Då är det väl mindre oansvarigt att fira från taskiga säkringar? Möjligt att jag missuppfattat det argumentet
Risk! Vad är acceptabelt?
- Trådstartare E9climbing
- Start datum
Då är det väl mindre oansvarigt att fira från taskiga säkringar? Möjligt att jag missuppfattat det argumentet
Då är det väl mindre oansvarigt att fira från taskiga säkringar? Möjligt att jag missuppfattat det argumentet
Ah, det var så du menade! Kan mycket väl vara jag som missuppfattade det hela, fick intrycket att det handlade ursprungligen om att den som inte har familj skulle fira av först...men som sagt, det är off topic.
Systemfel i frågeställningen! Det uppenbara skulle vara att inte dra ner repet från tidigare fullgoda firningspunkt utan klättra upp på repet till första bra ställe att bygga ett eget ankare även om det ledde till en extra firning. Om jag ändå satt i skiten så skulle jag försöka nedåtklättra med repstöd till nästa möjliga stand, och om min överlevnad hängde på att vi kom ner och inget annat går så skulle vi ta varannan firning! Något som vi ställts för rätt många gg även att nedåtklättra
Inget systemfel...
Föregående firning var också den från marginell/dålig stand. Delvis frihängande firning. Firningen ni nu är på är också delvis frihängande så att klättra ner går inte. Och det är ett vattenfall i en ränna... Så det rasar stn när man drar ner repen.
Föregående firning var också den från marginell/dålig stand. Delvis frihängande firning. Firningen ni nu är på är också delvis frihängande så att klättra ner går inte. Och det är ett vattenfall i en ränna... Så det rasar stn när man drar ner repen.
Nu blir det absurbt, fira nedför överhängande a3-terräng? Det finns exakt tre alternativ:
1. Klättra upp.
2. Stanna kvar och be om hjälp utifrån.
3. Klättra ner (har vi kommit upp kan vi komma ner).
4. Klättra åt sidan.
Eller är det så att i har klättrat upp för en överhängande a3 superaréte som dessutom går i en dåligt säkrad canyon?
En rimlig risknivå jag tycker att jag har, och alltid haft eftersom jag funderat så mycket på det, är att det alltid ska finnas en väg ut, jag får aldrig klättra in i en total återvändsgränd.
Edit: Vattenfall i en ränna, tänk då att vi har en symaskin med oss, ett vattentätt gore-tex-tält och det är i november. Vi syr om tältet till en vattenuppsamlare, så att vi får en gigantisk vattenresorvoar. Därefter så barrikeras vi oss fram till december/januari tills vattenfallet är fruset, och vi bygger ett is-sandur med kilpetaren och får en solid firningspunkt på det viset. Det enda som krävdes för att lösa problemet var en symaskin och två-tre månaders lager av Snickers.
Enligt en säker källa (Internet) så är en Snickers 484 kcal, ett dagsbehov för en man är 3000 kcal, låt oss för enkelhetens skull räkna med 50 dagar och att vi är två klättrare. (3000/484)*50*2 =~620 Snickers.. Jag hade med lätthet valt den klätterpartnern som valde att ta med sig 620 Snickers, om utifall att..
1. Klättra upp.
2. Stanna kvar och be om hjälp utifrån.
3. Klättra ner (har vi kommit upp kan vi komma ner).
4. Klättra åt sidan.
Eller är det så att i har klättrat upp för en överhängande a3 superaréte som dessutom går i en dåligt säkrad canyon?
En rimlig risknivå jag tycker att jag har, och alltid haft eftersom jag funderat så mycket på det, är att det alltid ska finnas en väg ut, jag får aldrig klättra in i en total återvändsgränd.
Edit: Vattenfall i en ränna, tänk då att vi har en symaskin med oss, ett vattentätt gore-tex-tält och det är i november. Vi syr om tältet till en vattenuppsamlare, så att vi får en gigantisk vattenresorvoar. Därefter så barrikeras vi oss fram till december/januari tills vattenfallet är fruset, och vi bygger ett is-sandur med kilpetaren och får en solid firningspunkt på det viset. Det enda som krävdes för att lösa problemet var en symaskin och två-tre månaders lager av Snickers.
Enligt en säker källa (Internet) så är en Snickers 484 kcal, ett dagsbehov för en man är 3000 kcal, låt oss för enkelhetens skull räkna med 50 dagar och att vi är två klättrare. (3000/484)*50*2 =~620 Snickers.. Jag hade med lätthet valt den klätterpartnern som valde att ta med sig 620 Snickers, om utifall att..
Nu fattade jag den där seriestrippen i början av tråden tror jag...
Ingen har talat om gradering på rännan/canyonen...
Jag håller nog med om att klättra upp är det smartaste. Men om man är på väg ner så är motståndet extremt att vända upp skulle jag gissa för den tanken har aldrig slagit mig, well en replängd kanske men att klättra upp 17 repor. Nej! Det har ju också risker att klättra upp. Mer tid på turen, en? (andra, tredje????) natt på berget etc etc de kombinerade cluster fucks man kan hamna i är oändliga...
Förklara...
Det känns ju lite som att exemplet i sin första utgåva borde vara tillräckligt för den här diskussionen.
Det intressanta är väl egentligen att redan det exemplet gav upphov till flera "lösningar".
1. Fira, för att allt annat känns värre.
2. Klättra upp, för att firning känns värre.
3. Klättra upp, eller hopptesta, för att kunna ta ett mer kvalificerat beslut.
4. osv.
Det var ett bra exempel för det landade i en situation där man kunde anse att en "regel" skulle sagt att det är dumt eller "otillåtet" att fira från en punkt som på flera sätt indikerar att den kan vara bristfällig.
Att ändå göra det, utan backup, kan man alltså antingen tycka är det enda valet i den krassa verkligheten - eller så kräver man rakryggat i Karl Bertil Johnsson-stil att bulten är under allt kritik och ett annat alternativ ska väljas.
Så för att göra den, redan tillräckligt tillspetsade belägenheten tydlig, så kan man ju fråga sig:
Vad skulle valet ha varit om man hade VETAT att bulten var avrostad till 75% direkt bakom skallen, och god för en brottlast på 75 kp?
Om man säger att man inte skulle fira då, hur resonerar man om man ändå skulle fira från samma bult om man inte visste om den var avrostad eller inte?
Vad är det i den totala ovissheten som gör att man blir benägen att satsa på att skruven faktisk skulle kunna hålla, trots att det är rätt vanligt att skruvar av den typen och med en ålder på 20 år är helt värdelösa?
Och om det nu var så att andra alternativ var så oerhört dåliga; vad hade man för plan när man firade till denna bult?
Risken var ju uppenbar att den inte alls fanns där, kanske för att den lossnat för två dagar sedan då någon firade i den? Eller för att någon tagit bort den efter att ha satt en syrafast bult 6 m högre?
När det gäller Petzl Selfdrills av den typen du nämner är min erfarenhet att de kan lossna vid mycket små belastningar - eller hålla ett hårt förstemansfall. De har ju tillverkats under lång tid, och det finns säkert fortfarande de som har såna med sig för oförutsedda händelser; så de kan ju vara mycket fräscha. I någon liten mån syns detta på skallen.
Det intressanta är väl egentligen att redan det exemplet gav upphov till flera "lösningar".
1. Fira, för att allt annat känns värre.
2. Klättra upp, för att firning känns värre.
3. Klättra upp, eller hopptesta, för att kunna ta ett mer kvalificerat beslut.
4. osv.
Det var ett bra exempel för det landade i en situation där man kunde anse att en "regel" skulle sagt att det är dumt eller "otillåtet" att fira från en punkt som på flera sätt indikerar att den kan vara bristfällig.
Att ändå göra det, utan backup, kan man alltså antingen tycka är det enda valet i den krassa verkligheten - eller så kräver man rakryggat i Karl Bertil Johnsson-stil att bulten är under allt kritik och ett annat alternativ ska väljas.
Så för att göra den, redan tillräckligt tillspetsade belägenheten tydlig, så kan man ju fråga sig:
Vad skulle valet ha varit om man hade VETAT att bulten var avrostad till 75% direkt bakom skallen, och god för en brottlast på 75 kp?
Om man säger att man inte skulle fira då, hur resonerar man om man ändå skulle fira från samma bult om man inte visste om den var avrostad eller inte?
Vad är det i den totala ovissheten som gör att man blir benägen att satsa på att skruven faktisk skulle kunna hålla, trots att det är rätt vanligt att skruvar av den typen och med en ålder på 20 år är helt värdelösa?
Och om det nu var så att andra alternativ var så oerhört dåliga; vad hade man för plan när man firade till denna bult?
Risken var ju uppenbar att den inte alls fanns där, kanske för att den lossnat för två dagar sedan då någon firade i den? Eller för att någon tagit bort den efter att ha satt en syrafast bult 6 m högre?
När det gäller Petzl Selfdrills av den typen du nämner är min erfarenhet att de kan lossna vid mycket små belastningar - eller hålla ett hårt förstemansfall. De har ju tillverkats under lång tid, och det finns säkert fortfarande de som har såna med sig för oförutsedda händelser; så de kan ju vara mycket fräscha. I någon liten mån syns detta på skallen.
Davids scenario är ju lite off-topic för hamnar man där har man långt tidigare utsatt sig för en svåracceptabel risk. (Nu vet jag ju inte om exemplet är verkligt eller hypotetiskt, David! Med facit i hand i fåtöljen är det ju alltid lätt att berätta vad någon gjort fel.)
Själv skulle jag se det som en oacceptabel risk att ens påbörja en 29-report firning i orekad terräng utan tillräcklig utrustning. Inte litade du väl på att det skulle finnas en välunderhållen firningspist där? Så varför har du inte ett bult-kit med dig?
Svaret är väl att du valt att gå fast and light vilket ju ÄR en riskbedömning.
Själv skulle jag se det som en oacceptabel risk att ens påbörja en 29-report firning i orekad terräng utan tillräcklig utrustning. Inte litade du väl på att det skulle finnas en välunderhållen firningspist där? Så varför har du inte ett bult-kit med dig?
Svaret är väl att du valt att gå fast and light vilket ju ÄR en riskbedömning.
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.