Ni som varit upp på Kebnekaise!?

Jag har varit på toppen sju gånger och haft bra väder sex av dessa.

1 starta alltid på morgonen om vädret är såpass att du kan röra dig i det. Om det är så kan du vända högre upp, men startar du inte och det blir bra väder är det många timmar till toppen, istället för att du redan är påväg.

2 det är ingen expedition utan ``nice walk´´.

1. Ta inte västra leden, utan Dürlings led, om du är det minsta höjdrädd. En sträckning på 30-40 meter som vetter mot Tuolpagorni på västra leden är inte vandring, utan scrambling. Man märkte att många upplevde det som obehagligt, blev verkligen trafikstockning där trots bra väder. Handfattning krävs för någorlunda säker framfart. Dürlings har mycket stenskravel och framfarten är långsam, dock finns det till skillnad från västra inte en enda exponerad punkt.

2. Att släpa upp full packning är jobbigare än man tror. Rimlig tidsbudget ca 10 timmar via västran till toppen. Att ta sig nerför nordsidan av Vierranvarri är inte roligt med packning, det är relativt brant och olycksrisken långt ifrån obetydlig.

3. Är du dock inte höjdrädd kan det säkert vara en mycket trevlig rutt att ta västran upp och Dürlings ned till Singi, för att sen gå till fjällstationen. Packningen kan dumpas i dalen mellan Vierranvarri och Keb för att lätta upp topprycket betydligt.

Angående packningen så skulle jag inte bära ett kg i onödan om jag bara ska upp till toppen över dagen och har nånstans som jag återvänder till.

Att ha en lätt dagturssäck med nåt förstärkningsplagg är dock närmast självklart, liksom troligen ett litet kök att värma dryck/mat med. Att gå med en liten lätt ryggsäck istället för kanske 15-20 kg är ju jättestor skillnad.

En till. Om västra leden används drick ordentligt o fyll på åtminstone någon dryg liter per person i Kitteldalen för därefter kan det vara mycket svårt att på tag på vatten innan Kaffedalen. Har man tur, som jag hade, finns det mycket små rännilar under stenar på väg uppför Vierramvarri.

Sista stigningen upp till toppstugorna är också torr, jag såg inget vatten där öht. Ska man uppehålla sig en längre tid kring toppområdet antar jag det är snösmältning som gäller...

västra leden exponerad?

Om man hamnar i scrambel terräng påväg upp i sadeln mellan Tuolpagorni och Vierramvare då är man på något sätt lite fel ute. Det är väldigt löst och vissa stenar rör på sig, men om man lyfter blicken så kan man ganska lätt kringgå det där.

Gustav Cronhamn sa:

Om man hamnar i scrambel terräng påväg upp i sadeln mellan Tuolpagorni och Vierramvare då är man på något sätt lite fel ute. Det är väldigt löst och vissa stenar rör på sig, men om man lyfter blicken så kan man ganska lätt kringgå det där.

Klicka för att se resterande...

Det är möjligt att vi var fel ute, men jag förstår i så fall inte hur. Stigen var ju liksom utstakad längs där flest personer gått (ganska långt söderut) och det var definitivt fråga om en kort bit scrambling. På kartorna går dock leden mitt i, dvs på snölegan. Där kanske det kan vara fråga om vandring - om än väldigt brant - med tanke på packningen hade jag nog velat ha en isyxa.

Man märkte att många upplevde det som obehagligt - bildades trafikstockning där. Det var nästan lika illa som halv-friklättringen på klipporna i pyramidpasset på Trepassleden.

Men allt beror väl på vilka referensramar man har, såg nån här på utsidan skriva att östra leden ska vara en ren vandringsled och att man med gott samvete kan vandra upp i fulla orkanvindar med en påse mandelkubb i ena handen och en termos kaffe i den andra.

Längs västra leden minns jag det som att klart värsta branten är på "toppsidan" Vierranvare. Löst och brant, så pass att jag gärna sätter händerna på backen. Är man beredd att traska längre kan den bit jag pratar om kringgås åt väster. Däremot minns jag inga passager jag skulle kalla exponerade, till skillnad från östra leden.

Snöfältet från Kitteldalen upp mot sadeln bör man kunna traska uppför sommartid (har gått bra allt gånger jag varit där), om man bedömer att lutningen är gynnsam där. Jag har alltid gått bredvid, och sedan korsat det när lutningen sett bättre ut på andra sidan (eller när omvägen börjar bli för stor om man skulle försöka runda det).

Jag har sett vatten på sluttningen mellan Kaffedalen och topplatån alla gånger jag varit där. Mitten av juli och mitten av augusti. Dock inte mycket vatten, och man kan ju fundera över hur rent det är när oförsiktiga medvandrare trampar i det stup i kvarten, men jag har fyllt flaskor och inte mått dåligt iaf.