Stora äventyrare
- Trådstartare sebbe_Huss
- Start datum
Rune Larsson
..det finns väl inge som är större eller mindre i äventyrssammanhang...
men Rune Larsson måste iaf nämnas som en stor inspiratör
http://www.loparlarsson.se/
..det finns väl inge som är större eller mindre i äventyrssammanhang...
men Rune Larsson måste iaf nämnas som en stor inspiratör
http://www.loparlarsson.se/
Kriterier?
Kanske är det mer intressant att säga varför man anser att någon är en stor äventyrare.
Vi har ju haft några stycken genom åren i Sverige.
Jag tycker att begåvning att beskriva sina äventyr i text och bild är väsentlig.
Då är det svårt att inte nämna Sven Hedin även om hans politiska uppfattning inte direkt var politiskt korrekt.
Orginell och unik är Sven Yrvind.
Janne Corax är en bra fotograf och fängslande föredragshållare.
Kropp var en bra sponsorsraggare och omtyckt av media. Han lär ha varit underhållande som föredragshållare också.
Mest genomslag globalt har nog Linné haft. Men hans resor kanske inte platsar som äventyrliga?
Thure
Kanske är det mer intressant att säga varför man anser att någon är en stor äventyrare.
Vi har ju haft några stycken genom åren i Sverige.
Jag tycker att begåvning att beskriva sina äventyr i text och bild är väsentlig.
Då är det svårt att inte nämna Sven Hedin även om hans politiska uppfattning inte direkt var politiskt korrekt.
Orginell och unik är Sven Yrvind.
Janne Corax är en bra fotograf och fängslande föredragshållare.
Kropp var en bra sponsorsraggare och omtyckt av media. Han lär ha varit underhållande som föredragshållare också.
Mest genomslag globalt har nog Linné haft. Men hans resor kanske inte platsar som äventyrliga?
Thure
Det är alltid lika kul med diskussioner som denna. Det dyker alltid upp folk som av någon anledning, om det nu är avundsjuka vet jag inte, hävdar att deras favorit är det lille mannen som aldrig får någon plats i media men som är SÅ duktig.
Jag blir väldigt irriterad på folk som väldigt gärna ser den färdiga produkten, i detta fallet äventyraren. Man ser Kropp, Ola, Corax osv och det enda man ser är denna stora äventyrare som får betalt för att åka runt om i världen och göra allt det ni inners inne vill göra. Och allt detta för denna äventyrare göra gratis! Visst?
Ni glömmer kanske all den tid, möda och kraft som det tog att bli en stor äventyrare. Jag beundrar inte Kropp för att han var omtyckt i media eller liknande. Jag beundrar Kropp för när han var ung så bodde han i ett tält för att kunna spara undan så mycket pengar som möjligt för att ha råd med äventyr. Kropp som la ner hela sitt liv på att bli en duktig klättrare/äventyrare och som lyckades.
För mig är Göran och Ola dem största. Anledningen är enkel, Göran är den som inspirerat mig mest. Och Ola för att han är så jäkla skön. En kille med god humör och stor livsglädje.
/
Jag blir väldigt irriterad på folk som väldigt gärna ser den färdiga produkten, i detta fallet äventyraren. Man ser Kropp, Ola, Corax osv och det enda man ser är denna stora äventyrare som får betalt för att åka runt om i världen och göra allt det ni inners inne vill göra. Och allt detta för denna äventyrare göra gratis! Visst?
Ni glömmer kanske all den tid, möda och kraft som det tog att bli en stor äventyrare. Jag beundrar inte Kropp för att han var omtyckt i media eller liknande. Jag beundrar Kropp för när han var ung så bodde han i ett tält för att kunna spara undan så mycket pengar som möjligt för att ha råd med äventyr. Kropp som la ner hela sitt liv på att bli en duktig klättrare/äventyrare och som lyckades.
För mig är Göran och Ola dem största. Anledningen är enkel, Göran är den som inspirerat mig mest. Och Ola för att han är så jäkla skön. En kille med god humör och stor livsglädje.
/
Den störste
Ja, den är inte lätt...
...men jag blir imponerad av en låg rate av budget/storlek av äventyr.
Jag var tex på fotomässan i Jönköping i våras och lyssnade först på Skinnarmo om senaste Sydpolengrejen och sedan på Corax om cykelturen över Shang tang..
Båda har gjort imponerande prestationer! Efter att ha sett Skinnarmos spaceade föreställning med kanske 1000 i publiken och hightech grejer, så var det dags för Corax. Detta var dock i en annan sal som tog kanske 40 (!) personer. In knallade Corax med en diaprojektor och en massa bilder och började berätta. Det kändes inte alls som det gick efter manus. Som om man bjudit in en polare som varit iväg nånstans. Slutklämmen var när han fick frågan om äventyrets budget. 14000 kronor. Vad Skinnarmos budget var fick man inte veta.
Vem som blir utsedd till den störste genom tiderna vill jag ha osagt (det finns så många), men att uträtta stordåd med knappa resurser är imponerande!
Ja, den är inte lätt...
...men jag blir imponerad av en låg rate av budget/storlek av äventyr.
Jag var tex på fotomässan i Jönköping i våras och lyssnade först på Skinnarmo om senaste Sydpolengrejen och sedan på Corax om cykelturen över Shang tang..
Båda har gjort imponerande prestationer! Efter att ha sett Skinnarmos spaceade föreställning med kanske 1000 i publiken och hightech grejer, så var det dags för Corax. Detta var dock i en annan sal som tog kanske 40 (!) personer. In knallade Corax med en diaprojektor och en massa bilder och började berätta. Det kändes inte alls som det gick efter manus. Som om man bjudit in en polare som varit iväg nånstans. Slutklämmen var när han fick frågan om äventyrets budget. 14000 kronor. Vad Skinnarmos budget var fick man inte veta.
Vem som blir utsedd till den störste genom tiderna vill jag ha osagt (det finns så många), men att uträtta stordåd med knappa resurser är imponerande!
Jag väntar på att det ska komma en bok från Janne Corax, som berättar om hans expeditioner.
Det saknas, tycker jag. Hans fantastiska hemsida skapar ett sug efter mer ingående berättelser
- jag vill ha mer! helt enkelt.
Dessutom så håller jag med föregående skribent, det är sympatiskt med den lite lågmälda stilen. Ge sig av och "bara" göra.
(Det är förmodligen en balansgång, mellan berättandet om sig själv och görandet - när blir det "för" kommersiellt?)
Men jag tror nog att jag tycker att Janne Corax är den mest spännande av de nutida äventyrarna.
Det saknas, tycker jag. Hans fantastiska hemsida skapar ett sug efter mer ingående berättelser
- jag vill ha mer! helt enkelt.
Dessutom så håller jag med föregående skribent, det är sympatiskt med den lite lågmälda stilen. Ge sig av och "bara" göra.
(Det är förmodligen en balansgång, mellan berättandet om sig själv och görandet - när blir det "för" kommersiellt?)
Men jag tror nog att jag tycker att Janne Corax är den mest spännande av de nutida äventyrarna.
Det är inte alltid som man tror
Jag känner att jag får ge mig in i debatten.
Vi har många riktigt finslipade svenskar som gör otroliga bedrifter. Om sanningen skall fram görs ofta 90 % av jobbet innan start. Den som klarar av ekonomi, sponsring och administration räknas sedan som en stor äventyrare om de lyckas charma media. Våra största äventyrsnamn är snarare affärsmänniskor som använder äventyr som en plattform för att skapa produkter. Grattis till dem som kan försörja sig på sitt intresse. I Sverige har vi ett 60-tal personer som på något sätt direkt eller indirekt försörjer sig på äventyr med spinnoffeffekter.
En person som jag beundrar stort är Rune Larsson som är den enda personen i världen som tagit sig över en kontinent och en ocean per muskelkraft. Jag beundrar inte Rune för hans bedrifter utan för den ödmjukhet han visat mig i svårt pressade situationer. Exempelvis lät Rune mig bestämma det mesta och sade inte sin första svordom förän efter 67 dygn när vi rodde över Atlanten. Detta trotts brist på näring och vätska i månader. Blodröd urin och fysiskt hårt arbete bröt ner våra kroppar. Att ro 10 timmar för att sedan handpumpa en vattenmaskin 14 timmar (4-5 gånger så tungt som att ro) i flera månader tär ganska hårt på psyket. När man bor med en annan person under katastrofliknande omständigheter i nästan 100 dygn, vet man hur en person fungerar, och jag vågar påstå att Rune imponerat mer på mig än övriga 40-50 svenska äventyrare, extremidrottare, havskappseglare och liknande som jag träffat. Men visst även Rune har sina sidor. Precis som alla vi andra.
Att skida till Nordpolen är ett äventyr om man inte gjort något liknande tidigare. Att följa i Shakletons fotspår är smart affärsmannaskap. Skinnarmo har gjort mycket fantastiskt men numera handlar det mest om affärsmannaskap. Smart, eftersom man annars kanske inte lever så länge. Skinnarmo är nog det största namnet just nu, men det finns andra som inspirerar mer.
Ett riktigt äkta äventyr skall utveckla personer inombords utifrån deras egna förutsättningar. Om det sedan kan inspirera andra är det bara bonus. David Lega som utan armar och ben började med simning, det är en riktig äventyrare det!
Själv har jag svårt att se att ett traditionellt äventyr kan utveckla mig som person mer. Snarare är det en form av turism. För att verkligen utvecklas får man pröva på helt andra branscher....
I Sverige är det ett stort äventyr att vara småföretagare...
David Lega är stor. Katarina Johansson lika så (12 OS-medaljer i handikappsimning på 90-talet).
Jag känner att jag får ge mig in i debatten.
Vi har många riktigt finslipade svenskar som gör otroliga bedrifter. Om sanningen skall fram görs ofta 90 % av jobbet innan start. Den som klarar av ekonomi, sponsring och administration räknas sedan som en stor äventyrare om de lyckas charma media. Våra största äventyrsnamn är snarare affärsmänniskor som använder äventyr som en plattform för att skapa produkter. Grattis till dem som kan försörja sig på sitt intresse. I Sverige har vi ett 60-tal personer som på något sätt direkt eller indirekt försörjer sig på äventyr med spinnoffeffekter.
En person som jag beundrar stort är Rune Larsson som är den enda personen i världen som tagit sig över en kontinent och en ocean per muskelkraft. Jag beundrar inte Rune för hans bedrifter utan för den ödmjukhet han visat mig i svårt pressade situationer. Exempelvis lät Rune mig bestämma det mesta och sade inte sin första svordom förän efter 67 dygn när vi rodde över Atlanten. Detta trotts brist på näring och vätska i månader. Blodröd urin och fysiskt hårt arbete bröt ner våra kroppar. Att ro 10 timmar för att sedan handpumpa en vattenmaskin 14 timmar (4-5 gånger så tungt som att ro) i flera månader tär ganska hårt på psyket. När man bor med en annan person under katastrofliknande omständigheter i nästan 100 dygn, vet man hur en person fungerar, och jag vågar påstå att Rune imponerat mer på mig än övriga 40-50 svenska äventyrare, extremidrottare, havskappseglare och liknande som jag träffat. Men visst även Rune har sina sidor. Precis som alla vi andra.
Att skida till Nordpolen är ett äventyr om man inte gjort något liknande tidigare. Att följa i Shakletons fotspår är smart affärsmannaskap. Skinnarmo har gjort mycket fantastiskt men numera handlar det mest om affärsmannaskap. Smart, eftersom man annars kanske inte lever så länge. Skinnarmo är nog det största namnet just nu, men det finns andra som inspirerar mer.
Ett riktigt äkta äventyr skall utveckla personer inombords utifrån deras egna förutsättningar. Om det sedan kan inspirera andra är det bara bonus. David Lega som utan armar och ben började med simning, det är en riktig äventyrare det!
Själv har jag svårt att se att ett traditionellt äventyr kan utveckla mig som person mer. Snarare är det en form av turism. För att verkligen utvecklas får man pröva på helt andra branscher....
I Sverige är det ett stort äventyr att vara småföretagare...
David Lega är stor. Katarina Johansson lika så (12 OS-medaljer i handikappsimning på 90-talet).
Re: Det är inte alltid som man tror
Hej!
Håller med mycket i Niclas mycket vettiga inlägg men vänder mig mot en sak. Det känns cyniskt på något sätt att utmåla proffesionella äventyrares expeditioner som att mest handla om smart affärsmannaskap. Visst är det smart, utan tvekan, men är det verkligen gör han det verkligen för affärernas skull? Min gissning är att det är naturintresse och suget efter äventyret som är motivationen snarare än jakten på pengar. Men visst måste vi alla äta och bo... Tycker det är lite tråkigt att se hur attityderna gentemot en person ändras bara för att han blir omskriven.
Sven Hedin som ibland nämns är väl för övrigt typexempel på den moderne proffesionelle äventyraren som sponsrad gav sig iväg på äventyr för att kunna komma hem, väcka uppmärksamhet och få sponsring till nya resor.
Allt gott!
Anders - expeditionsdeltagare från läsfotöljen
mardfelt; sa:
Hej!
Håller med mycket i Niclas mycket vettiga inlägg men vänder mig mot en sak. Det känns cyniskt på något sätt att utmåla proffesionella äventyrares expeditioner som att mest handla om smart affärsmannaskap. Visst är det smart, utan tvekan, men är det verkligen gör han det verkligen för affärernas skull? Min gissning är att det är naturintresse och suget efter äventyret som är motivationen snarare än jakten på pengar. Men visst måste vi alla äta och bo... Tycker det är lite tråkigt att se hur attityderna gentemot en person ändras bara för att han blir omskriven.
Sven Hedin som ibland nämns är väl för övrigt typexempel på den moderne proffesionelle äventyraren som sponsrad gav sig iväg på äventyr för att kunna komma hem, väcka uppmärksamhet och få sponsring till nya resor.
Allt gott!
Anders - expeditionsdeltagare från läsfotöljen
Hej Anders!
Kul att du gillar det mesta i mitt sätt att se på saker. Då förstår du att jag tycker att Skinnarmo har gjort mycket stort och att jag tycker att han är en duktig och smart affärsman, något som inte alls behöver förringa hans ävetyrsmässiga eskapader. Tvärt om är det få äventyrare förunnat att få fortsätta med sitt intresse. Att vidarutveckla äventyrandet är något som äventyrsföreläsarna kalla för produktutveckling.
Det en äventyrare går igenom innan denne kommer dit Ola och Kropp gjorde kräver sitt psyke, vilja och uppoffringar. 90 % av jobbet görs innan man kommer till start. När man väl sedan har genomfört sina äventyr kommer nya mentala kostnader. Att utvecklas som person kanske innebär att gamla vänner inte längre betyder lika mycket, att ens relation spricker och mycket annat.
Som sagt, det är inte alltid som man tror...
Kul att du gillar det mesta i mitt sätt att se på saker. Då förstår du att jag tycker att Skinnarmo har gjort mycket stort och att jag tycker att han är en duktig och smart affärsman, något som inte alls behöver förringa hans ävetyrsmässiga eskapader. Tvärt om är det få äventyrare förunnat att få fortsätta med sitt intresse. Att vidarutveckla äventyrandet är något som äventyrsföreläsarna kalla för produktutveckling.
Det en äventyrare går igenom innan denne kommer dit Ola och Kropp gjorde kräver sitt psyke, vilja och uppoffringar. 90 % av jobbet görs innan man kommer till start. När man väl sedan har genomfört sina äventyr kommer nya mentala kostnader. Att utvecklas som person kanske innebär att gamla vänner inte längre betyder lika mycket, att ens relation spricker och mycket annat.
Som sagt, det är inte alltid som man tror...
Liknande trådar
Liknande trådar
-
Det börjar bli dags för det stora äventyret. Vart hittar jag det i norden?
- Börjat av tomvaos
- Svar: 10
-
-
-
-
-
-
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.