Är verkligen slöa knivar farliga?

Mezzner; sa:

När jag drog upp händerna och inspekterade den nya designen

Klicka för att se resterande...

Usch, inte heller skönt. Men jag gillar det där med ny design. Så talar en riktig ingenjör

~Paul~

Mezzner; sa:

Ingen smärta, bara lite sträv känsla.

Klicka för att se resterande...

Uuurrrkk, känner precis igen den där sträva känslan när seg hud ger efter för en vass egg, utan smärta.

Fast vänta, nu börjar jag låta som nån självstympande vampyrromantiker. Alls icke så!

Mitt värsta knivstunt var när jag gjorde min fältvanevecka på T2 i Skövde. På eget initiativ så förkovrade vi oss i moraknivkastandets konst. Jag fick in en perfekt träff med skaftet mot ett träd varpå kniven kom tillbaka och satte sig i min hand. Jag drog hastigt väck kniven och fick möjlighet att se hur handen ser ut inuti innan blodet kom - skämdes en aning under omplåstringen.

Inga skador på större blodkärl eller senor och läkt på två veckor - hepp!

/Johan

Kasta kniv?

Varför kasta bort en motvillig kniv?

Är man dessutom så omogen att man leker med sina verktyg bör man väl tjöpa en RamboRambo-kniv. Eller?

Ja ja, jag HAR kastat kniv jag också. Jag var tretton år.

Re: Kasta kniv?

Zeeke; sa:

Ja ja, jag HAR kastat kniv jag också. Jag var tretton år.

Klicka för att se resterande...

Är man inte tretton när man gör lumpen? Att döma av konversationerna man hör mellan en del gröna grabbar på Norrlandståget så är det fallet...

Jag måste erkänna att jag också kastat kniv när jag var tretton.

Senast jag kastade kniv var jag 41 år...

mipert; sa:

Det kändes nästan lite obehagligt att se, den killen hade nog aldrig gjort något fel, tokigt eller farligt.
Jag litar inte på sådana människor...

Klicka för att se resterande...

Det kan även vara så att vissa människor har förmågan att lära av andras misstag och inte själv behöver skära sig för att lära sig vad som är fram och bak på en kniv.

Teoretiskt sett alltså.

Men eftersom jag är arrogant och inte litar på andras kompetens har jag en del ärr efter att ha lärt mig hur saker som gräsklippare, fällknivar, lyktstolpar och björkar i slalombackar funkar.

Jag har dock svårt att bedöma huruvida jag hade föredragit en vassare gräsklipparkniv eller inte.

..må den som är oskyldig kasta första kniven

Skämt åsido är idag 38 och kastar hötjugor, knivar, störar, vedträn, isyxor(kul när de sätter sig), spadar, fältspadar, spelkort, kastlinor,fallfrukt och ogenomtänkta kommentarer.

Vi män/killar blir nog aldrig vuxna

~Paul~

Jag vill inte låta knastertorr.

Men...

...om att vara vuxen innebär ett avskärmande från barnsliga upptåg och ”onödiga” sysslor, ja då vill jag inte vara vuxen.

För mig innebär vuxenhet att ta ansvar för andra, fatta beslut som inte bara påverkar stunden och att kunna ta hand om sig själv, bland annat.

När jag är med barnen i skogen är jag extra tryggt vuxen, jag lär dem om växter, faror och låter dem lyssna på ljudet av fallande snö.
När jag är själv i skogen blir jag den siste mohikanen.
Jag undviker andra människor och smyger runt, jagad av ondsinta indianer/nybyggare.
Jag låtsas att det snart kommer en hjort gående bland de gula träden och att det snart blir vinter så jag måste samla mat och reda en boplats.

Därför har jag köpt en Cold Steel Kukri (tradera) som jag kan leka med i skogen.
Jag är i skogen för min skull, jag är där för att må bra, inte för att uppfylla normen av en ”nyttig” frilufsare. En sådan som bara använder Mora och sitter stilla med en kaffepanna och gör, tja jag vet inte vad.

Du har förståss helt rätt Mikael. Jag menade mer att i en kvinnas ögon är vi alltid barn. Om de har rätt eller inte är svårbedömt. Ibland tycker jag att det är tvärtom.

~Paul~

Denna tråd blir allt roligare för varje inlägg!