar som utger sig för att vara överlevnadsknivar. Även Esee 4 har denna irriterande defekt.

Som konsument kan man verkligen undra vilka överväganden som leder till olika mindre lyckade lösningar.

Kanske måste jag ändå falla till föga för Mora Garberg Black? Kolstål. 90 graders slipning av knivrygg. Full tånge. Visserligen med mindre lyckade fodral. Men jag har ju redan Morakniv Bushcraft Black - en kniv som egentligen har allt jag vill ha, inklusive ett hyfsat fodral, men saknar full tånge och hål för fånglina...

Kanske är Fällkniven F1 det närmsta jag i nuläget kommer min idealkniv (bruksvärde, känslomässigt värde) - bortsett från det primitiva fodralet och att jag faktiskt hellre hade haft kolstål än det oslipbara VG10 och en konvex egg därtill. Och även Fällkniven borde börja fundera på kydex...

Nej, det får nog bli en Mora Garberg Black trots allt - med något av de enligt min uppfattning mindre lyckade fodralen (ett bisarrt läderhölster eller "multi-mount", som väl är avsett för molle-fanatiker).

Hypotes: den ultimata kniven för mig hade kanske varit Mora Garberg Black fast då med skollor i linnemicarta och naturligtvis med ett kydexfodral med tillhörande eldstål. Hur svårt kan det vara...?

Eller så får jag slipa till knivryggen på Esee 4 och TOPS BOB...
 

Bilagor

  • IMG_0520.jpg
    IMG_0520.jpg
    19.9 KB · Visningar: 377
Senast ändrad:

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...