Risk! Vad är acceptabelt?

Jag tycker ämnet är ointressant egentligen på generell basis, för i slutändan väljer folk själv vilken risk de tar. Och det är så det ska vara! Så länge man är informerad, har någon kunskap om risker man utsätter sig för.
 
@David: klockren strip!

Annars är jag nog av den åsikten att vi alla dör, vissa snabbare än andra och en del som går runt är egentligen döda, fast de vet inte om det. Ha så roligt under den tid som varar för förr eller senare tar det slut.

Angående risktagande, det finns ju även den aspekten att om man har någon/några att komma hem till, så är det något som kan ge en den där extra motivationen som gör att du faktiskt överlever något som du inte skulle ha överlevt om du inte hade någon/några att längta hem till.

Detta gäller inte bara något så "farligt" som klättring, tex kan jobb vara minst lika farliga (om inte värre, enligt mitt förmenande, klättringen ger ju åtminstone frisk luft...) och uppslukande. Själv är jag just nu inne i en extrem jobbperiod som har varat i sex månader och som kommer vara i ytterligare ett år; för att inte förgås fullständigt så åker frun min och jag norrut för lite utförsåkning och för mig är det långt mycket mindre farligt än jobbet...

My five pennies...
 
Jag tycker ämnet är ointressant egentligen på generell basis, för i slutändan väljer folk själv vilken risk de tar. Och det är så det ska vara! Så länge man är informerad, har någon kunskap om risker man utsätter sig för.

Det som förvånar mig, är varje gång ämnet kommer upp. Jag förstår faktiskt inte varför. Argumenten från olika sidor är som regel alltid desamma, och det skulle förvåna mig om någon egentligen tar intryck av dem.
 
Det som förvånar mig, är varje gång ämnet kommer upp. Jag förstår faktiskt inte varför. Argumenten från olika sidor är som regel alltid desamma, och det skulle förvåna mig om någon egentligen tar intryck av dem.




"Argumenten från olika sidor är som regel alltid desamma, och det skulle förvåna mig om någon egentligen tar intryck av dem."

Exakt vad betyder det du skriver i den där meningen?


MIn poäng är att risktagande till skillnad från tex religiös övertygelse är ett väl underbyggt val baserat på rationella beslut och en medvetenhet om konsekvenserna.

Om vi skulle ta intryck av vad någon annan säger och låta det påverka våra val av risknivå blir frågan om risktagande lite som att tro på något som står i bibeln. Det talar mot bättre vetande.
 
Bibeln???
Ok, nu tillförde du onekligen nåt nytt.

Vad jag menade med min mening var att jag tycker jag hört allt förut, både dåliga och bra argument.

Det har rimligen du också, även om vi två inte skulle sortera argumenten i samma högar.

Jag har f ö en rätt konservativ (dvs försiktig) inställning till vad som verkligen är rationella argument - men religion kan vi ju enas om hör till det ickerationella.


Om man aldrig tar intryck av vad andra säger så faller ju förstås hela anledningen till att diskutera överhuvudtaget. Men om man menar att det just är vad man själv säger som är rätt och att det skulle vara mot bättre vetande att ta intryck av andra människor - så kanske man skriver på forum för att ge andra möjlighet att ta del av detta bättre vetande.
Det har säkert hänt att jag svarat på specifika frågor i övertygelsen om att andra får reda på nåt de inte visste, men det är knappast nånting jag föreställer mig som en regel, avseende mina egna inlägg.

Jag får ha vad du säger i åtanke om jag i fortsättningen läser vad du skriver.
 
Det som förvånar mig, är varje gång ämnet kommer upp. Jag förstår faktiskt inte varför. Argumenten från olika sidor är som regel alltid desamma, och det skulle förvåna mig om någon egentligen tar intryck av dem.

Jag tycker det brukar vara sparsmakat med argument för/emot ökat/minskat risktagande, och vanligare med mer eller mindre väl dolda fall av "jag gör så här och tycker att andra är galna/tokförsiktiga". Så det blir liksom ingen diskussion, utan mer som en politisk debatt. Inget väsentligt sägs, och alla går därifrån med än mer ingrodda uppfattningar.

Men...
kjpil sa:
Jag tycker ämnet är ointressant egentligen på generell basis, för i slutändan väljer folk själv vilken risk de tar. Och det är så det ska vara! Så länge man är informerad, har någon kunskap om risker man utsätter sig för.
jag skulle gärna se att vi var bättre informerade. Mer information om hur mycket tid "kändisarna" tillbringar på plast, klippa och berg, och hur ofta dom har ihjäl sig. Klättersiter har ofta "10 ways not to rappel to death" med samma gamla vanliga nybörjarknep, som "fira från ett vettigt ankare". Mer sällan ser man välgjorda analyser av olyckor. Än mindre sällan ser man väl insamlad statistik om olycksorsaker och effektiva åtgärder. Och man ser nästan aldrig separat statistik för "dom som vidtar försiktighetsåtgärd x" och "dom som inte gör det".

Hur många år kan man vänta sig att slippa skada sig under firning om man firar ca 20 replängder om året och inte använder prusikbackup, men använder hjälm? Nobody knows....
 
Jag tycker det brukar vara sparsmakat med argument för/emot ökat/minskat risktagande, och vanligare med mer eller mindre väl dolda fall av "jag gör så här och tycker att andra är galna/tokförsiktiga". Så det blir liksom ingen diskussion, utan mer som en politisk debatt. Inget väsentligt sägs, och alla går därifrån med än mer ingrodda uppfattningar.

Men...

jag skulle gärna se att vi var bättre informerade. Mer information om hur mycket tid "kändisarna" tillbringar på plast, klippa och berg, och hur ofta dom har ihjäl sig. Klättersiter har ofta "10 ways not to rappel to death" med samma gamla vanliga nybörjarknep, som "fira från ett vettigt ankare". Mer sällan ser man välgjorda analyser av olyckor. Än mindre sällan ser man väl insamlad statistik om olycksorsaker och effektiva åtgärder. Och man ser nästan aldrig separat statistik för "dom som vidtar försiktighetsåtgärd x" och "dom som inte gör det".

Hur många år kan man vänta sig att slippa skada sig under firning om man firar ca 20 replängder om året och inte använder prusikbackup, men använder hjälm? Nobody knows....

Jo, jag håller utan vidare med att man argumenterar med åsikter - men det är väl så ibland, i diskussioner. Visst kan statistik vara en väg att få proportioner på saker och ting. Men knappast ur nåt slags absolut perspektiv, bara som nån slags jämförelse mellan vilka moment som leder till flest olyckor jämfört just i klättersammanhang.
Nåja, det är väl de åsikterna och synsätten som finns ovan i tråden, som jag tycker att jag hört förr.
 
Hur många år kan man vänta sig att slippa skada sig under firning om man firar ca 20 replängder om året och inte använder prusikbackup, men använder hjälm? Nobody knows....
Frågan är om man slentrianmässigt inte har hjälm/prussik eller om man varje gång omvärderar de risker det innebär? Hjälm är absolut nödvändig under vissa förhållanden, men ger knappast en ökad säkerhet under andra förhållanden. Många använder hjälm ibland, men de flesta har tillfällen då de låter bli att använda hjälm, eftersom det innebär just då en lägre risk än när de har hjälm. Samma sak med prussik.

(För cirka en månad sedana såg jag två isklättrare, den ena i de obligatoriska slalompjäxorna. Klättraren i storskor skulle visa hur slalom-pjäxorna säkrade, och hade kopplat på en prussik på repet och storskor sa att slalompjäxor aldrig fick släppa prussik. Det handlade om topprepsklättring, och storskor hade gått på klätterkurs hos bergsguide. Att över huvud taget gå med slalompjäxor (plastsula) känns för mig som en mycket större risk än allting vi gör inkytet (om hon inte tar på sig stegjärn, då minimeras risken med slalompjäxorna.))
 
Det handlar inte om rätt och fel, det håller jag med om.

Jag kanske ska förtydliga saken. Det fins helt klart turer jag tycker det skulle vara värt att risken att dö på/för att få uppleva. Död på berg är ett faktum som är ofrånkomligt att ignorera så det måste vara en del av planen hur mycket man än försöker undvika det.

Har mycket svårt att förstå inställningen att det finns något som är värt att dö för, oavsett om det gäller ett berg, religion eller politik. Kan förstå att man är beredd att utsätta sig för de mest hemska miljöer och mycket lidande men att gå så långt som att säga att det är värt att dö känns helt fel. OK att dö på vägen ner för du fick iaf se utsikten från toppen... vad har du för glädje av det. Det enda som skulle vara bra med det är om någon skulle kunna lära sig av dina misstag så att näste man INTE dog när de försökte göra samma sak.
 
"
MIn poäng är att risktagande till skillnad från tex religiös övertygelse är ett väl underbyggt val baserat på rationella beslut och en medvetenhet om konsekvenserna.

Problemet är väl just det att väldigt många misstag görs pga ickerationella beslut och en omedvetenhet om riskerna. Det leder till att riskerna är större än vad personen faktiskt kalkylerade med = skador/död som följd
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...