Måste man vara rik för att vandra i fjällen?

Fjällvandring och skidturer från stuga till stuga vintertid är sedan 100 år en statusaktivitet för s k "besuttna" lite som segling eller golf. Kroppsarbetare hade inget behov av motion under sina få lediga dagar.

Utrustning är en del av fjällvandringskostnaden. Resa och logi och om man äter då och då på restaurang mat är för min del minst halva totalkostnaden.

Thure

Jag tycker nog inte längdskidåkning i fjällen är varken en "statusaktivitet" eller något som är särskilt utbrett bland just "besuttna" (om man med det menar rika).

I kretsar där man skryter med sina resor och aktiviteter är det väl mer utlandsresor typ slalomresor till alperna och atlantsegling och sånt som är gångbart. Längdskidåkning anses väl snarare lite för passé och lågmält skogsmulligt för att ses som "statussymbol".

Dock kan jag gå med på att det kanske är vanligare bland medelklassen. I mina hemtrakter ägnar sig arbetarklassen mer åt skoter och fiske och korvgrillning än att åka turskidor iklädd anorak.

Ebay, gamla militärgrejor borde väl kunna ta en ganska långt.

Gjorde en snabb sökning:

Kängor 405 kr
Look at this on eBay http://www.ebay.co.uk/itm/130915433539

Vindjacka 330
Look at this on eBay http://www.ebay.co.uk/itm/252490416197

Byxor 130 kr
Look at this on eBay http://www.ebay.co.uk/itm/360236260953

Tält 990
http://www.campingworld.co.uk/Mobile/MobileModels.aspx?ModelID=17987

Ryggsäck 150 kr
Jag vill tipsa om en annons på Blocket: Friluftsgrejer http://www.blocket.se/vi/68495486.htm

Trangia-kök
http://www.tradera.com/item/344557/262600610/trangia-kok-manga-delar-

Sovsäck 300 kr
Jag vill tipsa om en annons på Blocket: Kronans sovsäck http://www.blocket.se/vi/67901554.htm

Detta har jag gjort på tio minuter. 2400 kr. Tar man lite tid och bevakar och håller koll så borde man kunna få ihop hela utrustningen för 2-3000 kr.

Gå med i hemvärnet!
Förutom att du lär känna nya kamrater så får du också ut en hyfsad utrustning!

Jag har erfarenhet både av att ha det tämligen gott ställt och att vara utfattig. Akut sjukdom som inte behandlades, lång (flera års) väntan på diagnos, utebliven sjukersättning, sedan låg pension gjorde att jag personligen fick erfara att det verkligen går fort i utförsbacken, jättefort.

Men nu var det inte det jag ville prata om, ville bara tala om att jag har egen erfarenhet. Utan hur man tar sig upp från bottennivån även om inkomsten fortsatt är skral. Detta gäller kanske inte OP, men andra som har hamnat i verkligt ekonomiskt bottenläge, arbetslös eller med någon form av sjukersättning/pension.

Men erfarenhet är att utan en sparslant är det omöjligt att leva billigt. Har man bara ett par hundra kvar på kontot så kan man inte köpa flera 10-kilospaket tvättmedel även om det är superlågt pris - man kan ju behöva pengarna till annat.

Så min rekommendation är att göra allt som är möjligt för att skaffa sig en sparslant, en buffert. Dels ger det trygghet ifall nåt skulle hända så man slipper den ständiga oron över det. Sen kan man låna av sig själv när bra tillfällen dyker upp och spara tillbaks det senare. Det må vara superbillig köttfärs som man kan frysa in och därmed sänka matkostnaderna eller prylar man på sikt behöver.

Lev minimalt ett tag och spara allt som går. Stå ut med hål på strumporna och trasiga underkläder, sälj prylar du inte behöver, hitta ett svartjobb. Man må tycka vad man vill om svartjobb, men nöden har ingen lag. Behöver inte vara nåt "jättesvart", man kan t.ex. se efter någons hund för en hundring om dan. Ingen timpenning att tala om, men man kan leva i stort sett som vanligt och det blir ivf ett par tusen extra på en månad som går direkt ner i sparpotten. När man väl har lite pengar på kistbotten kan man börja bunkra mat och förbrukningsvaror när det är billigt och därmed spara ännu mera.

Funderar man på fjällvandring/friluftsliv är man ju någotsånär rörlig. Lägg lite energi på att handla mat och hushållsprodukter där det är billigt, allt sånt man måste köpa. Man får dessutom gratis motion när man ränner runt stadens butiker för att bunkra det som är på extrapris.
Beträffande prylar, satsa på kvalité på det som verkligen spelar roll, nöj dig med billigt för resten. Kläder kan man som redan sagt uppgradera vartefter, om behovet verkligen uppstår. En billig flanellskjorta från ITAB värmer lika bra som en dyrare även om sömmarna hänger utanför lite här och där.

Har man hamnat i en situation med kroniskt låg inkomst kommer man aldrig att kunna leva som förr eller som andra lever. Men man kan förbättra sitt läge betydligt genom att tänka lite konstruktivt och sätta upp regler för vad man lägger pengar på. I mitt fall utesluter jag allt sånt som de flesta tycker hör till ett normalt liv. Som att fika ute, gå på bio, ta en öl på puben ibland. Synd, jag älskade att gå på bio och äta ute, men man vänjer sig. Min cykel får kosta, min dator också.

Tid är pengar, pengar är tid. En fungerande hoj med de tillbehör jag behöver för att använda den som jag vill köper mig många, många timmars aktivitet och förströelse och gör att jag kan ta mig vart jag vill inom rimlig radie från bostaden. En biobiljett varar max två timmar...

Doktorn har rätt

Jag har ett "worst case" i min filosofi.
Antag att jag blir av med de ekonomiska förutsättningar som jag har haft de senaste åren. Vad händer då? Skulder skall betalas, bostaden säljas, fogden kanske kommer etc.

Jag kommer ändå att ha kvar cykeln, ryggsäcken, tältet och sovsäcken. Det vill inte fogden ha. Får jag sedan behålla min hälsa så är livet helt OK - åtminstone som jag ser det nu.

Det är dyrt

En kompass, 200-600 kr, en i reserv, 200 kr. Karta, kopiera eller ladda ner och skriv ut kanske 50 kr eller mer, beroende av hur mycket man vill ha. Tändstickor, bic-tädare och morakniv tillsammans 100 kr.

Jag har många, jag upprepar, många campingkök. En del riktigt dyra. men också ett dussintal jag gjort själv, gratis. Spritkök av returburkar och vedkök av konservburkar. Det finns massor av bygginstruktioner på internet.
Maten behöver inte vara dyrare än hemma. Torrvaror såsom linser, havregryn och pasta kompletteras med något hemtorkat.

Tält, liggunderlag, ryggsäck och sovsäck har redan avhandlats i tråden.

Resan behöver inte kosta något. Har man tid, kan man gå. Man behöver något sätt att betala räkningar medans man är ute och reser. Eller så får man betala några månader i förskott. På internetbanken kan man beordra betalning ett visst datum, så man behöver inte ha pengar i förväg, bara dom flyter in på kontot under resan gång.

Detta sätt att resa sliter skor. Det kan vara bra att ha ett extra par att byta med.

Jag skulle personligen överväga cykel för transportsträckan. Jag är tekniskt lagd och klarar underhåll och reparationer.

Frågan är hur stark är reslusten?

/John

Mummis sa:

Jag har tänkt och tänkt på denna fråga och snart blir jag väl gråhårig på den.
Sedan hela min utrustning (som jag byggt upp genom åren) vart stulen ett gäng år tillbaka, brydde jag mig aldrig bygga något.
Nu när vandringslusten är åter och jag har all tid i världen för att vandra, återstår dock det stora problemet: pengar!

Oavsett hur mycket man frågar råd om utrustning, så är även begagnat ganska dyrt det med. Ständigt slåss man också om vikt-frågan.
Så jag har konstaterat att fjällvandring är inget för fattiga men jag undrar ändå; förr i tiden, då hade inte folk en massa lullilull, vandrade inte de i fjällen ändå?

Hur fixar man en fattig-mans utrustning värdig för en fjällvandring i tex Abisko och Norska fjällar?

För även om jag nu ska köpa pö om pö, så pratar vi om, en pryl (låt oss säga att varje sak kostar ringa 2000) tar kanske 5-6månader att skaffa om inte mer. Då hinner jag bli 100 innan jag väl har allt som "behövs".

Jag älskar naturen och vill inte längre ha pengar som en ursäkt att inte komma till fjällen men går det?

Tack för förståelse och svar.

Klicka för att se resterande...

Jag jobbar inom vården, långt ner i hierarkin. Är ensamstående med 4 barn, så du förstår vad det kostar med utrustning när allt MÅSTE vara UL. Har löst pengaproblemet genom att helt enkelt fokusera på det barna o jag helst av allt vill...och det är friluftsresor. Såååå...sen länge skippar jag krogen, dricker ingen alkohol alls längre, går aldrig på restaurang (av flera anledningar), har alltid med matsäck för hela dagen när man är på dagsutflykter med barna (aldrig McDonalds eller liknande), lagar godsakerna till "fredagsmyset" hemma med barna eller grönsaker med hummus, lagar all friluftsmat själv, t o m proteinknäckebröd o energibars, söker på att alla möjliga sätt dra ner semesterkostnader.
En vecka i fjällen kostar mig ca 4-5000 kr inkl tågresa dit. Två veckor på Gotland kostade mig 7000 kr. Det blir 3-4 resor om året på det sättet.

Sickbag sa:

Gå med i hemvärnet!
Förutom att du lär känna nya kamrater så får du också ut en hyfsad utrustning!

Klicka för att se resterande...

Jag kan personligen inte. Den nya sjukförsäkringen tillåter knappt att man är med föreningar, än mindre hemvärnet.
JAg ville gå med Lottakåren men fick inte för Fk.

Sänk ambitionen lite. Fjällen i all ära men friluftsliv kan bedrivas även på andra håll medan man bygger upp sin utrustning.

Sedan är det naturligtvis så att det i princip inte går att få ihop ekvationen billigt-lätt-bra. Det får man ju tycka vad man vill om men är bara att bita i det sura äpplet.

Inte ens försvaret får ihop det. De lyckas ofta med dyrt-tungt-ganska bra...

Jag skulle leta rätt på närmaste grönområde och börja där tills man har råd med prylarna man behöver för fjällen.

På många håll har Friluftsfrämjarna loppis och där kan man komma riktigt billigt undan. Att gå med i en förening är annars ett bra sätt att komma i kontakt med folk som har saker liggandes i garderoben som de lånar ut, skänker eller säljer billigt till behövande kamrater.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

The Crow sa:

Sänk ambitionen lite. Fjällen i all ära men friluftsliv kan bedrivas även på andra håll medan man bygger upp sin utrustning.

Sedan är det naturligtvis så att det i princip inte går att få ihop ekvationen billigt-lätt-bra. Det får man ju tycka vad man vill om men är bara att bita i det sura äpplet.

Inte ens försvaret får ihop det. De lyckas ofta med dyrt-tungt-ganska bra...

Jag skulle leta rätt på närmaste grönområde och börja där tills man har råd med prylarna man behöver för fjällen.

På många håll har Friluftsfrämjarna loppis och där kan man komma riktigt billigt undan. Att gå med i en förening är annars ett bra sätt att komma i kontakt med folk som har saker liggandes i garderoben som de lånar ut, skänker eller säljer billigt till behövande kamrater.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Klicka för att se resterande...

Vet inte hur jag ska svara på det..
När man lever på budget så är loppis och allt lågbudget inte bara en prio men nödvändighet. Det är en del av vardagen, inte bara när det gäller friluftsgrejjer, så det faller många av oss mindre gagnade, naturligt.
Ärva saker, gåvor och privatköp är också en otrolig väkommen resurs.
Och allt detta räcker ganska långt, beroende på vad man gör med det.
När man som mig, som helst kall och vintervandrar, så blir det andra bullar. Likaväl den fysiska resurser spelar roll.
Man kan träna sig till mycket men ibland så finns det begränsningar.
Då behövs anpassning, etc etc.

Sen handlar det inte nödvändigtvis om "ambitioner" per se utan också säkerhet. Och jag kommer alltid att försäkra mig om säkerheten mer än något annat.
Och allt behöver inte ske över en natt heller.

Men sedan tråden skapades så är, iaf, jag, på god väg åter.
Just tack vare loppis, reor och snälla människors gåvor (från nära och främlingar).
Så jag är personligen inte bara väldigt tacksam, utan oerhört berörd över att vi kan hjälpas åt.
Jag kommer själv när, där jag får möjlighet att uppgradera saker, skänka det vidare till nästa person, som jag, som vill ut men har begränsade möjligheter pga sådana saker såsom utrustning.

Mummis sa:

Vet inte hur jag ska svara på det..

När man lever på budget så är loppis och allt lågbudget inte bara en prio men nödvändighet. Det är en del av vardagen, inte bara när det gäller friluftsgrejjer, så det faller många av oss mindre gagnade, naturligt.

Ärva saker, gåvor och privatköp är också en otrolig väkommen resurs.

Och allt detta räcker ganska långt, beroende på vad man gör med det.

När man som mig, som helst kall och vintervandrar, så blir det andra bullar. Likaväl den fysiska resurser spelar roll.

Man kan träna sig till mycket men ibland så finns det begränsningar.

Då behövs anpassning, etc etc.



Sen handlar det inte nödvändigtvis om "ambitioner" per se utan också säkerhet. Och jag kommer alltid att försäkra mig om säkerheten mer än något annat.

Och allt behöver inte ske över en natt heller.



Men sedan tråden skapades så är, iaf, jag, på god väg åter.

Just tack vare loppis, reor och snälla människors gåvor (från nära och främlingar).

Så jag är personligen inte bara väldigt tacksam, utan oerhört berörd över att vi kan hjälpas åt.

Jag kommer själv när, där jag får möjlighet att uppgradera saker, skänka det vidare till nästa person, som jag, som vill ut men har begränsade möjligheter pga sådana saker såsom utrustning.

Klicka för att se resterande...

Jo vad jag menade med ambitioner är att vi gärna vill så mycket mer än som vi har möjlighet till av olika anledningar. Då blir det lätt låsningar av typen "det går aldrig".

Kul att höra att det ändå rör på sig i rätt riktning.

Något av det suraste med ha ekonomiska begränsningar är kanske att veta att man inte kan köpa den där prylen som över tid skulle bli den billigaste. Min äldsta pryl torde vara min sovsäck som jag köpte för nästan 30 år sen och gjorde ett djupt hål i de intjänade sommarjobbskassan. Men den används fortfarande och är i gott skick även om den krympt lite *host*

Har man målet klart för sig är det bara att börja ta ett steg i taget så kommer man vanligtvis fram till slut.

/Freddo


Skickat från min iPhone med Tapatalk