funderingar om anonymitet.

.....
MÅSTE man alltid förklara sig ;)
Jag menar ungefär så här: Eftersom internet är ett utmärkt ställe att hitta all möjlig information om människor, så lockar det inte bara vänliga själar utan även många som har mindre trevliga syften. Det gäller inte minst i forum som till exempel detta. Det är inte de som är aktiva här som är de "farliga anonyma" utan alla de andra som vi inte vet om. Det är hur lätt som helst att på internet ta reda på en väldigt massa personlig information om alla som inte har skyddad identitet och jag menar att människor som visar att de är medvetna om riskerna med detta ger mig ett större förtroende som obekanta personer, än de som inte tycks ha tänkt på det.

Hoppas jag inte trampar någon på tårna genom att tycka detta. Jag har inte tid att svara mer förrän om en vecka, för nu MÅSTE jag packa. Åker (som sagt i en annan tråd) till fjällen i morgon kl 8!!!!!
Att man valt att skriva ut sitt namn är inte samma sak som att man inte tänkt på det. Du lämnade dock den lilla öppningen med "tycks ha tänkt på det";-)

När en person varit aktiv på forumet en längre tid, så man kunnat grunda sig en uppfattning om denne, tycker inte jag det spelar någon roll om personen valt att ange sitt namn eller inte.

Däremot inledningsvis känner i alla fall jag mig mer avvaktande gentemot en anonym person än om personen angett sitt namn. Trovärdighet, i meningen att personen menar vad den skriver, tar längre tid att bygga upp från anonym grund än om namnet getts. Troll anger sällan sitt namn.

Raskesven
 
Visst kan det vara svårt att avgöra vad som är personangrepp och inte, just därför ska man ju ha en gradvis värdering.

Allt som KAN vara personangrepp bör "hanteras" (men lindrigare personangrepp kan modereras med "Det där kan tolkas som personangrepp, jag ber dig tänka lite mer på hur du formulerar dig").

För annars får man problemet att nån som länge skrivit saker som är "på gränsen" helt plötsligt blir förvånad över att nåt som inte är så mycket värre än det han skrivit förut plötsligt är förbjudet. Man måste få veta när man närmar sig gränsen, inte bara när man klivit över den. Får man veta när man närmar sig gränsen är det lättare att hålla sig på rätt sida.
 
Att man valt att skriva ut sitt namn är inte samma sak som att man inte tänkt på det.

Precis - det kanske är tvärtom.
För mig personligen är vinsten med sökbarheten oändligt mycket större än risken.

Många har umgåtts med webben rätt länge och är vuxna nog att göra sina egna riskbedömningar. Precis som utanför webben litar jag mer på folk som inte är maskerade än folk som är maskerade. Och folk som är så rädda för vad som möjligen skulle kunna hända att de känner sig tvingade avstå alla verkliga fördelar vet jag inte heller om jag har fullt förtroende för.
Med det inte sagt att jag inte tycker att man inte får vara anonym, även det är ju var och ens egna val, och det finns ju olika anledningar till att vara anonym eller skylta med sitt namn.

När en person varit aktiv på forumet en längre tid, så man kunnat grunda sig en uppfattning om denne, tycker inte jag det spelar någon roll om personen valt att ange sitt namn eller inte.

Helt sant (i alla fall inom det begränsade sammanhang som är ett enskilt forum).

---

Hur som helst kan det vara bra att veta att varken jag eller Jörgen känner oss särskilt påhoppade av ifrågasättandet i tråden om vårt Fjällrävenbesök, även om det såklart kan kännas tradigt att behöva rättfärdiga fullkomliga självklarheter inför helt okända människor.
Men om den här typen av diskussioner alltid innebär att vi slår besöksrekord på sajten är det kanske bara att svälja. ;)
 
Nu har jag läst hela tråden - åtminstone inläggen från Avslutat medlemskap ganska noggrant. Jag förstår verkligen inte att någon kan tolka inläggen som personangrepp. Visst var han ute och cyklade och hade fel, men angrepp?

En förvirrad och förvånad Håkan F
 
Nu har jag läst hela tråden - åtminstone inläggen från Avslutat medlemskap ganska noggrant. Jag förstår verkligen inte att någon kan tolka inläggen som personangrepp.

Jag tror inte att nån tolkade dem som personangrepp.
Tråden handlar väl snarare om att det generellt är så mycket lättare att kasta sten om man själv är maskerad.
Inläggen som gav upphov till de tankarna har väl inte kallats nåt värre än "tämligen insinuant utan ringaste relevans för trådens ämne". Möjligen är den beskrivningen ett personangrepp i sig :)
 
Fast jag kanske har tänkt på det och kommit fram till att det knappast spelar roll för min del :)

Eller så har man bara gett upp. Jag har under min ungdom producerat så mycket elektronisk skit att jag ibland är glad över bredden på det,. Det gör att den som ska kolla mig antagligen tror att det kommer från flera olika (och då inte kan avgöra vad som är mitt)

Sen kan jag ju lugnt säga att det jag skrev i en usenet-diskussion i oktober 1993 eller på en modembaserad BBS i december 1996 trode jag kanske inte skulel vara indexerat i google.

Christian
 
Sen kan jag ju lugnt säga att det jag skrev i en usenet-diskussion i oktober 1993 eller på en modembaserad BBS i december 1996 trode jag kanske inte skulel vara indexerat i google.

Och så säger de att Internet och digitala medier har gjort allt så förgängligt! Istället kommer vi sitta där med ogenomträngliga dynghögar av informationsmög när vi är gamla.

Sju miljard träffar på Google och sexton raggabyte semesterfoton kommer vi att ha istället för en kartong gamla foton och två urklipp ut lokaltidningen.
 
Hum hum, en affärsidé :)

Jag googlar dig, mot betalning.

Eller låter bli, mot betalning.

Det finns faktikst två affärsideer här.

1. Jag söker fram det som är relevant om någon.
2. Jag ser till att internet inehåller massor med ovikdommande om dig så att guldkornen drunknar

Det finns dock inget som säger att man måste begränsa sig till bara en av dem:)
 
Ett litet tillägg

Att vara anonym eller inte har för delar och nackdelar. För min del har jag valt att inte sätta ut mitt namn efter en verklig händelse för några år sedan.
Jag har ett namn som inte är sveriges vanligaste och på det stället jag jobbade då (kundservice) så använde alla sig av sitt hela (riktiga) namn.
So far so good... men då hände det som skrämde mig.
Efter ett tag började en person ringa och söka mig genom växeln och en kväll stod någon där och väntade, utan att jag på någor sätt uppmuntrat till det. Lyckligtvis visste den personen inte hur jag såg ut och jag lyckades smita i väg med några kollegor. Naturligtvis fick cheferna veta vad som hänt och eftersom att det hänt liknande med någon annan visste man hur saker skulle skötas.

Så efter den händelsen säger jag: tack gode gud för att man kan välja att vara anonym...
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...